Jag fick fundera en lång stund på vad jag ens befann mig förra
veckan.
Efter Fattigskogslägret tar det vanligtvis 2-3 dar innan jag är
"fit for fight" igen, första halvan av förra veckan är rätt suddig.
Det bästa som hände förra veckan var i alla fall att jag fick ett
brev från en myndighet, där jag äntligen fick som JAG ville. Seger! och
en enorm lättnad.
Och så kvällsstunderna vid torpet.
Sensommarkvällar med mogna hallon, kvällssol, doft av torkat gräsklipp
och en glad Max som busar runt.
Jo, en har redan mailat och berättat och det ska jag lägga in så snart jag ätit frukost!
Adressen är: bisse151@gmail.com och gärna bild till, om det finns.
Och idag susar en burk rabarbermarmelad (förfärdigad av pv igår ...) till Jämtland och till Eva, som var förstaprisvinnare när Ann (ett tips: klicka på Ann-länken och läs hennes historia ...!) från Göteborg kom på besök och agerade Notarius Publicus!
Hoppas att marmeladen kommer till glädje!
Den fina tejpen, det var en sponsorgåva från madamen i landet långt i söder och tänk, vad den - tejpen -,har varit till stor hjälp!
Att en stor del av mitt hjärta tillhör Skåne, det känner jag så tydligt när såna här bilder kommer susande genom rymden!
Hur väl minns jag inte känslan när min ena syster hade flyttat till Lund och vi själva bodde kvar i Malå .., och jag fick vykort med nästan-såna-här-bilder-på och jag tänkte att åååå, så där skulle jag också vilja bo!
Så småningom flyttade vi själva till samma landskap och från sekund ett .., ja, från allra första stund, kände jag mig hemma!
Den känslan kom också när vi förra helgen besökte Öland.
Bilden togs av lundafarmor.
Tack snälla! säger jag.
Uppdaterat: annannan - själv skånska - undrar i sin kommentar var bilden är tagen?
Dom kliver på i Båstad - fem killar i artonsåldern - en av dem har keps och svart-vit-spräcklig jacka och från sekund ett börjar de unga männen recensera fredagkvällen.
Alla har varit rejält berusade .., det pratas om hur mycket vodka man hade i glaset och själva blandningen .,.nån har haft juice, en annan cola .., nån har "rökt på".
En av pojkarna är missmodig.
"Jag hade faan en tjej på kroken, allt var upplagt, men då började hon spy .. faaaan!" säger han.
En annan hakar på - jodå - han hade också en tjej och tänk, nästan-nästan blev det som han hade tänkt sig, men så kom hennes väninna och hämtade henne och så var den chansen förbi.
Jag sitter med huvudet mot fönstret och lyssnar förstrött, allt medan landskapet susar förbi.
I Ängelholm säger en av pojkarna att där skulle han kunna tänka sig att bo och hans kompis har för någon vecka sedan tillbringat en dag i Vejbystrand, det är inte så dumt heller, säger han.
Lördagmorgon blir det uppstigning i ottan, därefter bil in till Halmstad och klockan sju tar jag tåget till Malmö, i akt och mening att titta på sonen som ska tävla i den för mig helt nya sporten Crossfit.
Tävlingen, som ska hållas utanför träningslokalen i stadsdelen Borgmästaregården (såå fint där var, lugnt och fridfullt .., grönt och lummigt och det hela gav mig en helt annan malmöbild än den jag i vanliga fall tänker på!), börjar klockan tio.
I tävlingen ingår ett trettiotal självplågare deltagare; mest män i tjugofem, trettioårsåldern, men även en man som om ett år fyller femtio!!
Tio olika momemt skulle genomföras - allt på tid - och själv hade jag fått hjärtinfarkt inom fem minuter!
Nå, vad gick det hela ut på då?
Sånt här, t.ex.
Och sånt här.
Ett antal töser var också med och det finns inte ord för hur imponerad blev jag av deras kämpaglöd!
När AP var tio, elva år och deltog i skidtävling i Norsjö, berättade hon att mitt hejande hade hörts i ett par kilometer och jag kan ju säga att entusiasmen inte har avtagit med åren ,-)
Den något mer stillsamme pappan syns i randig tröja.
(Och efteråt sa sonen att det var himla trevligt att bli påhejad ...,-)
En äldre herre i 80-årsåldern kom promenerande med sin rollator, just som tävlingarna pågick.
"Ja, ja, vi får se hur deras ryggar är när dom är sjuttio ...", sa han på sävlig skånska.
... svänger jag in på lillvägen och struntar i att köra upp för backen till det gula huset, utan åker rakt ner till havet.
Möter en enda bil - med båt på släp - och fastän solen hunnit sjunka ner där borta i väster, dröjer sig lite av ljuset kvar.
Hela vägen hem från jobbet var m a g i s k.
Insikt nr 812....
En mig närstående madame brukar sucka (jag hör det tydligt, fast hon försöker dölja det) när jag ska berätta nånting och börjar prata om annat, ja, om detaljer på vägen till det där ursprungliga.
Alldeles tydligt hör jag det.
(Det händer att hon gör samma sak ..., men det tänker hon nog inte på och är man mamma säger man förstås ingenting ,-)
Hon som lätt förirrar sig i detaljer ..., här ligger hon på soffan Ektorp.
När jag då läser detta .., då smajlar jag så mungiporna når från öra till öra.
Igårkväll var det alltså dragning i lilla lotteriet och vinnare blev Cosmos matte mossfolk och så Skullalundanna (som rätt logiskt heter Anna).
Förstapriset är en film som kom med posten just igår - sponsrad av värmlandsmadamen, ni vet, hon som är så glad i att resa och som har blivit riktigt biten av detta att vara på sjön i en motorbåt, just det, hon är det -!
Tröstpriset, som går till Anna i Uppland, inhandlades på Öland (på Ottenby fågelstation) och det är en kylskåpsmagnet av den mindre sorten.
Nåt litet blad kanske den orkar hålla på plats .., en biobiljett eller nåt sånt ,-)
Tröstprisvinnaren är en friskus som .., ja, läs själva vad hon tänker pyssla med under den närmaste tiden!
Imponerande!
Grattis till er båda och stoooort tack till dig Turtlan, för filmen och portot!