Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Katterna ger mig alltid stor glädje och de är mysigt sällskap de nätter jag inte kan sova.

Här i bild tre av dem: Rally, Pirelli och The Stig ("Stiggen").

En annan glädje är att söndag och måndag kändes ryggen nästan normal. Natten till idag (tisdag) var den tillbaka på ajaj igen, men två dar med nästan-normalt - det är lyx!

 

Jag kan nu också gå några hundra meter innan jag börjar halta, och en dryg kilometers promenad utan att få ont. Heja mig!

 

Ulrika.

Någon fler som vill vara med ...?

Ja, att dela med sig av det bästa .., det som värmde hjärtat lite extra?

 

Glöm då inte att mejla din glädje till biss151@gmail.com, senast på fredagkväll.

På lördag blir det dragning med Gösta som NP.

ellem (semester på Cypern ..), Margareta i Huddinge (höstglädje!)..., Eva i Tyresö (men just nu på ljuvlig holiday i Marseille!) ..., Hedgrenskan (kvinnokalendern ...), Eva på Frösön (hösten och alla färgerna!)  Ulrika (glädjen i katterna och en rygg som hållit sig någorlunda under två dagar!), Rexxie i Västerås (att värmen återvänt och balkongrosorna klarat sig), Turtlan i Karlstad (hade varit i stugan och vinterstädat), Monet (minns när sonen föddes!) ..., samt Anne i Mantorp (glädjen över kaktusen som blommar så fint ..) ligger redan och skvalpar i skålen.

Välkomna med era bidrag!

Och så ett kvällsfönster ...

Ett fönster från i somras ...

Det här fönstret är från vårt rum på stadshotellet i Piteå dit vi for för att fira makens födelsedag. 

 

En fiffig lösning för att kunna göra ett runt fönster öppningsbart! 

Och öppet behövde det vara, för det var väldigt varmt där på översta våningen.

 

ellem

Närhet ...

Om det nu inte vore för att det är knepigt när man ska resa bort, det här med att man ska ha hjälp med passning, så skulle jag gärna ha ännu en katt och kanske ännu en hund.

Men det här går bra också.

Och så här såg det ut på soffan Ektorp idag.

En alldeles vanlig måndag ...

... tar jag harry på en längre runda än vanligt.

Luften är mer än ljummen.
Och mild och len.

Nere på stranden jagar harry strandskator som flaxar iväg .., och på lilla ön en bit ute till havs är det alldeles vitt av nån slags måsar.

Ja, ja ..., jag sitter väl här då!

Innan vi går hem igen, kupar jag händerna och fyller dem - så gott det nu går -, med härligt salt havsvatten och så tvättar jag mig i ansiktet!
Och jag längtar efter att bada!

Sen hemåt .. harry hittar en lång pinne .., hamnkaptenen kör förbi oss och vinkar vänligt .., jag ser den vithåriga änkan hämta morgontidningen .., och väl hemkommen, sittandes på altanen, läser jag en intressant artikel i Svenska Dagbladet; det handlar om Sven Yrvind som tänker sig en ensamseglats under sexhundra dagar.

S e x h u n d r a   dagar i ensamhet.

Här förklarar han själv.

Och här en annan artikel - man ler när man läser den -.
I alla fall jag.

Inte som Åkroksbron hemma ....

Under många år drömde jag ofta att jag kom körande någonstans i norr och så, plötsligt, översköljdes vägen av vatten.

Eller .., så var den redan översvämmad och jag kunde omöjligen ta mig förbi!

Å, så hemskt det var!

Nästan så här.

morgon ....

spillkråkeskrik

nötväcketjatter

brus från havet

kaffebryggarsörrrpel

nyheter

lampedusa

sorg

vissna blommor

svansviftande

Dagens fönster ...

Igår var Bert i Paris och fångade ett fönster - så där tjopp, bara -.
Idag hade Eva på Frösön håven med sig.

Ååå, I love You ..., alla ni underbara fönsterfångare!

Och så här skrev Eva:

"Hej!

Utsikt från kirurgavdelningen på Östersunds sjukhus. Jag tycker den är så vacker!
Man kan sitta där länge och titta på alla takåsar i staden.

Nu var jag inte där för att titta på utsikten utan för att hälsa på svärfar, som ligger inne för gallbesvär. När jag kom dit satt han i dagsrummet och var ganska  så pigg, just därför kunde vi sitta där och diskutera de byggnader vi såg lite från ovan.

En helt ny vy av vår lilla stad.

Kram Eva."

Det bästa för ellem från Skellefteå ...

Hej!

 

Jag kan inte välja nåt speciellt förra veckan eftersom hela var bra. 

Vi var på semester på Cypern. 

 

Den ön valde vi dels för sol och bad men främst för att hälsa på brorsdottern I som arbetar där. 

Det var soligt och varmt (lite i mesta laget mitt på dagen) och det var 28 grader i vattnet, så det var bara att traska ut och doppa sig! 

 

Vi åt god mat och umgicks med I på eftermiddagarna när hon var ledig. Roligt för faster som saknar vardagsmötena med I och hennes bror, eftersom de bor i Värmland och faster i Västerbotten. 

 

På hotellområdet var det mycket växtlighet och det tycker jag ju om. Det kommer nog ett och annat fönster därifrån också så småningom.

 

Kram från ellem

Julklappstips ...?

Det får ni här.

Ännu ett söndagsfönster ...

Tänk er att någon som är på vift - till exempel i Paris - sitter och äter frukost och råkar vända blicken uppåt och då upptäcker ett fönster .., och att denne sedan tar fram sin mobil, fångar fönstret ..., och därefter skickar iväg bilden till en västerbottensmadame i landet Halland!

Är inte det helt otroligt omtänksamt?

Och ett alldeles purfärskt fönster är det.

Så här skriver avsändaren:

"Utsikt från min restaurang i gränderna.

God söndagslunch.

//Bert"

Tack! säger jag.

Efter röjningen ...

Och så händer det sig att pensionatsvärden beslutar sig för att röja.
Inte i garaget, men väl i garderoben i lillhallen - en garderob som i stortidningarnas lägenhetsannonser kanske hade kallats för walking-closet - men i mindre skala.

När jag kommer hem från jobbet är såväl lillhallen, köket, som stora hallen ett enda kaos!
Där ligger några av Gunvors virkade dukar i brunt och orange .., där är gamla VHS-filmer .., en extern hårddisk som jag inte visste att jag hade .., där är en juicepress .., en trasig spegel .., och där är en blå Ikeakasse fylld med mina tillhörigheter!

Där är mina egna skriverier  urklippta från hemtidningen ..., och jag blir stående i köket och läser om Karla Faye Tucker som avrättades i USA och hur hemskt en liten Anders då tyckte att det var.

Där är sånghäftet när Anders var färdig med polisskolan och där är ett gammalt svartvitt fotografi från sjukstugan i Malå och mamma som sitter där i sin vita uniform och jag funderar över att vad är det för en lång sladd som ringlar där på golvet?
Kanske ställdes lampan dit för att bättra på ljuset?

Och i högen av fotografier och kåserier finns även ett flertal av mammas handskrivna brev!

Där är också AP och Maria i havet på Jyllands västkust .., och där är Emils solbrända nacke och hans håriga armar.

Där är också Emil och Emma som har fått följa sin mormor till ön Grinda i Stockholms skärgård och roligast av allt - tyckte en då liten Emil - var att få sitta upp på gårdskarlens fyrhjuling.

Och där är en bild av Kent från Växjö och Emil ..., det var på Samos när vi moppade runt ön!
Och där är vår cocker Linte och ett brev från Maria till mormor i Bolivia.

Och där en liten go Emma som, tillsammans med sin mormor, åker Djurgårdsfärja till Gröna Lund .., fram och tillbaka åker vi och det är så spännande så Emma nästan pinkar i byxan. Den vackra spånkorgen var målad av grannen Leina.

Två inrikes frimärken från 2001 hittades också.

Alla dessa gulnade urklipp och bilder .., tänk, det blir som skärvor från ett liv som har varit och fortfarande är .., eller som att plötsligt öppna en dörr till ett av hjärtats innersta rum ., det där finrummet där så många minnen finns samlade.

Just så känns det.

Det bästa för Kerstin i Skåne ...

Mitt bästa är att vår kalender där intäkterna OAVKORTAT går till Cancerfondens Blå Bandet nu är på väg till tryckeriet!

Kan knappt fatta det!!!

Hedgren.

//OBS! 
 Elisabet säger: jag tycker att detta med kalendern är så genialiskt påhittigt av Kerstin! Vilken finurlig julklapp/present! Kalendern kommer att kosta 100 kronor och är någon - boendes i övriga landet - intresserad av att köpa den, så mejla bara mig, så vidarebefordrar jag ert namn och adress till Kerstin!
Då tillkommer förstås portokostnaden (för kalendern, inte för vidarebefordrandet), men det blir ju inget hemmansvärde i alla fall.
Till den som undrar över om det bara är elva månader på kalendern, så är svaret "nej".
Fröken Januari kunde inte närvara just när omslagsbilden togs, så enkelt var det, men hon är med sedan förstås.

Mitt eget bästa ...

Nej, jag har inte fått fläcktyfus på överkroppen. Det är nog nåt Instamgramfilter.

Mitt eget bästa .., det var nog ändå det där doppet i havet den 1:a oktober.

Inte för att det var världens skönaste, utan för att jag verkligen gjorde det.

Anders, en före detta klasskamrat från malåtiden, var den som stod för utmaningen och när jag upptäckte att såväl räcket som stegen till piren i Steninge var bortplockade .., då började det kännas hemskt.

Men så tänkte jag att .., ja, gör han det, så ska jag klara det .., och i ett huj bytte jag om där på stranden .., gick med ytterst bestämda steg ut i det långgrunda vattnet och så tjopp i .., två simtag under ytan och så kvickt upp igen.

Ingen stege!!

Det var en fin morgon vid niotiden och när jag stod där med handduken virad om mig, så kände jag solen värma och endorfinerna rusade runt i kroppen i själen och när jag sedan körde hemåt, looog jag mest hela tiden.

Jo, det var det absolut bästa.

Det var vad som värmde mitt hjärta så där extra-mycket.

Dagens fönster ...

.... kommer från Grythyttan i Västmanland.

Och det är förstås fina, fagra, fenomenala, flitiga fönsterfångerskan fröken Ulrika (jag kan ju bara inte skriva Fulrika) som varit framme igen!

Jag undrar hur många hundratals fönster hon fångat under årens lopp?

För åren är många .., jag tror att fönsterfångandet började för en sju, åtta år sedan?

Tack Ulrika!

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

 

Efter sommarviste på balkongen så blir belöningen så här tjusig. Egentligen tycker jag kaktusen

är lite för mycket, ja fulsnygg helt enkelt. När det inte är några blommor som drar blicken från

bladen, så ser den ju rent förskräcklig ut.

 

Nu hoppas jag att jag kvalar in till dragningen nästa gång och hoppas även att jag vinner lite chili,

för nu är min förra vinst av chilis nästintill slut.

 

Kram/Anne i Mantorp

 

// Elisabet säger: det här är veckans vinster i lotteriet (ja, egentligen veckan som kommer ..,dragning på lördag med självaste herr Pehrson som Notarius Publicus).

 

En valfri chilipåse, så generöst skänkt av Birgitta (Lilla B) i Västmanland.

Tack snälla! 

Samt Margareta Strömstedts senaste "Jag skulle så gärna vilja förföra dig ...." och underbara filmen "King´s  speech" med Colin Firth.

Och så ett kvällsfönster ...

Fredagkväll 4:e oktober

Hej!

Ikväll har det varit Kulturnatta' här i staden.

Det bjöds på musik (lillasyster spelade med kulturskolan) dans (storasyster dansade med sin gymnasieklass men vi missade det tyvärr) Det var sång, teater, graffitimålning, afghansk dans, magdans fotokonst och mycket mycket mer på olika platser i staden.

Vi tittade in på UNO som är stadens ungdomscenter. Vilket härligt ställe! Synd man är lite för gammal hänga där....

Sen avrundade vi på Svenska Migrationscentret (som tills nyss hette Svenska Amerika Centret) som ligger i residenset (där landshövdingens lya också är)

Där bjöds det på fika. Det så typiskt svenska att fika.

- Varsågod och ta kaffe och småkakor sa värdinnan.

I trappan fanns detta härliga fönster.

Sen cyklade jag hem i oktoberkvällen och såg på Skavlan. Det är en annan slags kultur det.

Turtlan

Bäst idag ...

Det var strax efter 11:e-september-eländet som jag första gången hörde talas om det där med ursprungsspråket och vad det kan betyda. I tv berättade en brandman i New York hur det blev när larmet kom och hans kollegor insåg att nu hade helvetet brakat loss, jo, då plötsligt surrade luften - inte av amerikanska/engelska - utan av polska, italienska och andra hemspråk!

När nånting riktigt hemskt eller känslosamt händer, då återgår vi till det ursprungliga .., då kommer barndomens språk fram i oss!

Själv minns jag en resa från Ystad till Lycksele och någonstans kring trakten av Umeå kom Radio Västerbotten in på bilradion och jag översköljdes av värme och började gråta .., det var den här känslan av att vila i sin egen dialekt.

Ett annat tillfälle: efter fem veckors vistelse i Sydamerika har vi, på vår väg hem, kommit till Skellefteå. Jag står vid entrén utanför Domus och plötsligt hör och ser jag tre äldre män som står  tillsammans och småpratar och deras dialekt är precis densamma som min pappas - han, som då inte längre är i livet -.
Ännu trettiotre år senare kan jag komma ihåg känslan av igenkänning och vad den gjorde med mig!

Allt det tänker jag på när jag läser underbara Karin Thunbergs krönika i Svenska Dagbladet idag.
(Hon ensam skulle kunna vara en orsak att förlänga prenumerationen på tidningen, men så blir det inte. Dödsannonserna är dessutom stela och tråkiga och det är mest överstar och direktörer och deras karriärer som det skrivs om).

Dagens Nyheter har vi under helgerna.
För mig är det inte dom storslagna rubrikerna som gör att jag formligen har ett kärleksförhållande till DN, nej, det är dom där små notiserna.

Som den här, här ovanför, till exempel.

Det får mig att bli inutivarm mest hela dagen och när jag lite senare idag ska stå bakom kassan, då ska jag tänka på just detta som Kjell Öberg i Täby har berättat om.

(Dessutom tycker jag om den numera så allmänt bespottade Hanne Kjöller, ja, hon är också en anledning till att jag gladeligen betalar prenumerationen!)

Framtidsplaner ...

Gissa, hur lycklig man blir, när man upptäcker att dom där två semesterdagarna som man har fått beviljade (VM-kval i fotboll på Friends Arena¨tisdag den 15/10) liksom genererar en hel veckas ledighet och det utan att man planerat det hela!

Ännu mera glädje blir det när båda döttrarna kommer ner nästa helg, ty då ska Fiéri återbördas till Ekerö.

Redan har det hojtas om diverse önskemål!

"Å, jag längtar efter pv:s gifflar!" skriver den äldsta.

"Min björnbärsmarmelad är snart slut!" skriver den yngre madamen.

Och själv ska jag lifta upp med töserna - så där så jag får en kväll extra i landet Uppland - och jag tänker på uppresan och vilket fika vi ska ha med och kanske kan vi, som förr om åren, sjunga den här sången när vi sitter där i bilen tillsammans?

Och kanske kan jag, när vi - hopefully - har kommit fram, borsta håret på Emma eller massera Emil på ryggen?

Och på måndagen ..., kanske jag kan gå på stan, om det nu inte är hällregn?

Och på tisdagkväll är det fotbollsmatch!

Steel City Anna skrev ett tankeväckande inlägg om vikten av längtan. Längtan med stort L.
Det är min nästan-bästa-gren - att längta - och nu kan jag lätt som en plätt arbeta lördag-söndag-måndag-tisdag- torsdag och fredag och tänk .., hela tiden ska längtansmoroten dingla framför mig.

U n d e r b a r t, är det!

Dagens fönster ...

Eckes, förstås.

Om jag inte hade träffat pv och någon gång - av någon anledning - flyttat till landet Halland, då hade drömmen varit att få hyra det lilla gula huset som ligger så nära bäcken och dom stora träden.

Aldrig blir ljuset såååå vackert, som just i ett av rummen!