torsdag 7 februari 2013

Det bästa för Tankevågor i Stockholm ...

"På livets stora ocean kan allting hända.  Bilden togs här i Halland."

Vet inte om det är för sent att hänga med och hamna i skålen men jag måste i alla fall skriva vad som var det bästa i veckan för mig….
En vecka som var fruktansvärd då jag gick och oroade mig och ständigt bar gråten med mig.
Vännen Sabina hade hastigt blivit intagen på sjukhus då en stor hjärntumör upptäckts hos henne.
På onsdagen när hon skulle opereras  var jag nog en ganska vimsig och disträ fröken på mitt jobb. Gick som i en bubbla och tankarna var såklart hos henne. Skulle det gå bra? Tänkte så mycket också på hennes familj och barn…..
Operationen gick bra och även om det är långt kvar så var DET i alla fall en stor lättnad och glädje.
…..och en glädjefnatt till som blev måste absolut nämnas i huller om buller-livet. Det var när det kom ett jättegulligt kort till mina barn i klassen från dig Elisabet. Åh vad vi blev glad för det! Såååå fint och tänk att man kan få post när man går i skolan! :-) TACK underbara du!

Lisbeth.
Det bästa för Monet i Frankrike ...


Mitt bästa,sent omsider är de blommande mimosaträden nära Nice som vi besökte idag. 

(Elisabet säger: ja, ja, det går bra med den här veckans bästa också .., det här ju ett låtsaslotteri och det är den där glädjen som är det viktiga ...).


På vägen dit såg vi också mängder med blommande mandelträd längs den oerhört vackra motorvägen. Det ser ut som när man kommer till Körsbärsdalen i Nangijala!

Monet.

Dagens fönster ...


... flera stycken, finns i Nora och ja, skulle man byta bostadsord bara för att få möjligheten att införskaffa ett vackert hus, då tror jag att Nora ligger bra till.

Ulrika höll i håven, just det.

onsdag 6 februari 2013

Klockan 14.00


Vittjar postlådan.
Mitt namn har ramlat bort, men det fixar sig ändå.
För övrigt är brevbäraren ett under av vänlighet.

Min vänstra hand ...



Det syns att den har varit med länge.

I femtionio år.

Huden är torr.

Den här handen har föst undan varor på ett kassaband i mer än fyrtio år .., den har hållit i ratten olika bilar .., den har varit med och lyft upp katter och hundvalpar .., skvalpat runt i olika diskhoar .., hållit fast tjockt hår som ska krånglas in i ett hårspänne .., hållit tre småttingar i handen .., burit väskor och bärkassar .., torkat tårar .., fingrarna har knattrat på tangenter - säkert hundra miljoner gånger -, den har deltagit i applåder .., ja, allt möjligt har den gjort.

Till skillnad från den högra, har den hållit hela vägen.

Sällan burit smycken; på ringfingret satt i tjugosju år en vigselring - en slät och enkel ring - och efter skeppsbrottet hamnade en slät silverring på samma finger.

Fingrarna är korta och inte det minsta vackra.

Knöliga och lite värkbrutna.

Men det spelar ingen roll .., den har varit bra och varit tjänstvillig.

Och den är min.
DBIFVVDH  -  Det Bästa I Förra Veckan Var Det Här.


I alla fall för min del.

Det var i söndags när solen sken så där härligt och värmde kinden.

Livsandarna väcktes plötsligt till liv, det kändes som om det var lite, lite vår i luften.
(men i dag, onsdag, är det bara snöflurigt och trist ute).

Gunnar i Vaplan.

Alla skuttar ju inte omkring på Facebook ...

Lite glädje så här en kulen onsdag i februari.

Och ännu mera glädje.

Tänk, så underbart att det finns snällingar!


DBIFV för Mellansystern ....


Hej!

Det bästa som hänt förra veckan var nog den överraskning som jag fick när jag öppnade datorn på min födelsedag och såg då att maken bytt skrivbordsunderlägg och lagt till text.

På lördag morgon flyger vi från Umeå och det ska bli jätteskönt att för en vecka lämna vintern och åka till ett soligare och varmare land.
Kram från kusinen.
DBIFV för Cruella i Stockholm ...

Bild: Elisabet. / På kylskåpsdörren hos arbetskamraten i Ystad ...

Det bästa förra veckan, förutom vardagslivet i tonårsfamiljen som är så trevligt nästan jämt, måste ju vara de inte mindre än TVÅ 50-årskalasen som vi var på:)

God mat, hög stämning och mer eller mindre oavbruten dans fram till två båda kvällarna.

Det finns mycket att hoppas på de närmsta åren:)

Cruella/Helena

Dragningen i lotteriet ...

Kl. 9.15 idag.

Kanske beror det på det häftiga omslaget i vädret, hur som helst har jag inte sovit en enda minut natten mot idag - det har sprängvärkt i mina knän - och det var tänkt att jag skulle ta bilen till verkstaden för service nu på morgonen, men jag var förbi av trötthet .., det blev ändrade planer, pv tog Saaben till stan och jag fick ringa Notarius Publicus och fråga om vi kan ta dragningen i morgon i stället?

Jodå, det skulle gå bra, sa Sonja.

Alltså finns det tid kvar för den som känner för att vara med i Uppmuntringslotteriet.

Följande ligger och skvalpar i skålen: 

annannan i Portugal

Ingela i Ystad (välkommen Ingela! du har jag inte varit med förut)

Kerstin i Dalarna

Eva i Tyresö

Ulrika i Västmanland

Eva på Frösön 

Ann i Göteborg

Torun i Staffanstorp

Mossfolk i Örebro

Cruella i Stockholm

Gunnar i Vaplan (en man!!!!)

Monet i Frankrike

Tankevågor i Stockholm

samt ...

Mellansystern i Ångermanland

 Finns där någon glädje över ...?

Mejla den i så fall till bisse151@gmail.com så lägger jag in ditt bidrag.


Dagens fönster ...


.... kommer från Portugal och vad ni än gör, så tycker jag att ni ska klicka upp bilden.

Titta på magnolian!

Och speglingen i bilrutorna!
DBIFV för Kerstin i Dalarna ...

Hej!


Har haft en härlig miniweekend på Korstäppans Herrgård i Leksand.
 
 
Passade på att ta några bilder, bl.a. från matsalen på kvällen och vid frukosten på söndan.
Utsikt över Siljan och Västanvik på andra sidan.
 

Härlig miljö och underbart god mat! Rekommenderas varmt!

Helgen får nog också ingå i mitt "Bästa i förra veckan".
Bifogar en bild från Siljans strand som exempel på det.

Framtidsutsikter ...


Det bästa för Ingela i Ystad ...

Hej Bettan...

Har aldrig skrivet mitt bästa i veckan förr, men nu skall jag...!!!!!!!!!!!!!!

Mitt bästa i veckan var att jag fick ett beröm för min frisyr/färg i håret av en klient. En klient som aldrig ger eller har möjlighet att uttrycka egna känslor i ord, men dock denna gång kunde ge beröm,  trots sitt funktionshinder.

Att höra denna klient klä känslan i upplevelsen/synintrycket i sina egna ord.
Det är det det som värmer mig i hjärtetrakten, det är det som sätter guldkant på tillvaron och därmed ger mig kraft att fortsätta mitt arbete...

kram Ingela i ystad

tisdag 5 februari 2013

Ruski-puski!


Det finns gånger när jag tycker att jag har världens bästa jobb.

Ikväll var en sån gång.


Då kom nämligen Lennart in och handlade och när det var dags att betala, så kom vi att prata om främmande språk och då fick Malin och jag veta att Lennart minsann har läst ryska.

Jodå.

I vanliga fall har jag aldrig min Iphone i närheten av kassan, men just den här gången fanns den där.
Vilken tur!

Om ni klickar på den här länken, så får ni höra.

Och tack, Lennart!
DBIFV .....


Nu börjar det dra ihop sig om ni vill vara med i Uppmuntringslotteriet, där veckans förstapris är nostalgiboken om Godis & Glass.

En härlig bok som framkallar många minnen!



Om du känner för att dela med dig av det bästa från förra veckan, mejla då till bisse151@gmail.com, så lägger jag in det ikväll eller i morgonförmiddag.

Det blir dragning av Gösta någon gång under morgondagen.  

Heberg tur och retur ...


Nya arbetsskor ska inhandlas - såna som inte är varma - och jag kör till Heberg och som alltid när jag handlar, går det fort; det tar inte mer än tio minuter så har jag hittat skorna och betalat.

Alldeles intill kassan, på väggen mitt emot, sitter hundratals postfack.
Det är till Nettobutiken hebergsborna går för att hämta sin dagliga post.

Och då slår mig tanken .., den där före detta malåbon som i alla år bott i Heberg, är han ännu i livet?

Så jag frågar kassörskan och hon säger ..."men åå, han gick ut härifrån för en minut sedan!"

Eftersom jag vet var han bor, tar jag den vägen hemåt och utanför enplanshuset i vitt tegel, ser jag honom och hans nya kvinna.

Jag stannar bilen, hoppar ur och ropar hans namn.

För fem år sedan, såg han ut så här. Åttiotre år. Vältränad.

Att han nu, efter alla år som vi i n t e  har setts, ska komma ihåg mig, det är nog uteslutet, så jag skyndar mig att säga vem jag är och att jag har sett ett urklipp som handlade om honom på malåsidan och han ser lite förvånad ut där han står i sin skinnjacka och är sig tämligen lik - bara ännu mera en avbild av sin mamma än jag minns! - och jag ser också att han kämpar frenetiskt för att komma ihåg.

"Få se, vem är hon nu ...?"

"Och du bor kvar .., ja, där du bodde senast ...?" säger han leende.

Jodå .., och jag berättar om skoinköpet och att jag bara ville se om han ännu var i livet, ja, inte mer än så och jag tänker att jag måste hitta rätt knapp att trycka på, så där så att minnesluckan åker upp.

"Ja, han hade min pappa som friidrottstränare i sin ungdom ...", förklarar jag för kvinnan, så där som av en händelse.

faller allt på plats!

"Ivar Nilsson, ja .., ja, han var en riktig tjurskalle (han uttalar tjurskalle precis som pappa gjorde .., det där speciella tje-ljudet som finns hemma - Torgny Lindgren har skrivit om det -!), ja, n´Ivar, det var han som lärde mig allt om friidrott och det var nästan omöjligt att klå honom!" säger mannen som nu är två år från nittio och har varit folkskollärare och som en gång i livet hade ett radioprogram som handlade om Hawai.

Och han berättade och visade oss kajan som han irriterade sig på ..., då, för fem år sedan.

Sen blir det lite småsurr om glashala vägar och att vi längtar efter vår och så tack och hej  ...,och så går denne åttioåttaårige man arm i arm med sin kvinna - som för övrigt heter Mildred och är från Uppsala, men bor i Malmö, ja, nu är dom särbos - in i huset.

Så här skrev Hallands Nyheter om denne före detta västerbottning i förskingringen:

Hemma i Malåliden satt han och drömde över skolatlasen om alla fantastiska platser han skulle besöka. Ju längre bort, desto bättre.
En av dessa platser var Hawaii.
Axel minns hur han en sommar när mamma tvättade i ån därhemma gjorde en barkbåt och skickade iväg.

– Jag tänkte mig hur den skulle segla ner för Malån och vidare ut i Skellefteälven, ut i Bottniska viken och Östersjön och sedan ut på de stora världshaven för att till slut flyta iland på någon av de hawaianska öarna, skrattar han.


Är det inte komplett underbart!!

När det vänder ...


I nästan tjugo år bodde jag inte långt från havet i Skåne.
Jag vande mig vid att vädret kan slå om nästan hur snabbt som helst.

Ena stunden strålande sol, en kvart senare kunde haglet stå som spön i backen.

Om det var omväxlande väderlek i Ystad, så är det ändå ingenting mot för här, alldeles vid havet.

Vaknar till gråmulen morgon och ishalka på vägarna.

Halvvägs hemma hör jag ett annorlunda fågelkvitter.
Stannar till.
Lyssnar.
Har ingen aning om vem som kvittrar så fint?

Några timmar senare är allt annorlunda.

Himlen blå .., - ljust-ljust-ljust blå - .., och solen har svingat sig upp över kullen.

Det tycks bli en fin dag, det här.


DBIFV för annannan i Portugal ...




"Det inspirerande flödet av kommentarer till mitt upprop om sånger som berättar en historia!"


// Elisabet säger: för min del var det lätt som en plätt .., ingen berättar väl historier som Evert Taube.
Och ingen har gripit mig så mycket som just Briggen Blue Bird of Hull. 
Skutta gärna vidare till madamen i Portugal och berätta om just dina favoriter!

Dagens fönster ...


... från Nora.

Och då vet ni.

Just det.