Elisabet

Söndag i Malå ...

Så var konserten i kyrkan avklarad och det gick ju bara bra. Förutom pv kände jag igen i alla fall ett par, tre stycken, kanske fyra till och med, ja, bland körsångarna, alltså. 

En ny kyrkoherde skulle installeras och den gamle tackas av. Oj, oj .., det kan inte vara enkelt att vara efterträdare i det här fallet, så himla trivsam präst som det var!

Nåja, det blir säkert bra och jag loooog för mig själv när jag hörde den nya predika lite - på västerbottniska -!

Det var närapå fullsatt i kyrkan och mitt i det högtidliga välkomnandet (till den nye) kom en äldre kvinna fram i mittgången och tog sikte på nykomlingen. 

Vad skulle nu hända?

Hon hade stickemössa och kofta och bar på en plastblomma, typ hortensia och förklarade att han var välkommen och sen hörde jag inte så mycket mera, men hon gav honom i alla fall en kram. På väg tillbaka till sin bänk sa hon högt: "Ja, ursäkta .., men nu är jag ju så här .., hä vet ni ju!" Jag var nog inte den enda som log. 

I själva ceremonin deltog företrädrea för församlingen, kommunen, pingst, - och missionsförsamlingen, samt för samerna. Minns jag rätt var kontraktprosten där också och välkomnade den nye, som för övrigt även hade namnsdag idag (Anders). 

Samerna representerades av Stefan Larsson , legendarisk hockeyspelare i Malå, på den tiden det begav sig, och så omtyckt. 

Någon - det kan ha varit denne Stefan - frågade var mina föräldrar kom ifrån och när jag berättade att mamma växte upp i Dikanäs (södra Lappland), så sa han "Ja, då har du ju garanterat sameblod i dig du också". 

Aldrig i hela mitt snart sjuttiotvååriga liv har jag fått så många kramar som idag; en del visste jag inte riktigt vem det var, utan fick fråga rakt av. Träffade två före detta klasskamrater .., Jenny Lilian Viktoria, samt Gudrun Linnéa (alla klasskamraters namn kan jag utantill) och en kvinna som jag arbetat med på Konsum i Malå, det måste ha varit sommaren 1978 eller 1979, ty året därpå hade jag fått fast jobb på Ica Nilahallen.

Har man arbetat i samma butik i många år, eller kanske varit lärare på skolan eller öht haft ett arbete där man haft med människor att göra, då kan det bli så här. 

Och där var Siggan Stenlund och hennes mamma Stina arbetade som vårdbiträde (så småningom till undersköterska) på sjukstugan i Malå pch var helt underbart snäll och rar, ja, henne minns jag så väl. 

Och snett intill mig satt Ture Lindblom och sjöng så vackert .., så vackert, han är säkert 83-84 år numera. Gick fram och kramade om honom och sa hur fint han sjöng med i psalmerna och Ture sa: "Få se nu .., vem är du?" och jag sa .., jaa du Ture, Elisabet Nilsson, f.d. Eikedahl, du vet, dotter till Ann-Gerd och då började han nästan att gråta. 

Sen sade jag rakt ut att egentligen borde man införa en lag, så där så att malåborna borde bära en brosch på vilket det står deras namn, vad deras föräldrar hette/heter eller eventuella syskons namn. Såå mycket enklare tillvaron då skulle vara för såna som flyttat hemifrån för mer än trettio år sedan!

Just så var det.