tisdag 21 juli 2009

Bettankaxbesök ...



Vad gör man då ...?

Jo, man pratar och pratar och visserligen har jag sagt att jag är dödens less på att äta ute, men vem har sagt att man inte kan ändra sig .., så det blir grillspett med klyftpotatis och tzatziki även ikväll och heta räkor också, för den delen.

Efteråt åker vi hem till bloggmadamen igen och kollar på Allsången på Skansen och lagom till Morden i Midsomer blir det kaffe med Den Berömda Milanokakan på blå asiett.

En alldeles underbart trivsam och enkel kväll.

Blir det.
Och när man vaknar ....


... och tittar ut .., är himlen alldeles blå och vacker!

Och i eftermiddag kommer Bettankax på besök och i morgon är jag l e d i g!

Lokalradion berättar om vad som kan hända på ett barndop.

I alla fall i Staffanstorp, några mil härifrån.

Jo, jo.

Så kan det gå, när känslorna svallar.

Ett tisdagsfönster från Norrbotten ...



Och den som fångade fönstret i flykten .., det var gårdagens namnsdagsbarn.

Ja, Maggan!

måndag 20 juli 2009

Ännu ett kvällsfönster ...


"Hej Elisabeth!

Hittade några charmiga fönster i Gammelstad utanför Luleå nu i sommar.

Delar gärna med mig av dem till dig.

Många varma hälsningar Maggan."


Och stort grattis till namnsdagsbarnet Margareta, ja, till alla Margaretor! säger jag.

Ungefär som Madeleine ...


Bäddmadrassutlånerskan.

Av världens raraste arbetskamrat, Maria H, har jag fått låna en jättestor bäddmadrass, egentligen ämnad till en dubbelsäng, ja, det var när Bente och Ola var här.

Den madrassen (som man viker dubbel om man vill och det vill man ...) lade jag på min säng igårkväll och tänkte ta den till jobbet ikväll.

Ni anar inte hur ljuvligt man sover på en dylik tingest!

Ååååå, jag kände mig som Prinsessan på ärten .., så härligt blev det!

Nästan så där så man svävar i luften!

Och när jag berättar för Maria säger hon ..."äsch, den kan du behålla ett tag, vi behöver den inte alls!"

Nu minsann ..., ska jag leka prinsessa i ytterligare någon dag.

Ett blått kvällsfönster från .....



.... den här roliga madamen!

Hennes krönikor läste jag med stor glädje när hon skrev i Sydsvenskan, ja, det kanske hon gör ännu ..?

Och nu har hon skickat två blå fönster från Grekland.

Det här är det ena.

(Nu får jag nog ta och kolla lite på restreseavdelningen ...).
Hjäääälp!


Den här madamen söker lägenhet eller rum eller någonstans att bo helt enkelt, ja, här i Skåne.

Eftersom hon tänker läsa i Lund, så helst där eller i dess närhet.

Ystad går också bra.

Och Landskrona.

Och Kävlinge och ...!

Någon som vet eller har någon bekant som vet .., eller ...?

Det är ganska bråttom.

Efteråt.


Ja, visst borde man "he sig ut" och springa milspåret.
I stället tar jag sikte på soffan Ektorp.


"Men efter arbetets slut .., då borde du förstås ge dig ut och motinera!" säger damen på Previa.

Ja, visst borde man.

Men efter tio timmar i affären då köerna aldrig tar slut och man knappt hinner stiga upp för att plocka undan varukorgarna .., då är benen mer som spaghetti.

Och på väg till eller ifrån personalrummet hinner minst fem personer rycka en i röda tröjärmen för att fråga var salt finns .., eller vinäger .., eller remouladsåsen .., för att inte tala om alla Bongs Fonder och oliverna och peston?

Och man visar och pekar eller följer med och säger att ååå, det går så bra, nä, det är inga problem.

Sista två timmarna hinner jag knappt lyfta på rumpan.

Jo, en gång.

Då forslar jag undan en manshög stapel med kundkorgar eller egentligen fyra såna och det är tungt, men ändå skönt att komma ifrån.

Och småbarn är trötta och gråter och danska turister handlar för nästan två tusen kronor, ty "det är ju billigt i Sverige och nu är vi på vej till Bornholm för ferie ....", jä, två uger ska de vara borta och då gäller det att bunkra upp med minst två kilo slik uppdelat på fyra påsar och så all den andra maten. Och läsken. Sprite och Fanta. Och Cola. Och grilkol och briketter. Och Prince.

Äkta par dividerar om vem som egentligen har Icakortet.

"Men jag lämnade det ju till dig ..?" säger kvinnorna, ja, alltid kvinnorna och medan det rotas i plånböcker uppstår en spänd tystnad .., tills kortet kommer fram.

En kvinna som är trött på köandet och regnet säger att hon vill ta ut pengar på sitt Via-Sat-kort och jag ler och säger att det kan hon ju försöka med.

När klockan är fem, har jag tankar på att handla lite mat inför morgondagen, men jag orkar inte.

Jag tar på mig anoraken .., snirklar mig ut genom lagret där jättestora plastsäcksfyllda kar på hjul är övermåttan fyllda med pantburkar/petflaskor och allt detta ska hämtas ikväll och jag orkar inte ens tänka på att köa .., så jag cyklar hemåt.

Och nu är jag hos mig.

På golvet, nedanför brevinkastet, ligger ett vykort.

Handstilen vittnar om att detta är en människa som inte bryr sig särskilt mycket i hur han/hon uppfattas av omgivningen .., det är rationellt skrivet och mest textat ... inget postnummer framför Ystad.

Ingen avsändare.

Ändå vet jag ju.

Det är från den seglande pensionatsvärden.

Måndagsfönstret ...



... finns på Fritidsbaren här i Ystad.

söndag 19 juli 2009

Och så blir det prat med seglaren.

Om .... dr Böhlander som enligt pv åldrats lite hastigt över natten, men nu, tack och lov, föryngrats något .., och om fem barn i en segelbåt .., om saft och muffins .., om busstidtabellen från Rönnäng till Stenungsund ..,. om väderleksrapporten och styv kuling.

Om det trevliga besöket av Bente och Ola och om middagen på Fritidsbaren tillsammans med Kent och Ann-Marie.

"Vet du hur hon stavar sitt namn nu ...?" frågar pv.

"Näää .., jag måste kolla det ...", svarar jag.

Inte ett ord säger jag om all min längtan.

Det går lättare med ett sms.

Ett kvällsfönster från ...



"Hej!

Här tänker jag tillbringa min kväll - på Sagabiografen i Adak!
(Skrev Anitha igår ....).

Kram Anitha!"

Fritidsbaren en söndagkväll ...


Roland. Endabarn och född i Fiskarnas Tecken.

För tredje gången på en vecka blir jag utbjuden på middag.

Först är det Anna & Micke som är så generösa .., därefter Bente .., och sist av allt Kent & Ann-Marie som har kommit från Malmö.

Båda två har semester.

Efter några timmars surr hemma hos bloggmadamen, blir det det Fritidsbaren nere vid havet.

Trots mörka moln håller regnet sig på avstånd och vi sitter uppe på balkongen och tittar ut över havet och vid bordet bakom oss pågår intellektuella diskussioner, ja, där är en man som har recenserat böcker i tv och för sitt sällskap berättar han att det endast blev ynka elva minuters prat ..., det var allt han fick ... och det pratas om 2500 kronor för att vara sommarpratare och om ett program som han minsann har haft i brittisk tv och det pratas om CBS och Jens Stoltenberg och att en till sällskapet bekant herre inte har befunnit sig på samma intellektuella nivå, ja, förmodligen som de kultiverade och begåvade matgästerna bakom oss.

Sånt.

Nere vid disken står Roland och tar emot beställningarna.

Nästan med en gång upptäcker jag hans lite annorlunda hand och eftersom Roland ser så glad och framför allt snäll ut, frågar jag om det är okej att jag får ta en bild på handen?

Javisst, det är helt i sin ordning, säger han leende.

Och jag får veta att så här var handen när Roland föddes och således vet han inte nånting annat .., den fungerar hur bra som helst.

Innan jag går upp till balkongen, säger den här glade mannen att det var härligt att någon vågade fråga, ja, det här med handen.
"Dom flesta bara stirrar men säger ingenting .., men jag ser ju att dom undrar .., ja, det var bra av dig ...", säger han.

På Fritidsbaren är menyn inte direkt som i morgon-tv .., nä, det är stekt kotlett i brun sås, några skivor jättegod snittgurka, gelé och kokt potatis.

Några salladsblad och ärtor som pricken över i.

Ingen kulinarisk överraskninge direkt, men vansinnigt gott!

Och nu är söndagen snart tillända och jag ska lägga mig raklång på soffan och fortsätta läsandet av Gun-Britt Sundströms "Maken".

Ungefär så.

Lite syskonskärlek i Bohuslän ..



Emma Elisabet & Karl Emil.

Och det är sommarlov och allt är som bäst.

Hopefully.

Ännu en insikt ...


Bild: Irland, 2008.

"Vi ska alla dö en dag.

Men alla andra dagar .., ska vi leva."


Så avslutades dagens sommarprogram.
Ja, absolut tokig var man ...

När jag var 49 år och nybliven ensamseglare, började jag att röka.

Ett år senare slutade jag.

Nåja, en erfarenhet rikare var man i alla fall.

Men jag är inte värst.

Den västerbottensfödde författaren P-O Enqvist blev för nitton år sedan helnykterist och började i stället att röka.

Då var han 56 år.

"Minst ett paket om dagen!" var hans motto och åååå, han fick kämpa hårt för att tycka att det hela smakade gott.

Kalkylen var att om han skulle drabbas av lungcancer, skulle det - statistiskt sett - ta trettio år, och ja, då skulle herr Enqvist var lite över nittio och då spelade det ingen roll, tyckte han.

Om hur det hela utvecklade sig ., lyssnar jag till nu i Sommarprogrammet i P1.

Helt klart hörvärt!

Uppdatering: inte bara "helt klart hörvärt!" utan jättejättebra!!! Inte minst hans vittnesmål om hunden Pelles förmåga att tyda outtalade tankar.

Efter Gothia Cup ....



... blir det krabbfiske i Bohuslän.

På Tjörn.

Å, där tillbringade bloggmadamen med familj några härliga somrar i mitten av 70-talet!

Där, i Bleket, lärde sig en då 4-årig dr Böhlander att dyka .., och jag hade mjölkstinna bröst och i en barnvagn klädd med brun manchester (och senapsgul insida, ack, så tjusigt ,-), sov en liten nyfödd Anna-Panna middag.

Och där på gräsmattan låg vår labrador Labbe och skakade av skräck så sort han fick syn på svärmors Hemska Schäfer som var så aggresiv och hundelak.

Men där var också ..., doftande kaprifol .., och rosa trift ..., där var kossor och kalvar i hagen intill och om kvällarna spelades det klädpoker med svägerskan och hennes man.

Från kasettbandspelaren hördes detta.

Det var en lycklig tid.

Och så ...



... har jag vinkat av Bente & Ola vid tåget.

Lite vemodigt känns det.

Det har varit så mycket prat och ja .., så trivsamt på alla sätt och vis.

Nu ska jag dammsuga lite och sedan invänta Kent och Ann-Marie (Annmarie? Anne-Marie? Ann-Mari?) som kommer från Malmö.

Och sedan stundar en ny arbetsvecka; den tredje sedan semestern.

Tiden bara susar iväg!

(Det i mitt tycke sååå vackra och enkla fatet, det hittade jag på krumakeriet nere i Kåseberga. Ett sådant, fat, inte krukmakeri, ska jag köpa nästa gång jag får lön.)

Madame Stenslökkens vänstra hand ..



I kanske ett års tid har Bente kommenterat på den här sidan.

-B- ...... det är Bente, det.

Bente är född i Elverum i Norge och är ett riktigt Lejon.

Hon är storasyster, arbetar inom psykiatrin och har höger tumme upp.

Om jag skulle säga vad jag tycker personifierar den här kvinnan, så är det att hon är omtänksam, en god lyssnare och att hon har ett otroligt fast handslag.

Den vackra duken som hennes hand vilar på, den har hon virkat och det var en gåva till bloggmadamen.

Och vaniljljuset också.

Och en av henne tovad axelväska i svart och rosa och med karbinhake på insidan och mobilficka, så där så jag inte ska behöva leta så ofta ...,-)

Och tänk .. nu har hon och sonen hälsat på här och det har varit helt underbara dagar!

Just så.

Olas vänstra hand ...



Detta är Ola Stenslökkens vänstra hand.

Han är Lejon .., endabarn ... och har höger tumme upp.

Blir sjutton år i augusti.

Ola har höger tumme upp, har mörkt bruna ögon och är himla snäll.

Han både spelar och dömer fotboll.

Och så har han en väldig integritet.

Sa jag att han är norrman?
Ojdå, kära nån ...!

För Bente har jag berättat att vi funderar på en semestertur senare i höst.

"Skottland ..., det är väl inte så dumt ...?" säger pensionatsvärden.

"Eller en vecka i Grekland med turkosfärgat vatten och moppeturer i bergen ..?" svarar jag.

"Tja ..., eller ... varför inte detta ...?" föreslår Bente fra Hamar .., hon som har tillbringat ett par dagar här hos mig.

Systerlandet Norge.

Det är inte så pjåkigt, det.