Syskonen Westerlund, på den tiden det begav sig.

Natten till idag har jag tagit hand om min döda mamma.

Jag har, med den allra största omsorg, bäddat ner henne i en grön sovsäck och gjort så fint i kistan och efteråt har vi begravningsakt i en källare och min storasyster och hennes dotter är också med, det är ont om stolar, men vi tränger ihop oss bäst vi kan.

Sedan befinner jag mig i Grekland och Emma är med och dyker i ett turkosfärgat hav.

"Mormor! Om jag hoppar först, kommer du sen då?"
Det tar tid, men till sist tar jag språnget ....

Vi äter middag på en liten restaurang och där träffar jag Gudrun Burwall, f.d. klasskamrat från tiden i Malå och plötsligt är jag hemma i Malå och cyklar längs Uddvägen och där skymtar jag ännu en klasskamrat, det är Mikael Hultdin från Springliden och jag ropar "GRATTIS på namnsdagen Mikael!" och han sträcker handen i luften och tackar för hälsningen.

Sist av allt upptäcker jag att dr Böhlander har slarvat bort nycklarna till affären där jag arbetar, men Karina - från Ystad - hon hittar dem, liggandes på ett sängbord.

"Det är dom här röda, va ..?" frågar hon.

Då blir allt lugnt och fridfullt.

Och det är väl ungefär då som pv kommer och väcker mig och säger att nu får jag sköta eldningen själv, ty nu cyklar han till jobbet.

Obegripligt ...


Av vilken anledning

- det undrar jag verkligen -

börjar man utreda vården av Anna Lind nu?

Torsdagsfönstret ....

.... kommer från Nora.

Guy i Arvidsjaur tog bilden.

Någon som....

... tittade på Uppdrag Granskning ikväll?

Någon som behöver blodtryckssänkande medicin efter detta ..?

Ja, här finns några kartor Losartan över.

Bara så ni vet.

plötsligt


när vi sitter i soffan Ektorp och pratar om ingenting

frågar pv om vi inte ska åka till Prag

ja, en helg så där

om några veckor

sen tar han sig an fisken

Hmm ....


Med posten kommer ett stort brunt kuvert.

Avsändare är "Sahlgrenska Akademin" vid Göteborgs Universitet.

Till mig?

Kassörskan Nilsson?

Javisst!

Och jag öppnar och läser.

"För drygt 20 år sedan besvarade Du ett frågeformulär om luftvägsbesvär, astma och allergisjukdomar. För ungefär 10 år sedan gjorde vi en uppföljning med ett nytt frågeformulär och nu vill vi göra ännu en uppföljande undersökning."

Så står det.

Och jag, som älskar att fylla i frågeformulär och nästan pinkar på mig av glädje när någon från Statistiska Centralbyrån ringer och undrar om dom möjligen ..(längre hinnar dom inte .., "ja, gärna!" utbrister jag då) kan få ställa några frågor .., jag hämtar en penna, sätter mig vid bordet och gör mig redo.

Å, där är hur många frågor som helst.

Röker jag (nej) och så fall, hur många cigaretter per dag.

Har jag under det senaste året besvärats av andnöd? (nej).

Men så ändras frågorna .. nu ska man plötsligt uppge sin längd, sin ålder, sin vikt och sitt midjemått.

Dom tre första frågorna är lätta att besvara (ja, jag höftar lite på vikten .., antagligen blir den något lägre än vad den är .., men fem, tio kilo hit eller dit ...?), men så är det ju det är med midjemåttet.

Helt ärligt har jag inte kontrollerat mitt midjemått (finns där alls någon midja ..? det står att man ska mäta i navelhöjd, jahaja, det är alltså fler som inte hittar midjan ...) på de senaste femton åren och något måttband tror jag absolut inte finns i huset och leta ? ...nja, den frågan är nog inte så viktig, så den får vara.

Och så skuttar jag glad i hågen vidare.

Det går som en dans.

Men ..,. döm om min förvåning när jag ska försluta kuvertet och där hittar något vitt, pappersaktigt som tar emot.

Ojdå.

Vad är nu detta?

Ett måttband!!

Ett typ-ikea-måttband!

Jo, jo ..., det var finurligt värre av den Sahlgrenska Akademin.., det måste jag säga.

Men .., drar man ner lite på vikten, så får man förstås minska på omfånget också, eller hur?

Och kanske lägga till lite på längden?

Bara lite, lite.

Det tycker ni också, ja?

Just det, precis vad jag trodde.

Och nu är kuvertet postat.

Här kommer betygen ...

1. Joyce Carol Oates  - Älskad, saknad  (vilken recension ! jag blir rörd bara av att läsa den sista raden ....) får en 9:a.

2. Joyce Carol Oates - Blonde -  får en 7:a.

3. Karl Ove Knausgård - Min kamp - får en 6:a.
(Jag har verkligen tänkt över det där .., för Knausgård är ju så otroligt hyllad, men jag går inte och tänker på boken, så där som jag gör med bok nr 1. )

4. Torgny Lindgrens - Minnen - ja, det är ju helt obegripligt .., han är ju en av mina stora favoriter och ändå blir det bara en 4:a.
(Det finns avsnitt som är underbara, men i det stora hela gav den boken mig nästan ingenting.)

Just nu läser jag Jonas Jonassons "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".

Flera kvällar har pv legat intill mig och gapskrattat och läst om den gamle mannen som hoppar ut genom fönstret.

Själv tycker jag att omslaget är så enbarmligt fult (gult och rött tillsammans är inget för mig ..., och nä, just det, det ska väl inte spela någon roll när man väljer en bok, men det gör det bevisligen ..), så bara det har fått mig att ..., "njaaa, jag vet inte ...", men häromkvällen tänkte jag att .. .ja, ja, jag kan väl .. och till min förvåning upptäckte jag, efter att ha läst några sidor, att jag låg där under täcket och skrattade högt.

Ajabaja, vad var nu detta!

Men, men .., jag har inte hunnit så långt ännu.

Den blir nog sämre vad det lider, haha.

När trycket stiger ...

Igår hade jag, som så ofta annars, ställt sängkammarfönstret lite på glänt och glömde väl bort det hela ..., och när pv kom hem från jobbet, muttrade han lite (läs: mycket ...) och sa att "tala om att elda för kråkorna".

"Ja, ja, men dörren var i alla fall stängd!" sa jag, liksom till försvar.

Och förresten hade vi inte eldat heller.

Säkert var det därför som han inte eldade under gårdagskvällen .., nej, som bestraffning (helt rättmätigt i och för sig ..) skulle jag väl idag få hämta ved och fixa värme själv.

Så det gjorde jag.

Hej å hå, det var rena eldarevalsen!

"Ja, jag vakna när vattnet blev påsläppt, you see,
och kamraterna eldade under,
det var kolmörkt i kitteln och vattnet det steg,
så jag flydde ju högst uppinunder,
men där var det ju stopp, där var manluckan på
och jag tänkte, nu är det nog klokt,
Charlie Barr, att du kvickt läser upp fader vår,
för här, blir du ju levande kokt!"

Ungefär så var det.

Och så, efter någon timmes tid, börjar såväl den röda pannan som alla ledningar och en stor behållare på golvet att mullra och närapå hoppa omkring .., ja, alla som har haft en vandrande tvättmaskin vet jag menar.

P a n i k!

Och jag kollade alla vred och reglage och det mullrade och stånkade och nu var det inte långt ifrån att pannan började promenera in till köket och jag kollade datorn (hitta.se) och ringde Sturegymnasiets matte-lärarrum och nej, "Thomas har träff med sina elever, dom som han är mentor för ..", sa den vänliga damen som sade sig heta Lena och jag sa att ..."ååå, jag tror att pannan flyger i luften! be honom ringa genast när han blir fri!"

Om jag säger som så, att mtt annars så låga blodtryck vid det laget hade rusat upp i oanade höjder, överdriver jag inte.

Och så, efter kanske en kvart, ringde han.

Lugn och sansad och snäll, som alltid.

"Hmm, få se ... har du satt i den vita kontakten .., den som pumpar vattnet från pannan ..?" frågade han.

Och jag kollade.

Nä.

Det var just det jag inte hade gjort.

Pannan stormkokade!

Precis som vanligt ..

"Ja, vad då? Jag hade inte alls tänkt norpa ost från bordet!
Jag ville bara sträääcka på mig lite!"


.... ja, så snart sigge nilsson hör att jag börjar duka bordet och dra kastrullen (kokt ägg) från spisen .. och hälla upp kaffet i älsklingskoppen, då lämnar han bums soffan och så kommer han och sätter sig på köksstolen.

Det är då han vill ha o s t!

Då kan det se ut så här, ja, medan han väntar.

(Och ja, just det! Aldrig mera ska jag prata till filmandet !!)

Medan jag hämtar in ved ...


kånkar och bär

och aktar mig för att snava över ett rostigt cykelställ

lyssnar jag till småfågeltjatter

allra mest

är det rödhakesirrlet

som hörs

från skorstenen stiger rök mot grå himmel

Lågtryck ...

.... utomhus.

P1-prat om strejk i Kambodja, beskjutna svenskar i Afghanistan och vikten av att hålla koll på sitt blodtryck.

Ja, hemmavid, alltså.

Pensionatsvärden tänker på Vasaloppet och målgången i Mora.

Således tar han rullskidorna till jobbet.

På soffan sover pElle.

Onsdagsfönstret ...

.... finns i en tvättstuga i Arvidsjaur.

Den stickglada madamen Ulrika, tog bilden.

Så här blev det.


Det är ju så här, att jag hade förfärliga problem med nya redigeringsprogrammet hos Blogger, när dom nu bytte.

Fortfarande kan man använda den gamla versionen, men den lär ska tas bort, så jag tänkte att det är lika så gott att man vänjer sig.

Och ännu har jag inte lärt mig riktigt hur det går till .., det här med bildtext, t.ex. är ett eländes elände! Man kan knappt skriva mer än tre ord under bilden, sen hoppar den - texten - iväg någon helt annanstans!
 Då går jag alltid tillbaka till den äldre versionen och skriver in den, men hur länge till ...?

Och så var det detta med "header".

Christina Alvner erbjöd sig generöst att hjälpa till .., jag skickade bilder (som var för små ..) och till slut var jag tillbaka på ruta ett .., började om från början med bara bloggrubriken .., letade mig fram bland bilder som jag inte hade förminskat och hittade några få exemplar.

Testade en header med får i en hage - så vackert - men då skulle jag bli bunden till den gröna färgen och det vill jag  i n t e  vara.

Hittade den här - tillräckligt stor för att kunna kapas på längden och höjden - och nu ska jag försöka vänja mig vid den.

Stranden är här i Stensjö, bara fem minuters promenad härifrån.


/Kvällens bl.tryck. 128/73 ... ännu håller det sig på plats.

Inställt ...


Egentligen .. hade jag planerat att ta bilen och köra dem fem milen rakt norrut, till Varberg, för att lyssna till Birgitta Stenberg.

Förra gången var det en av Sveriges Radios korrespondenter som föreläste, men då kom jag för sent och fick ingen biljett, trots att det var en dryg timme tills det hela skulle börja.

Nu struntade jag i det.

En av anledningarna var att madame Stenberg igår var med i "Sommarpratarna" och jag tyckte att hon såg rätt oengagerad ut och tio mil en mörk och regnig kväll, nej, det får vara.

I stället ska jag åka in till Halmstad och besöka biblioteket .., sedan titta in hos Sonja och Gösta och sist av allt, hämta pv från körsången.

Så får det bli.

Och köttsoppan ser ut att bli hur god som helst.

Nä, rättvist är det inte ...

Åååå, så nöjd sigge nilsson är!

När matte kokar köttsoppa, får han kalasa på köttslamsor som blir över.

Oj, så man äter .., nästan så magen står åt alla håll och kanter!

pElle, som inte var hemma när gästabudet gick av stapeln, får nöja sig med Mjau kattmat på burk.

Hej å hå ....

Nu har jag fått till den, så bloggrubriken är lagom stor.

Eller liten.

Njaaaa,så pjåkigt kanske det inte blev och nu förstår jag hur man gör!

Tack Christina!

Nu ska jag försöka leta reda på bilder i rätt format.

Test, test.


Ja, så här ska det inte se ut .., jag bara testar här på min riktiga blogg.

Men håll med om att det ser skönt ut där i hagen ...-)

Enjängda Elisabet ...

Nej, jag skickade hela tiden för små bilder till den generösa och arbetsvilliga Christina, så nu börjar jag om från början igen.

T a c k  ändå, Christina!

Nu ska jag försöka ta mig fram på min testblogg och se om jag hittar nånting som känns som "jag".

Och aldrig blir man fullärd ...


Medan lunchmaten är i ugnen, lyssnar jag till detta.

Aldrig i hela mitt liv har jag hört talas om att man säger att man "vattnar träden", när man menar att man vattnar krukväxterna!

A l d r i g!

Är detta något som är typiskt för Bohuslän, eller ..?

Det är inte ofta jag möter människor längs lilla slingervägen, men idag, när jag ska hämta posten, då händer det.

Först av allt ser jag nosen på en gråspräcklig whippet och sen kommer förstås matte.

Ganska länge blir vi stående i solgasset och det blir prat om hundar .., ("Mandus" är hennes sjätte whippet och jag berättar att i Malå fanns i min ungdom en kvinna, Addie Bergström, hon hade just whippets och jag har alltid tyckt så mycket om korthåriga hundar .., nu står jag och klappar Mandus som nosar på min högra sko ...) .., om vilken ras man tycker om och varför .., om arbetslöshet och om arbete ("du är lärare, eller ..?" säger jag och kvinnan svarar .."ja, jag har arbetat som textillärare i Gnesta, söder om Stockholm) ., om var man bor och varför ..(hon bor i Varberg och jag säger att det måste vara en av Sveriges vackraste städer) och vi pratar också om mörkrädsla och skräcken för inbrott.

Sånt.

Hela tiden står jag med en bunt post i ena handen och det är varmt och skönt ute .., regnet har för länge sedan upphört .., himlen är höstigt ljusblå .., och flaggvimpeln hos grannen i det lilla gula huset, vajar i vinden.

Det känns bra.

Allt känns bra.