Ann i Göteborg minns det bästa ...
Jag är medlem i en Facebookgrupp, som heter Fancy Fatshion.
I den gruppen
kan man sälja och köpa kläder i stora storlekar, men även väskor, skor, smycken
och annat smått och gott.
Det är en sluten grupp med kvinnor, som har svårt att hitta fräcka, fina
kläder i sina storlekar och där allt snack om vikt upp eller ner och liknande är
bannlyst.
I lördags hade vi en träff “på riktigt” i Göteborg. En tjej hade hyrt lokal
på skolan där hon jobbar och dit strömmade ett tjugotal glada och
förväntansfulla kvinnor, släpandes på IKEA-kassar i mängd.
Jag packade in en hel del och tog med.
Allt hängdes upp och spreds ut på bord och det var fritt fram att prova,
förhandla och handla.
Det härliga var att alla kunde känna sig helt avslappnade
med att riva av sig tröjan och prova en top eller klänning. Sånt man inte gör
annars för att man inte vill visa sin tjocka kropp för andra.
Men här var ju alla likadana.
Oj som det skrattades och pratades och inte var det jag som sålde nåt, men
jag hade mer med mig hem än jag bar dit. Så sa många, men någon måste ha blivit
av med lite grand i alla fall.
Vi hade ordnat fika också och alla delade lika på lokalhyra + fika och
tiden gick alldeles för fort.
Efteråt sa alla att “detta måste vi göra om snart igen”.
Så roligt det var att träffa alla som man “kände” från nätet på riktigt.
Jag fick höra många historier också om hur jobbigt det är att vara
STORARTAD och hur omvärlden ser på en.
En kvinna berättade för mig att hon sedan tioårsåldern aldrig hade andats
med magen, eftersom hon alltid gått och dragit in magen, så att den skulle se
mindre ut!!
Sånt tänker inte “normalstora” på – hur mycket energi STORARTADE kvinnor
lägger ner på att försöka passa in i normen.
En insikt alla borde skaffa sig snabbt – inte minst
konfektionsindustrin.
