onsdag 6 februari 2013

DBIFVVDH  -  Det Bästa I Förra Veckan Var Det Här.


I alla fall för min del.

Det var i söndags när solen sken så där härligt och värmde kinden.

Livsandarna väcktes plötsligt till liv, det kändes som om det var lite, lite vår i luften.
(men i dag, onsdag, är det bara snöflurigt och trist ute).

Gunnar i Vaplan.

Alla skuttar ju inte omkring på Facebook ...

Lite glädje så här en kulen onsdag i februari.

Och ännu mera glädje.

Tänk, så underbart att det finns snällingar!


DBIFV för Mellansystern ....


Hej!

Det bästa som hänt förra veckan var nog den överraskning som jag fick när jag öppnade datorn på min födelsedag och såg då att maken bytt skrivbordsunderlägg och lagt till text.

På lördag morgon flyger vi från Umeå och det ska bli jätteskönt att för en vecka lämna vintern och åka till ett soligare och varmare land.
Kram från kusinen.
DBIFV för Cruella i Stockholm ...

Bild: Elisabet. / På kylskåpsdörren hos arbetskamraten i Ystad ...

Det bästa förra veckan, förutom vardagslivet i tonårsfamiljen som är så trevligt nästan jämt, måste ju vara de inte mindre än TVÅ 50-årskalasen som vi var på:)

God mat, hög stämning och mer eller mindre oavbruten dans fram till två båda kvällarna.

Det finns mycket att hoppas på de närmsta åren:)

Cruella/Helena

Dragningen i lotteriet ...

Kl. 9.15 idag.

Kanske beror det på det häftiga omslaget i vädret, hur som helst har jag inte sovit en enda minut natten mot idag - det har sprängvärkt i mina knän - och det var tänkt att jag skulle ta bilen till verkstaden för service nu på morgonen, men jag var förbi av trötthet .., det blev ändrade planer, pv tog Saaben till stan och jag fick ringa Notarius Publicus och fråga om vi kan ta dragningen i morgon i stället?

Jodå, det skulle gå bra, sa Sonja.

Alltså finns det tid kvar för den som känner för att vara med i Uppmuntringslotteriet.

Följande ligger och skvalpar i skålen: 

annannan i Portugal

Ingela i Ystad (välkommen Ingela! du har jag inte varit med förut)

Kerstin i Dalarna

Eva i Tyresö

Ulrika i Västmanland

Eva på Frösön 

Ann i Göteborg

Torun i Staffanstorp

Mossfolk i Örebro

Cruella i Stockholm

Gunnar i Vaplan (en man!!!!)

Monet i Frankrike

Tankevågor i Stockholm

samt ...

Mellansystern i Ångermanland

 Finns där någon glädje över ...?

Mejla den i så fall till bisse151@gmail.com så lägger jag in ditt bidrag.


Dagens fönster ...


.... kommer från Portugal och vad ni än gör, så tycker jag att ni ska klicka upp bilden.

Titta på magnolian!

Och speglingen i bilrutorna!
DBIFV för Kerstin i Dalarna ...

Hej!


Har haft en härlig miniweekend på Korstäppans Herrgård i Leksand.
 
 
Passade på att ta några bilder, bl.a. från matsalen på kvällen och vid frukosten på söndan.
Utsikt över Siljan och Västanvik på andra sidan.
 

Härlig miljö och underbart god mat! Rekommenderas varmt!

Helgen får nog också ingå i mitt "Bästa i förra veckan".
Bifogar en bild från Siljans strand som exempel på det.

Framtidsutsikter ...


Det bästa för Ingela i Ystad ...

Hej Bettan...

Har aldrig skrivet mitt bästa i veckan förr, men nu skall jag...!!!!!!!!!!!!!!

Mitt bästa i veckan var att jag fick ett beröm för min frisyr/färg i håret av en klient. En klient som aldrig ger eller har möjlighet att uttrycka egna känslor i ord, men dock denna gång kunde ge beröm,  trots sitt funktionshinder.

Att höra denna klient klä känslan i upplevelsen/synintrycket i sina egna ord.
Det är det det som värmer mig i hjärtetrakten, det är det som sätter guldkant på tillvaron och därmed ger mig kraft att fortsätta mitt arbete...

kram Ingela i ystad

tisdag 5 februari 2013

Ruski-puski!


Det finns gånger när jag tycker att jag har världens bästa jobb.

Ikväll var en sån gång.


Då kom nämligen Lennart in och handlade och när det var dags att betala, så kom vi att prata om främmande språk och då fick Malin och jag veta att Lennart minsann har läst ryska.

Jodå.

I vanliga fall har jag aldrig min Iphone i närheten av kassan, men just den här gången fanns den där.
Vilken tur!

Om ni klickar på den här länken, så får ni höra.

Och tack, Lennart!
DBIFV .....


Nu börjar det dra ihop sig om ni vill vara med i Uppmuntringslotteriet, där veckans förstapris är nostalgiboken om Godis & Glass.

En härlig bok som framkallar många minnen!



Om du känner för att dela med dig av det bästa från förra veckan, mejla då till bisse151@gmail.com, så lägger jag in det ikväll eller i morgonförmiddag.

Det blir dragning av Gösta någon gång under morgondagen.  

Heberg tur och retur ...


Nya arbetsskor ska inhandlas - såna som inte är varma - och jag kör till Heberg och som alltid när jag handlar, går det fort; det tar inte mer än tio minuter så har jag hittat skorna och betalat.

Alldeles intill kassan, på väggen mitt emot, sitter hundratals postfack.
Det är till Nettobutiken hebergsborna går för att hämta sin dagliga post.

Och då slår mig tanken .., den där före detta malåbon som i alla år bott i Heberg, är han ännu i livet?

Så jag frågar kassörskan och hon säger ..."men åå, han gick ut härifrån för en minut sedan!"

Eftersom jag vet var han bor, tar jag den vägen hemåt och utanför enplanshuset i vitt tegel, ser jag honom och hans nya kvinna.

Jag stannar bilen, hoppar ur och ropar hans namn.

För fem år sedan, såg han ut så här. Åttiotre år. Vältränad.

Att han nu, efter alla år som vi i n t e  har setts, ska komma ihåg mig, det är nog uteslutet, så jag skyndar mig att säga vem jag är och att jag har sett ett urklipp som handlade om honom på malåsidan och han ser lite förvånad ut där han står i sin skinnjacka och är sig tämligen lik - bara ännu mera en avbild av sin mamma än jag minns! - och jag ser också att han kämpar frenetiskt för att komma ihåg.

"Få se, vem är hon nu ...?"

"Och du bor kvar .., ja, där du bodde senast ...?" säger han leende.

Jodå .., och jag berättar om skoinköpet och att jag bara ville se om han ännu var i livet, ja, inte mer än så och jag tänker att jag måste hitta rätt knapp att trycka på, så där så att minnesluckan åker upp.

"Ja, han hade min pappa som friidrottstränare i sin ungdom ...", förklarar jag för kvinnan, så där som av en händelse.

faller allt på plats!

"Ivar Nilsson, ja .., ja, han var en riktig tjurskalle (han uttalar tjurskalle precis som pappa gjorde .., det där speciella tje-ljudet som finns hemma - Torgny Lindgren har skrivit om det -!), ja, n´Ivar, det var han som lärde mig allt om friidrott och det var nästan omöjligt att klå honom!" säger mannen som nu är två år från nittio och har varit folkskollärare och som en gång i livet hade ett radioprogram som handlade om Hawai.

Och han berättade och visade oss kajan som han irriterade sig på ..., då, för fem år sedan.

Sen blir det lite småsurr om glashala vägar och att vi längtar efter vår och så tack och hej  ...,och så går denne åttioåttaårige man arm i arm med sin kvinna - som för övrigt heter Mildred och är från Uppsala, men bor i Malmö, ja, nu är dom särbos - in i huset.

Så här skrev Hallands Nyheter om denne före detta västerbottning i förskingringen:

Hemma i Malåliden satt han och drömde över skolatlasen om alla fantastiska platser han skulle besöka. Ju längre bort, desto bättre.
En av dessa platser var Hawaii.
Axel minns hur han en sommar när mamma tvättade i ån därhemma gjorde en barkbåt och skickade iväg.

– Jag tänkte mig hur den skulle segla ner för Malån och vidare ut i Skellefteälven, ut i Bottniska viken och Östersjön och sedan ut på de stora världshaven för att till slut flyta iland på någon av de hawaianska öarna, skrattar han.


Är det inte komplett underbart!!

När det vänder ...


I nästan tjugo år bodde jag inte långt från havet i Skåne.
Jag vande mig vid att vädret kan slå om nästan hur snabbt som helst.

Ena stunden strålande sol, en kvart senare kunde haglet stå som spön i backen.

Om det var omväxlande väderlek i Ystad, så är det ändå ingenting mot för här, alldeles vid havet.

Vaknar till gråmulen morgon och ishalka på vägarna.

Halvvägs hemma hör jag ett annorlunda fågelkvitter.
Stannar till.
Lyssnar.
Har ingen aning om vem som kvittrar så fint?

Några timmar senare är allt annorlunda.

Himlen blå .., - ljust-ljust-ljust blå - .., och solen har svingat sig upp över kullen.

Det tycks bli en fin dag, det här.


DBIFV för annannan i Portugal ...




"Det inspirerande flödet av kommentarer till mitt upprop om sånger som berättar en historia!"


// Elisabet säger: för min del var det lätt som en plätt .., ingen berättar väl historier som Evert Taube.
Och ingen har gripit mig så mycket som just Briggen Blue Bird of Hull. 
Skutta gärna vidare till madamen i Portugal och berätta om just dina favoriter!

Dagens fönster ...


... från Nora.

Och då vet ni.

Just det.

måndag 4 februari 2013

DBIFV för Eva på Frösön ...


 Hej Elisabet!

Den senaste veckan har varit rent eländig. Feber, hosta och snuva.
Inte många guldkorn under veckan. Men, i lördags knaprade jag i mig två Alvedon och åkte till Drejeriet, en fin keramikbutik i vår stad, som drivs av ett keramikerkollektiv.

Där hade barnens kusin Emma vernissage på sin utställning "Skogen, fjällen och andra former".
Hon blev färdig keramiker i våras och detta är hennes första utställning.
Så vernissagedagen ville inte jag, som faster, missa.
Fin utställning i härlig miljö.

Kram Eva
DBIFV för Torun i Staffanstorp ...


Hejsan!
Vill gärna vara med och bidra med vad JAG tyckte var bäst under förra veckan: det var utan tvivel mötet med Tareq

Vilken empatisk och närvarande entertainer! Som dessutom inspirerade till långkok och matlagning à la Sous-vide-metoden.
Inte en plats fanns att uppbringa i hörsalen på Staffanstorps bibliotek, där vi under två timmar blev serverade underbara och roliga anekdoter ur hans liv.
 Och givetvis fångade jag en vänsterhand till dig. Tareq såg lite förvånad ut när jag frågade om jag månne fick…? Men han ställde snällt upp!
Hälsningar Torun.

//Torun: I love You! 

Kväller ...


På kvällen är vi båda trötta.
Sitter på våra favoritplatser ..., dricker te och äter scones.
Jag tittar på 112 och irriterar mig på spänningsmusiken som ligger som en smet över programmet.
En tant på 98 år ska hämtas av ambulansen och då smetas spänningsmusiken på.
Så är det inte alls i brittiska Akuten.
Tillvaron i sig själv är tillräckligt intressant och spännande.
 
Sen blir det Aktuellt.
I en flickskola i norra Indien får unga flickor inte längre gå i jeans, ty då kan männen bli alltför upphetsade.
Ja, dessa karlar.

Ibland pratar vi lite med varandra, pensionatsvärden och jag själv.
Vi frågar hur det har varit på jobbet.
"Är du trött?"
"Nej, inte alls .., jag lyssnar bara."
"Du då ...?"
"Ja, lite ...".

Det är kallt om fötterna.

Och den självlockige meteorologen berättar om snöfall och snöfall och någon sol längst ner i söder, eller i alla fall "luckor i molntäcket".


Här och Nu ...


Sista rundan med harry innan jag åker till jobbet.
Det här är den där ljuvliga veckan då jag är ledig onsdag, torsdag och fredag och sedan arbetar fyra dagar.
Redan när det är måndag njuter man.
Tänker att .., å, bara i morgon kvar, sen är det all den där ledigheten!



Snön som vräkte ner för några timmar sedan, har förvandlats till slask.

Tjask-tjask låter det när jag närmar mig postlådan.

"Min testosteronhalt har nog gått ner ..."


... säger mannen i det amerikanske programmet i SVT1 och jag sitter i loppisfåtöljen och tror inte mina ögon och faktiskt känner jag mig mest som en dinousarie; en kvarleva från stenåldern, ty aldrig i mitt liv att jag skulle visa upp mig i tv och berätta om mina erotiska drömmar eller att två eller tre terapeuter skulle dirigera min partner och mig själv och - inför tv-kameran -, skulle vi få tips och råd och gärna visa hur det ska gå till och mannen i programmet - han som inte känner för att rumla om i halmen med sin gravida hustru - får minsann veta att han har komplex eller nåt .. -, allt medan den havande vittnar om hur omåttligt pilsk hon är!

"Min man har inte samma glöd i ögonen längre!" säger kvinnan besviket.

Och terapeuten har straaaaaama kinder och slät panna och den andra kvinnan pratar på ett sånt här amerikanskt vis, så där som eleganta damer ofta gjorde i västerfilmer .., ni vet, damer som arbetade på bordeller och alltid hade en pipig röst - flickaktig -, väldigt småbarnsflickaktig.

I programmet får vi också träffa den gravida kvinnan som vill föda hemma och sedan, efter förlossningen, äta upp moderkakan.

Ååå, milda makter .., detta är den nya tiden, förstås ..!  tänker jag ..., slår av tv:n ..., och så går jag in i köket ..., häller upp kaffe i älsklingsmuggen och gör mig en limpmacka med Svennes kaviar som pålägg.

Just så.