Och så blev det måndag ...
måndag 17 januari 2022
Dagens fönster ...
Och så här berättade hon:
Jo det är lite nackspärrsvarning med skyskrapor. Fast Houston downtown ar ganska gles så att säga så det blir inte så klaustrofobiskt här - breda gator och (tyvärr) många parkeringsplatser kvar från rivningsvågen på 70-talet.
När jag först flyttade till USA för 11 år sedan (!) så bodde jag i New York i 18 månader innan vi flyttade hit. Jag tyckte Manhattan var rätt klaustrofobiskt först. Det var sommar, väldigt varmt, rätt smutsigt och slagskugga på avenyerna. Och FOLK överallt - och jag hade ändå trängts i London i 10 år... Fast jag trivdes med stan.
Lite om mig - jag jobbar som biomedicinsk forskare. Jag flyttade till London 1992 för att avsluta min grundutbildming och sedan doktorera och har sedan dess jobbat inom forskarvärlden, först i London och sedan i NY och Houston. Flytten till USA var motiverad av jobben (min portugisiske man är också forskare och vi träffades i London). Blir vi inte kvar här så kanske vi tar oss tillbaka till UK eftersom vi båda trivdes bra där. Sverigeflytt känns långt borta, inte så konstigt kanske eftersom jag snart bott utomlands lika länge som jag bott i Sverige...
Annat - älskar att läsa! Vänster tumme upp (förstås?)
söndag 16 januari 2022
Efteråt ....
Nej, inget bad idag, men kanske i morgon?
Nu har vi haft trivsamt besök av Tommy och Karin och deras hund Lykke. Harry blev galen av glädje när dom kom, men visste liksom inte om han skulle morra eller ..., så han skrek rakt ut, ungefär som när Maria kommer med Charlie och Steven.
Det gick jättebra med fina Lykke och nu vet vi det, att henne kan vi utan problem (hopefully) passa om dom ska åka bort. Mjuk och fin var hon.
Helt ärligt blir jag alltid lika stressad av att bjuda Tommy på middag. Han är - precis som sin far - otroligt duktig på att laga mat och lägger ner timmar vid spisen för en middag. Själv är jag tvärtom. Jag skulle kunna äta filbryta hela veckan och orkar aldrig med några längre recept. Eller .., jag är väl kanske inte så intresserad.
Nu blev det lammstek i ugnen (liiiiite sega bitar var det, men det var nog inte kockens fel) och potatisgratäng och så grönkålssallad till. Glad blir man när gästerna tar om av maten!
Vid femtiden skulle pv cykla iväg och ha mattelektion med grannens dotter, så då tackade ystadborna för sig.
"Nu kommer säkert Sigge hem på studs, ja, när han ser att fältet är fritt", sa jag.
Det tog inte EN minut, så hörde jag honom i pannrummet.
Nu ligger han och sover på soffan.
Hos Irene i Hemmingen ...
lördag 15 januari 2022
Dag 24387 .....
Dagens fönster ...
fredag 14 januari 2022
Dag 24386 .....
Efteråt ringer jag och pratar med Ingrid, som är nittiofyra eller nittiofem, mest troligt det första. Hon pratar östgötska, det kanske jag inte har berättat.
Nu har hon återigen haft känslan av att slutet är nära, med skyhögt blodtryck och ont i bröstet, men icke, sa Nicke .., hon blev allt kvar. Hon skrattar när hon berättar om det här och också om hur meningslös tillvaron kan kännas. Ändå låter hon så glad.
Och så är hon sugen på att gå med i Facebook, men vet inte riktigt hur man gör och inte vill hon besvära dottern heller - hon har ju så fullt upp med sitt -.
Å, så jag önskar att jag vore Ingrids granne och kunde hjälpa henne!
Bilden här ovanför är från Landskrona där vi låg för ankar .., det måste vara tre år sedan kanske, eller möjligen två. Allt detta gröna växte ovanpå taket till ett parkeringshus, om jag förstod det rätt. Sååå vackert!
Annat som är vackert .., är det jag just nu lyssnar till via datorn. Jag satt och läste tidningen när den ena låten vackrare än den tredje spelades på Spotify och jag förstod ingenting. Vad var detta för lista? Jo, det visade sig vara "mina gillade låtar" och när den här spelades blev jag alldeles salig!
Det här är musik som för mig är fullkomlig.
Kvinnan som sjunger så ljuvligt, hette Ana Vieira och var född 1940, i Portugal, men växte upp i (eller på) Azorerna och dog 2016. Vilken röst hon hade!
En fin fredagkväll önskar jag den som tittat in här och spankulerat mellan bokstäverna. Hoppas att du inte snavade bland alla ljuvligt & underbart!
Dagens fönster ...
torsdag 13 januari 2022
Dagens fönster och spridda skurar ....
onsdag 12 januari 2022
Hemma igen ....
tisdag 11 januari 2022
Tecken på åldrande ....
Det torde väl vara att jag i frukostmatsalens gemytliga dunkel knappt kan läsa vad som står på dom små, små skyltarna bakom varje tillbringare. Jag får böja mig ner, rätta till läsglasögonen och ja, då först går det någorlunda bra.
I den stora frukostmatsalen finns en stor kristallkrona och en kandelaber med tända ljus, men tänk, om det hade funnits spotlights ovanför frukostdisken, så ljuvligt det hade varit!
Rummet är underbart och ser ut så här.
Här kan jag verkligen tänka mig att bo fler gånger! Badrummet är litet, men fräscht och golvet blir inte som ett hav när man har duschat. Finurligt ordnat med en slags plastbarriär längst ner på dörrarna.
I fönstret står en vattenkokare, kaffepulver, samt fem burkar med diverse innehåll. Oliver, jordnötter, godis etc. En liten kyl finns också med drycker. Där har jag lagt ett polarbröd med skinka som pålägg, som nödproviant.
Dagens fönster ...
Från ett väntrum på sjukhuset, kommer bilden från ellem i Skellefteå. Så här skriver hon:
"Solen håller på att kämpa sig upp när klockan är 9.30. En liten stund senare var det ännu mera rosa på trädtopparna, men då satt en man i en av stolarna tyvärr."
Tack ellem!
Och jag begriper inte varför texten nödvändigtvis kommer här på sidan var gång jag använder mig av min laptop!
måndag 10 januari 2022
Måndag i Stockholm ...
Och upp i ottan - om ottan är halv fem på morgonen - och egentligen hade jag nog inte behövt vara där så tidigt, men jag tillhör ju dem som älskar att vara ute i god tid. Mindre roligt för den som skulle skjutsa mig till Sturup och med en trött minsting i baksätet. Tur att dom kunde sova i ett par timmar när dom väl kom hem igen.
Precis som Bert Bodin skrev i ett inlägg, så är munskyddshanteringen under all kritik. Det var nästan enbart män med kvinnligt sällskap som använde mask, medan män i grupper, ja, där hängde masken typ som ett örhänge eller på hakan eller användes inte alls.
Vid ombordpåstigning blev det som vanligt - stök och bök för att komma först -. Än värre när vi hade landat; då var hela gången fylld med människor som rotade efter väskor eller försökte kränga på sig jackor/kappor, ja, innan ens dörren hade öppnats.
Sen blev det trevligare.
Stod och valde mellan Arlanda Express eller buss/pendeltåg. Jag valde buss till Sthlms central. Det var billigt, 135:- eller nåt sånt och chauffören körde så mjukt och fint.
Bakom mig satt en äldre kvinna och planerade en begravning av en nära anhörig. Hon pratade med någon bekant och samtalet, som varade från start till mål, blev till små fragment, ja, som flagor av ett liv. Det handlade om den döde mannen, om valet av psalmer (skulle vara enkla psalmer som alla kan sjunga med i) .., men också om lättnaden att den döde nu gått bort. Och om valet av präst.
Och så framme. När jag väl installerat mig på rummet (så gemytligt!), gick jag ut på måfå. Drottninggatan, Kungsgatan, Hötorget ..., kanske två timmar i friska luften.
Gick ner i saluhallen (på hötorget) och köpte mig en underbart god tunn tortillavariant fylld med smala lammkorvar och annat smarrigt; disken var så inbjudande så det var inte klokt!! Till lunch, alltså. Det var alla möjliga röror, tabbouleh, sallad, ja, Gud vet allt och så himla gott! Det fanns bara ett enda litet bord intill delikatessen, så jag gick helt enkelt ut och slog mig ner på Konserthusets trappa och satt där och intog lunchen i salig ensamhet.
Inte många människor på torget. Grönsakshandlare hojtade om billiga hallon eller jordgubbar och någon sålde blommor .., många gick stelbenta på glashala gatstenar .., och det var isande kyligt i vinden, som inte var särskilt häftig. Underligt att män tycks totalt obekymrade om halka ., dom bara går som vanligt! Hur är det ens möjligt?
På tillbakavägen köpte jag mig världens underbaraste kaffemugg och en present till pv.
Sen till hotellet.
Satt i lobbyn i en skinnfåtölj och pratade med portieren .., mest om dom besvärliga tiderna för hotell som i vanliga fall har sin huvudsakliga inkomst via affärsresenärer och det är konferenser och annat och nu: intet! Så hemskt det måste vara. Vilken oro för ekonomin! Mitt i det vi pratade, dök en tax upp. Det var portierens hund som fått följa till jobbet och åååå, så fin den var!! Vi småpratade också .., den hette Stissel, var drygt tre år och var kelig värre. Vilken lycka, att få ha sin hund med sig när man arbetar!
Så till Centralen där jag köpte en pocketbok och på Pressbyrån blev det kaffe i mugg och en bulle, så där så jag inte riskerar svältdöden innan det blir frukost ,-). Upptäckte sedan att vattenkokare och kaffe finns här på rummet. Jaha ja. Jag har haft så överdjävulskt ont i svanskotetrakten att jag knappt har kunnat gå .., så det blir korta sträckor och så vila ut på hotellet. Duschade jättevarmt, ska nu leta upp ett apotek och köpa Panodil och så ska jag fortsätta att enbart njuta av detta.
Så har den här dagen varit.
torsdag 6 januari 2022
September 2021 ...
Första veckan i september och lite längre än så, är jag kvar på sjukhuset. Att hälsan återvänder är väl mina ständiga matbilder ett bevis på.
onsdag 5 januari 2022
Det man möts av ...