Ett kvällsfönster ...

... från Norrbotten.

Det är Storavan som skymtar där utanför det regnprickiga fönstret och då förstår ni nog vem som är avsändare.

Nej, inte Jom.

Men Ulrika.

Karin i Ystad ...

Barnmorska och härlig medmänniska.

Kund i lilla kvartersbutiken under alla åren där.

Varm och go och rar.

Östgötska från början.



Naturlig.
Jordnära.



Och med en inutistyrka som barnmorskor ofta har.

Och säkerligen måste ha.

Jaha .,. då var patienten hemma igen.

Och jag kan säga en sak .., det lönar sig i n t e att ni säger "men ååå, han måste ju ta det lugnt ...!" för det funkar inte med den mannen.

Han säger att nu känner han sig precis som vanligt igen.

"Vi kan väl turas om ...?"

... tror jag att pElle tänker.

Igår ...

... var det körsångövning precis hela dagen för pv och därefter uppträdande med kören Västanvind på Linehed, ett bostadsområde i Halmstad.

Och så, när sjungandet var över, cyklade han hem, de 22 kilometrarna.

Och började göra plommonmarmelad.

Sex burkar ljuvlig sylt .., kanelstång har använts .., och marmeladen blir så vacker.

På kvällen när vi låg där i mörkret och genom fönstret såg stjärnhimlen så klar, så klar, sa pv att åååå, vad han längtade tills idag, söndag.

"Tänk, då kan jag gå ut och segla lite med lilla båten och kanske dra upp makrill ...!"

Jo, jo.

Det var väl inuti-sprittet och tänket på allt det roliga i dag, som fick hjärtat att dubblera slagen.

Och när jag vaknar ...

... är ingenting som vanligt.

Jag hör hur pv fumlar med blodtrycksmanchetten.

Hjärtflimmer på gång.

"Ja, jag började känna av det vid halv fem, men det brukar gå över .. fast inte den här gången", säger pv lugnt.

Det blir rask transport med färdjänst (chaufför är syster Nilsson) till akuten.

Där är det lugnt och fridfullt.

Personal på väg hem efter nattjänstgöring.

Tv:n i väntrummet ännu inte påslagen.

Och jag åker hemåt, himlen är blå och havet lugnt och stilla.

Söndagsfönstret ...

... finns på underbara Åbergs Trädgård i Ystad.



Och Åbergs Trädgård, det är som paradiset!

Lite hullerombulleraktigt .., och hela tiden förändras trädgården.

Igår var där en busslast trädgårdsintresserade besökare från Staffanstorp.



I caféet står Lena; denna varma, rara kvinna, gift med självaste trädgårdsmästaren - ´n Kjell -, som vi skulle säga hemma i Västerbotten.

Kjell, som kommer gående när jag sitter där utanför caféet, berättar att han, om några veckor, ska få en alldeles sprillans ny höft.

Så är det förstås .., allt bökande i jorden .., sliter på kroppen.



Lunch i caféet.

Jag väljer en grönsakssoppa som är något av det godaste jag ätit i soppväg .., och till detta serveras diverse egenodlade grönsaker .., ett bröd som är sååå smarrigt och nån slags creme fraiche-röra.

M mm, jag säger bara det!



Soppan, med tomater som bas.
Allt egenodlat.
Himmelskt.



Och jag köper boken "Gröna sidan upp", "Råd, recept och tradition", med text av Kjell och illustrationer och recept av Lena.

På sidan som handlar om rädisor, kan man läsa följande, - det är Kjell som berättar -.

"Vi sålde rädisor (på torget i Ystad), buntade 10 per bunt med röda gummiband. 2 kr/bunt eller tre buntar för en femma.
Kunderna köpte tre, sex och ibland nio buntar.
Det var helt enkelt oemotståndliga, rödglänsande.
Alla nöjda?
Inte en storvuxen skäggig sommarboende som krävde sju buntar för en tia.
Jag vägrade.
Det slutade med att gubben fick ge upp och var villig att betala fullt pris.
För sent., rädisorna var inte till salu, sa den tjurskallige 13-åringen på torget.
Inte för något pris i världen."



När jag slutade på Ica, fick jag, bland annat, ett presentkort hos Åbergs Trädgård.

Vilken lycka!



I påsen trängs anisisop, en klematis, en pipranka, samt olika sorters timjan.

Än en gång tack till alla rara arbetskamrater!



Och i häcken mot det Åbergska boningshuset, sitter den här lilla lappen ....

En slags känsla ....

... av att komma hem.

Eller till något som har varit ens hem.

Rubriken hade också kunnat vara ..."å, nu är jag i Ystad!"

Det är det som sjungs där på slutet.

Och ingen behöver svimma och förfasa sig .., kameran är pytteliten och hålls i min högra hand, som OCKSÅ hålls på ratten.(Ja, pv är mäkta upprörd, han som obekymrat pratar i sin mobil när han kör.)
Åtminstone för mig, är filmen enklare att se om kan klickar upp den på youtube.

Det här ....

... blev en sån totalt underbar dag, så nu när jag har kommit tillbaka till det gula huset på kullen, så har jag liksom tappat orden .., det svämmar över .., och jag kan omöjligen sortera alla känslor och alla intryck.

Att i strålande solsken ta bilen och köra E6:an söderut .., att återigen få se marsklandet vid Landskrona där kossorna går och betar och havet där bakom och Öresundsbron som syns hur bra som helst .., och sista biten mot Ystad .., när jag ser Marsvinholms slottsspiror och hjärtat nästan slår femdubbla slag .., och i Ystad .., gator som jag kan utantill ., Söderberg & Sara .., det goda brödet .., Regementsgatan .., Ica .., arbetskamraterna .., Ejdern .., ligusterhäcken där Anders kissade just innan vi skulle gå in till mamma när hon precis hade dött .., Åbergs Trädgård .., underbar lunch ..., en glad Lena i caféet ..., Ica igen och träffa eftermiddagsgänget ..., en sväng in till barnmorskan Karin ...., och så norrut till min syster med familj ute på landet och hästar i hagen och såååå grönt och fint .., och sista biten hem .., via Röstånga och Ljungbyhed och jag undrar om där finns någon vägsträcka i Skåne som är så vansinnigt vacker ..., och i Ljungbyhed (där mina barns pappa har tillbringat ett par månader i sin ungdom, han hade tänkt bli fältflygare) ser jag delar av en flygshow och jag kör sakta-sakta och tittar ut genom fönstret .., och sen .., Ängelholm och Laholm och Halmstad där solen går ner i havet och ovanför pv:s hus ser jag en skärmflygare som har motor som draghjälp och hela tiden svävar han där uppe i himlen.

Och nu: te och det goda brödet.

Och hjärtat sprängfyllt av känslor.

Journalgrodor ...

Och marmelad på bordet, förstås.


Lagom till frukosten sitter pv och läser Dagens Industri på nätet och plötsligt hör jag honom gapskratta!

Och så börjar han högläsa för mig och det är så tokigt och roligt så jag ideligen får stå med benen i kors för att inte pinka på mig av skrattanfall!

Man undrar ju hur detta (journalklippen) kommer ut?

Nåja, håll till godo!

- Patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder
- Studerar till ingenjör, för övrigt frisk.
- Elektriker under jord i 18 år.
- Gift, för övrigt frisk.
_ Nuvarande sjukdomar: Har nyss flyttat till Rimbo.
- Patienten själv orolig över cancer då patienten avlidit i detta.
- Ortopedi: Patienten får ont i ryggen vid snöskottning, framförallt vintertid.
- Vänster ben mycket spastiskt idag. I övrigt på gott humör.
- Värk i vänster skinka, debut ungefär vid jultid.
- Patientens huvudbesvär kommer från vänster fotled.
- Ögon, öron, näsa, hals: Irriterad på morgonen då han vaknar i vänster öga.
- Halsen kommer och går.
- Sedan igår ont i öronen, oklart på vilken sida.
- För ett dygn sedan satt köttgryta i halsen. I praktiken totalstopp.
- Urologi: Har besvär med låda på penis sedan flera år.
- Patienten har svårt att retahera förhuden och så har även jag.
- Som preventivmetod har patienten använt oavbrutet samlag.
- Denna patient har aldrig legat hos Dr Johansson men hos mig har hon legat två gånger.
- Mångårig gökare.
- Privatpraktiserande gynekolog, tidigare frisk.
- Remitteras till kirurgen då hon önskar bli gravid.
- Kirurgi: Vill avboka tiden. Jag är bortopererad.
- Operation sker dagen efter inläggning i lokalbedövning.
- Smärtor vid obduktion.
- Kommer ut från toaletten och ser glad ut.
- I samband med frukost: patienten kräktes upp en hel rondskål.
- Patienten mår väl. Stomin sköter sig fint och äter nu även själv.
- Fått en bro i munnen 1991. Ungefär samtidigt debut av domningskänsla i läppar och tunga.
- Patienten drack tidigare ett glas vin då och då med sin döde make. Nu mera sällan.
- Civilingenjör frånsett huvudvärk i barndomen.
- Symtom: Patienten har känt sveda i blodådern.
- Svullen, patetisk vänsterarm.
- Rödmarmorerad blek fot som kommer och går.
- Kräkts p g a illamående. Patienten inkommer lätt analpåverkad.
- Patienten svarar ej på tilltal. Avliden.
- Orkar inte julpyssla som vanligt. Inlägges på IVA för observation.
- Känner sig lite avvikande i det nya landet och önskar få detta åtgärdat.
- Sedan patienten slutade röka har hans lukt kommit tillbaka.
- Söker pga att ha slagit i vänster stortå som nästan helt har lossnat. Personalen får dock ej dra loss den då det gör ont.
- Patienten har mandolinstor prostata.
- Detta var de patienter som blev liggande på mitt skrivbord.
- Smärtan i ryggen kommer då patienten ligger raklång med båda benen på ryggen.
- Patienten tycker att höger stortå hänger ner mer än dom andra fingrarna.
- Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19.
- När hon känner sig trött kan ansiktet vridas mot höger och stå där och rycka en stund.
- Kräkningarna försvann på em, likaså maken.
- Har börjat få blodiga små matskedar i avföringen upp till 15 ggr/dag.
- Patienten har varit på hunddagis i Gävle med stöd av socialtjänsten.
- Lastbilschaufför som åker an mil utan att bli andfådd i vanliga fall.
- Kan ej få ned hakan mot huvudet.
- Far och Mor avled då hon var 12 år, Dom har ingen kontakt med henne.
- Tilläggas bör att någon väsentlig temperaturs skillnad ej kan kännas mellan benen.
- I förra veckan upplevde hon att ögonen försvann i tunnelbanan. Ögonen sticker.
- Patienten får nässelfeber av jordgubbar, kontrast medel, räkor, samt flera av barnen.
- Mat får han från sonen som ligger infryst.
- Hon har ingen frossa, men hennes man uppger att hon var väldigt het i sängen igår.
- Patienten ska hålla sig ifrån allt sexuellt umgänge tills jag kan ta emot henne

Ett alldeles underbart lördagsfönster ...

Klicka gärna.

På Facebook råkar min blick falla på den här bilden.

Den finns hos rara vännen Annika i Kävlinge, det är hon som blir pussad på bilden.

För mig är det här svindelvackert!

Naturligt .., fångat precis i ögonblicket.

Och titta på den unge mannens vänstra hand.

Och hals.

Tala om sinnligt ..., nästan så man får andnöd.

Håller ni inte med ...?

Fotografen - tummen upp för dig -, heter Jeny (ja, med ett n ...) Nilsson och fler bilder av henne hittar ni här.

(Och stort tack till Annika som skickade bilden, ja, jag hade gullbett ....).

Tänk ...

att fast man inte arbetar

så känns fredag

ändå som

just fredag.

En helt vanlig fredag ...


Och några rader på Facebook fångar min blick.

Avsändare är en man i min dotters ålder.

Jag får en klump i halsen.

Och i hjärtat.

Så här står det.

"jaha nu är d dax....begravning av mamma...".

Det är kanske så det blir ..

pensionatsvärden i roddaktion.


När jag igårkväll rodde ut på öppet hav - ingen lång sträcka minsann - men tillräckligt för att jag skulle känna skillnaden mot för hur det var på sjön hemma i Malå, kände jag plötsligt hur liten man var.

Och båten gungande rejält och jag blev lite skraj.

Nu på morgonen får jag ett mejl från Agnetha, bästa vännen i Malå.

Och jag läser och ler.

Så här skriver hon.

"Från det ena till det andra, såg i din blogg att du var lite skraj när ni var ute med båten.


Skelleftehamn, inte långt från Skellefteå.
Bilden är inte nytagen, men det trodde ni väl inte heller.

Vi hade en båt tidigare och en sommarkväll så skulle vi åka ut till en ö utanför Skelleftehamn.


Bilden har jag lånat från DN.

När vi skulle hem så mötte vi Finlandsfärjan och jag kan ju säga att då kändes det som man satt i en liten kork.

Efter det fick Jonny för det mesta åka ut själv, jag ville inte följa, var för rädd.

Vi skulle göra en utflykt en sommardag, Emelie skulle få ta med sig en kompis och jag hade packat en väska med fika och lite annat gott.

När vi kom ut ur gatten så blev det högre vågor och jag blev hysterisk, Jonny fick vända och vi intog vårt fika på bryggan plus att han körde flickorna runt, runt inne i Killöringens hamn där vi hade båten.

Efter det tror jag inte att jag var med någon fler gång och för två somras sen sålde vi båten, Jonny tyckte inte att det var nån idé att ha den kvar eftersom jag och Emelie aldrig ville följa med.

Kram, Agnetha."

Små mirakel ...

Fredagsfönstret ...

... finns i det lilla landet Småland, närmare bestämt i Fallnaveka.

Där bor pv:s storebror med sin familj.

En bild till ...

... den här madamen.

Det är nog hon som har fått mig att se det som är rostigt.

Ett kvällsfönster ...

... som speglar sig i min barndoms köksklocka.

Den som nu hänger på väggen i ett gult hus på en kulle.

Inne i klockan ligger min mammas dödsannons.

Båt-debut ...

"Ja, jag är lite halv ........ skraj."

Jag är en himla räddlivad människa.

Så är det.

Under en stor del av min uppväxt följde jag min pappa ut under tidiga höstmorgnar, för att ta upp nät.

Vi bodde alldeles vid sjön och hade båten där nere .., det tog inte ens tio sekunder att gå dit.

Det är inte en sjö av Ladogas storlek vi pratar om, men ändå, ingen liten pjutt heller, men aldrig någonsin var jag rädd.

Ikväll lossar pv båten från kajen och så ror jag ut (jag vill själv) och helt lugnt är det .., tills vi kommer ut genom gattet och på öppet hav och då blir jag jätteskraj .., det gungar friskt och jag hinner tänka hur det KAN bli när vi ska ta upp näten .., och tänk om man blir sjösjuk och börjar kräkas!

Det är vad jag tänker på.



Och så här såg det ut när pv tog över och rodde hemåt, så där så jag kunde filma.

Ojdå ...

"Vad vill du ha till middag ..., resterna av lammsteken eller köttfärssås och pasta ...?" säger jag till pv som ringer hem, ja, just innan han ska cykla de tjugotvå kilometrarna hem.

Svaret kommer bums.

"Jag vill ha D I G !"

Ja, ja.

Det är väl bara i början det låter så.

Kan man tänka sig.