Dagens fönster ..

... finns i en liten stugkammare på ön Ven.

Födelsedagsbarn ...

Idag fyller två till mig närstående personer år.

Först är det min störstasyster, Rigmor.

När jag var liten var hon min alldeles egen försvarsadvokat och jag älskade när hon kom hem från Karlskoga eller längre fram .., från Umeå eller Arvidsjaur .., och jag brukade möta henne på busstationen där hon stod med stor, blå resväska.

När Rigmor fick sitt första och enda barn, var jag barnvakt under ett par somrar.

Det bästa med min störstasyster .., det är att hon är Beständig på nåt vis.

När man kommer till henne för att fira jul eller påsk .., så är allt som det ska vara och som det alltid har varit.

Glas och dukar är sånt som har varit med i hela livet, känns det som.

Och alltid hembakat bröd som läggs i ett gammalt tråg av slitet trä.

Kanske är det också lite hennes förtjänst att vi hamnade i Skåne .., ty Rigmor flyttade från Luleå till Lund (hon kom att under många år arbeta som dialyssköterska på Lunds lasarett) och var gång jag tog tåget från Bastuträsk till Skåne .., översköljdes jag av den här känslan att ..."ååå, här vill jag också bo!"

Numera har hon köpt sig ett alldeles eget krumelur-hus ute på landet - några mil norr om Ystad - och alldeles omåttligt härligt till .. med hästhagar utanför vardagsrumsfönstret och ängar och åkrar och ostkupehimmel.

Rigmor är en hejare på att lösa tidningen Vi:s korsord .., och historiefrågor klarar hon galant!

Ungefär så.

Är det.



Nästan likadant är det med pensionatsvärden, han som också fyller år i dag.

Femtiofyra, närmare bestämt.

Han är på nåt vis också "beständig" och är inte den som byter ut saker bara för att byta.

Dessutom är han alldeles oerhört snäll, omtänksam, ganska rolig, lugn, problemlösningsinriktad, positiv, morgonpigg, generös och himla artig.

Jag vet nog ingen som har så varma händer och när jag låg på akuten i Halmstad och kräktes i en sjukhuskräkpåse och hade njurstensanfall .., då stod han där intill och sade plötsligt ..."men ååå, vad jag tycker mycket om dig!"

Sicken pärla!

Allt det är han.

Plus lite till.

Grattis till båda just idag!

På stranden ...

Och där kommer båten mot land.

Och så närmar sig färjan Ven ...

Många av passagerarna ombord ska jag möta och känna igen under de följande dagarna.

Även på båten letar jag Lyckliga Par.

Jag ser ovanligt många.

Ja, världen är liten ...

Ni som har varit med här länge, ni minns förstås bloggvännen Helene från Delsbo.

Helene som förlorade slaget mot sin bröstcancer och lämnade efter sig två barn, Joar och Evelina.

Vi var många som tänkte på Helene och på hennes familj som blev kvar.

Och tänk, idag när jag kommer hem från Ven .., hittar jag det här i min inkorg.

Mia har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Tisdagsfönstret ...":

"Jag kom på just nu att det var länge sen jag var inne på Elisabets sida, så jag smög in här och tassade runt lite.

Och så får jag se ett fönster från Rikkenstorp!

Min mormors föräldrar ägde en gång i tiden Rikkenstorp, och innan dem hade flera generationer av min släkt bott där.

Men mormors pappa gick i borgen för någon som behövde det, och det slutade så illa att han blev tvungen att sälja gården.

Visst är väl världen bra liten ibland?

Kram på dej!

/Mia (Evelinas bonusmamma)."

På rymmen ...

Vid besöket på Nämndemansgården på Ven .., upptäcker jag en man som kommer cyklande och i ena handen har han en vit hink .., och så stannar han till och det blir lite småprat så där i solgasset.

En stor, svansviftande och lite raggig hund, gör honom sällskap.

Det visar sig att i Nämndemansgårdens hönshus finns två skånska blommehöns och dom hönsen sköter mannen om .. ja, dom ska nämligen emigrera till Dalarna och nu ska hönorna få matrester.

Men den cyklande mannen blir snopen .,. där är inga höns i hönshuset!!

Dom är borta!

Så vi går runt och letar och han lockar och lockar ..."kom-kom-kom-nu-hönorna!" .., och det tar ett bra tag .. sedan hör jag honom hojta att ....., jo, nu har han hittat dem .., och så börjar mannen att försöka fösa dem till "hemmet" - till hönshuset -.

Själv står jag en bit ifrån och väntar med kameran.

Och ser man på ..., där kommer dom två madamerna som gömt sig bakom husknuten!

(Blommehöns hade jag själv .., det är en gammal ras och underbart trevliga och sociala är dom .., och v a c k r a!)

Måndagsfönstret ...

... finns även det på ön Ven.

Och i fönstret står Jesus.

Söndagsfönstret ...

.... hittar man inne på Tuna Krog på ön Ven, utanför Landskrona.

En alldeles underbar krog/restaurang .., så trivsamt och familjärt .. med böcker på borden .., och spel att låna .., och vänlig personal.

Maten ..?

Jättegod!

Min ryggfilé liknade mer en oxfilé .., lägg därtill bulgursallad .., pesto .., bakad potatis .. persiljesmör ..., och grillad majskolv. Mums!

I en gammal lagård ...

... i ett lika gammalt och litet fönster .. där .., bland spindelväv och damm, ligger en liten död insekt.

En mal, kanske?

Och jag står länge och bara tittar på det lilla krypet som mötte sitt öde just där.

Stackars liten.

Nja, särskilt het är man ju inte ...

Hur var det nu att sova i tält ...?

Jotack, kallt.

Jag är alltid frusen nästan .., mest om fötterna ., så när det på lördagkvällen är dags för sänggående, ja, då tar jag ( till tältkamratens besvikelse ...,) fram strumpor, mjukbyxor .., särk och sticketröja.

Lägg därtill ett påslakan och en filt.

Intill mig ligger pensionatsvärden.

I Adamsdräkten.

Gissa, vem som fryser.

Just det.

Den påpälsade bloggmadamen.

Men det var ändå trivsamt .., att ligga där och höra ljuden från andra campare intill .., lyssna till morgonpigga småttingar skratta och leka .., och duvornas koooooorrrrrande .., och ana solljuset genom rosafärgad tältduk.

På BB-avdelningen

Inne i vagnslidret i underbara Nämndemansgården på Ven, har herr och fru Svala fått sommarens andra kull med småttingar.

Nu är det bråttom att få dem flygfärdiga innan kylan kommer!

Och där står vi och tittar upp mot taket som är täckt av halm .., och se .., hela tiden kommer småttingarnas föräldrar flygande i raketfart och så blir det ännu snabbare matutdelning till ivrigt skriiiikande och piiiiipande små svalbarn.

Små bin hittar lyckan ..

.. i form av pv:s ur-goda plommonmarlelad - 09.

Årets är gjord av Reine Claude-plommon.

(Gunnar som jag pratar om, är förstås Gunnar i Vaplan, som vid bloggträffsbesöket berättade om när spanar-bin har hittat nånting extrasmarrigt, då flyger dom hem till kupan och med cirklande rörelser berättar dom för sina bi-kompisar var det smarriga finns och även hur långt borta det är! Det är ju som trolleri!)

Bilder från helgen som gick ..

Att cykla på Ven kräver sin man.
Eller kvinna.
(Och ja, klicka gärna på bilderna .., det glömde jag.)

Där är branta uppförsbackar som går till himlen och sedan, nerförsbackar ..., där det är en klar fördel om man redan från början är fatalist ..., och där är slingervägar med lösgrus och på ena sidan stup rakt ner mot turkosgröna havet och man tänker att .., hjälp .., tänk, om man råkar få sladd, då kan man hälsa hem och glömma allt vad Grekland heter!

Då är det ajöken, på riktigt.

Men man håller sig på vägen och det är varmt och soligt och på pakethållaren ligger min uti-fall-att-det-blir-kallt-sticketröja.

Och vattenflaskan.



Lördagkväll är konsert i kyrkan som numera är Tycho-Brahe-museum.

På en bänk där utanför, sitter pensionatsvärden och övar lite på sin stämma.

"Ja, men du förstår .., det är ofta så att kören sjunker i tonläge och så kommer en flöjt in och sedan ska vi komma rätt och då händer det att det blir fel .. att vi ligger för lågt ..", säger han.

"Jaha .., på det viset ...?" säger bloggmadamen.



Vi bor på Vens camping & stugby, jag tror att det är vid Husviken.

Det är evigheter sedan jag låg i tält och jag är väl måttligt road av tanken.

På eftermiddagen, just som pv övar för konserten, kommer regnet.

Jag, som knappt sovit natten innan, lägger mig raklång på madrassen .., där ligger jag och tittar upp mot rosafärgade taket och hör regndropparna och jag hör människor som skrattar och småbarn som cyklar runt, runt, runt och jag skickar och får sms.


Hotellrummet ser ut så här.

På natten ska det bli iskallt i tältet och jag ska frysa om benen och om rumpan, trots att jag är rejält påpälsad, men det vet jag inte då, på lördagkväll.


Och här är utsikten från campingen.
På andra sidan ligger Landskrona .., en bit till vänster ., Helsingborg.


Efter konserten .., cyklar vi till Tuna Krog, bara en bit bort.

Men åååå, så ljuvligt!

Själva krogen är så hemtrevlig och eftersom det är fullt inne, slår vi oss ner på terassen.

Där är massor med människor och vid åttatiden kommer Nilla Nielsen med sitt långa, blonda hår och spelar gitarr och sjunger och pensionatsvärden bjuder schangdobelt på rubbet, mat och vin och bara så snäll är han.

Som dekor hänger handdukar på tork ut mot vägen.

I flera timmar blir vi kvar och när det är dags att cykla hemåt, ja, då är jag återigen glad att jag tror på detta att ens dagar är förutbestämda .., ty lite vingligt är det och förutom våra ficklampor (jo, pv är en förutseende man ...) är det alldeles becksvart ute.

"Ser du stjärhimlen?" hojtar pv som cyklar framför mig och alldeles för fort.
Nä.
Jag vågar inte titta upp.


Och det blir bad nere i Bäckvikens hamn, men inte på lördagkväll.
Från bryggan.



Söndag blir cykeltur i ett par timmar.

Vi tittar in i fyrlängade Nämndemansgården; en slags skånegård med halmtak, med anor sedan slutet av 1700-talet.


Rar kvinna öppnar porten till gården som nu tillhör Hvens Hembygdsförening ...,(kvinna är gift med en man från Piteå ..."är du från Piteå ..?" frågar hon mig och jag säger ..."nä, men inte så värst långt därifrån heller ...") och hon berättar om kärleken till gården och att hon själv är småländska men har sina rötter på Ven ..., och hur det nu går till, - kanske pratar vi om detta om att leva i nuet -, så får jag veta att för två år sedan dog kvinnans 38-årige son i cancer .., kvar blev fyra småbarn och en hustru .., ja, sånt pratar vi om, allt medan svalorna flyger ut och in i höladan där sommarens andra kull med små svalbarn nu piper och vill ha mera mat!



Huset är så vackert, så vackert och har varit i samma släkts ägo i fem generationer.

Och där är ljusspel som får mig att nästan ramla baklänges.

Taket består av halm.
I trettiofem, ja, upp till femtio år, kan ett rätt lagt halmtak hålla, berättar kvinnan.


På en vagn ligger högar av säd.


Kullerstenar som många generationer har trampat på.
Och idag .., en pensionatsvärd uppvuxen i Småland och en bloggmadame från Malå i Västerbotten.

Sist av allt hemfärd .., färja till Landskrona .., trivsam träff med ellis i Lund .., tåg igen till Malmö.

På tåget sitter en kvinna med en t-shirt med reklam för läkare utan gränser.
Jag sitter en stund och undrar om jag ska våga fråga henne ...?

Så det gör jag.

Kvinnan, som om två år ska fylla fyrtio, är sjuksköterska och är nu på väg till Sudan i Afrika.
Där, ska hon hjälpa till i ett flyktingläger .., och jag får veta att hon tidigare har varit i Colombia och Liberia.

Och kvinnan berättar om glädjen i att känna att Man Behövs .., om om svårigheten att sedan återvända till Sverige och arbeta på sjukhus där människor kan vara så ..., ja, bry sig så mycket i småttigheter .,. säger hon lite förläget.

"Så där .., tja, att man blir uppläxad om patienten får maten liten senare än vanligt ...", ja, du vet .., när man kanske en vecka tidigare har arbetat med människor där det mesta handlar om liv eller död.

På riktigt liv eller död.

Säger hon.

Och då är vi framme i Malmö och jag önskar henne lycka till och säger att hon ska vara rädd om sig och en till vårt land invandrad kvinna i 60-årsåldern som i stillhet har lyssnat till vårt samtal .., hon ler så varmt och tittar på sjuksköterskan och säger "ja, lycka till ...!" och så ler vi mot varandra .., tänk, som en slags samhörighet blir det, där på tåget, den där sista minuten.

Tillbakablick ...

Om man växer upp och är rätt strängt hållen (men ändå gör saker i smyyyyyyg, så där som att åka på skoldans till Kriberg eller Adak ...), då kan det bli så att när man i 15-årsåldern flyttar till Lycksele för att börja ny skola (på den tiden bodde dom flesta i hyresrum eller på elevhemmet) .., då släpper alla spärrar.

Då blir det väldigt lajbans.

Så var det för mig.

Under en enda termin levde jag loppan.

Och igårkväll fick jag ett mail från han som då var min allra bästa kompis, nämligen från P-O från Björksele.

Så här skriver han .. när han nu har hittat till min blogg.

"Ja,, herregud vilka minnen som dyker upp i min skalle när man ser dig på kort - Lycksele,Gunnar H, Ulf A, Erik, José Feliciano (som jag spelade dygnet runt ...,. bloggmadamens anm.) Hantverkargatan 13 ...(där jag hyrde rum).

Minns du vår första spritfest när jag bar dig hem på axeln och polisen stoppade oss på Storgatan och frågade om jag kunde ta hand om dig.

På morgonen efter när du vaknade slog du ut all sprit (Silverrom ..., jaså, var där något kvar ...? och jag tog ett lakan och täckte över coca-flaskorna och glasen .., vi var tre eller fyra unga damer som hade haft förfest ...) genom fönstret och frågade var du hade varit kvällen innan.

Godnatt önskar P_O."

Ack ja.

I ottan ...

Bilden: en annan ledig dag .., vi är på Irland och kör bil på fel sida.

En ledig lördag .., det är för mig att sova till sju .., lyssna till Ring-så-spelar-vi .., köpa färskt bröd på Möllers .., läsa DN och Sydsvenskan ..., ja, bara ta dte lugnt.

Idag är en ledig lördag.

Då har jag varit vaken så gott som hela natten ... , ty jag drack kaffe alldeles för sent och badade i havet kanske för sent (endorfinkicken sitter i lääänge ...) och här utanför var ett fasligt liv hela natten ...(jag hörde någon öppna ett fönster och ropa att .."gå hem och lägg er nu!") och när klockan var kring fem ,. då äntligen somnade jag.

En halvtimme senare ringde klockradion.

Nu sitter vi här, ellis och jag själv.

Hon läser DN .., jag dricker starkt kaffe.

Hon ska åka till Lund och få tillgång till sitt hyresrum och bloggmadamen ska fortsätta till Landskrona, fvb med båt till ön Ven .., där pv möter upp.

Ikväll har Halmstad Kammarkör konsert i kyrkan på ön och vi ska sova i tält natten mot i morgon.

Jag kommer nog att vara hysteriskt trött.

Det är tur att man har ett någorlunda gott humör.

Hasta la vista! alla raringar.

Lördagsfönstret ...

ellis tog bilden ...

... hittar man på helsa på café i Ystad.

Och när man går på innergården, kan tro att man är i Italien.

Så finurligt är det ordnat .., med kläder som hänger på tork tvärs över gården.

TEstar lite nu ...

Ingen släktskap alls ...

Om ni klickar på bilden, så syns det ännu bättre ...

Ingen nu levande människa skulle få mig att gå på maskerad.

Fråga mig inte varför ..., jag vet helt enkelt inte.

Inte ville jag ta på mig lucialinnet heller, på den tiden det begav sig .,. ååå, jag ville bara sjunka genom jorden, så pinsamt var det!

Men se äldsta dottern .., hon går inte i sin mammas fotspår, nej, hon ÄLSKAR sånt här!

Här är hon, som nummer två från vänster .., och maken, han står där och mallar sig med händerna i fickorna .., och blir plötsligt så oerhört lik sin pappa Berra.

Just nu ...

.... cykeltur till stranden och havet och jag lånar ovanpågrannens alldeles för höga cykel och ellis tar min, min "nya", med stora cykelkorgen och nytt framdäck.

Åååå, så det blåser!

Och vi går ut på bryggan och jag klär av mig och på med baddräkten och nerför stegen och vattnet är v a r m t, nästan ljummet .., varmast hittills i sommar .., och jag simmar i vågorna och tänker på Estonia och om det hade varit Emma och Emil eller mina barn och så rundar jag bryggan och kommer ut i vågskvalpet där det är riktigt suuuugande .., det blåser från väster och nu får jag alla vågorna mot mig och det är tång i vattnet och jag dyker och tänker att detta är det bästa som finns och jag tänker att om tre veckor är vi i Grekland och badar i ett turkosfärgat vatten och sitter på balkongen eller uteplatsen och dricker kvällskaffe och kanske läser vi var sin bok och jag skriver vykort och ber pv smörja in mig på ryggen.

Sånt tänker jag på.

Och så upp ur vattnet och ellis tar bilder och vi sitter tillsammans på bryggan som är solvarm.

En kvinna i vit frottébadrock kommer emot oss och frågar om vattnet är kallt?

"Nä, jätteskönt ..!" säger jag.

Och så hemåt.

Små Prästkragar pryder vägrenen och där är Cikoria och några pyttiga Blåklockor.

Sädesärlan är kvar.

Och nu hemma.

Middag som väntar.

Ellis vid sin dator .. jag här.

Svenska plommon i köket.

Öppet fönster .., fredagsmusik från någon spelglad granne.

Livet känns som bäst.

Stolt mamma - glad dotter ...

Det var förstås när BSK flickor - f.97 vann Gothia Cup.

Och mormorshjärtat nästan sprack av stolthet.