Fredagmorgon ....

Vilken natt!

Subtropisk värme i norra norrlands inland och fjälltrakter och unisont säger vi att detta med air-condition i hotellrum, det vore inte så dumt.

Till en början har vi fönstret öppet .., det går förstås inte .., men liiiite på glänt får det ändå stå, annars blir rummet som en bastu.

Resultatet: mängder med blodfyllda myggor på väggen ovanför sängen!

Hotellet är nyligen renoverat för över en miljon kronor, berättar innehavaren.

I foajén hälsas gästerna välkommen till drömlandet.

"Wellcome to dreemland".

Just så.

Nu ska det bli iskall dusch och ihoppackning och sedan promenad på samhället igen .., en sväng upp på Tjamstans topp med milsvid utsikt .., vi ska snippa förbi hos Ingela ... och i eftermiddag blir det biltur till Slagnäs och mot Storavan, där Jom och hans hustru ska bjuda på middag.

Och det lär ska bli trettio grader varmt idag.

Vilken resa!

Fredagsfönstret ...

... finns hos morbror Olaf i Dikanäs.

Paus i resandet ...

Klockan är halv ett natten mot fredag.

Tittar jag ut genom hotellfönstret ser man Tjamstanberget och det är helt ljust ute och inte kan man sova då .., jag är pigg som en lärka och försöker göra i ordning bilder från resan .., tömma minneskortet, ja, lite sånt.

När man träffar så här många människor under en kort tid, så är det som om min hjärna inte kan ta in mera .., det svämmar över!

I bilen försöker jag mellan varven få ordning på det hela.

Sortera.

Berättade jag att vi idag hälsade på Thomas bästis Lottas mamma, med sambo.

Vänliga människor som bjöd på kaffe och hembakat tunnbröd.

Och i morgoneftermiddag lämnar vi Malå och kör mot Slagnäs och Storavan där vi ska hälsa på hos Jom och hans hustru.

Vilken spännande resa det här är!

Dottern med världens bästa minne.

Rissla vilar middag på morbror Olafs säng.

AnnaPanna sa...

"Ååå, jag såg en stövare i Stockholm för tre år sedan, det var sist jag såg en stövare.

Det var en kille som stod med en Saab 900 parkerad intill DN-huset.

Det var tidigt en lördagmorgon och han hade en kaffetermos ståendes på biltaket.

Intill honom satt en stövare.

Killen sa att han hade semester och bestämt sig för att ta med hunden på en utflykt och åkatill "storstan".

Så himla fina var de ihop!"

Vaplanbilder ...

På Annas köksbord .....



Ååå, så jag känner igen omsorgen om den som har dåligt minne!

Så är det för Gunnar också.

Med ett slags lappsystem får han tillvaron för sin 94-åriga mamma att fungera.

Och när han får söderifrånfrämmande och åker till arbetet, gäller det att förklara för mamma vilka som har slagit upp ett tält på gården.



I huset alldeles intill Gunnar, bor hans bror och svägerska.

Bilder från morbror Olafs gård ..

Gäddskinn på tork.
Torkad gädda, det blir som chips nästan.
Fast godare.



Och disktrasan.



Utsikt från huset.
Hur många gånger har min mamma sett ut över potatislandet?
Vad tänkte hon?
Vad drömde hon om?



Och huset där uppe till höger, bara intill Olafs (det som var mormors) hus.

Här bodde mormor på sluttampen.

Bilder från Dikanäs ..

Mormors hus, som nu är morbror Olafs.
Dom två första våningarna byggdes av min morfar, Erhard Westerlund.

Tänk, när jag kommer in i farstun, blir jag sex, sju år igen.
Alla dofter susar in genom hjärtat.

På 3:e våningen har dörrarna små nummerskyltar på utsidan.
Det är från tiden när mormor hade rum för resande.



Och jag hittar min mammas farfars fars gravsten.



Gudrun blev motionsvinnare i maj.
Det var minsann inte dåligt.



Rabatt i södra Lappland.



Konsum finns kvar.
Och ett café .., och turistinformationen.

Hemma.

Hotellrummet är stort och rymligt och efter att ha installerat oss så där lagom, tar vi en promenad i samhället.

Vad ska man säga ...?

Att det blir kram på kram på kram på kram och hela tiden en massa värme.

Att vi möter Siv och Tage Lundmark, Lena Lindblom, Carola Westerberg, Roger Johansson, Ture och Margaretha Lindblom (tack för kaffet!) och deras son Simon .., vi möter Klara Öberg (tack för vattnet!) och när vi har parkerat och är på väg till Solviksbadet, stannar en bil till och jag ropar "men åååå, Greger Lycksell!!" och ut hoppar Greger som nästan bodde hemma hos oss när Anders var liten och det blir mera kramar .., och vi möter Maggan Wikström .., och Maria Johansson och kunder i affären där jag arbetar .,. och på väg till hotellet får pv tvärstanna bilen .., för då upptäcker jag Anders totalt UNDERBARA dagmamma Vega Hultdin som hoppar av cykeln och det blir en stooor och varm kram där också.

Nu är jag totalt slut på mentalt nästan .., så överfylld av all igenkänningsglädje!

Och Vega som berättar att hon har följt med i vad som hänt genom åren, ja, via bloggen - men aldrig vågat kommentera - åååå, du vågar och du är sååå välkommen!

Nu ligger pv på sängen och tittar på tv .., vi har Tjamstanberget utanför fönstret och jag undrar när jag senast var så lycklig!

Dagens fönster ...

... finns i Dikanäs.

På besök hos moster Lisbet ...

Och vi sitter ute i solskenet och så åker alla vänsterhänderna på bordet.

Längst uppe i mitten moster Lisbet .., till höger om henne dottern Inga-Lill, hennes man Bert (sjukskriven för ont i ryggen just för tillfället .., ajajaj ..!) .., bloggmadamen med sin fina silverring (tack alla arbetskamrater!) .., pv .. och sist av allt, kusin Barbros hand.

Morbror Olaf ..

Förr. I ett annat liv, när morbror Olaf var frisk.


Det är säkert tjugofem år sedan jag senast träffade morbror Olaf, - mammas så högt älskade lillebror -.

Han bor, tillsammans med Gunhild, i det som var min mammas föräldrahem.

För mig är huset MORMOR.

Till Dikanäs åkte vi om somrarna när det var dags för slåtter; mamma och jag med buss och rälsbuss och buss igen och mamma hjälpte till med allt möjligt .., med lagården och att räfsa hö och att städa.

Morbror Olaf fanns förstås alltid där.

Nu är han över sjuttio år och märkt av cancer.

Cortisonsvullen.

Fötterna liknar sprickfärdiga ballonger.

Och ändå .., helt sig lik.

Pratar jakt och jakt och mera jakt.

Vi sitter tillsammans runt köksbordet .,. det är han, den rara Gunhild som idag ska till Lycksele på hjärtundersökning .., och sonen Peder (min kusin) och hans syster Gunilla (också kusin).

Åååå, det känns så hemtamt och bra!

Och Olaf ler och säger att ..."ååå, Elisabet .., du skratta som Ann-Gerd ..., hä ä som å höra Ann-Gerd!"

När vi säger tack och hej på förmiddagen, kramar jag om hans av cellgift hårbefriade huvud och säger att ...."Olaf .., om du seglar iväg före mig .., så om det finns möjlighet .,. så hälsa till mamma!"

Det lovar han att göra.

Och så håller han gråten så gott det går och jag är alldeles inutivarm och rörd och är så innerligt tacksam för den här resan.

Hemresa ...

De första milen från Dikanäs och hemåt, har jag andnöd.

Det är så svindelvackert när vi tittar till höger eller bakom oss .., snöklädda fjälltoppar och illande gröna ängar .., och så alla blommor i dikeskanten.

Och det är varmt.

I Volvon finns ingen air-condition, så vi stannar till vid en sjö och pv kastar av sig kläderna och springer rakt ut i det iskalla vattnet!

En fågel piper ihärdigt där den flyger över vattnet.

"En strandpipare, kanske ..?" säger jag.

Och vi hälsar på bekanta till pv i Storuman .., helt ljuvligt vackert bor dom på Luspholmen och med vatten alldeles intill och det blir bad igen och nu även för bloggmadamen ..., och vi bjuds på hembakt mjukt tunnbröd och kaffe och vi sitter i tropiskt solsken och jag tänker att detta är inte sant!

Och nu .., är vi i Malå.

Hemma.

Mannen i receptionen talar nån slags stockholmska och hotellet är ombyggt sedan jag var här .., det är knappt att jag känner igen mig och vi får veta att i priset ingår middagsbuffé och frukost.

Nu ska vi ut och strosa och köpa glass.

När jag skriver det .., sitter jag och smajlar för mig själv.


Rissla som sover så gott ...

Hos morbror Olaf finns stövaren Rissla.

Under hela min uppväxt hade vi just såna hundar och när hon kommer och viftar på svansen, kan jag knappt hålla gråten stången!

Men åååå, så fin hon är!

Och när jag i morse kom ner till köket och hittade henne på morbror Olafs säng .., då viftade hon lite på svansen bara jag närmade mig sängkammaren.

Det är lycka det.

Torsdagförmiddag.

Sitter på ett internetcafé nedanför det som en gång var min mormors hus.

Hit kom vi igårkväll, efter en underbar dag tillsammans med min moster och mina kusiner i Vilhelmina!

Middag på hotell Vilhelmina med svindlande utsikt över Volgsjön och när man tittade ner mot vägen, såg man hela tiden sjalettklädda kvinnor komma promenerande i hettan .,. det hela såg så annorlunda ut .,. som om världen var upp och ner.

Och så hit, vägen till Dikanäs.

Solen uppe och fjällen var snöklädda .,. ängarna gröna och översållade med smörblommor, rödblära, hundkäx och i dikena såg jag kabbelekan.

Bäckar porlade.

Andnöd.

Och sist av allt då Dikanäs.

Mormors hus på kullen .,. tre våningar .., humlen som växer vid farstubron .., gädda som hänger på tork .., en stövare som får mitt hjärta att falla i små, små bitar .,. Rissla, heter hon .., sitter i mitt knä .,. ligger och sover på sängen .,. och morbror Olaf, svårt cancersjuk .,. berättar om jakt och fiske .,. hans fru Gunhild .,. lugn och trygg .., min kusin Peder .,. skäggig och storvuxen .,. lika lugn han .., kusinen Gunilla som kommer nu på morgonen .., vi sover i det som var mormors rum en gång i världen .., jag ligger i sängen och tittar upp i vitmålade paneltaket och tänker att man minns så fel .., inte var huset så stort som jag minns det .., inte var vägen så brant som när jag var liten .., men annat är sig likt.

Panelen i farstun .., d o f t e n av kallpotatis.

Vi sitter runt köksbordet och äter frukost och pratar om mamma och mormor och Peder hämtar släktforskningspapper och det visar sig att på min mammas morfars sida kommer folk från Ångermanland!

Stora, barnrika familjer!

Och nu snart hemåt mot Malå.

Jom, jag glömde Storavan när jag skrev om den fortsatta resan ..-)

Vi kommer i morgon.

Jag har köpt ett usb-minne för att lagra bilder, men får det inte till att fungera .,. ska höra om nån i Malå kan hjälpa mig, så jag får tömma kameran på alla bilderna .. morbror Olafs hand .., alla andra händer .., mormors hus i kvällssol .., graven där mormor ligger och min morfar .., allt sånt.

Det finns inte ord för hur underbar den här resan har varit.

Så många varma möten .., och att komma hem till det som är ens släkt .., människor som är ungefär som man är själv .., lite vildvuxna så där .., jo, det känns bra.

Och solen bara flödar! Det är otroligt varmt.

(Cecilia: vi ska försöka .., men om vi campar runt Höga Kusten kanske du kan ta bilen och komma dit och ta kvällskaffe eller äta med oss i stället? Du eller ni? Det gäller dig också Lyckliga Grodan!)

Onsdagmorgon.

Gunnar har åkt till arbetet ..., solen flööööödar .., Alsjön ligger nästan blank.

Och nu är det slut på bloggträffandet för ett par dagar .., nu bär det iväg till Vilhelmina och Dikanäs, till min moster och morbror.

Därefter hem till Malå ..., och så Gerd och Kjell i Norsjö .., övernattning i Skellefteå och så söderöver, med destination barn & barnbarn.

Tack snälla Gunnar för övernattningen här hos dig .., premiär i tält för min del .., och tänk, det gick ju det med .., och tack för trevligt sällskap hela gårdagskvällen och för väldigt mycket av mänsklig värme och gemenskap!

Ajöken, sa fröken .., och Lindalotta .., nu är det väl ändå dags ...?

Annas vänstra hand ...

På Kvarnsjö Camp, beläget på en höjd mellan Klövsjö och Åsarna i Jämtland, där tar Anna emot.

Sedan 1981 har hon och maken drivit camping och allt eftersom har det hela fortskridit.

"Inte ett lån har vi på det här ...., vi har tagit det pö om pö ..", säger hon leende.

Anna är en sån människa som har hamnat rätt i livet.

När man kommer till receptionen för att betala, står hon där så varm och rar och frågar om man vill ha frukostbullar nästa morgon och man känner sig välkommen, jo, så är det.

Anna är endabarn .., kräfta och på den där skalan mellan ett och tio, hur man trivs med sin tillvaro, så säger hon ..., åtta.

"Det är ju nackdelen med ett sånt här arbete .., det är inte ett arbete, det är en livsstil ., och man blir oerhört bunden och det är ju klart ..., jag kan längta mig sjuk efter barnbarnen ...", säger hon med ett visst vemod i rösten.

Så var det med Anna.

Två vänsterhänder från Vaplan ...

I ett rött timrat hus - vackert så man får ont i magen ! - och kanske femton meter från Gunnars hus, där bor hans storebror Bengt.

När vi på tisdageftermiddag kommer körande från Nälden där vi har handlat middagsmaten och nybakat tunnbröd (ååå, ljuvligheter!), då är Gunnar fortfarande i Östersund på jobbet, men Bengt och hans fru Marianne kommer ut och hälsar och jaha, då förstår vi, dom bor alltså där.

I väntan på Gunnar, blir vi bjudna att slå oss ner på deras altan.

Utsikt mot Alsensjön .., jominsann, det går an.

Jjämtlandsflaggan vajar i vinden.

Och jag frågar lite som vanligt .., och det visar sig att Bengt har arbetat som pilot åt SAS .., han är Oxe och storebror.

Hustrun Marianne som egentligen kommer från Hammarbyhöjden, har arbetat på bank .., hon är endabarn och trots detta Tvilling.

"Jaha .., en pilot och en bankanställd .., då borde ni båda vara analytiska människor som har vänster tumme upp ...?" säger jag.

Det har dom också.

Inspektion ...

Anna, 94 år, kollar munspelet som sonen Gunnar har hämtat.

"Få se nu ...., det är så länge sedan jag spelade ...", säger hon.

Och sen spelas det minsann.

Dagens fönster ...

... finns i båthuset nere vid sjön, hos Gunnar.

Midnatt på Alsensjön ...

Klockan är nästan tolv på natten när vi tar oss fram över Alsensjön.

Snöklädd Åreskuta i bakgrunden.

Jämtland.

Tystnad.