En tanke ...

Den där alldeles outsägliga glädjen när jag kör moped från Haverdal till Stensjö och ser Jesus-kommer-moln och känner doften från Stigs kor och från havet och möter människor som hälsar lite - så där vink-vink!

Ibland undrar jag när den ska avta.

Om den alls gör det.

Glädjen, menar jag.

Möte med små myror ...

Det hände ibland att mina barns pappa ägnade sig åt djupa filosofiska funderingar, så där som .., "tänk om vi människor som tycker att vi är så viktiga, tänk om vi bara är några slags atomer som finns i huvudet på någon helt annan skapelse och vi tycker såklart att vi är kronan på verket, fast egentligen är vi kanske ...., rakt ingenting!"

Sånt.

Och det var precis vad jag kom att tänka på när jag för en stund sedan tog harry med mig på promenad.
Vi hade just passerat Eckes hus, då jag upptäckte en samling myror på vägen.

Och jag böjde mig ner och såg att där var som en liten hög med döda - kanske överkörda - myror och runt omkring kämpade ett antal med-myror för att .., ja, för att vad ..?

Å, som dom arbetade och jag undrade vad som var på gång .., var dom i färd med att hjälpa dom skadade myrorna eller hade dom planerat att ta hem dom inte längre var vid liv?

Ganska länge stod jag där med rumpan i vädret och följde vad som hände .., och från olika håll, men mest från  myrstacken, kom andra myror ilande och jag önskade att jag hade en varningsskylt att sätta ut på vägen, så där så inte ännu flera skulle möta döden.

Det hade jag förstås inte.

Så vi gick vidare, harry och jag  .., in i hästhagen och ner mot havet och jag kastade pinnar och tittade på klockan och upptäckte hamnkaptenen i sin vita bil och han vinkade glatt som alltid och vi mötte ett promenerande par i trettioårsåldern och jag sa "hej!" och kvinnan sa också "hej!" och sen var dom framme vid parkeringen och satte sig i sin lilla bil och kvinnan höll i en mobiltelefon och tittade i den, medan mannen körde ..., och efter en liten, liten stund  var vi tillbaka på lilla vägen och jag skyndade mig fram till stället där jag hade sett myrorna.

Nu var alla döda.

Tänk, det gjorde mig så ont!

Gammal är ändå äldst ...

Nere vid Eckes hus dyker pElle upp.

När pElle sätter fart efter honom (ja, men ååå, vad det är roligt att jaga katter ....., särskilt när man har drivor av överskottsenergi och bara vill hoppa och skutta!!), då tar den sjuttonårige katten bara ett skutt upp på staketet vid den gamla hästhagen.

Sen sitter han där, nöjd och belåten, medan en flock kajor irriterat flyger just ovanför stallets tak.

På väg hem igen blir det ny jakt.
Kattjakt.

Döm om harrys förvåning när den åldrade kattgubben pElle hur elegant som helst spatserar över en spång (läs: nedfallet träd) som går över bäcken!

Och där blir harry stående på andra sidan och bara gapar av förvåning!

"Va? Kan pElle sånt ..!"

Två olika bildredigeringsprogram har jag använt till dom här bilderna och inget av dem har jag någon vana vid, så det är bara ett försök.

Det övre är Photoscape .., (som jag vid det här besöket finner så himla krångligt .., men Mian har ju lovat att guida mig om det behövs ,-) ,det undre Picmonkey och där blir det enkelt skugga - ja - på den undre bilden.

Återstår Picasa .., att testa.

Dagens fönster ...

Någonstans i den stockholmska skärgården har Äldsta Dottern befunnit sig i helgen.

Det är då hon passar på att hämta håven och fånga ett fönster till sin mamma.

Och vem fyller år idag då ...?

Här haglar födelsedagarna!

Leina fyllde 50 häromdagen, Monica i Lysekil hade bemärkelsedag dagen därpå och nu är det Gunnars tur!

Ni vet, Gunnar i Jämtland, som bygger ett hönshus, är biodlare och webbkameradistributör!

Dessutom har han ett nästan-eget-rum i det gula huset på kullen.

Stooort grattis härifrån, Gunnar!

Indien, Iran, kertsup och Delhi ...

Det är förunderligt, detta att vara kassörska och vilka möjligheter det ger att komma i samspråk med helt främmande människor.

Så många olika möten!
Och olika sorters människor!

Där är gamla tanter som räknar varje krona .,. där är kvinnan som högt och ljudligt säger sin bankkod och ber mig knappa in den .., där är småtöser som säljer majblommor och där är en äldre och mycket fin dam från Stockholm som pratar med lidingö-iiiiiiin och kindpussar mannen som står framför henne i kön - eller tvärtom - han kindpussar henne och dom pratar om sommarhus och om vem som bor var och hur länge dom blir här nere och jag väntar och väntar och väntar på betalning och där är inga andra kunder, bara kvinnan och mannen som pratar och jag finns inte - jag är som en osynlig servitris - och helst vill jag fortsätta textandet med skylten, men jag står kvar och bara väntar och tittar rakt ut i ingenting.

Jag finns inte.

Släktingen ...

Mannen, som har hämtat ut ett paket och har ett annorlunda efternamn, berättar (ja, jag smajlar och frågar om han egentligen hette Andersson från början ...?) att han är släkt med astronauten Buzz Aldrin, jodå, astronautens farfar härstammar från Värmland, ja, så är det, jaså, det visste jag inte ...?  och förresten är herrn med det annorlunda namnet även släkt med frälsningsarméns grundare, William Both, ja, nu vet jag det också.

Lite senare på dagen kommer en av stamkunderna, en man i 70-årsåldern.
Han är tyst och försynt.
Snaggat hår.
Lite plirig.

Hon som gav mig listan är Skytt och lillasyster.

Jag frågar - apropå ingenting - vad han har arbetat med och får veta att det hela tiden har handlat om lantbruk.

"Jaha, du har varit bonde?" säger jag som har en enkelspårig hjärna och ibland inte finns till.

Icke, sa Nicke.

"Nej, nej .., jag har arbetat utomlands, dels i Iran där Volvo tillverkade jordbruksmaskiner, men jag har även varit ett par år i Delhi i Indien, ja, det var för Sidas räkning ...", säger mannen och så pratar vi lite om Indien och hur han trivdes och hur var människorna och var dom vänliga och vilket härligt liv han har haft!

Sånt.

Och jag tänker att ååå, så lite man vet om sina medmänniskor!
Vilka livsöden som bara seglar förbi kassabandet!

Och sen är arbetsdagen tillända och jag tar moppen och kör hemåt och harry nästan svimmar av lycka när matte är hemma och pElle vill smaka rökt fläsk och himlen är gråmulen och jag är ganska trött.

Tidig morgon ....

... och vi går lillrundan, harry och jag.

På lagårdstaket - det bortre - sitter sex gravänder och håller koll.

Av och till flaxar dom iväg och cirklar lite ovanför oss ..., så där som att ...,"ja, ja, vi vet nog var ni är!"

Dagens fönster ...

"Hej här kommer två fönster (samma fönster, ut och insida), från Birgers stuga som ligger vid gammelgården, ca 3 km från Bojtiken vid Virisens strand i Västerbottens fjällen, nära norska gränsen.

Skötsamma personer kan få hyra stugan, vilket jag gärna skulle göra under hösten då jag brukar plocka gula kantareller i området.

 Solpanelen på väggen räcker till ljus i stugan och ex ladda telefonen.

Kram från kusinen."

I morgon är sista dagen .... 

... för mitt bildredigeringsprogram picnik.

Å, som jag har trivts i det programmet som Stationsvakt en gång tipsade om!

Lifeblog/Långt borta och nära, föreslog Photoscape, som också är ett gratisprogram ..., men kära Solveig, jag tycker att det är krångligt värre!

Fler förslag?

Och nej, jag går inte och köper Photoshop, för allt jag gör är egentligen att beskära, ibland mörka och alltid skugga bilderna.

Kom gärna med förslag!

Och nu vet jag vad hon heter ...

... den kvinnliga reportern i SVT som ibland rapporterar från Oslo och rättegången mot Breivik.

Hon som jag tycker är så oerhört bra!

Elisabeth Massi Fritz heter hon och har syriansk bakgrund och är brottmålsadvokat i Sverige.

Ja, dom är som hund och katt ...

Och  som  jag älskar dom!

För övrigt ... 

.. anser jag att den kvinnliga SVT-reportern i 50-årsåldern som rapporterar från Oslo, är suveränt bra.

Och nej, jag kommer inte ens ihåg vad hon heter.

Mörk.

L u g n.

På väg hem från stan ....

... det är när vi kommer just hitom Steninge, som jag ser hur turkosfärgat havet är.

Illgrönt-turkost!

Och medan jag väntar på grönt ljus (där pågår cykelbanebyggande) tänker jag på andra grönfärgade hav.

Exakt på pricken kan jag komma ihåg hur det såg ut när vi - för första gången - flög över grekiska öar och jag böjde mig fram och tittade ut genom det lilla flygplansfönstret och långt där nere fanns havet och aldrig hade jag sett ett så grönfärgat hav!!

I Helsingborg är det likadant.
Där här har havet ibland den där speciella färgen, men bara ibland .., och utanför Ystad, så där vid Svarte, jo, där också.

Jag tycker att det är hur vackert som helst.

Minns ni ...

... det där småländska huset som vi tittade på för ett par år sedan.

Ulrika skrev då i en kommentar att där skulle jag aldrig klara av att bo, ty rådde total radioskugga - inget bloggande där inte ! - och huset var totalt förfallet och borde nästan rivas helt och hållet och så hade man fått börja om från början.

Kommer ni ihåg det?

Flahult, hette stället.

Men hjälp, så vackert det var .., det där huset!

Och Malmö fisk, Hannes och Johannes ...

.. har fått fint besök i butiken.

Och jag är så glad för deras skull!

Till Leina ...

 

Igår fyllde före-detta-hemifrån-grannen Leina femtio år!

Att hon hade födelsedag, det visste jag, men inte att det var så jämnt!!

Här kommer en försenad gratulation till en härlig människa .., en stark, rolig och otroligt handlingskraftig kvinna .., med världens vackraste mun ..., och ett stort och varmt hjärta!

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Här och nu ....

... och jag har ledig dag och det är bara så ljuvligt.

Fortfarande väntar harry på att husse ska dyka upp ..., ja, var är han?

Vi går på liten prommis när det är dags att hämta tidningen.
På lagårdstaket (där pilen är) räknar jag till tolv gravänder som sitter prydligt på rad.
Alla nickar liksom i takt .., nick-nick-nick och det snattras så där på typiskt gravandsvis.

Under natten har det haglat nåt våldsamt och här och där ligger vita fläckar med ishagelrester.

Och så hemöver igen.
Så här ser det ut på grannens tomt .., och där skymtar Eckes hus och havet är nära, bara fem minuter bort.

När jag kommer hem blir det kaffe och macka och tv:n är påslagen och det mesta handlar om den norske massmördaren och jag tänker på hans mamma och hur det ska kännas för henne att ha en son som är så fruktansvärt avskydd, ja, säkerligen hatad ..., och hur hemskt det måste vara och vad känner hon ...?

Tittar hon alls på tv?
Och tänk, att gå till sitt arbete och prata med arbetskamrater och kanske tystnar pratet när man kommer in .., ja, om man nu vore mamma till Breivik?
 
Sånt tänker jag på, medan småfåglarna flyger ut och in i grannens fågelholk.

Dagens fönster ...

"Det är nästan ett måste att stanna till i Sjötorp på väg hemöver.

Vi har följt Vänern norrut med start i Trollhättan imorse. Strålande sol hela dagen!

Där vid slussarna i Sjötorp fanns detta härliga fönster. Hoppas inredningen innanför syns.
Lugnt och stilla. Säsongen har inte börjat ännu. Men snart!

Go lördag från mig.

Turtlan."

Intressant program på 7:an ..

Där får vi som tittare följa med i fejkade situationer .., ikväll en mamma med sin dotter som helt öppet stjäl i en butik .., en blind man som står i evigheter vid ett övergångsställe utan att någon (jo, en man!!) frågar om han behöver hjälp .., ja, sånt.

Skrämmande att se hur flata vi människor är.

Och Dogge Doggelito ..., om jag någon gång kommer i den situtationen att jag ser en människa stjäla nånting från dig, så kommer jag bara att stå och titta på och säga ..."vad då då .., det är ju en skitsak!"

Första dagen ....

... och arbetsdagen slutar klockan tre och det är en timme längre än vad som har varit brukligt den senaste tiden, så mest hela tiden har jag ångest för hur harry ska ha det.

När klockan är prick tre skyndar jag mig till omklädningsrummet, slänger på mig fleecejacka, anorak och hjälm och sen iväg - raka spåret hemåt -!

Harry står i fönstret och spejar när jag kommer körande med mopeden och alldeles till sig av glädje blir han och skuttar av och an .., springer uppför slänten och ner igen .., hämtar pinnar och en trasig boll och lyfter inte ens på benet!

Sen tar vi en promenad in i hästhagen (där ännu inga hästar finns ...) och det är soligt, men inte så där förfärligt varmt och överallt ser jag kaprifol som har börjat få gröna blad och intill det nybyggda huset har ett nytt hus börjat byggas - i samma stil - och jag riktar kameran mot bygget och ser alla molnen som seglar iväg där på himlen!

Och det är en ljuvlig eftermiddag och jag slår mig ner på en mossig sten och bara tar igen mig.

Efter helgjobbandet sprängvärker mina knän .., men nu väntar ledig dag och då - det vet jag redan nu - kommer värken att ge med sig, ja, kanske redan ikväll.

Väl hemma igen ser jag grannen Göran som är ute och klipper gräsmattan .., ni vet, den som mest av allt liknar en välskött golfbana.

Det är Göran som ska rasta harry tre dagar på raken och han frågar när och hur och vågar han verkligen släppa honom och jag säger att det är jag övertygad om, jodå, det går säkert bra.

Inte långt från det gula huset, finns den här hästhagen som syns på bilden.
Där finns också ett stall - utan hästar -, men en liten driva med hästskor ligger på marken, alldeles vid dörren.

Halland är i mångt och mycket helt annorlunda mot för Skåne.
Här är betydligt mer kuperat .., och bergen blir nästan blåfärgade, så där som hemma.

Falkenberg, Varberg, Heberg .., det är många "berg" här i trakten.

Och nu ska harry få följa mig och handla middagsmat.
Just nu ligger han vid mina fötter .. med nosen på en solstråle.