Spridda skurar från en dag i februari ....
Nästan det bästa jag vet är sallad på strimlad rödkål, äppelbitar, solrosfrön, pressad citron och lite raps/olivolja och flingsalt. Här fick lite machésallad göra det övriga sällskap.
Lättkokt broccoli till och i mikron befann sig en liten bit nästan-vegetarisk lasagne.
Sååå gott!
Efter att ha varit ute i någon timmes tid - dels med Harry, men också här ute på tomten - körde jag till affären.
Vid ostdisken hörde jag någon nämna mitt namn och det var en trogen kund förstås och han sa att han inte kände igen mig i civila kläder.
Att det är fyra år sedan jag slutade i affären, det tycks ingen ha förstått ,-).
En bra stund stod vi där och surrade. Vilket minne den mannen hade! Att jag var sprungen från Malå visste han och själv hade han bott och undervisat i ekologi/zoologi på universitetet i Umeå i en hel massa år, men var uppvuxen i Halmstad.
Och så hade han, för flera år sedan, deltagit i en exkursion här längs kusten, tillsammans med pv.
Jag frågade om mannenss föräldrar var akademiker, ty så är det ju ofta.
Nej, inte alls, hans pappa hade drivit Hembergs Frukt & Grönt, jaha, dom hade vi ju som leverantörer under en period på Ankaret! Hade vi inte dem i Ystad, också? Plockade upp modet från kappfickan och undrade om jag fick fånga hans vänstra hand på bild? Jodå, inga problem.
"Ja, du är ju lite tokig du Bettan ...", sa han leende och jag sa att det bjuder jag på, nån ska ha det epitetet också. Vänster tumme upp hade han (om man knäpper händerna som till bön, alltså). Det övriga, stjärntecken och var i syskonskaran han befinner sig (om han har några syskon) struntade jag i.
Kom hem och tog Harry ännu en sväng nere vid havet. I det som sommartid är såväl häst, - som fårhage, såg det ut så här. Underbart fint ute idag.
Såååå livgivande!