Dagens fönster ...

"Ett litet ögonblick tittade solen fram ....", skrev annannan under bilden som kom susande genom rymden igårmorse. 

Tack! säger jag.

Lördagmorgon i landet Halland ....

Becksvart ute. Pv, som hämtades vid tåget igåreftermiddag, häpnade över HUR mörkt det ändå är här utanför, ja, nu när han vant sig med snö i mängder. Detta att det är så mörkt i "Norrland" vintertid, jo, det kan det vara, men det är ändå betydligt ljusare när och om snön kommer.

Igår på instagram berättade jag om olyckan igår, då, när pv kom för nära mitträcket, det var under resan på väg till Danderyd där Maria och hundarna skulle fira jul och pv i sin tur ta SJ-tåget till Göteborg, fvb till Falkenberg och hem hit.

Jag berättade om smällen (bilen strök liksom längs med mitträcket ) och hur den fick hämtas med bärgare och tack och adjö med den och jag berättade också om hur Maria effektivt stod ute i regnet och kontaktade sitt försäkringsbolag som i sin tur ordnade med bärgare ..., (detta var i trakten av Uppsala, alltså sex, sju mil från Danderyd) och jag berättade också om hur Anna kom som ett spjut från Ekerö för att skjutsa pv till Centralstationen i Sthlm och Emma kom från Danderyd och plockade upp Maria och hundarna och all packning (bl.a en överlycklig Steven som nästan omfamnade Emma när han upptäckte henne där ute i regnet!) och bilen,ja, den hamnar väl på någon bilskrot. Ingen blev skadad, men förstå .., det hade ju kunnat gå helt annorlunda. Och tänk, vilken tur att det hände så nära Sthlm och inte i t.ex Hudiksvall.

Nåväl, jag hämtade pv vid fyratiden och han var trött och slult på, inte minst kanske själsligt, ja, efter eländet med bilen. Det blev många timmar på soffan Ektorp för herr Göransson. 

I huset på Ekerö (som såldes inom loppet av en vecka, helt otroligt, men där de nya köparna flyttar in i mitten av mars), där befinner sig nu Anders med familj och även Tommy (firar en slags lillejul med Anna) och därifrån kommer den här bilden nu på morgonen. 

Katterna hemma i Bunkeflo tas om hand av pojkarnas mormor och morfar, men det finns ju fyrbeningar även hos faster Anna. 

Här är det "Paddan" som blir ompysslad av Elliot.

Och själva .., ja, här är det mycket som ska göras. Pv ska idag skrapa flytbojarna (kanske hundra stycken?) i hamnen; ja, eftersom han inte kunde vara med i sin grupp som hade hand om bomupptagningen. 

Allt görs ju ideellt av båtföreningens medlemmar och om man inte kan eller vill vara med på det som man tilldelas, så kan man betala sig fri eller så gör man som pv, väljer att lösa det på det här viset. Han tror inte att det ska ta mer än ett par timmar, detta att skrapa loss havstulpaner / blåmusslor, han använder en spackelspade och liksom styr bort dem. 

Ungefär så är det här hos oss. Pv tog disken på morgonen och fixade eld i kaminen .., sånt som jag gjort nu i två månaders tid. För honom gäller ytterligare två månaders arbete i Malå, då, när jullovet är tillända.

Och nu kommer ljuset .., nu, när klockan närmar sig nio på morgonen. Härligt!

Dagens fönster ...

En hel svärm med fönster från Lund, ja, det fick annannan i den omtalade håven och så här skriver hon: "Hörnet med tornet är mot Clemenstorget och när man står och väntar på bussen mot Dalby / Veberöd, ser man det här."

// Ja, där har även undertecknad stått och väntat på bussen; det var när min äldsta syster Rigmor bodde i Lund och jag var på besök. Tack att du tog dig tid med håven, annannan.

Dagens fönster ...

Sista dagen i Malå för pv, nu stundar jullov för hans del. I eftermiddag sätter sig Maria och pv i bilen, med hundarna förstås, och delar på körningen till Stockholm. Därefter tåg till landet Halland morgonbitti för herr Göransson. 

Min hosta kommer och går. Kontaktade vårdcentralen i Slöinge igår och jag tycker att det är så suveränt system som finns där! Visserligen lite tryckande ..., men så enkelt ändå. "Gäller det receptförnyelse eller rådgivning, tryck 1", "Är du över åttio år, tryck 2" och så vidare. 

Därefter är det bara att knappa in sitt personnummer och så ringer någon sjuksköterska upp en stund senare. 

Själv ville jag få en hum om jag räknas som smittsam. Den 4/12 blev jag ju knallsjuk på flyget, nu har det gått två veckor och frånsett hostan, så känner jag mig pigg. Det är likadant med pv och nej, den vänliga sköterskan trodde inte att vi var smittsamma i nuläget. 

Fick igår besök av sommarhusgrannen Birgitta, som tittade ut för att se till huset. Sååå roligt det var! Helt ärligt har jag känt mig så enbarmligt ensam sedan resan från Malå, särskilt när man inte vågar hälsa på någon enda en. Nu satt vi här i vardagsrummet och pratade en del om julen (B åker på lördag till Sthlm till barn, barnbarn och kanske t.om barnbarnsbarn) och på ett fat låg mandelmusslor med vispad grädde, lite hallonsylt och var sitt färskt hallon. I kaminen brann en stillsam eld. 

På familjechatten kommer bilder där pojkarna från Bunkeflo - eller åtminstone den äldste - sover gott nära faster Anna och igårkväll var det zoombie-jakt i den närliggande skogen.Oj, så spännande!I flera dagar blir dom, tillsammans med deras farfar och pappa på besök i landet Uppland och på lördag blir det någon slags lillejulafton, då med kusinerna och faster Maria. Så roligt för dem alla!

Och här sitter jag i soffan Ektorp, med min laptop i knät och har nu avverkat sista delen av de fyra böckerna som handlade om Betty från Hudiksvall, hon som vid sjutton års ålder flyttade till Stockholm. Den sista delen var, enligt min mening, helt klart bäst. Besökte biblioteket i Harplinge igår och lånade en ny bok - ett 2-veckorslån - en roman författad av en italienska vars namn jag just nu inte kommer ihåg. Jo, Francesca Giannone. Titeln är "Brevbäraren i Lizzanello". (Vilken härlig titel!) Snyggt omslag på boken också.

Ungefär så är det här i landet Halland, i alla fall här i det gula huset på kullen.

Dagens fönster ... och lite annat. 

Varje december likadant; då kommer fönstret från Ystad fram och jag hade gått den lilla sträckan till Möllers Bageri för att köpa gott frukostbröd till Emma och mig själv. 

Och där stod hon, denna gullunge, och väntade på mormor. 

Nu är hon tjugoåtta år och lika rar och fin. Tänk, så hon vårdade mig när jag låg så sjuk i deras gästrum, då, för två veckor sedan. 

I tv4 ställs frågan vad man önskar sig i julklapp, ja, till olika åldersgrupper, alltså. 

Jag önskar mig ingenting. Absolut ingenting. Jo, mera kaminved, kanske, men det är i så fall det enda. 

Fred på jorden känns som en utopi, allra helst när man hör hur allt fler länder i Afrika drar sig närmare Ryssland och farväl till demokrati! En vit jul behöver jag inte heller ha. Och jag längtar efter ett dopp i Öresund! På juldagsmorgonen .., d å   ska det bli ett sådant, med varm choklad i termos och en macka till. 

Läste hos annannan om något svt-program-serie om Nordisk Design. Det har jag helt missat, men nu så ..., det ska jag titta på just nu! (Är nu på det första avsnittet. Väldigt intressant, men speakerrösten .., det låter ju som om hon läser ur en sagobok!)

Plus sju här hos oss nu på morgonen. Lägg därtill regn.

På väg hem ....

Körde till Falkenberg med sju säckar fyllda med ek, - och boklöv. Tunga säckar och inte alltid så lätt att få ut hårdpackade löv från påsarna. Tackade mig själv för inköpet av våtservetter; de som alltid ska finnas i bilen. 

På väg hem såg jag solen likt en apelsin där borta i väster; på höger sida av vägen. Tänkte att jag nog inte skulle hinna hem, men hit hann jag .., svängde in på en liten grusväg och hann precis fånga solen. 

Det känns som vore det en evighet sedan den visade sig så här vackert.

Dagens fönster är en dörr ... och lite tv-reklam.

Igår blev det en sväng till Ullarp (inte Ugglarp) för att köpa en kasse med späntved. Det är en ung kille som säljer detta och eftersom pv förbjudit mig att stå och yxa till vedträn för att få "bränne", så gör jag så här. 

En kasse räcker i mer än en veckas tid; det här är faktiskt bara min andra omgång sedan han gav sig av norrut.

Inte långt från det här huset - som väl mer är en lada - finns hagen där grisarna hållit till om dagarna. Nu är det slut på det roliga. På en skylt stod att läsa att nystyckat fläskkött fanns att köpa i gårdsbutiken.

Nå, dessa grisar har i alla fall haft ett till synes bra liv, så länge det nu varade, där dom legat ute i halmen eller tumlat omkring i lervällingen.

Familjen som driver det hela - det är väl mest frun i huset - är påhittiga. Inte bara bruna ägg finns att köpa, nej, även lammfärs, lammskinn/fårskinn, potatis, andra rotsaker, amaryllisar och dörrkransar, ja, allt möjligt. 

Själv slog jag på stort och köpte en förpackning hembakade mandelmusslor. Dessa dyrgripar ska jag bjuda på när pv kommer hem på fredageftermiddag. Tänk .., med vispad grädde och en liten klick hallonsylt.

Igår när jag tittade på Viaplay, upptäckte jag ny tv-reklam för hockeyspelaren Foppa Forsberg; ja det gällde någon ny glasögonmodell. Jag tycker att denne Peter Forsberg är suverän i sitt sätt att agera; ungefär som när han tidigare rullade fram från underredet på en bil och han låter så otroligt naturlig. Head & Shoulders reklamen med den omåttligt stilige Henrik Lundqvist, tycker jag har överlevt sig själv .., nu är det inte lika roligt.

Ja, det blev en utvikning.

Sett på tv ...

Det är inte mycket som jag finner sevärt på tv just nu, men ett ambulansprogram från England, det har jag nu sett alla avsnitt av. Här handlar det om ridolyckor, motorcykelvurpor, bilolyckor, en man som tappat greppet om cirkelsågen och halvt råkat såga sönder sitt ben, och så förstås: fall i trappor! 

"En betydande andel av olyckorna (över 60% av dödsfallen) inträffar i trappor. En ny rapport visade att nästan hälften av alla vuxna i Storbritannien hade ramlat i trappan under det senaste året, ofta på grund av distraktioner som mobiltelefonanvändning."

För mig är det ett smärre mirakel att inte var och varannan britt slår ihjäl sig i sina smala, smala trappor till övervåningen. Och stackars ambulanspersonal som i dessa trånga utrymmen ska snirkla sig ner med halvt medvetslösa människor; ja, det vill säga, om nu inte dessa - redan dråsat iväg nerför trapporna och brutit lårben eller revben och det kan vara öppna frakturer och ett eländes elände. Det går åt mycket morfin och lustgas, kan jag lova.

Här kan man få lite mera fakta om antalet fallolyckor i Storbritannien.

I vårt land faller man också. I september det här året, kunde man läsa följande i PRO-tidningen Pensionären: "Varje år faller fler än 100 000 personer som är 65 år och äldre så illa att de behöver uppsöka vården. 70 000 av dessa behöver läggas in på sjukhus och omkring 2000 personer dör varje år på grund av en fallolycka, enligt Socialstyrelsen.

Och gissa, om jag - nu när jag är ensam hemma i månader - håller hårt i trappräcket var gång jag ska lämna övervåningen! 

För övrigt läste jag alldeles nyss om detta och tänkte att ja, det måste vara något liknande som drabbade Maria, pv och mig själv.

Tisdagsfönstret ...

... var en gång mitt fönster. Här på Regementsgatan  - mitt emot lilla Fridhems Livs - bodde jag i sju år. Aldrig tidigare hade jag haft en egen lägenhet och jag var fyrtionio år när jag tog steget, fick egen nyckel och jag kände mig så innerligt lycklig. 

"Men vad är det som händer med er kvinnor när ni kommer i den åldern ...?" sa en man till mig. 

Ja, vad är det som händer. Jag har två döttrar, den ena skilde sig vid femtioett års ålder, lämnade södra Sverige, tog hundarna med sig och flyttade till Malå .., den andra är nu fyrtionio år och har börjat ett helt nytt liv. Båda med långa äktenskap bakom sig. Emmas pojkvän hade sagt något i stil med att ..., "Det tycks som om det är (vilje-) starka kvinnor i din familj .., din mamma, din mormor och din moster .., alla har dom brutit upp". 

Idag är det måndag och endast fyra arbetsdagar kvar för pv, innan det är blir jullov. Det blåser friskt ute och en charmig äldre man från Småland skrapade i tv 4  fram en kvarts miljon nu på morgonen och oj, så glad han blev. Precis som Ecke visade det sig att han endast var innehavare av ett öga och det var i en bandymatch han fick ett klubbskaft i ögat och så blev det som det blev.

 Här är eld i kaminen ..,. och som vanligt står mitt hår åt alla håll och kanter. Nej, jag ska aldrig mer ha kort hår, det är hundra gånger jobbigare än att bara sätta upp det.

Dagens fönster ...

Håven var fylld med fönster från Portugal - tack för det annannan -! 

Så här skrev hon: "Regnfönster från konstalleriet Árvore."

Nummer 2 är nu utläst ...

Det är tur att man har böcker att ägna sig åt, när man lever i någon slags celibat. Ännu har jag inte vågat mig på att hälsa på vare sig Sonja, Ecke och Britt eller ens suttit inne hos friherrinnan och druckit kaffe. Kom hem hit från Sthlm i måndagseftermiddag, men det är känns som om jag varit hemma minst två veckor!

Har nu läst ut del 2 i serien om Betty, hemibträdet som lämnade Hudiksvall för Stockholm och hur hennes liv förändras så kapitalt från del 1 till den här bok nr 2. Ibland tycker jag att det känns väl förutsägbart, ja, vad som ska hända och det är mycket hjärta-smärta och .., just den biten hade jag kunnat avstå. 

"Välskriven kvinnohistoria är en av mina favoritgenrer och Katrina Widholm har verkligen gjort sin resarch. Mycket intressant att läsa om arbetsvillkor och klasskillnader i en omvälvande tid. Jag längtar redan till nästa del." /Pekka Heino. 

Ja, just den biten som han tar upp, det finner jag också intressant. 

Nu tänker jag ta paus innan jag tar mig an del 3, med titeln "Käraste vänner" och upptäcker då att där finns en avslutande bok - del 4 - i samma serie. Hjälp.

Dagens fönster ...

"Ett julfönster från fransiskanernas bokhandel", skriver annannan i Porto som var den som höll i håven. 

Det tackar man för.

Tredje advent ...

Underliga drömmar under natten. I drömmen har Pv köpt finbyxor som är illgröna - ärtgröna - och jag nästan svimmar ., och vi har fått ett nytt husdjur; en stor papegoja som är så tam och fin. I drömmen sitter papegojan i min famn och vilar den stora näbben mot min kind.

Söndagmorgon, ja. 

Det blåser friskt ute och fastän fönstren är stängda, hörs dånet från havet ända in i sängkammaren. 

Ett bakgrundsljud som ibland känns på gränsen till läskigt. 

Har tittat på reprisen av På Spåret. Å, varmt välkommen tillbaka Gunnar Bolin! Dig har jag saknat ända sedan du gick i pension! Och vilken vacker kofta hans medtävlande Amie Bramme Sey har!

Och vad har den här bilden - receptet - med texten att göra? Ingenting alls. Det var igårkväll som friherrinnan ringde och ville att jag skulle sända henne receptet på det här goda brödet. Och bråttom var det! "Monica" är Anders alltid så rara svärmor. Det är ett förrädiskt gott bröd som helst ska skäras i inte alltför tjocka skivor .., saftigt och gott blir det!

Klockan är nu lite över nio. Maria ringde klockan 06:00 när hon var ute med hundarna och sedan dess har såväl pv (mängder med nysnö som kommit under natten! sade han), som Eva i Tyresö (berättade om barnbarnets födelsedagsfirande) hört av sig. Själv ska jag sammanställa gårdagens bidrag till "planer för dagen", på instagram, alltså. För övrigt en lugn söndag.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland. Då våra elektriska adventsstakar ligger och deppar i en låda på krypvinden (en månad per år är deras .., nu blir det inte mycket av den varan!), ja, så har jag i stälet öst på med hyacinter och andra småblomster. Det går det med. 

Fortfarande grönt och fint ute, nej, jag saknar inte snön. 

Pratade med pv morgonen och fick höra att nu kände han sig  s ä m r e  igen! Och själv låg jag och lyssnade till Naturmorgon i P1 och där uppenbarades förra veckans fråga och svaret var "kokospalm". Som ledtråd hade man bland annat en gök som gal. Aha ...! Då förstår jag! Jag hade förstås legat i gästrummet hos Emma och lyssnat till Naturmorgon och hörde då ledtråden (gökens galande) spelas upp och trodde då att det var på riktigt Ingen hallucination, alltså. 

Inväntar nu dagsljus, då höger halvljus/helljus tackat för sig och att byta lampa fixar jag bara inte på vår Kia, utan jag får höra med någon verkstad i närheten om någon där kan åtgärda detta elände. Det är ytterst sällan jag hör pv använda sig av svordomar, men när han en gång skulle ägna sig åt lampbyte; jag tror att det var på vår Toyota Yaris, höll han på att gå upp i atomer, innan det var klart. Nej,det får vara för min del. 

Ska för övrigt skjutsa friherrinnan till Flygstaden för diverse inköp, kanske köper jag fisksoppa till mig själv (det är nu det godaste jag vet), mera värmeljus måste jag ha .., och lite annat smått och gott.

Carina Bergfeldt ...

Vilka underbara gäster hos ovan nämnda Carina B ikväll! 

Ett riktigt livgivande program blev det, tycker jag.

Och i morgonbitti klockan 07:00, då är det Luciamorgon från Visby. 

Tjamstaberget idag mitt på dagen ...

Solen mot bergväggen och Maria som  kommer till sjukstugan efter att ha rastat hundarna på lunchen. 

Där uppe hördes berguven förr i världen.

Så ringer hon: "Ååå, mamma .., det är så vackert, så vackert!" utbrister hon.

I morgon är det Lucia ...

Vid halv sju på morgonen ringer pv. Jag berättar om hur kolsvart det är utanför fönstret; han säger att där - i Malå - är det vitt-vitt-vitt! Skidspåren är klara, men ännu vågar han inte ge sig ut, först måste hostan försvinna. 

Vi pratar om DN:s båda quiz; orddelen och veckans händelser. Lika många rätt eller fel på nutiden (sju av tio), men på orddelen vinner jag, vilket gör mig aningen lycklig. 

Frukosten är avklarad och kaffet har ännu inte återfått samma smak som tidigare; smakar enbart blask. Helt övertygad är jag att detta måtte ha varit någon form av covid.

Nyhetspanelen hos tv4 just nu och i skrivande stund avhandlas vårt lands allt sämre rykte utomlands; eller kanske främst vad den amerikanske presidenten anser om tillståndet i vårt land. 

Ja, ja. Så länge läser jag en bok som jag köpte av bara farten, under ett besök på Ica Maxi. När jag läste på bokens baksida tänkte jag att .., ja, att den kanske kunde bli lite väl banal (det är ofta omslaget som gör att jag får den känslan ...), men så tokig är den inte. Författarinnan heter Katarina Widholm och titeln är "Räkna hjärtslag". 

För övrigt? 

Jo, ofta åker åtminstone mitt blodtryck i höjden var gång jag lyssnar till nyheterna. Att den amerikanske presidenten aviserar att han inom kort ämnar invadera Venezuela .., såna rättigheter anser han sig ha, det var en blodtryckshöjande sak. En annan är att man i Kina nu höjer priset på kondomer,  allt för att det ska födas fler barn. Så enbarmligt dåligt! Kan man gissa att det är äldre herrar som beslutat om detta ...?  

Sånt kan man tänka på när man sitter här på soffan Ektorp skriver lite.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från helgturen med båt till Lurö belägen mitt i Vänern, om jag fattade det rätt. Så här skriver Turtlan: Hej!

"Håven hade att göra på vår tur till Lurö. Det här fönstret fanns på övervåningen till huvudbyggnaden där restaurangen finns. Där fanns ett litet bibliotek och ett litet konferensrum.
Kan gissa att det måste vara mysigt sitta här när vinden viner på utsidan."

/ Tack Turtlan för alla fönster du kommit med!

Snart helg ...

Ja, det blir många dagar i ensamhet när man är så förkyld och inte vågar hälsa på eller bjuda hem. 

Vad gör man då?

Tittar i annonsblad .., pratar med Sonja och med friherrinnan .., tittar lite på tv - men inte mycket - man hör regnet smattra mot fönsterblecket .., fyller på med solrosfrön till fåglarna, ja, lite sånt. 

Åker till Lantmännen och köper små sticklingar som får samsas på ett lerfat. Alltid lika vackert dekorerat hos Lantmännen ..., någon har sannerligen Den Rätta Känslan. 

På väg hem upptäcker jag ett sträck sjöfåglar som flyger hit och dit, i mjuka, böljande svängar. Tänker på när det blir vårvinter och tranorna kommer. Blir varm i hjärtat. 

Ett tecken på att kropp och själ börjar komma igen, är väl att jag - i hastigheten - hämtar en sekatör och klipper ner den stora klematisen, ja, av bara farten ryker torra myntakvistar och resterna av kattmyntan och i dess ställe läggs granris. 

Kollar till timern som skickar ut värme. Idag har det varit helt perfekt. Arton grader inomhus - för mig är det rena drömmen -. 

Ungefär så ser tillvaron ut.

Dagens fönster ...

"Hej!

Ännu ett fönster och kanske som en tavla på samma gång. Taklampan kom visst med också.

Ett fönster fångat i stugan Ensamheten på Lurö mitt i Vänern.

En pärla till ö även i december, hälsar Turtlan."

Kväller framför tv:n ...

Nobelbankett på tv och jag har tittat på en hel del, men tycker att det i år känns aningen andefattigt. 

Tyckte att det var så härligt förut med fin musik när servitörerna kom på parad nerför trappan, nu var det ingen musik alls. 

Uppdatering: Musiken kom ju såklart till desserten och var helt magisk! Hade ju varit en dröm att få smaka denna efterrätt!

Nåja, det kanske är ett sjukdomstecken, detta att jag inte följer det hela slaviskt längre. 

Andra skulle måhända anse det vara ett friskhetstecken .,-.).

Har pratat med pv som alltid är så trött efter dagens arbete och går i säng långt tidigare än vanligt. Nu skulle han gå och lägga sig, fast klockan bara var kring 20.00.

"Sex arbetsdagar kvar bara ..., sen blir det jullov", konstaterade han.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

"Ett kvällsfönster. Eller decembermorgonfönster. Om en timme blir det ljust här."

Så skriver annannan, då var klockan 07:32. 

Här gick den upp 08:33.

Tack annannan!

Onsdag .....

Det blir tidiga kvällar och tidiga morgnar. Upptäcker att jag helt har missat nyheterna den senaste veckan och ser nu förfärliga bilder där kor lever i misär och elände. 

Ibland undrar man hur det så kallade djurskyddet fungerar. Uppenbarligen inte alls i det här fallet. Sååå bedrövligt!

Pv räknar ner dagarna tills han kommer hem. Åtta dagar kvar. 

Sonja ringer. Hon är bekymrad över hur allt förändras när man blir äldre, bland annat drabbas hon av synvillor/hallucinationer och tycker sig se personer inne i lägenheten nattetid och ibland berättar hon om tv-personligheter som hälsat på. 

Det händer att vi - tillsammans - kan le åt det hela, särskilt när jag säger att hon ju tycks få ett rikt inre liv med alla nya kändisar som kommer på besök. Om detta - det som hon upplever händer på riktigt - pratar vi länge och väl. Jag berättar om mamma, som i början av sin demens upplevde såna här fenomen. 

Plötsligt när vi satt i trädgården i Bjäresjö rusade hon upp och ropade att "Å, nu kommer hästarna rusande!" eller så kunde hon, till Anders oerhörda förvåning, säga att hon såg en apa i trädet intill. När hon väl hade hamnat på gruppboendet, tyckte hon sig nattetid se sin fars kista i rummet. Hon var fyra år när hennes far dog; men oj, vilka spår det måtte ha satt i hennes hjärna. 

Ja, hu, det måste vara förfärligt, när hjärnan börjar göra lite som den vill; när kopplingarna får spader och tillvaron blir svår att få grepp om. 

"Tänk på att din hjärna har varit med länge .., det är ju inte underligt Sonja om den börjar ta sig friheter ..", säger jag.

Idag ska hon tillsammans med sin dotter på läkarbesök. 

Idag ska även min äldsta syster på läkarbesök, tillsammans med sin dotter. 

Kanske känns det så här, som på bilden? Ja, apropå när hjärnan börjar trilskas, att man liksom är fångad i något som man inte kan styra? Och tänk, så förvirrande det måste vara!

Ska idag ägna mest hela dagen åt Nobelfirandet. Enligt mitt sätt att se det, är SVT mästerliga på inför-programmen .., där man som tittare får "lära känna" nobelpristagarna och får ta del av deras väg fram till priset. Det förunderliga är att så många inte varit genier från början .., en del har haft det struligt i skolan och ja, jag tycker att det är så fascinerande! 

En som verkligen tog sig in i mitt hjärta var den japanske pristagaren Shimon Sakaguchi och inte minst hans fru; ja, jag såg dem båda i en härlig intervju! Eller tänk, kemipristagaren Omar Yagi - född i en flyktingfamilj, ursprungligen från Palestina - som vid 15 års ålder och alldeles ensam, skickades till New York för att utbilda sig; helt ensam var han och att inte lyckas, fanns inte på kartan! Vilka  livsöden!

Det här blir nog en bra dag, det tror jag.

Dagens fönster ...

Ännu flera fönster från Lurö och Annica. 

"Hej!

På ön Lurö möttes vi av en stuga där det brann i  braskamin och på bordet låg en påse hemgjort julgodis.

I fönstret hängde julstjärnan så fint.
Runtomkring började det mörkna och det gällde se var man satte fötterna på de hala stigarna.

Så det fönstret fångades in."

/Tack Annica! säger jag.

Hemma ...

Steg upp klockan 06.00 igår .., packade och gjorde allt klart .., kände mig bättre men inte bra. 

Lång väntan på Centralen. Vänliga människor. 

Tio i elva avgick VR-tåget och jag kom att få plats vid ett bord för fyra, vilket kändes helt galet, när jag nu inte var alldeles kry. 

Tåget tog en annan rutt på slutet; vi passerade då Vänersborg och Trollhättan och jag HÄPNADE .., men vilka ställen! 

Fyra timmar senare framme i Göteborg och hann precis med tåget till Falkenberg. En så vacker kvinna som suttit snett framför mig på VR-tåget, log igenkännande när vi gick mot samma perrong och vi slog följe. 

Kvinnan var så där naturligt vacker som somliga är .., i min ålder kanske .., berättade att hon bor i Paris men hennes man har via släkt hus i Morups Tånge, bara några mil härifrån, längs kusten. Hennes mamma var född i Narvik. Under ynka 1 timmes tid hann vi prata om så mycket; om barn och glädjen - rent av nåden - med barnbarn och detta att vi båda blivit mammor i unga år. 

Mitt emot oss satt en man och en kvinna och en till synes döless tonårig son och med sig hade dom en nästan emigrant-väska. Vi satt liksom i bagagedelen - mitt emot varandra - och jag frågade "Är ni på väg till eller ifrån ...?" och sen var det pratet igång. Å, så underbara människor! Mannen hade påbrå från Sollefteå, kvinnan från Varberg och nu hade dom varit i Uppsala. Vad pratade vi om? Jo, mycket dialekter. 

"Säger du kiosk eller tjosk ..., kex eller tjex .., presenning eller "pressenning ..."? undrade mannen. 

Så där gick pratet mellan oss fyra (sonen satt tyst och önskade sig nog till en annan planet). 

Framme i Falkenberg önskade vi varandra en riktigt God Jul och jag tutade lite extra med bilen när jag såg kvinnan från Paris stå och invänta sin make, då vi lyckats komma med ett tidigare tåg. 

Körde hem till Stensjö .., och tänkte att det är ju tur att jag - enligt egen utsago - blivit en sån hejare på att använda timer på pannan, oj, så skönt! Jo, jo .., termometern i köket visade på 11 grader inomhus och nåt hade jag förstås gjort fel. Tog bort timern och började köra ut värmen från tanken .., åkte och handlade livets nödtorft .., svängde förbi friherrinnan som hade aviserat att där fanns middagsmat att hämta och dessutom en säck med den allra finaste kaminved (plus en hyacint) och jag kände hur oändligt trött jag var. Jag kände också en oändlig tacksamhet över omtänksamma vänner.

Blev innan dess stoppad av polisen längs vägen. Alkotest och körkort. Himla sympatisk polis. Blåste grönt och fick åka iväg. Tänkte på vad det betyder att bli bemött med ett leende när man vevat ner rutan. 

Kom hem. Gick till sängs tidigt; somnade bums och sov till fyra i morse. Är så tät i bröstet så det låter som vore jag inlagd på ett sanatorium. Efter covideländet är mina lungor såå bedrövliga. 

Femton dagar kvar till julafton. 

Och bara så ni vet: I år kommer jag för första gången någonsin, att begränsa mitt julkortsskrivande. Det har gått så mycket pengar i avbokade tågbiljetter (nej, jag hade inte flexbiljett, satsade på den billigaste, kunde väl aldrig drömma om hur det skulle bli ...) och alla småresor till och från. Det är inte för att jag inte bryr mig.

Nu ska jag gå ut och ge fåglarna mat ..,. och så säger jag återigen: GRATTIS till er som heter Anna! Vilket vackert namn ni har! 

Redan i tonåren hade jag bestämt att om jag någonsin skulle få barn (vilket jag tog för givet - så dumt - !), då hade jag Anna och Maria klara som namn. Oj, så exotisk man var! Sveriges vanligaste flicknamn kanske, men i mina ögon sååå vackra! Och tänk, att långt senare fick jag veta att min farmor hette Anna Elisabet och mormor Anna Fransiska Elisabet, f. Hansson. Det tycks ha varit ett enjängt släkte.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet: "Hej, Efter min stroke har jag börjat på ett fantastiskt rehabcenter här i Danderyd som heter Olivia. Där gör man allt - gym, yoga, mindfulness, datastyrd synträning. Och också målning.Till min förvåning har mitt eget måleri kommit tillbaka efter 20 års uppehåll så här får du min senaste egna fönsterbild. Du som kommit tillbaka från ett vintermörkt Norrland känner dig kanske hemma här?"

//Tack Monet! Ja, möjligen igenkänning på det blå ljuset. Roligt för dig med måleri-uppvaknandet!

Måndag ....

Hemresedag. Steg upp vid sextiden, tänkte att nu får det bära eller brista, nu ska jag ta mig hem. Fabian kom igårkväll åter från Sevilla, träffade Emma i dörren, fick med sig fräscha kläder och åkte sedan till sin mamma Ulla för att övernatta där. 

Nu vågar han sig hem igen, men jag förstår inte riktigt HUR han vågar .., även om jag är borta, ty Emma är ju inte helt pigg. 

Vilken pärs detta har varit! Maria har tack och lov ledig dag och börjar inte förrän imorgon vid två, pv tänkte ta två lektioner på morgonen, därefter gå hem och vila på håltimmarna och så åter när det är dags. Och deras snälla mittemot-granne hade skottat bort snövallen som plogen lämnat efter sig, så behövde sjuklingarna inte syssla med detta. 

Det var den mannen jag såg skotta sin och familjens uppfart så fint, med jämna kanter .., så jag ropade och sa hur imponerad jag var,., ja, så där gjorde min pappa och det såg så prydligt ut. 

Då log han och sa att "Ja, det är då tur att nån ser det hela." 

Jo, att jag såg det! 

En timme kvar nu innan Emma skjutsar mig till Mörby Centrum, där jag tar tunnelbanan till T-Centralen. Anders som tillbringat helgen i Sthlm på någon övning, skickade följande SMS igårkväll: "Kom hem till kräksjuka. Viggo har haft, nu kräktes Elliot i bilen."

Vad är det allra första jag ska göra när jag kommer hem? Jo, jag ska ge småfåglarna frön. 

Ajöken, sa fröken. Och grattis till alla som heter Anna och har namnsdag idag! Min egen Anna förstås och Anna i Portugal! 

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan som var Turtlan: 

"Ett fönster med jul och båttema på väg ut till Lurö mitt i Vänern. Vi tuffar ut i 7 knop från hamnen på Ekenäs, längst ut på Värmlandsnäs. Så härligt att få åka båt och nu i december! hälsar Annica på tur." Och jag säger tack Annica!

Fredag .... och lördag i ett. 

Kortfattat blev det så här. Blev allt sämre under resans gång till Sthlm .., började skaka hejdlöst på planet ., mötte Emma på  den jättelika parkeringen bland hundratals andra människor .., översköljdes plötsligt av våldsamt illamående .., försökte hitta en buske där jag kunde kräkas i smyg .., och sen in i bilen till Emma. 

Oj, så långt det kändes att köra från Arlanda till Danderyd! Kom hem ., duschade och stöp i sängen. 

Underbara Emma servade allt hon kunde, så  omtänksam, så omtänksam. 

Allt eftersom idag har det känts bättre, men långt ifrån bra. Nå, i morgon måste jag hem, då jag står på en gratisparkering där antalet dagar är begränsat till sju .., och nu blev det överskridet, så jag vill verkligen ta mig till Falkenberg. Kan tala om att nu ligger även pv. Så är det alltid; jag kommer först, sen däckar han. Den här gången var dock Maria först ut. 

Lördag förmiddag och Dagens fönster ...

Nej, det blev ingen hemresa idag, till detta fanns helt enkelt ingen ork. Så darrrigt, men så UNDERBART att börja känna sig som en någorlunda normal människa igen! Dåligt med sömn natten mot idag, men det spelar ingen roll, bara man slipper illamåendet. 

Har fått i mig frukost .., har för tredje gången bokat biljett till Göteborg och valde nu att åka i morgon förmiddag, då det - inte förvånande - visade sig vara väldig prisskillnad mellan söndag och måndag. Nu blev priset 263:- för en enkelresa, det tycker jag är helt otroligt billigt och då är det avgång kl.10.53 och framme i Falkenberg vid 17.tiden. 

Fönstret visar utsikten från vardagsrummet. Här är fönster åt tre olika väderstreck, ni kan ju tro vilket ljusinsläpp det blir!

Idag är det fyrtionio år sedan min pappa Ivar stilla somnade in, mer som i mammas armar. 

Fyrtionio år sedan. Känns som en evighet.

Dagens fönster ...

.... fångades av Turtlan i Karlstad och så här skriver hon: "Hej! Här kommer ett fönster fångat på väg till kvällens konsert. Där längs vår promenad i stadsdelen Inre hamn så finns en blomsteraffär som lyste upp så fint. Så då åkte håven fram." 

// Tack Annica! säger jag.

Dagens fönster ...

..... förfärdigade av Britta Holmlund i Malå. Det var Britta som förgyllde lyktstolpar och annat med sina stickade eller virkade alster, eller med poesi att läsa och grunda när malåborna var ute på promenad längs Kärleksstigen. 

Britta träffade jag på allsången i tisdags och hon berättade att hennes hus - med utsikt över sjön - det hade hon lämnat och nu tillbringade hon sin tid på ett äldreboende här i Malå. 

"Det är så här Elisabet, att jag har blivit dement och ganska skröplig för övrigt också ...", förklarade hon. 

Jag undrar om jag har träffat någon enda människa som vittnat om sin situation så ärligt och rättframt. 

Denna härliga Britta som - tillsammans med sin make - drev apoteket i Malå under många, många år. Ja, där var någon fler anställd också.

Britta är god vän med Ingrid i Falun och bilden tog jag egentligen till Ingrid, som ofta frågar om jag har någon kontakt med Malå. 

En vacker brosch hade hon också, den rara Britta. 

"Det är sameslöjd, jag har köpt det här i Malå någon gång ..., men det är länge sedan ..", sa Britta som talar skånska. 

Bara en sån sak, detta att ha behållit sin egen dialekt under alla år! 

Jag tror att hon var född i Malmö. 

Ett av flera Britta-alster, fångat på bild när vi var hemma sommartid.

Så här såg Britta och Fred ut på den tiden då det begav sig.

Sista dagen i Malå ...

Förhoppningsvis inte för alltid, men för den här gången. 

Såklart kom förkylnings-hostviruset susande även till mig och mest hela natten har jag hostat nåt hemskt. Vid tre-fyratiden steg jag upp och värmde glögg, mest för att få hostan att lugna ner sig. Det hjälpte!

Nu har vi ätit frukost och pv håller på att göra sig klar för dagens värv och hundarna har lagt sig hos matte. Tur att hon har en jättestor säng!

Bjöds igårkväll på himmelskt god middag; älgfärsbiffar med ljuvlig sås .., potatisgratäng, grönkålssallad och gott rött vin till. 

Två och en halv vecka kvar tills det är jullov, då blir det mycket vedkapning för pv och då ska han få åla sig in i krypvinden på övervåningen, så vi kan få liiiite advent-julstämning, även om det blir på sluttampen. Nå, det överlever man ju.

Nio minusgrader just nu när klockan närmar sig sju, men det känns ändå varmare än igår, berättade Maria som för någon timme sedan tog hundarna på första rundan. 

Passerade detta igår. En spark med en sparklåda. Glöm den den blåaktiga lådan  där uppe ..., det är den undre som gäller En sån hade vi när Maria var några månader .., väl nedbäddad i en fäll!

Så praktiskt detta var!

Idag ...

Gick Kärleksstigen som går längs sjön - som nu är isbelagd - och då såg det ut så här. 

Såg och hörde en skoter fara fram som en raket på isen. 

Luften rå och fuktig. 

Det kan bli kallt ikväll.

Näst sista dagen hemma ...

Vaknar tidigt. Maria ligger sjuk och pv tar ut hundarna på morgonrundan, allt medan jag dukar fram frukost. 

Nu är klockan 07:00 och pv ropar hejdå .., han är på väg till jobbet. 

Vilken härlig dag det blev igår; det var då det var Sing-a-long i församlingshemmet, det som ligger alldeles vid kyrkan. 

Så här såg det ut när jag passerade, på väg till allsången. 

Det är underligt att man kan se saker på helt annorlunda vis, när man blir äldre. Eller, det kanske bara är jag själv som upplever det så. 

Plötsligt tycker jag att kyrkan är så fin!

Och sympatiskt att det bara är att hämta nyckeln till kyrkan i församlingshemmet, men så kanske det fungerar överallt?

I den stora salen i församlingshemmet, lite i skymundan nästan, hänger den här tavlan, målad av Torsten Nordberg. Egentligen är tavlan avlång, men när jag tar bilden, blir den närapå kvadratisk. Åååå, så jag tycker att den är fin! Färgerna .., och ljuset och blommorna nere till höger och Jesus som nog har varit hos frisören och fått kortare hår! Och jag tycker om allt det som är blått uppe i högra hörnet, ja, till och med räfsan fick ny färg!

En ovanligt snygg Jesus, tycker jag. Och långa, nästan pianofingrar, har han begåvats med. 

Och här den högra sidan. 

Och konstnärens signatur. Om denne Torsten Nordberg, kan man läsa här.  Eller här. 

Altartavlan i Tärna kyrka, målad av denne Torsten Nordberg. Sååå vacker, tycker jag!

Nåväl. Vi var väl ett tjugotal besökare vid allsången; alla tycktes väldigt hemtama och hade nog varit med hur länge som helst på detta! 

Många bekanta ansikten var det och allt inleddes med Härlig är jorden ..., och Denny, den musikansvarige och som även leder kören där pv sjunger, satt vid pianot och styrde upp det hela. 

Kanske sjöng vi tio sånger .., mest psalmer. Jag hade så svårt att inte börja gråta och jag kan inte förklara varför .., bara att det blev så känslosamt! 

Denne härlige Denny med sitt långa hår och örhängen och med en karisma som inte går av för hackor, han hade gjort lunchen. Det visade sig vara någon slags gryta/soppa .., i en jättekastrull såg det ut som gulaschsoppa med små korvar och grönsaker i och så i en annan, lika hög kastrull, låg ris som kokats i buljong och med hela lökar i! Receptet kom från hans mormor - om jag förstod det rätt var hon från Ungern - och jag kan säga att det var STARKT, men så otroligt gott och smakrikt! 

När vi sjungit klart och ätit upp lunchen, bad jag om ordet. Berättade då vad det betydde, detta att efter trettiotvå år i Skåne/Halland få komma hem och vara med om detta ., att helt enkelt få känna sån gemenskap och sitta och sjunga bland bekanta och mindre bekanta och så passade jag på att framföra mitt innerliga tack, för en sak var ju säker, min tanke på att inhandla Nezeril nässpray, den tanken kunde skrinläggas, ty efter den här lunchen var det "fritt blås" hos de flesta av oss. 

Det blev ett par timmars samvaro och Denny, som nu ska flytta, tackade för den fina buketten och hälsade välkomna till hans sista träff i församlingshemmet och då minsann skulle det bli knytkalas - alla var välkomna, "ta med vad ni vill, mat eller bakverk och så ska vi ha riktigt trevligt och kanske fälls det en tår!" sa han och log. 

Nåväl. Då är jag redan hemma i landet Halland. På grund av den extrema halkan här i länet, tar jag en tidigare buss till Skellefteå, blir hämtad av min väninna Agnetha som lär ska bjuda på köttsoppa och så skjutsar hon mig den korta sträckan till flygbussen. 

Så var det.

Tisdag i Malå ...

Och Maria ligger nerbäddad och är krasslig och jag håller tummar och tår att jag ska klara mig. Minns med fasa tågresan upp hit förra året, då, när jag blev så dålig. 

Så här såg det ut igår. Läste någonstans att 121 personer kommit till akuten i Skellefteå! Det var brutna handleder och armar och annat elände, allt pga halkan!

 Fortfarande varnas det gör ishalka längs kusten i Västerbotten 

Vaknade till snöfall! Den kom på tvären, tycktes det. 

Pv tog hundarna på första rundan, allt medan jag fixade frukosten. Adventsljuset tändes. Åt upp det sista av det mjuka tunnbrödet (mer som mjukkakor) som M:s f.d. klasskompis Linda hade bakat, eftersom hon visste att jag älskar detta bröd. Så enormt vänligt!

På agendan idag står "Sing along!" klockan halv elva  i församlingshemmet. Vem som helst kan komma dit och sjunga tillsammans och jag ska i alla fall testa. I 1.5 timme pågår det, men det är kanske kaffe i mellanakten, eller ..? I församlingshemmet finns en helt underbar stor tavla, mer som en altartavla i förgrunden av lokalen. Det är för mig fullständigt obegripligt att den tavlan liksom står i skugga! Tänk, om dom hade haft en mjuk spotlight, så mycket mer levande hade då tavlan blivit! Ska försöka få till en bild, så ska ni få se. 

Det händer ofta att jag berättar om hur vänliga människor är här uppe. Kanske är det enbart genom mina ögon .., ja, varför skulle människor norröver vara extra snälla? Eller lättillgängliga.

Ja, det kan man fundera över, men igår kom samma tanke över mig. 

Det hade snöat och dessutom under natten rasat från taken; stenhårda snövallar blev det - helt omöjliga att rubba med  vanlig snöskyffel -. 

Jag gjorde ett tappert, men ack, så lönlöst försök att forsla undan snövallen, men ..., så kom en annan av Marias f.d. klasskompisar; - den underbare Jocke Broberg - och med sin traktor var det ju skottat och fint i ett huj!

Här sitter han och gör tummen upp , då, när jag frågade om jag fick ta en bild av denne gårdagens hjälte!

Pratade häromdagen med den peruanska familjen som bor på våningen ovanför. Dom hade allltså flyttat hit från Lund, mest för att dom ville testa något nytt och sade sig älska snö och kyla. Ibland om kvällarna hör jag småbarnsspring från lägenheten ovanför (två barn finns i familjen) och får då en sån våldsam längtan efter småttingarna i Skåne. 

Ungefär så är det här i landet Lappland. Tittar - samtidigt som jag skriver detta - på ett nyhetsinslag om Donald Trump. Jag kan för mitt liv inte begripa hur en president kan vara så oförskämd mot särskilt kvinnliga journalister, ja, det finns liksom ingen hejd på alla negativa omdömen vad gäller dem. Min avsky för den amerikanske presidenten, den har nu vuxit sig till oanade höjder.