Februari ...

Det känns som om den här månaden går fortare än andra. Som om den är en slags mellan-månad. 

Idag tisdag och minus 8 grader. Kö vid fröautomaten när jag kommer ut i nattlinnet och med en bräddfylld tillbringare med solrosfrön. Duvorna har börjat besöka oss.

Hade två små försynta rödhakar på visit igår och i skrivande stund är där såväl en fasantupp som en ekorre. 

Vi hade funderingar på ett dopp i havet igår - eller det var mest pv som hade den funderingen - men väl framme i Skallkroken ångrade vi oss. 

Där var is från början av land och i halva hamnen och det händer inte ofta .., och när pv kollade vattentemperaturen, ja, då visade den på - 2. 

Nej, det fick vara. Satt i stället i vindskyddet och solade en stund. Vinden kom från nordväst.

Och Kungsljuset som blommade så länge i höstas, står kvar och mallar sig med torra, bruna kvistar, så där som om "Jo, jag är här, jag tänker inte ge mig!"

På kvällen Husdrömmar, men jag blev så stressad av tidsnöden för familjen som skulle flytta från 150 kvm till 60 kvm och med tre barn och bara ynka två månader på sig att tömma det gamla och bygga om det nya boendet - visserligen i porten intill - men ändå. 

Kvinnan i familjen var industridesigner/ inredningsarkitekt och vilken energi och vilken förmåga att veta hur nånting ska bli!

Sextio kvadratmeter .., bara dubbelt upp i jämförelse med den lilla 1:an i Ystad, ja, jag begriper inte hur dom fick ihop det! Här en länk.

Apropå detta att jag skrev att det händer inte så ofta, att hamnen är islagd. För tolv år sedan, då var det rejält med is i hamnen här i Stensjö.

 

Och så här såg det i Steninge, samma år i februari. 

Och för tretton år sedan, 2012, även då den här tiden i februari, såg det ut så här. Vad pilen skulle visa, minns jag inte. Möjligen att det var första gången jag kunde gå torrskodd hela vägen längst ut på skäret. Numera är halva stranden fylld av stenar och inte på långa vägar så här bred.

För fjorton år sedan, 2011, samma sak. Dags att omvärdera det här pratet om att "det händer minsann inte så ofta, att vi får se is på havet."

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Turtlan: 

"Håven var med till grannlänet idag. En tur till Örebro för ett ärende för maken M och under tiden en promenad i Wadköpng för mig. 

Butikerna och annat var öppna, men jag höll mig utomhus och bara gick runt. Det är en fröjd att bara göra det. 

Sen vidare till Stadsträdgården och växthusen där och där dök en annan variant av fönster upp. Där stod också ett fönster med mönster, eller det finns väl något bättre namn på det? 

En skön tur i gott vinterväder blev det för fotografen och nu susar bilderna söderöver. 

Hälsningar Turtlan/Annica."

// Elisabet skriver: Det här är fönster nummer 1 och jag säger t a c k  Annica, som tog dig tid! Ni fönsterfångare är verkligen omtänksamma!

Någon slags resumé ...

Om man är sist ut på att testa detta med pinsa (kanske i stället för pizza), kan det eventuellt skyllas på att vi är så enjängda.

Men, men .., i kväll hände det! Eftersom Hemköp för sina klubbmedlemmar sålde Prosciutto (skinka) till rejält nedsatt pris för klubbmedlemmar, valde vi detta, tillsammans med getost, mozarella, basilika, lite soltorkade tomater i bitar, oregano , ringlade så olivolja över alltsammans efteråt och det blev otroligt gott! 

För övrigt har vi mest hela dagen tittat på skidåkning på tv. 

Tur att det väl ändå är lite lugnare nu till veckan. 

Inget jobb inplanerat, det är ju sportlov i Halland, så husets herre blir hemma. 

Sov inte många timmar natten mot idag - kanske från halv fyra på natten till åtta på morgonen - men det har gått bra det med. Vaknade dock med ett förfärligt flimmer, men det gick över och kommer för övrigt alltid när jag vänder mig om i sängen. Alltså inte varje gång, men  n ä r  det händer, då är det just såna gånger.  Och nej, det varar inte länge .., kanske en halv minut, men det är ändå obehagligt och hjärtat rusar iväg nåt hemskt. 

Vi är säkert många som ibland drabbas av sånt här .., hur blir det för er? 

(Bilden togs vid 17-tiden nere vid havet.)

För övrigt är allt bra.

Söndagsfönstret ...

 Så här skriver avsändaren som är annannan: Ett av tre fönster jag fångade till dig. I det här som har gjorts om till ett collage står det: "Vi seglar alla i samma vind. Det är kanske mer poetiskt än sant."

//Men fint ändå - och annorlunda -! Tack! säger jag.

Lördag ...

Men det känns som söndag och jag vet varför: jo, dels den trivsamma lunchen igår på restauarang  Söderfamiljen, därefter en skön kväll med "Muren" i SVT (och två deltagare som var för sig rev muren och därmed fick 50-tusen kronor in på respektive konto) och så den där ur-goda chark/delibrickan från Ankaret och två glas vin ., samtidigt som vi klämde de sista avsnitten av den amerikanska serien och sen var det godnatt. 

Hade brev från Eva i Tyresö igår och blev varm i hjärtat när jag såg den lilla drillsnäppan nere till vänster på arket. 

Det är Maja (Evas dotter) som från gamla tidningar och böcker klipper ut .., ja, typ såna här bilder som fågeln och därefter limmar fast det på brevpapperet, alternativt gör egna konstfulla  kuvert! Sååå roligt att få såna brev! (Själv väljer jag ut bilder som jag tycker om från mitt eget arkiv och lägger in dem antingen som här, i vänsterkanten, eller så den täcker tvärsöver, kanske en tredjedel av arket, jo, men det blir också fint.)

Ännu mer värmde det hjärtat när jag läste Evas brev och då kom ihåg högstadiet - i ämnet biologi - då jag skulle hålla ett föredrag om .., ja, vad som helst som hade med biologi/naturkunskap att göra. Jag var så villrådig, men utanför klassrummet - i korridoren - stod ett skåp med uppstoppade fåglar, någon mink, grodor i genomskärning och - om jag minns rätt - ett litet, litet pytteembryo till foster i formalin och det var då jag upptäckte drillsnäppan och det blev också den jag berättade om.

Inga brev från min syster i Australien på flera dagar. Till min förvåning ringde hon igår och berättade att hennes dator hade fått spatt och ja, så där så jag inte skulle bli orolig. 

Lyssnade till USA-podden vid femtiden nu på morgonen. Funderade sedan på vart vi kunde tänkas ta vägen, när och om allt en dag tycks som mörkast. Hittade inget direkt bra alternativ.

Dagens fönster ...

Ännu ett bidrag från exet, då, när han var vift i Spanien. 

Tack Tommy!

En vanlig, men lite ovanlig fredag ...

Frågar pv om vi inte kan ta bilen och köra in till Halmstad .., ta en promenad längs vattnet och kanske äta lunch på Best of India. 

Det kan han., tänka sig, alltså. (Helt ärligt är det ALLTID jag som föreslår utflykter, tur att han aldrig är motsträvig.)

Vi parkerar nära slottet som jag tycker är så vackert och så går vi längs Prins Bertils stig och där är minst två eller tre gamla byggnader som jag inte har sett tidigare; ett av dem har varit ett kronobränneri.  

(Efter nedläggningen som bränneri var byggnaden 1789–1790 bostad åt 150 ryska fångar och deras vakter.)

Vi har solen i ansiktet längs hela sträckan och jag knäpper upp kappan och vi möter många andra som är ute och flanerar, några hejar .., och i ett av hyreshusen närmast promenaden sitter en äldre man tillbakalutad på sin altan och med en liten Shejken-hund i sitt knä och mannen tycks nästan sova .., oj, så skönt det ser ut. 

Om Prins Bertils stig kan man läsa här. 

Pv föreslår att vi någon gång kan ställa bilen i Grötvik och därefter följa stigen in till stan. 

Drabbas man av latmasken, finns ju möjligheten att ta buss tillbaka.

Och så kommer vi till en mindre restaurang som heter Söderfamiljen och vi säger att .., ja, men kanske ändå? Så det gör vi. Går in. (Två par sitter ute i solskenet). 

Väljer var sin dagens soppa som är den som visas på bilden. Priset är 95:- och då följer fyra mindre brödbitar med (vansinnigt gott alltsammans!). 

Vilket trivsamt ställe och hur härligt ska där inte vara sommartid, då man kan sitta ute och äta, eller bara ta ett glas vin och titta ut över båtar och människor.

En lite annorlunda installation vilken går under namnet "Grannar", passerar vi också. Minns alla fina statyer med "vanliga människor" som förebilder, ja, när vi besökte Bad Doberan i forna DDR. Konstnärens namn är Günter Teutsch och den är tydligen gjord 2018.

Det här var en av dem (i Bad Doberan och suddig bild, ja, ja ..), men där fanns även statyer av kvinnor - ofta i någon form av arbete -. 

Nu hemma, efter att först ha hämtat en chark/delikatessbricka från Ankaret. Oj, så fin den visade sig vara. Det blir gott till ikväll.

Vi köpte ett flak större ägg när vi kom hem. Trodde mig se tofsvipor ute på ängen, men pv var fundersam .., kunde det verkligen vara ...?

Nu VM i skidskytte. Längdskidåkningen tidigare idag missade vi och inte har vi Viaplay heller. Nåja, hädanefter gäller det att hålla sig hemma när det är direktsändning.

Dagens fönster ...

Från Babsan i Roslagen kom den här bilden och så här skriver hon: 

"Godmorgon från ett soligt Raggis. 

Maken putsar fönster och ställer tillbaka. Bra fördelning. 

Här ett fönster i gästrummet och flickorna ("prinsessorna") som har så stor plats i mormors hjärta."

Och här töserna i närbild. Så fint med blombladen som tittar fram! hälsar Elisabet och säger TACK för att du tog dig tid!

Man kan drömma hemskt efteråt ...

Igårkväll började vi titta på en amerikansk (verklighetsbaserad) serie vars titel är "Under the banner of heaven" och det ska jag säga .., att kan man sova ostört - utan mardrömmar - efter dessa sex (eller sju) avsnitt .., då är man i alla fall av annat virke än herr Göransson och fröken Nilsson.

Det är något slags underliggande otäckt som man kanske inte kan ta på .. , men som finns där hela tiden. Man bara undrar hur det ska sluta.

Om någon är av det mer kavata slaget, finns en länk här.  

Lycka till!

(Och ja, vi tittar fortfarande och jysses, vilka fantastiska skådespelare, in till minsta biroll).

Lillrundan i  snålblåst ...

 

Att promenera utan hund, det är så enbarmligt trist och enjängt, så det är inte sant. (Bilderna togs idag).

Hela tiden tänker jag på hur roligt det var när Harry lullade på femtio, hundra meter framför mig, - eller som efter covid när jag mer eller mindre stapplade fram - och hur han inte höll sig längre bort än kanske 20 meter. 

Och så stannade han och väntade in matte .., "ja, jag kommer!" sa jag och översköljdes av kärlek och tacksamhet för den där svanslöse kompisen. 

Idag var det vansinnigt kallt ute. Iiiiisvindar. Tänkte på pv som skulle cykla hem från Gullbrandstorp. Visserligen i varma kläder, men ändå. 

Han var illröd om kinderna när han kom hem!

Passerade Ecke och Britts sommarhus där en kranbil nu plockade upp precis all bråte/köksinredning/golv etc som låg på i en hög på tomten. Tre män såg jag och nu återstår mängder med säckar med isolering, vilket nog inte rymdes på flaket. 

På andra sidan vägen, står popplarna som jag tyckte så mycket om, men det gjorde inte Annelie och inga andra grannar heller. Nu står dom likt soldater på vakt och ganska fint ändå, men inte kommer det att dofta övermåttan ljuvligt utan bladen. 

I skrivande stund sitter pv framför kaminen och värmer händerna mot luckan och strax ska vi äta nästan det godaste jag vet: hans lever med mycket sås .., kokt potatis/blomkål/morötter och lingonsylt. Halleluja!

Makthavaren ....

Ligger i sängen .., klockan är lite över sex på morgonen och jag lyssnar till P1. Den amerikanske presidenten har haft ett "givande samtal" med Putin i Ryssland, det handlar om kriget i Ukraina och såklart är inte Zelensky inblandad, nej, nej, han får vänta på sin tur och självklart måste det ukrainska folket förstå att inte kan man räkna med att allt ska bli som förr, innan invasionen av Krim och allt som har hänt, det måste dom väl ändå begripa?

Nej, nej .., först måste Zelensky förödmjukas och känna sig som en mindre vetande människa.

" Vänta du på din tur medan jag som är så mäktig och märkvärdig får tala med min likasinnade i Ryssland .., ja, du kan väl långt senare få veta vad vi har bestämt (eller jag, Trump bestämt!) om vilka gränser som ska gälla och apropå det, ni har ju så viktiga jordartsmetaller i Ukraina, vill ni ha USA:s stöd, så ..., ja, ni förstår väl, ja, just det ..!" 

Å, man kan bli galen för mindre!

Dagens fönster ...

... fångades i Porto och då vet ni förstås .., jepp, då var det annannan som hade håven redo! 

Tack du flitiga fönsterfångerska!

Första noteringen ...

Pv cyklade efter jobbet till Skallkroken, jag tog bilen och cykelhållaren, samt kaffe i termos, en kanelbulle till herrn och en hårdmacka till mig och badkläderna förstås. Sen iväg. 

Plus 5 i havet och otroligt lågt vattenstånd. 

Iskallt förstås.

Efteråt, lite längre in mot stranden upptäckte jag till min glädje att GRAVÄNDERNA kommit. Ja, bara två stycken, men ändå. Går in på bloggen och letar tidigare noteringar. 

Torsdagen den 12:e april 2012 räknade jag till tolv gravänder på lagårdstaket här intill. 

Måndagen den 13:e mars 2017 upptäckte jag dem nere på stranden i Steninge. 

Bilden här ovanför tog jag de 26/2  2020. 

Torsdagen den 3:e mars 2022 såg jag ett sällskap gravänder som simmade ute i havet. 

Det betyder ju inte att dom kom just dessa datum som jag noterat, men det var då jag såg dem. 

Måndagen den 31:a mars 2014 skrev jag så här: 

En halvtimme satt vi väl där, harry och jag själv.

Längst ute på berghällen som lika gärna kan vara en slät klippa.

Gravänder och ejdrar.

Fiskmåsar.

Vågkluck.

Onsdag ....

Bilden togs 11.45.

Pv på jobb. Hemma är Sigge och jag själv, ja, tills dess jag tar den våldsamt smutsiga bilen och kör till Getinge, i akt och mening att få den tvättad. 

Precis varje gång jag ska köra in i tvätthallen, drabbas jag av lätt ångest, eller egentligen ganska svår ångest. 

På andra stationer får man köra ut - liksom rakt fram - när bilen är fin och ren, men här ska man backa och där ute står då ofta någon annan med smutsig bil och väntar på sin tur.

Nå, det blev ingen tvätt. Jag räknade till fem bilar som stod i kö före mig, så jag väljer att ta det i morgon.

Tog i stället en sväng till affären i Haverdal och postade ännu ett brev, nu till vännen i Falun. I bilen, på väg hem, lyssnade jag till utrikespolitisk debatt från riksdagen och tänkte att Håkan Svenneling (helt obekant för mig) var en suveränt duktig talare (V), men även Kerstin Lundgren (Centern) som verkade veta vad hon pratade om. Det lät heller inte som om hon läste innantill, då blir i alla fall jag själv lätt ofokuserad.

Tänkte också på vad röster betyder. Röster och dialekter. Minns att jag tyckte sååå mycket om pv:s småländska stämma .., och medan jag passerade Särdal, tänkte jag ..., att om jag hade varit blind, hade mörka röster säkert fått mig på fall. 

Nu, när jag är hemma och har ätit fiskbilens fisksoppa för 79 kronor (smakade ingenting!), pratar en kristdemokrat - därefter en miljöpartist som pratar lika snabbt som jag själv - och det är ju himla irriterande och det är nästan så att man blir stressad. Och efter honom pratar Joar Forsell (M) och han har uppenbarligen lagt in racerväxeln, vad gäller talhastighet. Tänker (mycket tänkande, jag vet ...) också på dom som ska skriva ut de olika riksdagsmännens prat, men dessa (sekreterarna) har förstås vanan inne?

Nu ska jag gå ut i solskenet! Over and out.

Dagens fönster ....

... kom idag via rymden in i min mobil och avsändare var min kusin Inga-Lill (hennes text på bilden). Ni ser väl att det lyser lite där nere längst till vänster ...?

Bilden visar "Bergmans hus" där mamma och syskonen växte upp i Dikanäs och bilden togs när familjen Larneback var på väg till fjällstugan i Fättjaur.

Så här vackert kan det vara i dom trakterna!

Och tänk, när jag var väldigt ung .., så tyckte jag att mormors hus var mer som ett slott. 

Tre våningar och resanderum och en vidunderlig utsikt åt andra hållet!

Tack Inga-Lill! säger jag.

Här en bild som jag själv tog, stod alltså och tittade rakt upp mot huset och balkongerna.

Vilken dag ...! 

Och tänka sig, att hela veckan ska det tydligen vara så här, i alla fall nästan. 

Satt länge ute och tittade på småfåglarna och nu och då såg jag motionärer - dom flesta med stavar och allra mest kvinnor - passera nere på vägen. Nästan alla kommer från havet till. 

Många småpratar med varandra ..,. nästan ingen upptäcker mig. 

Det gjorde däremot den lilla rödhaken som sprätte omkring och efter en stund satte sig på en gren i eken och försökte sig på en liten trudilutt. En bra stund tittade vi på varandra.

Äppelskivorna vilka jag slängt ut på marken, togs tacksamt emot av en koltrastarna .., och den djupfrysta fettklumpen, den tog talgoxen sig an. 

Fortfarande mest pilfinkar (i klar majoritet!), nu och då någon koltrast, nötväckor förstås .., blåmesar som kivas om fågelholken .., och ibland någon bofink. Och så rödhaken. Finns där någon finare fågel? Eller mer "behändig"? 

Jo, vi har bundit fast julgranen, annars blåser den omkull och innan den eldas upp får den agera lite skydd - det är i alla fall tanken -. 

Nu, när klockan närmar sig 17.30, är det  nästan helt ljust ute! 

Det är det bästa av allt .., att ljuset återvänder.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Maja, dotter till Eva i Tyresö: 

"En liiiten, liiiten koloniträdgårdsstuga i iskallt februariväder. 

Ser ut som nån bara är inne och hämtar kaffekoppen, fast det i själva verket är igenbommat och öde. 

Granne med världsarvet Skogskyrkogården i Skarpnäck.

Det blev ett fönster med tillhörande omgivning…, jag ville inte gå in på tomten för att fotografera. 

Kram. 

Maja."

Husdrömmar ...

Så var det dags för det andra avsnittet av den här serien och nästan lika bra det här också (som det första), med lite annorlunda stuk på än de tidigare. Mindre Gert och Anne Lundberg, mer av klipp och inte så långrandigt när man ser varje spik komma på plats. Jag tyckte att även att det här avsnittet var JÄTTEBRA! 

Och vilka kreativa unga människor det tycks vimla av!! Vi satt mest och  g a p a d e .., fyllda av beundran! (Att jag själv däremot kanske inte vill bo i ett sådant hav av färger, det är ju en annan sak).

Länge sedan sist ...

Det var verkligen länge sedan jag läste något av Håkan Nesser, (länge sedan jag läste någon krim-bok öht, tillvaron har ju varit så fylld av hemskheter ändå), men den här boken stod på "återlämnade-vagnen", den som står alldeles intill datorn där man själv registrerar sina lån och på den vagnen tittar jag som regel alltid. 

Upptäckte sedan att detta är författarens senaste alster och det slog mig att det var nog omslaget och färgerna som gjorde att jag föll pladask. Och detta att cykeln fortsätter på baksidan!

Började läsa nästan genast när jag kom hem, tog tidigt på mig nattlinnet och lade mig på soffan Ektorp (kan aldrig sitta och läsa) och där blev jag liggande en stor del av kvällen och även nu på morgonen. Pv sysslade med DN:s korsord från i lördags.

Nåväl, det visade sig vara en småputtrig och trivsam historia det här .., ibland kändes det som lite "utfyllnadsprat" (men i skrift), men i det stora hela tyckte jag väldigt mycket om den! Här en recension.

Ser att det vita överkastet på bilden tycks lilafärgat, ja .., det var väl nåt med ljuset kanske, det är faktiskt vitt och fint. Och så praktiskt det är, detta att alla som har lånekort på Harplinge bibliotek, kan logga in sig i princip när som helst och ofta är man alldeles ensam där inne. 

Och så här fint var det för någon dag sedan, då, när solen var på att sjunka ner bakom horisonten!

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster fångat av exet, under vistelsen i södra Spanien. 

Tommys fru Karin, hon skickade den här bilden till mig. (Tack till er båda!)

"Hej på dig! Du skulle gilla vattnet här!" skrev hon, ja, som känner sina får på gången.

Full fart i Malå idag ...

Bilden från sidan "Visit Malå". 

Den äldsta hör av sig och berättar om dom tyska turisterna som är så vänliga och det är mycket "Guten Tag" när dom möts vid huset där hon hyr sin lägenhet- tyskarna själva var redo för skoterutflykt och någon körde fast nästan direkt. Skotrarna utgår från baksidan av huset där Maria bor.

Och så är det testbilförare ute på isen och mängder med husbilar och hotellet hade fullt upp; etthundra frukostgäster till idag! Tänk, om det ville vara fint väder och titta, så mycket som finns att göra!

Så glad jag blir, ja, att samhället lever upp! 

Minns min pappas brev - författat något år innan han dog - där han berättade om Mikaelihelgen. 

"Förr i världen var det roligt, tjim och tjo och mycket fylla .." skrev han. 

Pappa, som jag aldrig någonsin sett onykter!  För min inre syn såg jag precis hur han log när han skrev den raden.

Längtansbild ....

Sällan, för att inte säga aldrig, har jag så till den milda grad längtat efter sol och ljus och bad i ett varmt (eller i alla fall halvljummet) hav, som i vinter.

Det händer att jag tittar på olika sidor hos Tui och Vingresor, men mer än så blir det inte. 

Men tänk .., att sitta på en balkong och lyssna till fågelkvitter och med baddräkten på tork .., ack, vilken lycka.

I landet Halland är det plus-minus-noll idag och tämligen grått. Tämligen ordinärt vinterväder, med andra ord. 

Ambitionen är att skriva två brev ., att svänga förbi biblioteket och kanske även Sonja .., och så visas en österrikisk kortfilm klockan 17.00 i Svt 2, den tänker jag inte missa.

Hos UR kan man titta på på hur många program som helst som tar en runt världen ..., och kanske beger jag mig - åtminstone andligen - idag till "Natursköna Norfolk och Suffolk".   Tänk, om inte tv hade uppfunnits!

Dagens fönster ....

Det här passar väl bra som ett söndagsfönster, även om det inte är kyrkligt?

Tack annannan som tog dig tid att stanna till! 

(Från Porto, alltså).

"En och annan promenad ..."

Från annannan kom för ett tag sedan det här fullkomligt ljuvliga klippet, det som en gång hennes mamma hade sparat.

Det tycks mig som det är från Ystads Allehanda den 8/5 för väldigt många år sedan. Texten slutar ..."Känner mig: Inte alltid vuxen."

Å andra sidan spelar det ingen roll, jag tror att det är tämligen giltigt även nu, långt, långt senare. 

När jag läste detta tänkte jag att vilken härlig kvinna det här var .., som skrivit kontaktannonsen! 

Men jag tänkte OCKSÅ .., å, så härlig annannans mamma måste ha varit som klippte ur och sparade detta .,. det vittnar ju om humor och inutiglädje! 

Ikväll frågade jag om det var okej att lägga ut det här på bloggen. Det var det. 

Tack annannan! U n d e r b a r t!

Dagens fönster ...

Ett avlångt fönster fångat av exet, som i skrivande stund befinner sig i södra Spanien. 

Det var snällt av dig, Tommy!

Lördag ...

Då tar jag sikte på bageriet i Slöinge och köper två semlor, vilka fördelas på fem personer. Dels för att dom är både stora och dyra, men också för att det räcker. Godare mandelmassa har jag nog aldrig smakat - ja, möjligen hos de semlor vi brukade köpa på bageriet, nära slalombacken i Sälen -. 

Vid de få borden inne i själva butiksdelen satt fyra personer och då är det fullt, men det var ont om plats på parkeringen, så kanske satt många inne i själva huset intill?

Jag undrar om det finns nånting som gör mig lyckligare, än ett gott, färskt bröd? 

Den här semlan är i ordets rätta bemärkelse att skådebröd. Eller  en skådesemla. 

Alla semlor görs efterhand som kunderna kommer, så man får vara beredd på att få vänta. 

Senare på dagen tog jag minstingen med mig och körde till affären. Hela vägen dit skrämde Viggo spöken till höger och vänster, ja, med hjälp av isskrapan. 

"Titta, där är tre småspöken bakom trädet!" ropade jag och då blev det brått att låtsas panga med skrapan.  

En sväng ner till Skallkroken blev det också och där såg vi ett äldre  par vilka från bagageluckan plockade fram en fikakorg och så gick dom och satte sig i ett av vindskydden.

"Ta med dig badbyxor!" bad jag sonen innan han lämnade Skåne. 

Nja .., det var snö på trappan i morse och ganska kyligt ..., så jag förmodar att något dopp blir det inte. 

Och från Malå kommer den här bilden, tagen från dotterns balkong. 

"Tyska turister som ska  på skoterutflykt till Vildmarkscampen", skriver Maria.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren, som var ellem i Skellefteå: (Tack ellem att du tog dig tid!)

"Idag tog vi en tur söderut. Vi åt en väldigt god blomkålssoppa på Lövångergården. Därinne finns väggmålningen av kyrkstan. 

Bredvid ligger sockenmuseet och på andra sidan den gamla skolan. Där har tiden stannat och den ser ganska frusen ut. 

Vi hälsade på en gammal vän som flyttat till äldreboendet där. Då blev det en snabbtitt in i den knappt årsgamla saluhallen som säljer närproducerat, mestadels mat. Jag gick ju förstås inte tomhänt därifrån. ellem."

Detta är alltså Sockenmuseet. Fina färger tillsammans. 

Elisabet skriver: I Lövånger finns även Kyrkstaden med sina fina stugor och om vi åker upp till Norr, - och Västerbotten sommartid, då är detta någonting jag verkligen vill besöka.

Idag ....

Dopp i havet, kaffe och macka efteråt. Solvärme mot nakna ben. 

Ångest innan, tacksamhet efteråt. 

Tacksamhet för vad? Kanske till mig själv, för att jag, trots ångest inför att stiga ned i detta iskalla, ändå gjorde det. 

Pv har förvandlats från badkruka till friskus. Kliver ner utan att tveka och slänger sig i. Jag fattar inte vad som har hänt. 

För övrigt? Har pratat med den rara ellem i Skellefteå, som skickat en sån underbar sagobok, utgiven på Guldvingens förlag - vilket vackert namn -!

Den boken ska jag läsa för dom skånska pojkarna när vi ses på lördag! 

ellem, om du läser här, kan du väl förklara vem som gjort vad och hur ni var släkt? Det blev så mycket surr om bad, så nu tappade jag bort om Marita var din moster eller kusin och Daniel ...?  

Så här ser omslaget ut! Det blir nog spännande läsning. 

Så här berättar ellem om boken: Marita är min kusin på pappas sida och Daniel är hennes son. Han har skrivit berättelsen och fotograferat mycket. 

De har hjälpts åt att göra figurerna. Daniel gjorde gubben och Marita har gjort många av figurerna. Sen har de byggt och arrangerat tillsammans. 

En gammal oljemålning är bakgrund på nåt ställe! Marita finns på Instagram där hon visar lite. Och en kul detalj: vår farmor är med på en tavla med lite förstorade glasögon. Hoppas du sk.a gilla boken! ellem.

Varav hjärtat är fullt ...

Bilden visar Malå Sjukstuga, belägen vid Tjamstabergets fot. I min barndom kunde man höra berguven hoa, då, när man någon gång övernattade hos mamma i personalrummet. 

I en kommentar från "Anonym" (solnedgångsbilden lite längre ner) menar hen att vackra solnedgångar föder inga familjer och det har ju hen rätt i. Svarade i en kommentar som jag ser blev väldigt emotionell .., jag har verkligen så starka känslor för Malå i allmänhet, men människorna hemma i synnerhet. 

Och jag berättar om vårdcentralen och dess - i mina ögon - fantastiska öppettider, till 21.00 på kvällen alla vardagar och till 17.00 på helgerna. Ambulans finns redo att köra svårt sjuka patienter till Lycksele och är man riktigt dålig, kommer ambulanshelikoptern och flyger iväg med den sjuke.

Och jag berättar om vad som finns hemmavid, men det som kanske inte kommer med, är att jag tror att det är en viss tåga i människor boendes i inlandet, vilka inte är vana med närheten till det mesta. 

Så hittade jag detta .., det är nog boken som handlar om Malå sjukstugas historia och den som berättar om hur det var, är den barnmorska som jag hade när jag väntade Anders - Maud Lindberg -. Jag tycker nog att det säger en hel del om människor där uppe i norr.