tisdag 12 mars 2013

Till er alla: 

Ja, jag kan meddela att SMHI:s prognos stämmer alldeles omåttligt bra.

Idag satt vi ute och åt lunch och tyckte livet var ljuvligt.

Ikväll vräker snön ner.


Premiär ...


Kokt kyckling, ris och currysås och morötter som fått koka i kycklingbuljongen .., det blir premiärmaten utomhus det här året.

Det är inte klokt så härligt det är ute!

Vi ser småfåglar flyga ut och in ur holken - den som vi fick av Solveig och hennes man i Dalarna - och vi säger att det är ju rent otroligt att det ska komma snö i natt ..., kan det vara möjligt!

Förhoppningsvis har SMHI fel.

Hopefully, alltså.

Halv nio ...


Himlen är ljust blå.
Solen i ryggen.
Av någon outgrundlig anledning hittar jag inget koppel, så harry får springa lite som han vill.
Eller mycket.

Vi håller oss på andra sidan bäcken och jag strosar omkring runt ödehuset mitt emot Eckes.
Taket håller på att rasa in .., överallt ligger bråte och skräpar!
Jag undrar vem som har bott där?
Har där varit en kvarn?


Hittar rostiga detaljer och tänker på den här rara madamen.
Lyssnar till duvkoorrrrr. Dom sitter på lagårdstaket - två och två -.
På Eckes skorsten kuttrar herr och fru kaja.

Och så hemåt.
Kaffe och macka.
Östras frukostgrova och  grevéost - som är nästan det bästa jag vet i ostväg -.
Tv-prat om påvevalet.

Och ännu några timmar innan det är dags att ge sig av till affären.
I morgon stundar ledig dag.



Det bästa för Turtlan i Värmland ...

En gång såg det ut så här i pv:s tvättstuga. Det gör det inte nu.Apropå städning.

"HEJ!

Jag skulle kunna skriva att vår tur till Hufvudstaden och Båtmässan var det bästa i förra veckan. Jo det var det också men för mig så blir det en annan sak.

Det blir att jag städade min lya rejält i söndags. Dammade, dammsög och plockade i ordning.

Är det något att vara glad över?

Jo för det är som om någon energi och lust kommit tillbaka efter en tung vinter. Tänk att jag hade lust att storstäda!

Tid har jag haft för att städa en tvåa tar inte lång tid men energin och lusten har inte funnits.

Nu är det gjort och jag känner mig så nöjd.

Lite vardagsglädje på sätt och vis.

Hej från Turtlan."

Två speglingsfönster på en tisdag ...


"Detta är en spegling i fönstret till en frukostmatsal där man annonserar om American Breakfast", skriver myrjägaren Guy i Thailand.


Och själv tog jag idag den här bilden från Eckes lilla gula hus.
Speglingar i parti och minut.

Idag fyller Rexxie 50 !!


Just det!
Rexxie som var en av de första som råkade hamna på min blogg .., jag tror att året var 2005 och sen har han funnits där som en mycket god vän!

Här ovanför ser ni hans vänstra hand.


Och här, hans högra!

Jag funderade på att skicka blommor ..., njaaa, tänk om han inte är hemma ...?
Och värmeljus och snäckor .. näää, det har han redan!

På jubilarens diskbänk. Skotten var en lotterivinst från landet Halland.

Och blomskott har han fått och dom har säkerligen avlidit, men nja, då blir han bara stressad över att dom måste överleva, så där så han inte får skämmas om vi någon gång tittar förbi.

Rexxies arbetsplats och världens svåraste sudoko på väggen.

I stället får du, darling Rexxie, två värphöns från Erikshjälpen!
Eller: du får dem inte, utan någon fattig familj får dem i stället.
Det tror jag passar dig som bäst.

Jättegrattis från oss i det gula huset och varmt välkommen hit, när du väl kommer och du må tro att pv är redo att ge dig hårda matcher i frågequizzen!

måndag 11 mars 2013


"Äjmen" ....

Läser Lars Lindströms krönika i dagens Expressen.

Håller med om precis allting.

(Minns jag inte helt fel, är denne herr Lindström uppvuxen i Skellefteå).

// På FB får jag av Agnetha Bergström veta att ..., nej, inte Skellefteå, han är från Glommersträsk, några mil från Malå.  
Det bästa för Agnetha i Skellefteå ...

Det bästa för mig förra veckan var att få tillbringa två dagar med min
dotter, son och mitt barnbarn Alfons.
Det bästa för Eva i Tyresö ....


... är symaskinen som hon fått av sin bästa väninna.

"Min gamla maskin är 40 år och vägrar att köra baklänges", skriver Eva.

En sån där dag att minnas ...


Fyra timmar - mestadels utomhus - allt i flödande sol ...., och jag räfsar löv och pytsar i säckar och innan veckan är tillända kommer jag att vara helt klar.

När orken (läs: räfslusten) tryter, sätter jag mig i trädgårdsstolen och dricker kaffe ur älsklingsmuggen .., småpratar med harry som leker med en gul boll och vill att jag ska kasta den, om och om igen.

Och jag tänker att vi borde göra ett mycket, mycket större trädgårdsland .., mera potatis, mera av morötter och sallad och annat som vi tycker om och pv har längtansfullt pratat om ett växthus - senast igårkväll - och jag försöker komma på var ett sådant skulle kunna stå och så påminner jag mig själv om att köpa fler buskar att sätta lite här och där, kanske mest för att dölja ratet, det som väl alltid kommer att finnas kvar. Lastpallar och sånt. Sånt som ska eldas upp. Nån gång.

Och jag tänker på tofsviporna och att snart kommer nog lärkan.

Skator, kråkor och kajor inreder sina bon med små och större kvistar.

På gräsmattan ligger drivor av plommonkärnor; det liksom rasslar när jag föser ihop dem med hjälp av räfsan, den som är så himla bra.

Sist av allt tar jag harry och går lillrundan .., vi möter brevbäraren i sin gula bil och hejar två gånger .., han ler alltid så varmt den mannen.

Och nu är det bara en timme kvar, sen stundar jobb till åtta.

Vilken underbar dag att leva detta har varit!

Vid niotiden ...

... såg jag ett par långbenta krabater nere vid vattenbrynet.

Dom gick och rotade bland ilandfluten tång.

Och mellan varven, när dom flaxade iväg en bit bort, hördes detta.
Förra veckans bästa för mig själv ...


Ibland är det svårt att hitta tillvarons ljusglimtar .., eller kanske mera: det kan vara knepigt att komma ihåg vad som värmde hjärtat lite extra mycket?

Ofta - i alla fall för mig själv - handlar det om små, små ögonblick bara.
Ett varmt leende.
En stunds fågelkvitter.
Inga märkvärdigheter .., inga Lottovinster.

F.d. arbetskamraten Karina i Ystad.

Och förra veckans glädje, det handlade om resan till Ystad.

Först färden till Malmö tillsammans med sonen som körde och jag själv som satt där intill .., småprat om allt möjligt .., mest om Vasaloppet kanske ...,  sedan den härliga lunchen på Bollgrillen .., besöket hos Kerstin i Stora Isie ute på den skånska slätten .., kustvägen till Ystad .., besöket på min förra arbetsplats .., kramar från kunder och arbetskamrater.., mötet med Karina som stod och fyllde på med charkvaror .., känslan att åter köra på Regementsgatan .., ja, allt det tillsammans, det fyllde mitt hjärta med så oändligt mycket värme!

Det var för mig DBIFV - det bästa i förra veckan -.

Elisabet

DBIV ....

Bokmärket ...

Först grattis till förra veckans vinnare i lilla lotteriet!

En Lycklig Groda i Medelpad vann förstapriset, det fina bokmärket förfärdigat av Kerstin Hedgren i Skåne! Tack snälla Kerstin!

Detta gladde den lyckliga grodan:
 

"Det bästa i veckan var telefonsamtalet från den utflugne sonen. Han har tankar om att bo hemma några månader. Det vore som högsta vinsten att ha alla hemma ett tag."

Annikas present till Ann,

Andrapriset gick till en STORARTAD skånska, boendes i Göteborg.

Hon hade fått ett underbart, härligt paket från Annika i Kävlinge - ett paket fyllt med allt möjligt som den storartade kan ha användning för i sitt värv som sömmerska - och det var den glädjen som skvimpade över och blev ett DBIV-bidrag.

Teet var sponsrat av Cosmos matte i Örebro.

Tack snälla! säger jag till dig också och båda vinsterna postades igår.

Nu är det ny vecka och om ni vill och har lust, får ni mer än gärna dela med er av förra veckans glädje! Finns där nånting som ni blev extravarma i hjärtat av?

I så fall ..., mejla då bidraget till bisse151@gmail.com, så lägger jag in det hela allt eftersom.


Dagens fönster ...


... kommer från Portugal, närmare bestämt från staden Porto och då anar ni förstås.

Eller vet.

Just det

Det är annannan som varit framme med håven.

söndag 10 mars 2013

Resumé ...


Och så slår vädret om ..., det blir lågtryck .., snö i luften och lite på marken.
Kunderna deppar.
Och mina knän svullnar och värker och jag kan knappt gå!

Kommer hem från affären .., bjuds på underbart god fläskpannakaka .., ligger sedan på soffan Ektorp och ojar mig .., får Voltaren-gel-massage av snällaste pensionatsvärden ..., tittar på "Så ska det låta" där Amy Diamond är fantastiskt bra - sin låga ålder till trots -, därefter danska "Brottet" som är så spännande att man får ont i magen .., och sist av allt brittiska "Barnläkarna".

Då har pv, som ska stiga upp klockan fem, redan gjort natt .., och till min mobil kommer ideliga sms från äldsta dottern.
Det är såna här program som vi tittar på tillsammans.
Via rymden.

"Ååå, jag älskar doktorn, visst är han snäll, man vill bara krama honom!" skriver hon om den åldrade Edward Kylie som är kirurg på sjukhuset.

Jo, jag håller med.

Nu återstår bara att längta till nästa söndagkväll.

L y c k a ....


... är att ha fått iväg en stor del av bråten i garaget!

Somligt gick till "kretsloppet", annat slängdes rakt av.

Snart kanske vi kan köra in åtminstone halva bilen i carporten!

Halleluja!

Tre inköpslistor ..


Den här kom-ihåg-listan, snabbt nedplitad på ett av Hemköps annonsblad, den vet jag precis vem den tillhör - det är Lena på jobbet -.
Ett frimärke ska hon ha .., och tre små pytteburkar med kattmat.
Kanske funderar hon på att köpa frysta grönsaker också ...?
Det slår mig, att Lena har exakt samma handstil som min före detta granne i Malå - Ann-Britt Sandström - som inte längre finns i livet.
Under alla år i Ystad, så länge Ann-Britt levde, fick jag härliga, handskrivna brev fyllda med lite vardagsskvaller hemifrån.


I en röd kundkorg hittade jag den här listan.


Och i en vagn låg denna.


Dagens fönster ...


"Fångar genom ett tågfönster några fönster på Katrineholms station.

Vi är på hemväg i strålande solsken från Hufvudstaden till Sola stan en lördag i mars.

Ha det gott!

Turtlan"

lördag 9 mars 2013

Nån slag insikt ...

Garageröjning pågår.

Förhållandeprövning pågår också.

Dagens fönster ...


Från herr Rindå kommer två bilder susande till min mobil.

"Jag har besökt Arlandas flygmuseum och där sett din farbrors flygplan", stod det meddelandet.

Vilken omtanke att ta en bild och skicka!!

Så här var det: min pappas storebror - Fritz Anders Erland Nilsson, för övrigt Stenbock .. - var en påhittig filur som redan i unga år experimenterade med allt möjligt .., han tillverkade en egen bössa som han beordrade lillbrorsan Ivar (min pappa) att testa (själv gömde han sig en bit bort ...) .., han kom att bli instrumentmakare på Gällivare lasarett och i garaget i Harsprånget, där byggde han sig ett eget sportflygplan - det som syns på bilden -.

Ritningarna hade han i huvudet och minst ett par gånger fick han flygförbud från högre ort, men han flög vidare och jag minns hur väl som helst när han landade på sjön i Malå (planet hade pontoner) och mamma och pappa fick sig en flygtur (mamma spydde ...) och så fick mamma den stora äran att döpa planet.

Det kom att heta Beda, efter Erlands andra hustru.

Erland vid sitt första egenhändigt byggda flygplan: Blixten.

Erland var först gift med Anna, men så dog hon och då gifte han sig med Annas syster - Beda - (ja, den här enjängdheten går i arv .., lika så gott att hålla sig till samma släkt ..., tänkte han kanske?).
Dom var flera töser och namnen gick i bokstavsordning;  minns jag inte fel fanns där en syster som hette Daga

Flygplanet Blixten.

Han dog relativt ung, vid 58 års ålder, och ligger begravd i Kalvträsk, Västerbotten,.

När pv och jag själv semestrade där uppe, skulle vi besöka det lilla museet i Kalvträsk.

"Du förstår, här kommer du att få se många urklipp om min pappa, han var ju norrlandsmästare i löpning på flera distanser ..." sa jag.

När vi kom in i den lilla lokalen bara gapade jag .., där fanns ju knappt ett enda urklipp om pappa, däremot hur mycket som helst om farbror Erland ,-)

Jag loooooog mest hela dagen efteråt.
Kanske var det pappa som hade förhärligat sig själv så till den milda grad ..

Och herr Rindå .., det är INTE Gunnar, om ni tror det, nej, det är Gunnars bror, den före detta SAS-piloten, ja, som skickade bilden, alltså.

Stort tack till dig Bengt! 

Så här står det bland annat skrivet i en artikel som handlar om farbror Erland.

Barndomshemmet i Kalvträsk.

"År 1916 stod den då åttaårige Erland Nilsson i Kalvträsk och sorterade potatis, då det landade en vilsekommen flygmaskin. Flygaren frågade Erland "vad heter byn?" och fick till svar ..."Det talar jag om om jag får titta i flygmaskinen".
Med flygplanet i färskt minne gick Erland hem och byggde ett flygplan med ett urverk som drivning som gick på golvet.
Erland var tekniskt intresserad som barn. Han plockade sönder allt som gick att plocka sönder och byggde nytt. Av gamla klockor byggde han bland annat en potatisskalare och ett kraftverk i en bäck.
Erland var född i Kalvträsk i en småbrukarfamilj. När föräldrarna dog, så fick han och hans fyra syskon flytta till en farbror i Kalvtrsäk. Tillsammans med en kamrat letade han arbete efter skolan. De hade bara ett hårdbrödpaket att leva av och när de fick jobb som skomakarlärlingar, var de så magra att de fick sitta på kuddar för att benen skavde mot stolsitsarna."

Källa: härifrån.