All den där glädjen .., kommer ni ihåg den?

T a c k! säger jag.
Och tänk, vad ni brassade på .., från två bidrag till sex, i ett huj!

Någon fler som vill vara med?

Mejla då det bästa till bisse151@gmail.com, så vet ni vad jag gör.

Det bästa för Kattis .....

Hej Elisabet!

Det bästa i veckan för mig, det är att varje kväll få ligga under mjuka täcken på storsängen och läsa Harry Potter, högt, för en alldeles trollbunden sjuåring. 

Det är också bra och fint, att få ta del av andras glädjeämnen på din blogg!

Kramar 

Kattis

Det bästa för Lotha i Ångermanland ...

Snön såklart ..

Det är därför jag aldrig flyttar ifrån Norrland

Det är därför jag badar i kallt vatten för att försvara …

Det är helt enkelt min årstid =))

Och tydligen min minsta sons också =))

Kram Lotha

Det bästa för Eva i Tyresö ...

På förmiddagen var jag hos en tandhygienist. En för mig ny.....nu igen...

Jag talade om att jag var rädd gnällig och pjåskig.

Hon var helt förtjusande hela tiden och bedövade och arbetade noggrant i 45 min.

Hon var från Syrien ursprungligen men uppväxt i Sverige och gift med en svensk.

Hon var så innerligt rar att jag blev verkligen på gott humör 

Det kostade 700 kr som vanligt  och jag cyklade hem med några nya tandskötselpinaler bl.a. en liten vatten-fluor-spruta att använda på vissa ställen.

Jag har allt i en liten  korg som jag tar fram på kvällen vid tv:n ca 15 min .

Tandborstningen kommer lite senare.

Tilläggas bör att jag har inplantat som måste skötas och dåliga tandanlag efter mamma!

Vilken gullig tjej som i det läget kunde göra mig glad. 

Otroligt.

 

Kram från Eva i Tyresö

Det bästa för Monet i Frankrike ...

Det får bli det här. Att vi äntligen, efter fem utlandsår har hittat en riktig sushirestaurang. Inte så långt från oss heller - i den charmiga kustorten Carqueiranne (försök uttala det den som kan), den som påminner mig om Torekov.

Så alldeles fantastiskt gott var det och såå trevlig innehavare, skolad i sushikonst i flera år. Fransmännen är tveksamma till rå fisk, därför är japanska restauranger få härnere. Vardagslycka!

Hälsningar Monet.

Till Anna i Sheffield ...

Vykortet inhandlades på Fotografiska museet i Stockholm, nu för någon vecka sedan.

Och varför lägger jag in detta just nu?

Jo, för att jag alldeles nyss kom att lyssna till Johnny Cash (som alltid har varit en av mina favoriter ...) och det gjorde jag här.

Och så var det ju det här med glädjen ....

Glädje för Ulrika: det nya jobbet!

Menar ni verkligen att där inte fanns minsta lilla som gjorde hjärtat varmt under den senaste tiden?
Inte n å n t i n g?

Det här gjorde Hedgrenskans hjärta så där extravarmt! 

Och havet ..., värmde mitt hjärta!

Ta nu och tänk efter riktigt noga .., och så tjoppar ni iväg glädjeraderna till bisse151@gmail.com, så är ni med i dragningen och vill ni inte vinna någon dvd-film eller chili, så kan ni ju bara glädja andra med er hjärtevärme!

Idag är det tvärtom ....

För någon månad sedan ryckte jag upp vissna violer. Nu .., ser det ut så här!

Igår regn och rusk och mest hela dagen låg jag på soffan Ektorp och vilade onda knän.
Livet kändes bottenlöst trist.

På kvällen pratade jag länge med min störstasyster som bor på landet i Skåne .., (sånt känns bra, storasystrar är som mjuk bomull ibland!), tittade därefter på Hospitalet från Hilleröd på Själland , och så en liten stund från ett sjukhus i Australien (snart borde jag få tjänstgöra som AT-läkare ,-) och så sist av allt, såg vi Zlatan göra fyra mål och livet återvände.
Eller glädjen.

Lillhuset hos Ecke. Det är fönstret till höger som jag brukar fånga på bild.

Idag arbetade jag förmiddag och avlöste Lena i kassan och kom då att prata med en helt svartklädd musiker - tillika stamkund i affären - som ikväll ska hålla föredrag (eller skulle han bara lyssna ...? om gruppen Tages som var väldigt populära i min ungdom.

På väggen hemma i mitt tonårsrum hade jag mängder med bilder från tidningen Bildjournalen! 
En del var större än andra och kallades för "elefantbilder" och att Tages fanns på väggen, det minns jag tydligt.

Jag berättade att Tages en gång spelade på Borgen hemma i Malå och dagen därpå cyklade min sommarkamrat Karin (från Oxelösund, hon som bodde hos sin mormor och morfar som var våra närmaste grannar och liksom var lite finare än alla andra på gatan ...., ett eget bibliotek hade hennes morfar och en skinnklädd fåtölj och i familjen fanns en husa som hette Svea) och jag själv till hotellet och fick gruppmedlemmarnas autografer.
Jag minns ännu hur dom hade skrivit sina namn, så där oerhört flådigt och uträknat.



Då säger en annan man som väntar på sin tur, att "vet ni, min son bor på samma gata i Göteborg som Tommy Blom, ja, han som var medlem i Tages ...!" och så blir det lite surr om det också.

Sen, när jag kommer hem vid halvtvåtiden, dricker jag kaffe ute på altanen.
Solen flödar!
Det blåser friskt (i Steninge slog hööööga vågor mot piren och jag blev omåttligt sugen på ett hastigt dopp!) och Harry, som hela tiden sitter intill mig och viftar på svansen på det där alldeles speciella sättet som betyder "ge-mig-en-mackabit-nuuuu!", får verkligen en liten bit (eller flera) av Bosses Rågbröd (bakat idag i affären) och sen går vi på promenad ner mot bäcken till och förbi ödehuset och jag tänker att jag måste ringa och be om ny tid för röntgen av det vänstra knäet, fort gick det att komma till skott, ja, nu när allt är igång -  men just den dagen arbetar jag och det går säkert att ändra tiden -, men telefondamen är klar för dagen och nu får jag göra det i morgon i stället.

Och biljetterna till Sverige - Portugal i fotboll såldes slut på nolltid.
Det blir till att titta på tv, men det går ju det också.

Och för övrigt känns livet bra mycket bättre idag.
Så skönt.

Tack från Portugal!

Förra veckans vinst, skänkt av Eva på Frösön, hamnade i Porto!

Annas vänstra hand.

"Så såg den ut idag, från lunchen och framåt. Tänk att det var precis idag när jag var hemma på lunchen (händer inte ens en gång i månaden) som posten hade kommit med ett litet paket till mig!

Jätteglad är jag för de här armbanden som passar fint vid sidan av klockan på min vänsterhand. Tackar, tackar.

För övrigt har jag höger tumme upp och befinner mig vid 8 på en tiogradig skala!

Hälsn annannan."

Torsdagsfönstret ...

Ett litet fönster från min by. 

När vi gick hem i gränderna från den stora chokladfesten.

Kram

Monet

Och så ett eftermiddagsfönster ...

...."eller rättare sagt en balkongdörr hos mamma.

Pelargonerna blommar på för fullt så fina. Ute är det en regnig oktoberdag.

Här ska det röjas i källarförrådet. Det är såååå mycket där säger hon....

Då har hon inte sett mitt och tur är nog det ;-)

Turtlan."

Och så här går det till ....

Inte en kinesisk expedit, utan rara Johanna på Hemköp i Haverdal.

I inlägget med den kinesiska inköpslistan berättar Helena/Cruella lite om hur det är att handla i ett snabbköp i en helt annan kultur än vår.
Så jag ställde ett antal frågor och undrade om hon inte kunde berätta lite om hur det går till?
Ååå, så intressant jag tycker att sånt är!!

Ostdisk i Ystad, i lilla Fridhems Livs. Långt ifrån Kina!

Och snäll som hon är, så berättade hon.
Så här:

"Jag sa att snabbköp är sig ganska lika världen över, men när jag tänker efter är det förstås en hel del som skiljer. För det första är det väldigt mycket personal här. Kina är ju ett låglöneland, så det är inget konstigt med det. "Huanying, huanying" gastas det till höger och vänster var man går i affären - "välkommen, välkommen". Jag ler lite vagt och obestämt för det mesta. Vill jag ha hjälp är det oftast ganska svårt med språket. Jag kan ingen kinesiska än, och kunskaperna i engelska här är ganska obefintliga som helhet. Men någon brukar det vara som kan komma och ryta "DON'T HAVE" när jag frågar efter maskindiskmedel. Det är inte så vanligt med diskmaskin här. De flesta har tydligen värmeskåp hemma där man hettar upp porslinet efter handdiskningen för att döda bakterier.

Kinesiska snabbköp av större slag har ofta en blandning av det vi är vana vid, det vill säga förpackade varor i rätlinjiga diskar och rader, och olika sorters färskvaror, alltifrån grillade kycklingar och ankor och vaktlar till levande fiskar och räkor i akvarier. Tillredd fågel hackas noggrant i småbitar så att varje tugga säkert ska innehålla ett gott och knaprigt litet ben eller en broskbit. Sådant är ingen problem för en kines utan bara gott och intressant i munnen. För den som ska peta kycklingköttet av benen för att göra exempelvis en sallad är det lite knepigare... 
Är jag snabb hinner jag hejda dem. Man kan också köpa ångade dumplings och diverse ångkokta bullar med olika sorters fyllning och så förstås nudlar och grönsaker med olika tillbehör att ta med.

När man väl kommer till kassan ställer man upp sin korg eller kör fram vagnen så att kassörskan kan lyfta upp varorna och skanna dem en och en. Oftast inget band. Varorna åker så ned i en annan korg som jag sedan får kånka med till en packstation. Påse har jag köpt av kassörskan eller har med mig. När de sagt "Nihao" (hej) säger de något annat som jag antar betyder antingen "Vill du ha en påse" eller "Har du medlemskort" och jag brukar svara nej, det blir rätt hur som helst:-)

Jag måste säga att jag uppfattar alla jag möter i serviceyrken som mycket vänliga och serviceinriktade - men det blir svårt ibland när man inte förstår varandra. Då är å andra sidan den glada vänligheten ett stort plus, ingen part behöver känna sig förlägen. Det har hänt att vi som västerlänningar har fått gå förbi i kön, vilket ju känns helfånigt, men på det stora hela tycker jag att det känns rätt avslappnat och fungerar bra. Jag har slutat lägga märke till att folk tittar på mig, men de gör de nog. Jag åker ofta tunnelbana och är då den enda västerlänningen så långt jag kan se -och det är MYCKET folk överallt."

/Helena