Dagens fönster ...

För många år sedan gjorde jag friherrinnan sällskap i hennes bil och plötsligt stannade hon till utanför det här huset i Särdal. "Ska vi inte titta in och se om Britta och Gunnar är hemma ...?" föreslog hon och det kunde vi ju göra. Deras trädgård var helt ljuvlig och översållad av förgätmigej! Och tänk, så smart med upphöjda rabatter, särskilt när man har kommit till åren.

Britta (född i Särdal 1927, död 2024) och Gunnar Ljusterdal (född i Munkfors, Värmland 1931, död 2018) var kunder i affären och alltid så vänliga. 

Det var oftast herrn i huset som handlade, i alla fall under min tid på Ankaret. Britta var textilkonstnär  och hade bland annat vävt alster till olika kyrkor. Här en mässhake i Uppsala Domkyrla och här ännu en matta som jag tycker är så fin! Och här en domprostkåpa.  Och ännu flera mattor!

Och hennes - nej, inte vänstra - men väl högra hand, fångade jag då när vi var där på besök, friherrinnan och jag. 

Gunnar kom att under trettiosju år arbeta som riksdagsstenograf, men hann även med att - under tjugotvå år - vara redaktör och ansvarig utgivare för legendariska Grönköpings Veckoblad. Bilden tog jag under besöket hos honom och Britta. 

Den sista gången jag träffade honom - det var i början av juli 2018 - hände följande:

"En eftermiddag när jag själv hade handlat, hjälpte jag Gunnar ut med varorna. Han gick dåligt, snubblade lätt och tillsammans med en annan kund, hjälpte vi honom på benen igen.
Det gick  l å n g s a m t  för honom att ta sig till bilen.
Jag lastade in kassarna i baksätet och frågade om han verkligen skulle köra hem själv?
Om han ville, kunde jag skjutsa honom.
Nej, nej, det var ingen fara, sa han.
Han kunde vägen utantill - "jag kan köra den i blindo!"sa han och det var ju bara tillfälligt det här att han snubblade lite.
Dagen därpå fick jag höra att denne genomsympatiske man -  på väg hem från affären - hade kört av vägen - jo, han levde, det var inte det - men därefter dröjde det inte länge förrän det var slut."

Härliga människor var det, såväl Britta som Gunnar.

Ekonomibyrån hos SVT ...

Vilket bra program och bra programledare också (Ylva Johansson). Ikväll handlade det om Trumps tullar och vad det betyder - eller kan komma att betyda - för världen i stort. Såväl Ekonomibyrån, som Utrikesbyrån och Politikbyrån är program  som vi sällan, för att inte säga aldrig - missar. Måtte ingen avskaffa public service!  

Och en stor eloge till president Macron som inte skrädde orden vad beträffar Putins krav på att behålla ockuperade områden i Ukraina! Stackars ukrainare, vad de måste känna sig utlämnade till Putin, Trump och dennes anhang. 

Tittar just nu på Wallander i 4:an Film. Egentligen bryr jag mig föga om själva handlingen, men detta att se gator i Ystad , gator som jag själv vandrat på och som känns som "hemma", ja, det är det väsentliga. Dessutom tycker jag att i filmerna medverkar ofta många bra skådespelare, Krister Henriksson, t.ex. Och tänk, att Johanna Sällström handlade i den lilla Icabutiken där jag arbetade i så många år.

Ikväll i Malå ...

Ja, jag skriver det återigen: Och den här utsikten från vårt dåvarande vardagsrum .., lämnade vi för Skåne. Men det gick ju det med. Livet handlar såklart inte enbart om en vacker vy att vila ögonen på. 

Maria tog bilden, vid halv nio ikväll.

Tillbakablick ...

Från ett inlägg som skrevs den 18:e april 2014. 

"Medan jag själv drömmer om att jag befinner mig hemma i Malå och ska till att arbeta på Ica Nilahallen och då har glömt koden till butiken eller har missat att räkna kassorna, har pv mer storslagna drömmar. Ibland är han uttagen till världslaget i längdskidåkning (och han finner det inte alls helt ologiskt heller .... tvärtom!), ibland är han nära att vinna Vasaloppet.

Och i natt har han bytt karriär; han fick nämligen order om att dela ut Hallandsposten till prenumeranter boendes på planeter i yttre rymden .., lydde ordern och gav sig iväg i en raket!"

//Någon slags storhetsvansinne måtte han ha drabbats av då, för många år sedan. I skrivande stund sitter han tämligen tyst i sin fåtölj. Pv är inte särskilt pratsam i vanliga fall, men nu har han varit mer än vanligt tyst. Jag frågar om han är orolig för nånting? (Kan ju tänkas vara börsen som går upp och ner likt en jojo). 

"Njaa .., jag tänker väl lite på morgondagen då båten ska sjösättas ., allt måste ju klaffa", svarar han. 

Med pv är det så att man får ofta gå "bakvägen" när man frågar honom om nånting. 

I morse sa han plötsligt att han skulle åka in till stan för att besöka frisören och bli klippt. 

"Va? Det kan inte vara ditt prio, att åka in och klippa dig, det måste vara nånting annat ..?" sa jag. 

Jodå. Så var det. Han skulle nämligen ta ut kontanter. (Och klippa sig också, men det var sekundärt.) Efter snart sjutton år tillsammans, börjar man känna sina får på gången. Jominsann.

Dagens fönster ...

..., speglar sig i Moraklockans glas. 

Vilka vackra siffror; det ser jag först nu! Titta på 3:an och 4:an, till exempel.

Tror att det fångades hos Antikkulan och det var jag själv som föll pladask.

Härligt med klockor som är till salu och verkligen fungerar.

            Kväller ...

Nej, jag är vare sig katolik och inte är jag så där överdrivet troende heller, men det ska jag erkänna, att Påve Franciskus som nu inte längre finns i livet, för honom hyste jag den allra största respekt. Vilken ödmjuk människa! 

För övrigt? 

Det har varit en solig dag .., vi har varit ute i stort sett nästan hela dagen. Mina envisa ormbunkar skjuter skott så det är rent otroligt och jag ångrar bittert att jag - för några år sedan - helt enkelt tog plantor från dikesrenarna här längs kustvägen och satte dem i söderrabatten. Man kan jämföra det med när man poppar popcorn .., så fort går det att nya skott dyker upp! Och det är lååånga rötter! Nu har vi verkligen kämpat för att få bort dem, hur vackra dom än är i början av sommaren!

Vid femtiden körde vi till Skallkroken, där ovanligt många bilar var parkerade. Jo, nu är det bråttom .., på fredag åker de flesta båtarna i sjön. Två segelbåtar nära vår båtplats var redan på plats, mastade och klara. Och fortfarande är det nästan ofattbart att vår båtgranne för två år sedan, att den kvinnan  - kanske i 40-45-årsåldern - inte längre är i livet. Båtplatsen tillhör nu någon annan.

Tog mig ett dopp i havet. Termometern visade på femton grader; det är ju knappt man förstår hur fort havet värms upp! Ljuvligt skönt var det. Pv stod på piren och väntade, tycker inte om att bada när det blåser och när det inte är så soligt. Räknade till sex husbilar på (de tio) ställplatserna. Två var tyskregistrerade, övriga svenska.

Nog är det väl underligt .., att håret blir sååå mycket lockigare när man har doppat sig i havet, än när man duschar som vanligt hemma. Kanske är det saltet?

Mer från den skånska utflykten ...

På väg hem från Antikkulan, stannade vi till i Grevie för ett besök hos Rutigt & Randigt, en second-handbutik av det mer ..., ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det .., "av det kaotiska slaget", kanske. 

Utanför butiken ligger stolar, barnvagnar, byråer och annat i en enda hög och kaoset fortsatte inomhus. 

Väl inne i butiken stannade jag till vid en liten trave gamla, ganska platta sagoböcker. Minns ni dessa som hade som en glittrig guldkant som pärm? Nej, inte som pärm eller omslag, utan det som håller ihop boken. Själv hade jag helt glömt bort dem! För 75 kr kunde man köpa ett exemplar.

Lite längre in i butiken fanns mängder med second-hand-kläder, många klänningar och där kan nog t.ex Hilda fynda, hon tycker sig ibland höra till fel årtionde.

Dräkten på bilden var väl fin?

En såååå söt väggklocka upptäckte jag, men vi har redan tre väggklockor och endast en som fungerar, så det får räcka. 

För övrigt undrar jag verkligen vad det är som gör att somliga människor (undertecknad bl.a) dras till väggklockor?

Husets herre - dvs pv - hade nog kunnat tänka sig det här bordsuret, men det visade sig inte heller fungera. 

En inramad och något defekt Jesustavla för .., antingen 145 eller 195 kr (jag kan inte se siffrorna klart).  Nja, den fick vara kvar.

Det är säkerligen inte enkelt att få någon slags ordning när så många saker ska samsas om utrymmet, men resultatet blir ju - enligt mitt sätt att se det - att man får liksom ingen överblick. 

Det blir för rörigt. 

Å andra sidan är det kanske vad många tycker är charmen med såna här butiker.

Och den allra, allra minsta sortens påskkyckling, kanske 2 cm hög, betingade ett pris av 25 kr.

Tavlan tyckte jag ganska bra om. 

När vi tackat för oss - utan inköp - (Mymmel var på jakt efter köksstolar i teak), orkade vi inte stanna på något fler ställe. 

Hu, såna usla spekulanter vi är. 

Men senare på kvällen, när jag tittat igenom dagens bildskörd, ångrade jag mig storligen .., men varför köpte jag inte några av dessa, dom här så vackra snapsglasen, nej, sherryglas, tror rexxie på och jag litar alltid på honom. Det spelar ingen roll, man får hälla i spriten lite försiktigt. 

I det här huset dricks "snaps" till kräftor och till surströmming, det är nog enda gångerna, men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig ,-). 

Alltså sms:ade jag Antikkulan och frågade om glasen fanns kvar? 

Fick följande svar: "Hallå! Ja! Det står ditt namn på dom! Ska jag sätta undan dom?" 

(Han menade väl att han numera vet jag tycker om.)

Nu har jag tingat åtta glas och ska lägga krut på att försöka hitta ett vackert skåp med glas i dörren, men sen .., ska här minsann bjudas på snaps! (Sherry också, tydligen).

Ulf Stenkula på Antikkulan, är en hejare till försäljare. Att som kund bli hälsad välkommen när man stiger in i en sån här butik, (ett gammalt stall eller lagård, jag vet inte vilket, kanske både och ..?) betyder mycket. Ja, vikten av att "bli sedd", betyder mer än många tror. Och då menar jag inte något inställsamt välkomnande. 

(Jag har upplevt butiker där kassapersonal sitter och knappar på sina mobiler; mobiler vilka läggs undan först när kunden ska lägga upp sina varor på kassabandet och betala. Känner jag mig då välkommen som kund? Inte direkt. Mer som till besvär.)

Dagens fönster ....

Tänk, vilket rikt liv man kan få, om man tillhör den skaran av mänskligheten som önskar sig fönsterbilder! Tänk till exempel ., att någon sitter i en bilverkstad för att få vinterdäcken utbytta och plötsligt slås av tanken ..."ja, men i landet Halland finns ju någon som blir själaglad för fönster, jag slår till!" 

Och så kommer då den här bilden susande och landar i min inkorg. 

Tack ellem i Skellefteå för detta! Så glad jag blev!

Bilder från påskdagen ....

En solbelyst fasanfjäder fick i alla fall mig att haja till, då, när vi var på väg att lämna Orangeriet i Norrvikens Trädgårdar där vi hade ätit lunch. 

En av gästerna som passerade vårt bord var Hasse "Kvinnaböske" Andersson och jag tänkte att han såg sååå mycket yngre ut i verkligheten. 

Dessutom  påminde han om en snäll nallebjörn. 

På ett bord ute i trädgården såldes pelargonsticklingar och där skulle denne Hasse tydligen medverka. 

En gång tidigare har jag besökt Norrvikens Trädgårdar, men det är ju evigheter sedan. Då var det full sommar, nu slutet av april, men ändå, sååå vackert där var!

Lunchen intogs i Orangeriets restaurang. God och fräsch mat. Ångrade mig bara att jag inte valde nässelsoppan som tycktes himmelsk! (Två i sällskapet valde den). Här kan den som så önskar ta en titt på menyn.  Och tänk, så trivsamt med runda bord! Mindre praktiskt med de - visserligen vackra - men livsfarliga mattorna där man lätt fastnade med foten. 

Därefter blev det promenad i parken, men den vandringen blev inte så lång för oss äldre (läs: Mymmel, pv och jag själv), då vi ville hinna med ett besök hos Antikkulan, hitom Ängelholm. Många besökare var där och i en trälåda låg gamla vykort, prydligt sorterade i bokstavsordning. (Om det nu var namnet eller orten som gällde, tänkte jag inte på). 

Har ni sett vilken vansinnigt vacker handstil! Tror mig se att frimärket är stämplat 1935.

Och här kortets framsida som visar Styrsö i Bohuslän. Så här står det: "M.B den 23/4.Välkommen till oss i Påsk du blir väl fri någon af dagarna. Många hälsningar och en glad Påsk tillönskas af  Sven Jöns.  

Men sedan kom nog avsändaren på att det fanns mer att skriva om, så på kortets högra kortsida står följande att läsa: "Om du inte kan komma om Påsk så kom sedan då (eller så) du kan cykla."

Och så kom ju avsändaren plötsligt ihåg att berätta om lilla Älsa! (Tankeflykt drabbar tydligen fler än undertecknad). Det fick rymmas på kortets vänstra kortsida. där det står att ... "Lilla Älsa är duktig, kan snart gå."

Är det inte underbart? Som att befinna sig i en tidsmaskin.

(Monet mejlade och berättade om detta Elfdalen som stod i adressen; ja, det kände hon till. Här är en länk just om Elfdalen - numera stavas det kanske Elvdalen -. Tack Monet!)

Nu är det Annandag Påsk och jag har varit uppe sedan klockan 06.00. Så här är det nämligen: för att få någon slags rättvisa vad gäller sömn, så föreslog jag att vi skulle dela på det här med att släppa ut Sigge så där vid tre-fyra-fem-tiden om morgnarna, då när han börjar jama som besatt. Antingen är han hungrig eller så vill han gå ut och kissa. Eller mest troligt: både och.

"Men ni har ju kattlucka .., han kan väl välja själv ..?" tänker kanske någon. 

Jo, men då får vi ju besök av en annan (storvuxen) katt och just därför stänger vi dörren till friheten om Sigge är inne när vi går och lägger oss. Problemet är bara, att pv hör inte när Sigge jamar. 

"Ja, men ring mig, så stiger jag upp och släpper ut honom!" sa pv. 

Så det gör jag och jag hör tågtutan (ringsignalen från hans mobil) och då lämnar den betydligt mer morgontrötte pv sängen, lockar på Sigge - som fortsätter att jama och tycker att det är matte som ska följa honom ner - så pv får locka och locka och locka innan herr katt behagar gå ner i köket och vid det laget är jag i det närmaste klarvaken av allt rop och allt jamande.

Nej, även om det var min idé, så fungerar det dåligt. Lika så gott att jag fortsätter som förut. 

Pv gick i säng och somnade tydligen bums .,. själv låg jag och lyssnade på reprisen av Naturmorgon i P1, men när klockan var sex, då gav jag upp. Gick ner, fyllde på med mat till fåglarna, gosade lite med Sigge som kurade på soffan Ektorp .., och så bakade jag en omgång till av Tareq Taylors goda scones. Idag blev dom perfekta. (Var mer noggrann när jag mätte upp mjölet). Sååå gott till kaffet! 

Ingen pv har ännu uppenbarat sig, så här snart tre timmar senare, så här sitter jag och skriver och tittar samtidigt på älgvandringen - dock inga älgar i sikte ännu - men vackra bilder är det. 

Måste bara visa grötskålen (den är djup) som jag föll pladask för igår. Ulf (Stenkula) som tillsammans med sin fru Therese driver Antikkulan, berättade då att det här är norskt porslin. 

"Stavangerporslin", tror jag att han sa. 

Här kan man läsa lite om Stavangerflint .., det kanske är samma sak? 

Och titta här, så många produkter som kom från den sedan länge nedlagda fabriken!!

Och är inte detta något för dig, Turtlan ...?

Nej, dags att lämna det lena och mjuka nattlinnet, det som är så skönt och så tryggt, så där så att jag lätt hade kunnat bära det dygnet runt! 

Pv sover ännu.

En till bild. 

Det här alltså Ulf Stenkula. Frun hade ännu inte kommit ner i butiken, när fotot togs.

"Men har du klippt håret Elisabet ...!" utbrast denne herr Stenkula. 

Jag tror inte att det var en komplimang ,-).

Dagens fönster ...

... fångades idag under vårt besök hos Antikkulan, inte långt från Ängeholm och mitt ute på själva vischan. 

Vi kom från "fel håll" idag och fick inte ihop det. Tänk, att bara detta att vända på steken, gör att det känns så helt galet.  

Köpte en vacker julskål (Stavanger-porslin) och den föll jag handlöst för. 

Ska lägga in en bild på den i morgon. 

Nu har det varit flera dagar med en massa matlagning, men i morgon är vi bjudna till Mia, (Sonjas dotter) på annandags-lunch. 

Det blir säkert trevligt! Var sååå trött efter lunchen i Båstad .., däckade totalt när vi kom hem, men är nu jag pigg igen.

Ingen röd dag alls ...

Påskafton. 

Och regnet upphörde efter några timmar. 

Fullt på Ankarets parkering. Mängder med kunder i butiken. 

Lång kö till kassan och kö till posten. Ungefär som på sommaren. 

Slut på Sigges favoritmat - kalkonfrikassén -. 

Pv knåpar med DN:s lördagskryss. Igår var det quizzen. Vi hade lika många fel på såväl orden som på vad som hänt under veckan. 

Känns bra, ja, att han inte vinner. Hans minne är betydligt bättre än mitt, men så läser han också långsammare och för mig går det undan. Man borde kanske lära sig. 

Blommorna på bilden fanns att beskåda (eller köpa) hos Antjes Blomsterverkstad i Skipås. Till denna oas tar det kanske tre minuter att köra, om ens det och man bara svänger vänster från kustvägen och så slingrar sig en smal väg fram till familjens gård. Vid sidan av vägen står en handskriven skylt med texten: "Snälla, kör försiktigt!" 

Antje är från Tyskland; är lång och ståtlig och påminner alldeles oerhört om "Tant Margareta", vår granne i Malå under många år. Inte en enda gång såg jag henne i klänning eller kjol; hon bar alltid långbyxor och hade ofta en trenchcoat. Och så cyklade hon alltid till affären eller till biblioteket där hon arbetade. 

Kanske är Margareta den kvinna som satt mest spår i min uppväxt, ja, utav kamraternas mammor, men även sedan vi återvände från Kungsängen och flyttade hem, var hon en sån som jag tyckte så mycket om. Då var hon inte längre enbart Eva-Lenas mamma, hon blev mer som en väninna.

Vi hade samma smak vad gällde böcker. Hon visste precis. Och så kokade hon ofta soppa på lake (lakasoppa, sa hon) och brukade be någon av våra döttrar följa henne ut med båten när det skulle läggas ut nät eller när det var dags att vittja dem. Ja, jag tyckte verkligen om henne

Allt det har jag skrivit om tidigare, men då kan man bara ta skuttet över dom raderna ,-). 

Ha nu en riktigt fin påskafton!

Röd dag ...

Och om långfredagen skriver min syster i Australien, f. 1944, så här: 

"Långfredag i dag och jag kommer ihåg hur hemskt tråkig jag tyckte denna dag var när jag var barn.

Rigmor och jag måste ha på oss finkläder, vilket innebar att vi inte fick leka ute och smutsa ner oss

och vi fick absolut inte gå över till Karin och Kristina, som vi annars alltid brukade leka med.  Nej,man skulle göra något stillsamt inomhus.  Pappas ideer förstås.

När Janne och jag först kom till Australien (1980) så var mycket förbjudet denna dag t.ex. fotbollsmatcher och andra

sportsevenemang, bio, disco, pubarna var stängda och man kunde inte heller köpa BENSIN. Nu är det ungefär som vilken söndag som helst, men man kan inte köpa alkohol och även andra affärer är stängda."

Och själv minns jag 60-talets långfredagar - i alla fall i början av årtiondet - som en dyster historia. Någon slags sorglig eller åtminstone väldigt stillsam musik från radion ...., och visades något tv-program, så handlade det nog mest om korsfästelsen. Så småningom förändras ju allt detta, men jag har dålig kläm på riktigt n ä r  det blev helt annorlunda. Någon som har bättre minne, får gärna dela med sig, ja, ni får gärna berätta hur ni minns er barndoms långfredagar!

Tänkte lägga in någon kyrklig bild  dagen till ära, men då blev det (som så ofta annars) tankeflykt och jag återvände liksom till Steninge Kyrkby där vi var tidigare i veckan. 

Och på väg dit - kanske 2 km från korsningen i Steninge, passerar man Sven-Åkes hus, det som ligger liksom insprängt i skogen. 

Den som följt med här i bloggen, kommer kanske ihåg att Sven-Åke är svärfar till min f.d. chef Magnus. Bodils pappa, alltså.

Det är inte alltid man möter människor som STRÅLAR, men det gör denne man. Och bilden längst uppe i inlägget, det är från ett besök hos Sven-Åke. Det var hans rara fru Elvy som spelade piano.

Säger man sedan hejdå till Sven-Åke (numera änkling) och svänger vänster, bär det av uppför - och så kommer man strax till en alldeles underbar bokskog på ömse sidor av vägen! 

(Kommer man från andra hållet en dag i början av maj, översköljs man av hur vackert det är med ljuset som silas genom bokskogen och så ser man Steninge och rakt framför sig: havet!

Och sen .., bara någon ytterligare kilometer eller två, då är man framme i Steninge Kyrkby. På höger sida av vägen står en stor skylt med texten "FEMTI", ja, utan o:et och en uppmaning att ta det lugnt med hastigheten. 

Svänger man då återigen vänster, då kommer man till den där fina, lilla kyrkan.

Och det var där jag fångade handtaget till kyrkdörren. 

Tanken slog mig, då som nu, att ..., tänk, bara tänk  hur oändligt många händer som tagit i det här handtaget, allt för att komma in i kyrkan. 

Tänk, alla som besökt en gudstjänst - kanske som idag - en långfredag - men också alla som med bävan gått in för att ta ett sista farväl av någon kär anhörig ...., eller de som förväntansfyllda av glädje öppnat dörren för att därefter bli vigda!

Eller alla konfirmander .., alla småttingar som blivit döpta .., ja, det tar liksom aldrig slut.

Allt det tänkte jag på, apropå min systers berättelse om trista långfredagar i slutet av 40-talet och så spatserade tankarna bara vidare och hamnade till sist kring detta - dörrhandtaget i Steninge kyrkby -. Så kan det gå.

Dagens fönster ...

Långfredag idag och vad passar då bättre än den här bilden, fångad av madamen i Porto, men just då i Toledo i Spanien. 

Så här skriver hon: "Ifall du behöver ett fönsterfoto med Jesu lidande till långfredagen ....". 

Tack annannan!

Och så fint med stenarna insprängda (eller kanske dessa var där från början och teglet kom senare?) i husväggen!

I en dödsannons hemifrån ....

"Pappa kokar marmelad, dukar fram på altanen som han byggt för vår skull. 

Säger, du .., jag tänkte på det där du sa när vi pratades vid sist."

(Mannen som kokade marmelad hette Olle och var född 1951. 

Jag fann dessa rader helt underbara.)

Summering ...

Så har vi firat tillsammans-lunch (familjen H från Tyresö, samt deras dotter Maja med sin dotter Karin) den här skärtorsdagen som blev så otroligt solig och fin. 

Och varm. 

Vi satt ute på altanen och ställde maten på bordet i uterummet, ja, det blev som buffé. 

Karin, 14 år, cyklade hit från Haverdal och såg ut nästan som en elitcyklist. 

Senare i år ska hon och brodern Erik cykla Vättern Runt, men inte hela, utan sträckan som är tio mil lång. 

Efter middagen och tårtan som Karin garnerat sååå fint, tog hon och Maja ett bad i havet här nedanför oss. Tårtan var sanslöst god; bakad på mandelmjöl! 

En silltårta hade Maja också gjort och den var lika god den. Arma pv som inte äter sill .., så mycket gott han missar här i världen, i alla fall vid matbordet!

Förutom detta, så fanns på bordet varmrökt och gravad lax, skarpsåsen som den halvlånge gjort,  Janssons, lite köttbullar med tanke på pv, matjessill med gräddfil,två andra sillar, pajen som jag gjorde igår (massa bladspenat, soltorkade tomater, små färska tomater, citroncest, hackad mynta, samt finhackad sparris), samt färskpotatis med mycket dill. 

Till efterrätt så blev det då tårtan. 

Sigge låg och sov i växthuset hela tiden .., hunden Gunnar (en fransk hundras vars namn jag inte kommer ihåg) satt i lååååååång lina och snurrade ideligen in sig mellan stolarna och bordet. 

En fin hund. 

Här är pajreceptet från tidningen Hälsa. Nu tillsatte jag lite soltorkade tomater i strimlor och även småtomater i halvor .., kryddade lite extra, bl.a. med flingsalt och cayennepeppar. 

Och hade mera av sparris och mera av färsk spenat. 

Nu är vi tämligen möra i den här familjen. Lägger jag mig ner, kommer jag att somna inom fem minuter.

Dagens fönster ...

Hoppsan, nu har jag ett fönster där jag tappat bort vem avsändaren är? 

Det får i alla fall bli Skärtorsdagsfönstret och tack och bock, säger jag.

 En onsdagkväll ...

Så här såg det ut i Guds gröna ängar, belägen kanske 1 km härifrån och året var 2015, men det ser säkert likadant ut nu. Å, så jag minns hur fåglarna kvittrade inne bland träden! (Vägen slingrar sig hela tiden rejält uppåt!)

Det här har varit en fartfylld dag. Tvättade stooora, röda trasmattan som ligger i uterummet; lade den på ett trädgårdsbord, spolade med kallvatten från slangen .., och tog mig sedan an detta åbäke med en rejäl rotborste samt grönsåpa och varmt vatten. S o m  jag skrubbade! När den var ren (så ren som det gick att få den!) fick den hänga på tork inne i växthuset och tänka sig, den är nästan torr nu vid niotiden på kvällen! 

En sväng på Plantagen hanns också med. Tre lavendelplantor, en klematis (vår största har helt enkelt tackat för sig, men den var nog nästan tjugo år gammal), samt en blomma som jag nu glömt namnet på, men den var helt obekant för mig och slutar på "rot". I morgon ska jag vi väl vara presenterade för varandra mer på allvar. (Nu vet jag! Trädgårdsnejlikrot, är namnet). 

Alla blommorna är nu i jorden och vi har vattnat rejält .., det är så ofattbart torrt i marken, så jag hoppas att dom klarar livhanken. 

Så där har det hållit på. 

Nu är klockan 21.00 och jag känner mig tämligen mör. 

Påsklunch med gäster här hos oss vid 13-tiden i morgon .., fredag blir en lugn dag .., lördag kommer sonen med pojkarna och åker hem på söndag och då ., då är det födelsedagsfirande för Hilda i Norrvikens trädgårdar. 

Ett dopp hann vi med idag. Tio grader plus i havet.  Snart kan man simma utan att dåna av kyla, ja, jag är inte av din kaliber ellem! 

På väg till hamnen pratade vi om Harry och hur fin han var och hur mycket vi saknar honom, även om vi inte gråter längre så fort han kommer på tal. Men det händer att man får svälja både en och två gånger. Och lilla Nelly ..., så fin hon var!

Två påskkort kom med posten idag! Tack Turtlan och tack Anne i Mantorp! Så rart av er!

Och så ett kvällsfönster från Danmark ...

Man skulle nästan kunna tro att det är ett julfönster, men så är det inte .., det är ju grönt och soligt där utanför. Det var hedgrenskan på vift i grannlandet som tog fram håven och så här skriver hon: "Ett kvällsfönster från The Scottish Pub vid Rådhusplatsen i Köpenhamn."

//Tack Kerstin! Det får bli ett purfärskt kvällsfönster.

Tidig morgon en tisdag i april ...

Ni som tittar in på min sida på Instagram, tänker förstås .., "jaha, nu är det samma sak som där!" och det är det ju, men det här är ju mer som min dagbok - om än öppen -. 

Dessutom är det såå mycket enklare att gå tillbaka till bloggen när jag letar efter nåt särskilt, ja, än på instagram. Alltså skriver jag även här om dagens besök på kyrkogården i Steninge Kyrkby. 

Så nu på morgonen frågade jag pv om han kunde tänkas följa med, allra helst innan det blev för skarpt solljus och jodå, det kunde han. 

Och vilken överraskning det blev! Vilken totalt underbar liten kyrkogård! 

I nästan allting tycker jag bäst om det som känns enkelt och precis så var det här. 

Själva kyrkan (och kyrkogården) är belägen vid foten av en ekbacke - för dagen översållad av vitsippor - och alltsammans kändes så ..., hemtrevligt, om nu en kyrkogård kan vara just hemtrevlig och jo, det kan den. 

En liten minneslund med naturstenar finns alldeles vid sidan om kyrkan och med ekbacken intill. Ser ni eklövet på stenen, ja, på den allra översta bilden? Så fint! 

Och s o m  jag grunnar på vem denne "Artur" var! Och så ursnygg text och den annorlunda färgen på hans namn. 

Det fanns hur många gravstenar som helst där den dödes namn föregick av yrkestiteln "Lantbrukare". Var det ett kvinnonamn, så var det "Lärarinnan" som fick med sitt yrkesval. 

En kustroddare - C.J Andersson f. 1842 och död 1912, från Hulabäck - fanns också, liksom kustvakten J.H Carlsson, född 1840 och död 1900, även han från Hulabäck. Det är ju såna yrken som man av naturliga skäl aldrig ser på en gravsten hemmavid. Kanske var de två männen kamrater? 

Och här, under den fina stenen, ligger Margit och Karl Gustafsson, eller i alla fall deras aska. 

Lite längre ner, mot sockenstugan till, där hördes vatten porla .., aha, som en liten bäck var det och hur lycklig blev jag inte av att upptäcka kabbelekor!! 

När vi flyttade hem till Malå försökte jag plantera just kabbelekor i vår rabatt - utan minsta tanke på att dessa helst vill vara vid vatten - och så ledsamt när dom inte alls trivdes! 

Men här .., oj, vad det prunkade! Jag älskar kabbelekor!

Och det spirade av grönska överallt! Som här, uppe på stenmuren. 

Just såna här kyrkogårdar  tycker jag om. 

Och överallt .., dessa vitsippor! Ja, så var det på kyrkogården i Steninge Kyrkby.

Dagens fönster ...

Bilden togs av annannan och visar El Museo - Real Fundación de Toledo. 

Här en länk till muséet.

Tack! säger jag. 

Här en bild av Toledo - från Wikipedia -. 

Har jag någonsin i mitt liv sett ett grönare vatten? Det är floden Tajo som flyter söderut, söder om Madrid, genom Spanien och tvärs över Portugal, där den mynnar i Atlanten vid Lissabon. 

Och vilket gytter av hus/byggnader, tänk, om det skulle bli jordbävning där!

Idag ....

Då blev det ett kortare besök hos Ecke och Britt inne i Halmstad, då vi ändå hade många ärenden att urätta i närheten. 

"Ja, nu när kaffet är så dyrt, så kommer vi till er ...", sa pv leende, men fikabröd hade vi med oss. 

Deras stora uterum, där flödar det av ljus och värme och där blommar citronträd, en kamelia, orkidéer modell jättestora, ja, det är som att komma in i en mindre botanisk trädgård.

Ser ni magnoliaträdet där utanför ...? Där fanns ännu ett - lika stort - aldrig någonsin har jag sett sån blomning på dessa träd!

När vi kommit hem upptäckte jag att min mobil var stendöd. 

"Så lugn du är!" sa pv och jag sa att ja, ja, men den brukar vakna till liv ändå. 

Det gjorde den  i n t e. 

Tänkte att nu är det ändå kört .., och googlade på Iphone 13 och 15, men kände att någon lust att ta från sparpengarna hade jag  i n t e. Vände åter till stan (hysterisk efter-jobbet-trafik!) och besökte datorreparatören som för mig är nånting i stil med Jesus. Han log när jag kom in och jag berättade att min lilla väska trillat ner på marken i stan och det var efter det som mobilen var helsvart. 

Det tog 30 minuter att laga en liten kabel som gått sönder och under tiden frågade jag och reparatören berättade om sin tillvaro. Uppvuxen i en stad med 300 000 invånare 96 km från Beirut .., hans föräldrar tyckte sig vara för gamla för att byta land och stannade kvar hemma. Egentligen vill han själv återvända, men det är inte så enkelt. 

Jag frågade vad han saknade mest? Jo, att kunna plocka frukt direkt från träden .., att kunna vila i sitt modersmål, att inte behöva tänka efter eller känna att man saknar ord och så maten förstås (vilket jag kan förstå, libanesisk mat är ju himmelskt god!). 

Första tiden i Sverige hade han bott i Gislaved i Småland. Jo, där trivdes han och kan ibland sakna SKOGEN (det hade jag inte förväntat mig) .., "du vet, barrskog doftar så gott!" sade han leende.

Ja, så där höll det på och andra kunder kom och gick, däribland en ung tjej vars mobil havererat och nu skulle det ta några dagar innan hon kunde få den åter, då en reservdel skulle beställas. Hon nästan drog efter andan.

"Hur ska du nu klara detta  ...?" frågade jag och hon looooooog så rart och sa att "ja, kanske det går bra".

Just nu har pv kört in till stan för att gå på fotbollsmatch för att heja på sitt kära Öster som ikväll möter Halmstad BK. De sistnämnda ligger sist i tabellen; nej, det är inte roligt för hallänningarna just nu. 

Så har den här dagen varit.

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan som är Turtlan i Karlstad: 

"Hej! 

Alltid bra besöka Lerins konsthall här i Karlstad. Sen att det fanns några fönster att fånga också.

Det sista fönstret är från ett äldre dockhus som fanns i en del av utställningen där konstnären gjort ett antal målningar i temat dockhus. Så där fanns då några äldre och nyare dockhus att titta på.

Välj och vraka eller behåll alla fyra.

Vink vink

Annica/Turtlan."

//Tack Turtlan! Här en länk om någon vill läsa de omdömen tidigare besökare skrivit. Läser själv alltid recensioner med stort nöje.