Absolut en insikt .....


Måndagmorgon är alltid måndagmorgon.

Lång dag, sju till fem på jobbet.

Det känns gruvsamt.

Då tänker jag på vännen Helene.

Sedan går allt så mycket bättre.

Dagens fönster ...

"Här kommer några fönsterbilder från Barcelona och historien bakom:

Det är den sista hela dagen där nere i Barcelona och vi bestämmer oss för att gå tillbaka till hotellet från stadens mer centrala delar istället för att ta metron.

Vi passerar några kvarter med härliga hus och en liten plats där Casanova står staty.
Jaså, han har en staty också och då i denna stad?

När vi står där och tittar på statyn så står två kvinnor nära oss och pekar och fotar upp mot ett hus på andra sidan gatan.
Jag vänder mig då om och får se de vackra och lite mystiska fönstren på huset.
Utbrister då till M att det är nog det DÄR huset i den där boken!

Han fattar inget utan jag får berätta om boken som utspelar sig där i staden som blivit en riktig storsäljare.

Jag har inte läst den än men på hotellet har jag en artikel som jag drog ut på nätet där det står om just den boken.

Tar upp kameran och fångar fönstren och passar också på att ta ett kort på skylten med gatans namn för att kolla adressen.



Väl tillbaka till hotellet så tar jag fram artikeln för att kolla.

Nej... det var inte den adressen.
Det var en helt annan gata.

Men fönstren var härliga och jag såg dem tack vare de två kvinnorna som kanske trodde det samma som vi... att det var just det där huset?

Ser Ni sprickan i glaset och det som ser ut som en hissdörr bakom gardinerna?
Sen de vackra balkongräckena.
Jag kan inte låta bli att undra vad det var för hus egentligen...?

// Turtlan.

I fyndhörnan ...

Och en stor, stor bibel från 1800-talet, hittar vi längst uppe i en garderob.



Vilken vacker handstil!

Rena röjarfesten ....

... blir det i Gunvors sommarhus.

Det som varit hennes och Vikings i hela fyrtioåtta år.

Och tänk, att jag är nästan övertygad att under de fyrtioåtta åren har inget - förutom rena sopor - slängts!

Allt är omsorgsfullt paketerat och ligger i prydliga lådor.

I en hittar vi eleganta skor från 60-talet!

Och där är lönebesked och garantisedlar och där är julkort från 1961 och i en plastpåse ligger vykort från äldste sonen som då gjorde sin värnplikt på sjön och åkte jorden runt.

Från Brasilien skriver han om 33-gradig värme och att han och en kamrat hyrt en segelbåt under ledigheten.


"Jag vågar inte komma hem och visa hur mycket jag har i släpen, Lena kommer inte att bli glad ....!" säger den äldste.

Det mesta i prylväg delas upp i tre högar och så dras det lott.

Om man vill får man förstås byta till sig om det är nånting man väldigt gärna vill ha.

Tommy, den äldste, deppar lite .., för ingen vill byta till sig nånting från hans hög.

"Men titta, du har ju fått jättefina små skulpturer, det kanske är Döderhultarn och då du ...", säger jag som för att trösta och då blir det annat ljud i skällan.

På eftermiddagen är det mesta tömt och sorterat och det har skjutsats till sopsorteringen och alla tre bröderna är helt eniga om att dom hädanefter inte ska dra på sig fler prylar i sina hem.

Det är vad dom säger.

Men alla tre åker hemåt med bilar till brädden fyllda med just .., mera prylar!

Jo, jo.

Och det sprirar ...

Igår planterades säkert tio små syrénplantor längs uppfarten till det gula huset.

Tänk, så vackert och inbjudande det ska bli - när det om några år - är stora, blommande syréner som liksom visar vägen till själva huset!

Vildkaprifol är nästan det bästa jag vet, så två sådana inhandlades vid senaste besöket och nu tittar jag till dem.

Jodå, dom växer så fint.

I rabatten mot sydöst har tulpanerna skjutit fart.

Och på gräsmattan pickar herr och fru Stare efter frukostmaskar.

Aprilmorgon ...

Söndagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle i landet Halland.

Kväller ...

Att tömma ett hem, det känns nästan som om man våldför sig på en människa.

I ett rasande tempo töms garderober och skåp .., sopsäckar fylls till brädden ..., och i soffan ligger ett berg av gamla klädgalgar, ja, hur många som helst!

Och där är ännu flera virkade dukar .., där är prydnadssaker från tiden i Spanien .., där är torkade blommor och där är plastblommor och gamla tidningar och julkort från evigheter tillbaka och där är pärmar med prydligt insatta kvitton och räkningar.

Den stora eken är fälld till marken och sågad i bitar.

Vid sextiden blir det middag på pensionatet.

Runt bordet sitter tre bröder, två av dem har sina respektive med .., där är även pv:s dotter Hilda och hennes pojkvän Patrik och i köket står sigge nilsson och kalasar på små bitar av stekt lammkött.

Alla tycks trötta.

Mitt knä är svullet.

Och nu vankas äppelkaka med glass och tv visar Millenium.

Själv längtar jag efter sängen.

Lördagsnöje ...

Och så beslutas det att den tämligen stora eken som står på sommarhustomten, den ska fällas.
Den skymmer solen och är rejält skrymmande, tycker bröderna.

Han som är storebror sköter motorsågen, pensionatsvärden klättrar likt en apa högt i trädet och binder fast ett kraftigt rep och det allra sista rycket får Saaben göra.

Med ett braaaaak faller trädet till marken, åtminstone ena delen av det.


Och det blir ett evighetsjobb av det hela.

En sågar .., en knipsar av grenar och sorterar i två högar och bloggmadamen bär det som ska bli vedklabbar (eller vedträn, kanske?) och slänger dem i släpvagnen.



Att arbeta fysiskt är underbart!

Och solen flödar och efter någon timme blir det kaffe på Gunvors inglasade altan.

"Här är nog tio på Richterskalan nu ...", säger jag.

Ååå, hjälpas så mycket jobb som återstår innan huset är tömt!

Dagens fönster ...

... speglar sig i tavlan som Hilda har gjort.

Morgonsol i landet Halland ...

Och snart är det frukost och madame Syrén i Ring-så-spelar-vi härmar vad hon tror är den västerbottniska dialekten och faktiskt tror jag att det blir byte till Naturmorgon.

Det är vad jag tror.

Inom loppet av några minuter ...

... bestämmer jag mig för att ta tåget till landet Halland.

Då har jag, fram till dess, legat på soffan Ektorp och sovit i två timmar rakt av och så djupt, ja, så att det känns som hade jag varit i underjorden och jag har drömt och varit så långt borta och när jag vaknar, känns allt mycket bättre!

Och jag tittar på klockan och konstaterar att nu gäller det att skynda sig!

Tjopp bara, åker det viktigaste ner i ryggsäcken!!

Kortläsare, laddare, kamera, plånbok .., lite kläder och den dyra mascaran (den bästa hittills!) och eftersom cykeln är kaputt (tack för det ligister!) blir det en rask promenad och jag hinner och i brådskan trycker jag fel på biljettautomaten och klickar på Hammenhög i stället för Halmstad och ååå, så irriterad jag blir, för biljetten till Hammenhög är minsann betald och klar, men dit ska jag ju inte.

Resten av resan blir vilsam.

Solen på väg ner i väster och Ängelholm är som paradiset .., då menar jag den norra delen, vid småbåtshamnen, och längs en promenadväg ser jag människor komma gående med sina hundar.

Dags för kvällsrastning, kanske?

Och tänk, att åkrarna nu verkligen är gröna!

Och nu är jag framme och det blir te och så mackor av det goda brödet från Ystad!

Är jag övertygad ...?

Nja ...., kanske inte helt.

Nu pratar vi 50-talsannonser.

Annonser, fortsättning från 1935.

Detta var före hårbalsamets tidevarv, förstår man.

Evans elektriska kam, denna Guds gåva till mänskligheten.
Så här står det bl.a. i annonsen.

"Har Ni rakt och tunt hår skall Ni inom kort märka hur detta blir tjockt och glänsande vackert.
Mjäll, klåda och håravfall försvinna på några dagar.
Livlöst, matt hår får nytt liv med en underbar lyster.
På kala fläckar och vid begynnande skallighet har nytt hår börjat växa fram - som genom ett under.
Grå hår, orsakat av vanvård och kraftlöshet, återfår sin naturliga färg."

Priset för Evans elektriska kam är endast 5 kr.

En lyxmodell finns dock att köpa för 7:25.



Tur att mamma finns.

Hon vet vad som fattas.

Colgate tandkräm!

Fler annonser ...

"... tilltalande exteriör .., komfortabel inredning, rymlig och bekväm, gediget konstruerad, samt tekniskt fulländad".


Från tidningen Husmodern nr 37, 1935.

Expertisen har talat ...

"... bevarar från hängbröst och därmed förenade vådor och obehag."


Annonsen från tidningen Husmodern 1935.

Husmodern 1935 ...

På en loppis hittar jag gamla exemplar av damtidningen Husmodern.

I nummer 36 finns flera sidor som handlar om den svenska prinsessan Astrid som gifter sig med den belgiske prinsen Leopold (så småningom blir paret kung och drottning) och ödet som drabbar henne, när den äkte maken under en resa i Schweiz kör av vägen och drottning Astrid, trebarnsmamma och endast trettio år gammal, slungas ut ur bilen och omedelbart omkommer.


Drottning Astrid med sin make, Leopold.

Det är helt enkelt en oerhört rörande läsning.


Astrids far och mor, prins Carl och prinsessan Ingeborg.

På sid.13 står följande att läsa:

(Från vår utsände medarbetare).

Bryssel, 2 sept.

Nätterna före begravningen vakade konung Leopold ensam vi den öppna kistan, där hans maka vilade.

Tusenden och åter tusenden av människor tillbragte de sista nätterna utanför slottets portar för att så fort portarna på morgonen hade öppnats, få defilera förbi sin döda drottning och säga henne ett sista farväl.

Säger det inte nog om hur älskad drottning Astrid var?

I Belgien säger folk så fort de få höra man är från Sverige: "O, vilken underbar drottning vi ha fått från Sverige!"

Och gamla enkla kvinnor klappa om en.
Överallt i Bryssel sitter man och talar om den underbara drottningen.

La reine est morte - drottningen är död -det är som om man hörde de sorgnsa orden möta en vart man går i Bryssel."

Litet möte eller stort ....


På väg till bageriet, träffar jag Roland.

"Men oj, så tunn du har blivit!" säger jag.

Jag har hört talas om vad som har hänt, men nu berättar han själv.

Vid femtiosju års ålder drabbas Roland av en stroke och så illa är det, att läkaren som undersöker honom just när det har hänt, tror att patienten har passerat gränsen mellan liv och död.

Nu står Roland framför mig och berättar om vänstersidan av kroppen som är ett eländes elände och ingen finmotorik finns i vänsterhanden, men ändå, livet finns kvar.

L i v e t.

"Du förstår Elisabet, jag tillbringade en tid på neurologen ., då såg jag hur det hade kunnat gå ...", säger Roland.

Och så pratar vi lite om krånglet med Sparbanken Syds nya internetbank .., om vårvärmen som plötsligt försvann ., om den kommande flytten till landet Halland och så ..., hejdå och ha det så bra.

Småprat, så där mellan livet och döden och allt det vardagliga.

Ungefär så.

En slags lycka ...

Sven, jag tänkte alldeles särskilt på dig när jag filmade detta.
Det är bagaren som pratar med en kund som är lite villrådig.


I min barndom, i alla fall under småskoletiden, gick klasskamraten Gunilla och jag själv varje dag tillsammans till skolan.

Vi "hade följe", som man säger i Ystad.

Det var samma sträcka, dag efter dag.

Från Ringvägen till Uddvägen .., och vid Österlunds genade vi över lägdan bakom Sigges El och Brännströms Järn & Sport och inte att förglömma: Lundgrens Café.

Där, på baksidan av Lundgrens, stod varje morgon backar med nybakade limpor på parad.

Bröden låg i vaxade påsar och att dagligen passera detta, det var en ren och skär fröjd.

Och frestelse.

Jo, men så är det, att till nybakat bröd finns i mitt hjärta ett alldeles eget rum.

Ett finrum.

Och tänk .., att nu .., på sin egen gata i stan, ha två bagerier inom dofthåll.

Till ett av dem går jag nu på morgonen, för att få mig bröd till frukosten.

Jag går dit helt naturell .., lite morgonrufsiglockig i håret, ingen mascara .., och med trött och snuvig uppsyn.

Aldrig har jag väl mött så många bekanta!

Och inne i bageriet är just mitt älsklingsbröd ännu i ugnen.

"Men om du har tid att vänta i .., ja, kanske sex minuter .., så är det klart ..?", säger bagaren, herr Söderberg.

Om jag vill kan jag få en kopp kaffe medan jag väntar.

Så jag väntar i sex minuter och ser kunder komma och gå.

När mitt bröd är klart, stoppas det försiktigt i en papperspåse med handtag.

Av bara farten köper jag en kardemummabulle också.

Kraschlandning ...

Under besöket i landet Halland, visar det sig att pensionatsvärden är svårt sjuk.

Han är förkyld.

Mest hela tiden snorar och snyter han och så vidare mycket romantik blir det minsann inte.

Så jag ordnar med frukosten och blir skjutsad till tåget i Halmstad och på väg dit tänker jag tankar om män som är förkylda.

Tåget avgår 9.04 från spår 3 och två timmar senare är vi framme i Malmö.

Jag köper en kopp kaffe och en frasig croissant med citron/vaniljfyllning och inväntar pågatåget till Ystad, med avgång 11.19.

Och så iväg.

I Svedala meddelar lokföraren att det är något fel på tåget, "ett tekniskt fel", men han ska försöka ta oss till Ystad.

Två gånger till stannar tåget mitt ute i ingenstans och det är som en bil som inte vill starta.

Mobiltelefoner plockas upp från innerfickor.

Jag ringer jobbet och säger att jag kanske blir lite sen.

Det är okej, säger Roffe.
(På bordet i personalrummet ligger ett kuvert med texten: "Skriv era namn här, pengar till present till Roffe som nu går i pension ...")

Till Ystad kommer vi en 20 minuter försenade, men det är ju ingen fara, för jag har cykeln stående vid järnvägsstationen och jag kommer att hinna.

Det är vad jag tror.

Då visar det sig att någon har skurit sönder cykelns bakdäck och det är med nöd och näppe jag hinner hem för att byta om och sedan iväg till affären!

Och en alldeles vanlig torsdageftermiddag på jobbet, ja, det visar sig bli en helt ovanlig torsdag, ty där är så många kunder att man bara gapar och jag säger till Anna mitt emot mig mig att vad i fridens dagar .., har jag totalt missat att det är någon helgdag eller nåt sånt ...? men det har jag inte, det är väl påsklov och massor av turister, så är det nog.

Vid femtiden börjar jag att må urdåligt.

En timme senare konsulterar jag herr Treo.

När jag, efter stängningsdags, får skjuts hem av den alltid så rara Maria Hansson, mår jag som skrutt.

Och idag är jag hemma från jobbet och är väl ungefär lika döende som en pensionatsvärd (som dock vid sjutiden ringer och säger sig vara återuppstånden, men han hostar så man kan tro att han ringer från ett sanatorium) och ingen resa till landet Halland blir det och nu ska jag inta liggande position på soffan Ektorp och så är det med den lediga helgen.

Jaa.

Så går det när man raljerar över svårt sjuka medelålders män.

Det var sista gången jag gjorde det.