Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Här kommer ett fönster, eller det som en gång var ett fönster, från min lilla utflykt till Braehälla slottsruin häromdagen, samt en bonusbild. Då jag för tillfället har tillgång till bil fick jag för mig att en gång för alla ta mej till Braehälla (Brahälla) slottsruin.

Lite historia om ruinen: Ruinen efter greve Per Brahe d.y:s jaktslott, vackert belägen på en klippa vid sjön Noen ca 25 km öster om Gränna.
Slottet började byggas i maj 1680, och bestod av en våning med förstuga, en stor sal och tre mindre kammare. Slottet hade även en källare, och på taket fanns det en altan.
Yttermåtten var inte större än 14 x 11 meter, så det var eg inte mer än ett "lusthus".

I samband med reduktionen på 1680-talet drogs slottet in till kronan, men åter gick snart i privat ägo. Slottet började dock förfalla redan under mitten av 1700-talet.
Det sägs att slottet hade ett koppartak, som under en rejäl höststorm på 1700-talet flög av slottet och hamnade på sjöns botten...
Tro't den som vill!


Den här utflykten var kanske inte mitt smartaste infall om jag säger så...
För när jag sitter där i bilen så kommer jag på att det är väl fortfarande älgjakt... , men jag bestämmer mig för att åka vidare ändå.

När jag påbörjat min vandring mot ruinen så inser jag rätt så snabbt, att det här är, typisk älgmiljö... Efter ytterligare ett par minuters vandring inser jag att jag med all sannolikhet inte har rätt skodon på mig. Jag borde självklart ha valt stövlar, eftersom det förmodligen kommer vara rejält sankt på vissa ställen! Och det var det! Sankt alltså.

Men, hade jag tagit mej så här långt, tänkte jag ju inte vända och gå tillbaka till bilen inte. Nej, jag fortsatte, och dumpade rejält ett par gånger i mina svarta joggingskor...
Men det var det värt, för utsikten från ruinen är helt fantastisk.

Ruinen då?
Den såg ut som jag förväntade mej.
Rejäla yttermurar, inget tak (det brukar det inte vara på ruiner från 1600-talet...) och så gräs inne i själva ruinen!

//sportigajenny."

Och så två kvällsfönster ...

"Hej Elisabet!

I går kom jag hem från en solig och skön vecka i södra Italien.

Besökte bland annat staden Lecce som brukar kallas "söderns Florens" och fångade där en hel del fönster med kameran.

Här kommer två kontraster.


Gränderna var trånga och fick mig tydligen att hålla kameran snett.

Hälsar lundafarmorn, som skickar fler fönster framöver."

Du ska veta en sak mamma ...

.. att jag tänker på dig nästan varje dag.

Inte så att jag gråter - det var länge sedan jag gjorde det -, men jag tänker ändå på dig.

Småtankar.

Så där hur du var när du ännu var frisk, men även senare .., när du satt där tyst i rullstolen och inte kunde säga just nånting.

Jag tänker på när vi satt på balkongen på Ejdern och sjöng psalmer tillsammans och jag tänker på hur det var när Fonuspersonalen hade hämtat dig och jag - några timmar senare -, återvände till Ejdern och kastade mig gråtande på din säng som då var tom ..., men på kudden fanns avtrycket kvar från ditt huvud och alldeles förfärligt sorgligt var det och Eva-Lena från personalen satt i en fåtölj intill och sa absolut ingenting, men hon fanns där.

Sånt tänker jag på.

Idag såg jag på norrans hemsida att Tage Eriksson har dött.

Snart har alla dom som för mig var själva Malå, försvunnit.

Det känns underligt.

Ja, ja.

Nu ska jag lägga mig och läsa deckaren av Peter Robinson och i morgon är jag ledig och förresten minns jag hur len din hud alltid var, i alla fall dom sista åren.

Det här blev bara en liten kvällshälsning till dig, så där så du inte tror att du - efter treochetthalvtår - är bortglömd.

Det är du inte.

Till pv ...

... som sedan ett par veckor tillbaka nu drömmer om Vasaloppet på nätterna.

Och träningen är i full gång.

En eller ett ...

Solbritt sa...

Apropå "apelsinfrågan"tycker jag att gunnar i vaplans kommentar blev omedvetet rolig.
Han hade hämtat uppgifter från SPÅRKnämnden. Men vi förstår ju vad han menar.

Ha det gott!

Och så här hade Gunnar skrivit:

gunnar i vaplan sa...

Enligt Spårknämnden heter det:
I svenskt standardspråk är apelsin ett n-ord: en apelsin, apelsinen.
Ordet har dock t-genus i stora delar av södra Sverige: ett apelsin, apelsinet.
Apelsin betyder mycket riktigt ’äpple från Kina’.

// Det är detta jag menar med att utan kommentarer skulle en blogg tappa en stor del av sitt liv.
Det känns som om man sitter i en soffa och hör pratet gå runt ... och jag looog så åt Gunnars spårknämnd, hälsar Elisabet. Och ja, det fick bli en citron som illustration, jag hittade ingen apelsinbild som jag tagit.

Nå, hur blev det nu ...?

"Greklands lån skrivs ner till hälften ...", säger SVT:s nyhetsuppläsare.

"Nej, det gör dom inte alls!" säger Staffan Sonning i P1.

Jag litar på Sonning.

Dagens fönster ...

... kommer även det från Borås och den fotoglada madamen SoF.

Och så några kvällsfönster ...

... från hotell Knaust i Sundsvall.

Där har Micke - ni vet, Ulrikas gode vän från Örnsköldsvik - övernattat.

En eller ett ...

"Och så har jag ett apelsin i påsen ...", säger kunden.

Om detta blir det diskussion.

En eller ett?

Fyra kunder säger "en apelsin", två väljer "ett".

Jag väljer en.

"Men jag säger två apelsiner ...", säger en äldre herre med filurig blick.

Sån där forskning tycker jag om.

Problemlösning ...?

Monet berättar i en kommentar, att säkert hälften av hennes kommentarer, aldrig kommer med här på sidan.

I stället tjoppar det upp en uppmaning till henne att skapa en ny blogg.

Är det någon fler som har samma problem?

Och någon som begriper vad det beror på?

Mejla mig gärna i så fall (ja, det lönar sig väl inte att kommentera ,-) på bisse151@gmail.com.

Spegling ....

En sista promenad med harry innan det bär av till affären.

Gråväder.

Nere vid stranden syns mängder med sjöfåglar .., harry springer fram och tillbaka och jagar kråkor och andra småfåglar och aldrig att han begriper att det är lönlöst.

Sädesärlorna är borta sedan länge.

På tillbakavägen upptäcker jag några blommande trift .., en vissen blåklocka och röksvampar.

Ungefär när jag kommer till det röda huset, börjar jag tänka på Khadaffi.

Att han hade peruk, till exempel.

I gårdagens danska tv-reportage berättar en småleende rebellsoldat om just detta.

"Vet ni .., han hade peruk, den ramlade av honom när han kom ut ur tunneln ...".

Det är vad jag tänker på när vi svänger in på Ejdervägen.

Då är vi nästan hemma.

Med posten ....

... kommer inte bara två honungsburkar som jag har beställt

utan även några hembakade gifflar till kaffet!!

Å, du underbare Gunnar!

T a c k!

I den högra kappfickan ...

.... upptäcker jag små snäckor, dom som jag plockade på stranden i Ringenäs.

Snäckor som blev kvar.

Längst nere i fickans ena hörn ligger dom.

Och harry har hittat nånting på stranden som jag inte vet vad det är.

"Ett torkat skal från en bläckfisk ...", förklarar pv.

Tänka sig!

Bläckfiskar!

I - havet - här - hos - mig!

Just här ..

... får harry bråttom!

Då är vi nästan hemma .., vi ska bara över den lilla "träbron" och sedan över staketet ..., då är vi på parkeringsplatsen och där intill är gräsplanen, ja, där mr Tolston Wild från Kentucky USA hade slagit upp sitt tält, han som dagen därpå åt frukost tillsammans med oss andra i det gula huset på kullen.

Jan och Mian var här på besök just då.

Under den lilla bron porlar en liten bäck - på väg ner till havet -.

Då är det inte långt kvar .., kanske två, tre minuter?

För bäcken, alltså.

Jag undrar hur det gick för mannen från Kentucky?

Onsdagsfönstret ...

"Hej igen,

Igår var vi hemma hos en "svensk" familj här i Provence och hade en härlig eftermiddag med lång flertimmars söndagslunch och invigning av en liten vinkällare som tidigare varit svinstia.
Så där som från 1500-talet ungefär.

Deras hus är lika gammalt men förstås renoverat i omgångar.
et här fina fönstret i deras vardagsrum som jag förstås tänkte: "Elisabet", känns inte franskinrett för mig - snarare centraleuropeiskt. Eller vad tror du?

Monet från ett regnigt Europa."

// Och har du inte upptäckt hur kreativ och duktig hon är, denna Monet, så ta en titt på detta!

Ett kvällsfönster från ...

... Norrbotten, nämligen från Piteå Stadshotell.

Där har jag aldrig satt min fot, men det har ellem från Skellefteå och det var hon som viftade med håven och fick sån fin fångst!

För sju år sedan bestod mitt liv av ett enda kuskande mellan Ystad, Malmö och Helsingborg.

Några år senare ändrades rutten - ja, rent av förlängdes -, då blev Halmstad slutstationen och så bil i en halvtimme till ett gult hus på en kulle.

Tågresor, arbete och lite helg - det var tillvaron -.

Sedan drygt ett år tillbaka har tågresorna upphört.

Nu är det ett annat liv; ett som mest består av arbete, promenader, tidningsläsning, bloggande, lite telefonprat, ännu mera promenader, moppeturer och mera arbete.

Ibland någon utflykt till Ystad eller Hörby.

Eller Göteborg.

Det är på många sätt en enjängd tillvaro där ett möte med tjugosju islandshästar på en ljunghed blir till dagens händelse, men det underliga är att det passar mig som hand i handske det här enjängda livet.

Havet och ljunghedarna och moppeturen till och från jobbet.

Dagstidningen, inte att förglömma.

Men idag, när lönen kom insusande på mitt konto, då skapade jag ett resekonto där en lämplig summa ska pytsas in var månad.

Nästan genast började jag att längta och drömma.

Som en dinglande längtansmorot ska det få vara, det där kontot.

Och tänk, om två veckor .., åker vi till Ystad och övernattar på hotell, äter en trerättersmeny på Åbergs Trädgård och dagen därpå - gåsamiddag hos min storasyster på landet utanför Hörby -!

Det är också en längtansmorot.

Så länge njuter jag av en alldeles underbar ljunghed och ett blått hav.

En slags kärlek ....

Åååå, så förtjust harry är i sigge nilsson!

Av pElle får han mest lusingar, men sigge .., han finner sig i att bli inspekterad från alla håll och kanter och harry brukar "bita" tvärs över sigges nacke, men mjuuuuukt, mjuuuuukt och sigge är alldeles lugn.

När den här filmen tas, kokar jag fisk på spisen och pElle har nog hoppat upp (och puttats ner) säkert tio gånger under tidens gång .., men sigge, han hoppar upp på "sin" stol och inväntar frukosten där.

Fast ibland blir harry alltför jobbig .., då bitar sigge till lite mer hårdhänt.

Dagens fönster ...

Den synnerligen kreativa madamen SoF, har varit i farten med fönsterhåven och hela fem fönster kom susande genom rymden och landade i min dator!!

Det här är det femte fönstret och så här skriver avsändaren:

"Bild nr 5.

Här står bussen parkerad längs med en träbyggnad vars framsida vetter ut mot Södra torget även kallat Busstorget. Tror att huset byggdes 1812.

När jag står där och fotograferar bussfönster så kommer mannen som ni ser avspeglad i nämnda fönster fram till mig och undrar om jag fotograferar bussen.
"Ja - får man inte göra det" svarar jag.
Nä, han tycker att man ska fråga om lov först...

1. Inte lätt när det inte finns en busschaufför i sikte "så långt ögat når".

2. En buss...hallå. Jag förstår inte varför man inte skulle få fotografera utsidan på en tom buss.

3. Tänk att en fotograferande medelålders kvinna kan tilldra sig en sådan uppmärksamhet.
I dagens kameratäta samhälle så tror man att de flesta är ganska vana vid det här.

Men jag får helt enkelt ta det som en komplimang, för det var säkert en ovanligt snygg tant på fotouppdrag. ;)

Mvh: SoF."

//Som jag förstod det är bilden tagen i Borås ., hälsar Elisabet.

På stranden ...

Tänka sig .., vi är i slutet av oktober och ändå känns den här dagen nästan "somrig".

Och nog var det ju synd att jag inte hade kaffetermosen med mig!


Hur härligt hade det inte varit att slå sig ner bland strandråg och sanddyner och sedan bara sitta där och blicka ut över havet och världen!

Den uppmärksamme kanske ser en något svart i gräset?
Det är harrys svans.