Det bästa för Cecilia N ...
Hej!
Kan det möjligen vara att jag har badat i havet i år?
Häromdagen var det så fantastiskt väder så efter middagen (eller
kvällsmaten, det beror på vilken breddgrad man befinner sig) for jag och
maken och hunden till havsbadet och kastade oss i det våta alla tre.
Jag hoppas att det blir fler tillfällen i sommar.
Cecilia N/
// Andra som delat med sig av glädjen: här är en.
lördag 12 juli 2014
Bästa sommarpratet hittills ...
Bildtext: Starokostiantyniv, Ukraina, 10.00
"Min dotter Vladislava på daghemmet där hon är mellan klockan åtta och fem på dagarna. Hon är fem och ett halvt år. I det här rummet brukar de 25 barnen vila i ett par timmar om dagen."
Foto: Mykola Velychko.
I var sin solstol ute på altanen har vi suttit - närapå andäktigt tysta -, pv och jag själv.
Vi har lyssnat till "Sommar" av och med fotografen/förläggaren Jeppe Wikström.
Det visade sig bli ett helt fantastiskt program!
Inte bara för att sommarprataren var mästerlig på att prata - han vågade ha pauser mellan orden - (nånting för mig kanske ...), lägg därtill att innehållet kändes viktigt.
Bildtext: Arbetet kan vänta en stund. Två kontorsanställda tar en svängom mellan pappershögar och kontorsmöbler. Foto: Ana Cláudia Rohloff.
Bland allt som denne man tog upp (kärleken till skärgården .., till kvinnan som befann sig på Åland ..., Håkan Hellström .., vad han fick veta under en taxiresa i Göteborg ., och mycket, mycket annat) fanns bland annat detta med Bildens betydelse.
Och han berättade om sitt projekt "A day in the world", en jättetjock fotobok med tusen bilder från hela världen, tagna av såväl amatörer som proffs, allt under en och samma dag, nämligen den 15:e maj 2012.
Den boken fick jag i present av min äldsta dotters svärföräldrar, Maggan och Bertil i Upplands Väsby! Vilken gåva!! För mig nästan den finaste jag någonsin fått!
Och missade ni programmet, rekommenderas det å det varmaste!
 |
| Bild från boken A day in the world. Man vill bara krama om henne! |
Bildtext: Starokostiantyniv, Ukraina, 10.00
"Min dotter Vladislava på daghemmet där hon är mellan klockan åtta och fem på dagarna. Hon är fem och ett halvt år. I det här rummet brukar de 25 barnen vila i ett par timmar om dagen."
Foto: Mykola Velychko.
I var sin solstol ute på altanen har vi suttit - närapå andäktigt tysta -, pv och jag själv.
Vi har lyssnat till "Sommar" av och med fotografen/förläggaren Jeppe Wikström.
Det visade sig bli ett helt fantastiskt program!
Inte bara för att sommarprataren var mästerlig på att prata - han vågade ha pauser mellan orden - (nånting för mig kanske ...), lägg därtill att innehållet kändes viktigt.
 |
| Rio de Janeiro, Brasilien, 16:13. Och här blir man (jag) sprallglad av bilden! |
Bildtext: Arbetet kan vänta en stund. Två kontorsanställda tar en svängom mellan pappershögar och kontorsmöbler. Foto: Ana Cláudia Rohloff.
Bland allt som denne man tog upp (kärleken till skärgården .., till kvinnan som befann sig på Åland ..., Håkan Hellström .., vad han fick veta under en taxiresa i Göteborg ., och mycket, mycket annat) fanns bland annat detta med Bildens betydelse.
Och han berättade om sitt projekt "A day in the world", en jättetjock fotobok med tusen bilder från hela världen, tagna av såväl amatörer som proffs, allt under en och samma dag, nämligen den 15:e maj 2012.
Den boken fick jag i present av min äldsta dotters svärföräldrar, Maggan och Bertil i Upplands Väsby! Vilken gåva!! För mig nästan den finaste jag någonsin fått!
Och missade ni programmet, rekommenderas det å det varmaste!
Det bästa för aliceotigris ...
Jag gjorde som du sa, skickade in fast jag aldrig gjort det förr.
Veckans bästa var att Tigris Ferm hämtade sig från sin magsjuka.
Ett tag var vi väldigt oroliga men nu är hon precis som vanligt igen.
// Elisabet säger: åååå, sicken vacker katt du har och ååå, så glad jag blev när jag upptäckte att någon som aldrig skickat in tidigare, ja, verkligen gjorde slag i saken!! Om det är någon eller några fler som gärna vill vara med, men känner att det är som att "tränga sig på" - glöm det !! -, ju mera glädje som delas, desto bättre!
Det är ju det allt handlar om.
Vinsterna är bara som bonus.
Så tack, säger jag till dig, Tigris Ferms matte!
Jag gjorde som du sa, skickade in fast jag aldrig gjort det förr.
Veckans bästa var att Tigris Ferm hämtade sig från sin magsjuka.
Ett tag var vi väldigt oroliga men nu är hon precis som vanligt igen.
// Elisabet säger: åååå, sicken vacker katt du har och ååå, så glad jag blev när jag upptäckte att någon som aldrig skickat in tidigare, ja, verkligen gjorde slag i saken!! Om det är någon eller några fler som gärna vill vara med, men känner att det är som att "tränga sig på" - glöm det !! -, ju mera glädje som delas, desto bättre!
Det är ju det allt handlar om.
Vinsterna är bara som bonus.
Så tack, säger jag till dig, Tigris Ferms matte!
Liten hälsning från friherrinnan ...
Lena, Skorpion .., före detta arbetskamrat som är en hejare på det här med hästar.
De gånger hon kammat hem större vinster på jobbets ATG-andelar, har jag förstås inte köpt någon.
Surt, sa räven ...
Här sitter hon och bläddrar i förra omgångens förstapris: Nostalgiboken från Monet.
Idelig igenkänning!
Lena, Skorpion .., före detta arbetskamrat som är en hejare på det här med hästar.
De gånger hon kammat hem större vinster på jobbets ATG-andelar, har jag förstås inte köpt någon.
Surt, sa räven ...
Här sitter hon och bläddrar i förra omgångens förstapris: Nostalgiboken från Monet.
Idelig igenkänning!
En lördag i juli ...
Herr pensionatsvärden läser GP och DN .., dricker kaffe och kalasar på ett Mariekex.
Det är Eldorados variant och det förvånar mig storligen att ett annat företag kan använda namnet "Mariekex", jag trodde nog att det var lika skyddat som falukorv?
Inte långt ifrån husse ligger harry och är glad och tacksam över att solen inte gassar lika mycket som igår. Det är harrys matte också - glad över - alltså.
Lite dämpad är han allt.
Kanske saknar han Nelly som kom på besök, eller kanske saknar han AP som i harrys ögon är den bästa ledaren .., tillsammans med henne går han fot och viftar på svansen och inte morrrar han åt andra hundar och vi blir knäckta och tänker att vad har hon för nånting som vi så helt saknar ...?
Pondus, förstås.
När husse tar harry i koppel, ropar AP: "Sträck på ryggen!! Visa att du är ledare pv!" och han sträcker och har sig så han nästan får ont i nacken.
Hon som går bakom och är matte ler ....
Och harrys matte - som är jag -, dricker kaffe ur nya muggen, inhandlad på någon Ica Maxi längs vägen från norr till söder. Å, så jag tycker om den! Jag tror - men det är en gissning - att formgivaren är en kvinna. Det skulle vara intressant att veta om det verkligen är så.
Till höger om dörren skymtar en tom spaljé.
Där har humlen ryckts upp med rötterna och där ska nu - hopefully - blåregnet trivas.
All humle ska bort .., den drabbas var sommar av nån slags spinn och kvar blir bara själva nervtrådarna och ett klibb ., nej, det får bli klematis i stället på övriga platser.
Inte ens jag själv deppar .., nej, nu är jag less på det här eländet, men synd är det, för till en början är humlen verkligen så fin, så fin.
I Dikanäs, i det som en gång var min mammas barndomshem, växer humlen så här fint.
Inte tillstymmelse till ohyra där inte!
En gång i min barndom hade jag fått följa mamma till Dikanäs och jag tror att det var slåtter och jag gick in i huset för att kissa. Då upptäckte jag att några av korna stod och glodde in genom fönstret och jag blev rädd och vågade inte gå ut igen. Så dum jag kände mig!
Och mamma var inte rädd för nånting och tjuren som en gång kommit loss i lagården, den fixade hon också - hon ropade att jag skulle springa upp på höskullen och så tog hon en grep och viftade och hade sig och efter en stund var tjuren på plats -.
"Vilket litet harhjärta du är Eliza!" sa hon ofta.
Så när vi nu besökte Dikanäs och jag stod där på bron, då tänkte jag på korna och på mamma och att jag nog fortfarande är ett litet harhjärta, men det är okej.
Alla kan omöjligen vara modiga.
Nu är klockan 12:47 .., nu ska jag invänta dagens Sommarpratare.
Igår reprislyssnade jag till Dregen.
Det var inte det sämsta.
Tänk, att man kan komma tillbaka från ett riktigt hårt och tufft leverne med alkohol och droger .., det är ju en himla tur! När jag, under programmets gång, googlar fram en bild av denne Dregen, tänker jag att han ser snäll ut, den kaxiga tatuerarattityden till trots.
Herr pensionatsvärden läser GP och DN .., dricker kaffe och kalasar på ett Mariekex.
Det är Eldorados variant och det förvånar mig storligen att ett annat företag kan använda namnet "Mariekex", jag trodde nog att det var lika skyddat som falukorv?
Inte långt ifrån husse ligger harry och är glad och tacksam över att solen inte gassar lika mycket som igår. Det är harrys matte också - glad över - alltså.
Lite dämpad är han allt.
 |
| AP, Nelly, Micke, harry och pv. |
Kanske saknar han Nelly som kom på besök, eller kanske saknar han AP som i harrys ögon är den bästa ledaren .., tillsammans med henne går han fot och viftar på svansen och inte morrrar han åt andra hundar och vi blir knäckta och tänker att vad har hon för nånting som vi så helt saknar ...?
Pondus, förstås.
När husse tar harry i koppel, ropar AP: "Sträck på ryggen!! Visa att du är ledare pv!" och han sträcker och har sig så han nästan får ont i nacken.
Hon som går bakom och är matte ler ....
Och harrys matte - som är jag -, dricker kaffe ur nya muggen, inhandlad på någon Ica Maxi längs vägen från norr till söder. Å, så jag tycker om den! Jag tror - men det är en gissning - att formgivaren är en kvinna. Det skulle vara intressant att veta om det verkligen är så.
 |
| Blåregn som en dag - möjligen kväll -, ska välla ut över väggen. Är det tänkt. |
Till höger om dörren skymtar en tom spaljé.
Där har humlen ryckts upp med rötterna och där ska nu - hopefully - blåregnet trivas.
All humle ska bort .., den drabbas var sommar av nån slags spinn och kvar blir bara själva nervtrådarna och ett klibb ., nej, det får bli klematis i stället på övriga platser.
Inte ens jag själv deppar .., nej, nu är jag less på det här eländet, men synd är det, för till en början är humlen verkligen så fin, så fin.
I Dikanäs, i det som en gång var min mammas barndomshem, växer humlen så här fint.
Inte tillstymmelse till ohyra där inte!
En gång i min barndom hade jag fått följa mamma till Dikanäs och jag tror att det var slåtter och jag gick in i huset för att kissa. Då upptäckte jag att några av korna stod och glodde in genom fönstret och jag blev rädd och vågade inte gå ut igen. Så dum jag kände mig!
Och mamma var inte rädd för nånting och tjuren som en gång kommit loss i lagården, den fixade hon också - hon ropade att jag skulle springa upp på höskullen och så tog hon en grep och viftade och hade sig och efter en stund var tjuren på plats -.
"Vilket litet harhjärta du är Eliza!" sa hon ofta.
Så när vi nu besökte Dikanäs och jag stod där på bron, då tänkte jag på korna och på mamma och att jag nog fortfarande är ett litet harhjärta, men det är okej.
Alla kan omöjligen vara modiga.
Nu är klockan 12:47 .., nu ska jag invänta dagens Sommarpratare.
Igår reprislyssnade jag till Dregen.
Det var inte det sämsta.
Tänk, att man kan komma tillbaka från ett riktigt hårt och tufft leverne med alkohol och droger .., det är ju en himla tur! När jag, under programmets gång, googlar fram en bild av denne Dregen, tänker jag att han ser snäll ut, den kaxiga tatuerarattityden till trots.
Nästa veckas vinster ...
Förstapriset är en klädnypepåse som är större än vad bilden visar .., och den lilla påsen (som måhända inte är politiskt korrekt, det borde kanske ha varit en man som stått där med dammsugaren ...) inhandlades på Musolles museum inte långt från där Gunnar bor.
För övrigt ett alldeles fantastiskt litet museum, väl värt ett besök om man har vägarna förbi.
När det var dags att betala, satt Karin Rickardsson i den lilla musei-kassan.
Ja, hon satt inte i själva kassaapparaten, men intill.
Denna Karin visade sig vara en sååå rar och vänlig madame och var - i sig själv - värd hela besöket!
Tänk, så mycket det betyder med vänliga människor!
Från hemifrånresan finns det många såna, ja, människor som har förgyllt ens dagar.
Kassörskan på Ica-Tallen i Vilhelmina, till exempel.
Hon gjorde verkligen mitt hjärta varmt och när jag körde tillbaka till Kolgårdens campingplats (med kassen fylld med frukostmat), kände jag mig så glad och lycklig.
Det var till stor del den kvinnans förtjänst.
Tröstpriset är en helt ljufvlig liten äggformad tvål i en likaledes ljufvlig "ask".
Det är Monet som sprider den glädjen!
Tack snälla!
Såja, det är det bara att börja grunna på vad som var det bästa.
Eller ÄR.
Ni vet ju att det inte är så noga .., det viktiga är ju att vi delar med oss!
Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så .. ja, ni kan det där nu.
Och är där någon som a l d r i g varit med, men tänker .., "ååå, jag skulle ju gärna, men det känns så dumt ..., alla tycks känna varandra ..., glöm den tanken!! Kom med! Du ryms du med! Och du är så innerligt välkommen! Och är du en sån som har varit med ofta och tänker .., "nej, men jag kan inte .. jag har ju vunnit så ofta!" - glöm den tanken också - !
Hit kommer vinster så det räcker och blir över .., det vore ju bedrövligt om allt blev liggande här hos oss! Nej, kom igen nu, alla rara, goa vänner!
Förstapriset är en klädnypepåse som är större än vad bilden visar .., och den lilla påsen (som måhända inte är politiskt korrekt, det borde kanske ha varit en man som stått där med dammsugaren ...) inhandlades på Musolles museum inte långt från där Gunnar bor.
För övrigt ett alldeles fantastiskt litet museum, väl värt ett besök om man har vägarna förbi.
När det var dags att betala, satt Karin Rickardsson i den lilla musei-kassan.
 |
| Lillasyster med höger tumme upp. |
Ja, hon satt inte i själva kassaapparaten, men intill.
Denna Karin visade sig vara en sååå rar och vänlig madame och var - i sig själv - värd hela besöket!
Tänk, så mycket det betyder med vänliga människor!
Från hemifrånresan finns det många såna, ja, människor som har förgyllt ens dagar.
Kassörskan på Ica-Tallen i Vilhelmina, till exempel.
Hon gjorde verkligen mitt hjärta varmt och när jag körde tillbaka till Kolgårdens campingplats (med kassen fylld med frukostmat), kände jag mig så glad och lycklig.
Det var till stor del den kvinnans förtjänst.
Tröstpriset är en helt ljufvlig liten äggformad tvål i en likaledes ljufvlig "ask".
Det är Monet som sprider den glädjen!
Tack snälla!
Såja, det är det bara att börja grunna på vad som var det bästa.
Eller ÄR.
Ni vet ju att det inte är så noga .., det viktiga är ju att vi delar med oss!
Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så .. ja, ni kan det där nu.
Och är där någon som a l d r i g varit med, men tänker .., "ååå, jag skulle ju gärna, men det känns så dumt ..., alla tycks känna varandra ..., glöm den tanken!! Kom med! Du ryms du med! Och du är så innerligt välkommen! Och är du en sån som har varit med ofta och tänker .., "nej, men jag kan inte .. jag har ju vunnit så ofta!" - glöm den tanken också - !
Hit kommer vinster så det räcker och blir över .., det vore ju bedrövligt om allt blev liggande här hos oss! Nej, kom igen nu, alla rara, goa vänner!
Dagens fönster ...
Från Köpmansmagasinet i Smygehuk kommer detta fönster.
Havet kanske skymtar. Vi har köpt ett härligt nyckelskåp till vår nya lya. Jag köpte ett rött hjärta i keramik att hänga på väggen där också.
Hälsningar Turtlan.
Havet kanske skymtar. Vi har köpt ett härligt nyckelskåp till vår nya lya. Jag köpte ett rött hjärta i keramik att hänga på väggen där också.
Hälsningar Turtlan.
fredag 11 juli 2014
Det bästa för Ingela i Ystad ...
Det måste ju vara att jag äntligen har blivit klar med min sovrumsrenovering.
Jag har fortfarande semester 1,5 vecka till och snart blir det väderomslag om gud vill och tygen håller....jag hatar när det är för varmt ute då jag inte kan vara i solen.
Varma semesterhälsningar
Ingela i Ystad
Det måste ju vara att jag äntligen har blivit klar med min sovrumsrenovering.
Jag har fortfarande semester 1,5 vecka till och snart blir det väderomslag om gud vill och tygen håller....jag hatar när det är för varmt ute då jag inte kan vara i solen.
Varma semesterhälsningar
Ingela i Ystad
Eftermiddag ...
I min barndom fick jag ibland följa mamma till Filadelfia och lyssna till allt som kunde hända den som inte lät sig frälsas. Det var hemska saker det.
Icke allenast skulle man skära tänder, nej, där skulle vara en evig eld.
Hett som sjutton!
Idag, när solen gassade som allra mest och efter fyra timmar på stranden, tänkte jag på den där elden.
När jag inte tänkte på den saken, läste jag ut boken ..., Torgny Lindgrens "Klingsor".
Idén att läsa om den igen, var bra.
För övrigt har vi - äntligen - enats om nya fönster till huset.
Spröjsade, som kanske passar bättre än dom tidigare.
I min barndom fick jag ibland följa mamma till Filadelfia och lyssna till allt som kunde hända den som inte lät sig frälsas. Det var hemska saker det.
Icke allenast skulle man skära tänder, nej, där skulle vara en evig eld.
Hett som sjutton!
Idag, när solen gassade som allra mest och efter fyra timmar på stranden, tänkte jag på den där elden.
När jag inte tänkte på den saken, läste jag ut boken ..., Torgny Lindgrens "Klingsor".
Idén att läsa om den igen, var bra.
För övrigt har vi - äntligen - enats om nya fönster till huset.
Spröjsade, som kanske passar bättre än dom tidigare.
Ikväll blir det dragning ....!
Och så här i sommartider är det lite mer knapert med deltagare, men å andra sidan .., så ökar ju vinstchansen!
Följande är med i dragningen, det är:
mossfolk som gladdes åt guldklimpen/pricken som nu kommit till världen
annannan, hon hade pilgrimsvandrat.
"Att vi genomförde en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela! 115 kilometer på sex dagar och en upplevelse det är svårt att sätta ord på, fast jag har ändå försökt lite grann på min blogg den senaste veckan."
Turtlans glädje var även den stooooor, hon och M har äntligen hittat ett hus och det blev deras!
Friherrinnan i Steninge hade varit på ett äldreboende och besökt en gammal bekant!
Babsan i Uppsala skriver så här ...
"Hej på dig.
Det bästa i veckan var att jag tog "lillsemester" alldeles själv och åkte ut till ön!Oj vad gott jag har mått.Sovit länge,händer ytterst sällan.Promenader,sett film ,läst och ätit i mitt tycke gott..Det andra bästa var att svägerskans katt Sune ,som är en upphittad stackare vågade sig in i mitt kök och fick lite gravad lax.Jag tror han kommer in nästa gång med. Blir till att köpa lite gott och vara beredd./Kram från Babsan."
Eva på Frösön, men nu på Rödön berättar om sin glädje ...
"Egentligen har det inte hänt så mycket den senaste veckan. Jag har mest gått här i skogsbrynet och skrotat. Hämtat in ved flera gånger per dag och eldat i kaminen. Ingen sommar här än. Glädjeämnet har varit att det, trots kyla, blommar så fint i vår lilla trädgård. Nyponrosen är helt vit av små vackra blommor.
Ett litet det bästa till är, jag har äntligen blivit färdig med en tavla som jag har jobbat med i tre månader. Inspirationen har fattats men nu, helt plötsligt, fanns den där igen.
Kram Eva,"
Bästa
hälsningar
Ann"
// Kommer ni ihåg vinsterna?
Jo, det är underbara Nostalgiboken, plus en fransk mattidning.
Båda vinsterna skänkta av Monet i Frankrike!
Tack snälla!
Vill någon fler vara med, så häng bara på!
Mejla glädjen till bisse151@gmail.com, så får även du vara med i glasbyttan!
 |
| Det bästa för mossfolk: lille Noah .... |
Och så här i sommartider är det lite mer knapert med deltagare, men å andra sidan .., så ökar ju vinstchansen!
Följande är med i dragningen, det är:
mossfolk som gladdes åt guldklimpen/pricken som nu kommit till världen
annannan, hon hade pilgrimsvandrat.
"Att vi genomförde en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela! 115 kilometer på sex dagar och en upplevelse det är svårt att sätta ord på, fast jag har ändå försökt lite grann på min blogg den senaste veckan."
Turtlans glädje var även den stooooor, hon och M har äntligen hittat ett hus och det blev deras!
Friherrinnan i Steninge hade varit på ett äldreboende och besökt en gammal bekant!
Babsan i Uppsala skriver så här ...
"Hej på dig.
Det bästa i veckan var att jag tog "lillsemester" alldeles själv och åkte ut till ön!Oj vad gott jag har mått.Sovit länge,händer ytterst sällan.Promenader,sett film ,läst och ätit i mitt tycke gott..Det andra bästa var att svägerskans katt Sune ,som är en upphittad stackare vågade sig in i mitt kök och fick lite gravad lax.Jag tror han kommer in nästa gång med. Blir till att köpa lite gott och vara beredd./Kram från Babsan."
Eva på Frösön, men nu på Rödön berättar om sin glädje ...
"Egentligen har det inte hänt så mycket den senaste veckan. Jag har mest gått här i skogsbrynet och skrotat. Hämtat in ved flera gånger per dag och eldat i kaminen. Ingen sommar här än. Glädjeämnet har varit att det, trots kyla, blommar så fint i vår lilla trädgård. Nyponrosen är helt vit av små vackra blommor.
Ett litet det bästa till är, jag har äntligen blivit färdig med en tavla som jag har jobbat med i tre månader. Inspirationen har fattats men nu, helt plötsligt, fanns den där igen.
Kram Eva,"
Och slutligen, STORARTAT som skriver så här ..
"Det bästa förra veckan var otvetydigt när Ann
B. ringde och erbjöd mig att delta i konsthantverksutställningen, som är i
ett gammalt segelmakeri i Skärhamn på Tjörn första veckan i augusti.
Där kommer jag att vara i sällskap med två keramiker, två som målar i olja
och en grafiker och så jag då.
Det känns lite konstigt, eftersom jag aldrig tänkt på mina kläder och annat
jag gör som konsthantverk, men sånt stärker ju självkänslan och
identiteten.
Segelmakeriet ligger nere i hamnen och det är massor med turister och
seglare som besöker Skärhamn på sommaren, inte minst för Akvarellmuseets skull
och i sommar ställer Lars Lerin ut också, precis som jag!
Om ni har vägarna förbi så titta in och säg hej! Och har vi inte träffats
tidigare, så är detta ett gyllene tillfälle.
PS Och om man vill så får man hemskt gärna sprida affischen om utställningen vidare. Ds.
PS Och om man vill så får man hemskt gärna sprida affischen om utställningen vidare. Ds.
Ann"
// Kommer ni ihåg vinsterna?
Jo, det är underbara Nostalgiboken, plus en fransk mattidning.
Båda vinsterna skänkta av Monet i Frankrike!
Tack snälla!
Vill någon fler vara med, så häng bara på!
Mejla glädjen till bisse151@gmail.com, så får även du vara med i glasbyttan!
En vanlig fredag ...
... upptäcker man att någon är i badrummet när man kliver upp vid halvsjutiden .., å, det är yngsta dottern AP som är uppe och igång och tant Nelly har väntat utanför vår sovrumsdörr och blir glad och viftar på svansen när harry äntligen vaknar.
Sen blir det frukost och så småningom tidig lunch; vi sitter under ett grönt parasoll ute på altanen och vips, är allting över och det blir tomt och tyst, så där som när barn ger sig av .., och pv bakar bröd och bullar i 30 graders värme och jag nästan dör, men ska ta den rosavitrandiga stolen till stranden och även Torgny Lindgrens bok "Klingsor", den som jag läser om.
Igårkväll upptäckte vi fyra igelkottsungar som kom på parad från vedboden!
Ååååå, så fina dom var!! '
Att vi har en vuxen igelkott, det har vi vetat om - jag mötte den vid växthuset klockan fyra på morgonen när vi kom hem från semesterresan -, men inte att den hade ungar!
En av dem var aningen vitare om nosen än de övriga .., och det hördes prassel från rabarberbladen och under vinbärsbuskarna och ikväll ska jag sätta mig ute och invänta dem!
Härligt med tillökning i familjen!
 |
| Nelly och AP i soffan Ektorp ... Eller på. |
... upptäcker man att någon är i badrummet när man kliver upp vid halvsjutiden .., å, det är yngsta dottern AP som är uppe och igång och tant Nelly har väntat utanför vår sovrumsdörr och blir glad och viftar på svansen när harry äntligen vaknar.
Sen blir det frukost och så småningom tidig lunch; vi sitter under ett grönt parasoll ute på altanen och vips, är allting över och det blir tomt och tyst, så där som när barn ger sig av .., och pv bakar bröd och bullar i 30 graders värme och jag nästan dör, men ska ta den rosavitrandiga stolen till stranden och även Torgny Lindgrens bok "Klingsor", den som jag läser om.
Igårkväll upptäckte vi fyra igelkottsungar som kom på parad från vedboden!
Ååååå, så fina dom var!! '
Att vi har en vuxen igelkott, det har vi vetat om - jag mötte den vid växthuset klockan fyra på morgonen när vi kom hem från semesterresan -, men inte att den hade ungar!
En av dem var aningen vitare om nosen än de övriga .., och det hördes prassel från rabarberbladen och under vinbärsbuskarna och ikväll ska jag sätta mig ute och invänta dem!
Härligt med tillökning i familjen!
Fredagsfönstret ...
Hoppas att ni har härliga sommardagar.
Sitter
och "jobbar" med lite bilder från vår semester som nu är slut (för
denna omgång) och hittade ett fönster som du kanske skulle kunna vara
intresserad av.
Efter att ha travat runt i Linköping utan att hitta nåt särskilt intressant att fotografera, så hittade vi av ren tur till det som kallas för Gamla Linköping.
Dit hade fraktats gamla byggnader från staden, när rivnings och nybyggnadsfasen inleddes under 50-60-talen.
Visst kan man tycka att dessa friluftsmuséer är lite tillrättalagda (i alla fall för oss som gillar ruffigare miljöer), men det finns oftast fina detaljer att fotografera.
Här fanns en hel del intressant, av både det ena och andra. Bl.a. den här leksaksaffären, vars fönster nu flyger genom cyberspace till dig Elisabet.
♥ ♥ ♥
afBabs
Hej Elisabet!
Hoppas att ni har härliga sommardagar.
Efter att ha travat runt i Linköping utan att hitta nåt särskilt intressant att fotografera, så hittade vi av ren tur till det som kallas för Gamla Linköping.
Dit hade fraktats gamla byggnader från staden, när rivnings och nybyggnadsfasen inleddes under 50-60-talen.
Visst kan man tycka att dessa friluftsmuséer är lite tillrättalagda (i alla fall för oss som gillar ruffigare miljöer), men det finns oftast fina detaljer att fotografera.
Här fanns en hel del intressant, av både det ena och andra. Bl.a. den här leksaksaffären, vars fönster nu flyger genom cyberspace till dig Elisabet.
torsdag 10 juli 2014
Den här värmen ....
... tar nästan kål på oss.
Man får mest gjort under tidig förmiddag.
Tvättmaskinen går för runt .., lakan torkar på mindre än en halvtimme!
Mellan
varven lägger jag mig på soffan och tittar i den helt underbara boken
som jag köpte på Akvarellmuséet i Skärhamn, "Naturlära" av och med Lars
Lerin.
Tänk, att man kan bli på gränsen till förälskad i en bok!
Ni kan förresten stryka orden "på gränsen".
Fyrahundra kronor kostade den.
Den är värd precis vartenda öre.
Boken är tung och egentligen omöjlig att hålla i om man ligger ner, men man kan ju ta det som träning.
Gäddhängsträning.
Och det bästa med boken, det är texterna vid sidan om.
Sånt tycker jag om .., blandningen av bild och text.
Allt är inte målningar, där finns även fotografier.
Tänk, vilken tapet det skulle bli!
Och tankar och mera texter.
Vilken fin present detta blev till mig själv!!
Tack AFA och tack Elisabet!
Man får mest gjort under tidig förmiddag.
Tvättmaskinen går för runt .., lakan torkar på mindre än en halvtimme!
Tänk, att man kan bli på gränsen till förälskad i en bok!
Ni kan förresten stryka orden "på gränsen".
Fyrahundra kronor kostade den.
Den är värd precis vartenda öre.
Boken är tung och egentligen omöjlig att hålla i om man ligger ner, men man kan ju ta det som träning.
Gäddhängsträning.
Allra mest tycker jag om Lerins målningar av björkar, fiskar och fåglar.
Titta, man riktigt känner hur tjocka fiskarna är!
Och den där döda blicken.
Sånt tycker jag om .., blandningen av bild och text.
Allt är inte målningar, där finns även fotografier.
Tänk, vilken tapet det skulle bli!
Och tankar och mera texter.
Vilken fin present detta blev till mig själv!!
Tack AFA och tack Elisabet!
Dagens fönster ...
Sex fönster från det som en gång var min mammas barndomshem.
Och tänk .., så fint det hade varit om alla fönster varit som dom spröjsade, som säkerligen är någorlunda originalmodell!
Här i det gula huset ska det också bytas fönster .., återstår nu att se om vi kan komma överens :)
Sex fönster från det som en gång var min mammas barndomshem.
Och tänk .., så fint det hade varit om alla fönster varit som dom spröjsade, som säkerligen är någorlunda originalmodell!
Här i det gula huset ska det också bytas fönster .., återstår nu att se om vi kan komma överens :)
Det bästa för mossfolk ...
Nu var det ett tag sedan jag skickade ett bidrag till ”Det bästa”.
Det här är inte bara veckans utan mitt livs bästa!
// Elisabet säger: och vilken liten go krabat det tydligen blev!!
Nu var det ett tag sedan jag skickade ett bidrag till ”Det bästa”.
Det här är inte bara veckans utan mitt livs bästa!
// Elisabet säger: och vilken liten go krabat det tydligen blev!!
onsdag 9 juli 2014
Onsdag ...
Den tar liksom aldrig slut, värmen.
Vi går ner till havet - eller jag moppar och pv cyklar - och sätter oss som vanligt närmast vattnet .., pv har med sig den grekiska parasollen som numera är tämligen luggsliten och själv sträcker jag ut i solstolen; den som erfordrar vissa akrobatiska övningar innan man tar sig upp ( i varje fall om man för ett par månader sedan fick ny knäprotes).
Torgny Lindgrens senaste alster, "Klingsor", gör mig sällskap.
Nu läser jag om den.
Nackdelen med att läsa fort, är att man tappar bort sig.
Så är det för mig, kanske inte för andra.
Men nu tar jag det lugnt .., vänder blad och njuter av språket, allt medan barnfamiljer (dom flesta tycks vara från stockholmstrakten av dialekten att döma) plaskar omkring i det nästan ljumma vattnet. Och långt där ute ser jag Eva från Tyreös dotter med sina tre barn.
Dottern är - precis som sin far och som pv - mörk i skinnet, har nästan svart hår och bruna ögon.
Hon är ofattbart vacker.
Anna-Lena, sköterska på vårdcentralen inte långt härifrån, dyker upp.
"Hej du ..., jag vill bara tala om att det finns en stor brännmanet där ute ...!" säger hon som nu har semester från sköterskejobbet.
Ibland är pv hjältemodig och det är han när han promenerar ut i havet .., letar reda på den stora maneten med sina lååånga tentakler/trådar .., tar den i kroppen och föser den mot land ..., och sist av allt begraver den under ilandfluten tång. Aj, aj, vad någon hade kunnat bränna sig på den maneten!
Själv läser jag vidare.
"Hör här, det är såna här meningar som får mig att älska Torgny Lindgrens sätt att skriva!" säger jag och läser högt från hjälten på min vänstra sida.
"Vi hade läst årsböcker från de där åren. Och letat i läggen efter Klingsorarnas öden och eventuella vigslar och dödsannonser. Många berömdheter hade avlidit. Sveriges statsminister följdes till den sista vilan av tusentals sörjande. Revolutioner hade ägt rum. Blåsippor hade för första gången blommat i Blattnicksele. Stalin hade dött och visat sig vara vid liv. En björnhona hade blivit tam och ätit kornmjölsgröt i Tärna. President Truman hade förklarat att världen hädanefter skulle styras från Amerika. En ny atombomb kunde förinta Jorden tio gånger om. Umeälvens forsar skulle försörja hela Nordeuropa med elektricitet. Det tredje världskriget var oundvikligt.
Nej, sade Klingsor. Det råkade nog gå mig förbi."
"Jahaja ...", säger hjälten när jag läst klart.
Jag tänker att det kanske är själva "tonen" i sättet som författaren skriver på, som gör mig så lycklig.
Och orden.
Hemorden.
Blattnicksele.
Kornmjölsgröt.
Tärna.
Umeälven.
Den tar liksom aldrig slut, värmen.
Vi går ner till havet - eller jag moppar och pv cyklar - och sätter oss som vanligt närmast vattnet .., pv har med sig den grekiska parasollen som numera är tämligen luggsliten och själv sträcker jag ut i solstolen; den som erfordrar vissa akrobatiska övningar innan man tar sig upp ( i varje fall om man för ett par månader sedan fick ny knäprotes).
Torgny Lindgrens senaste alster, "Klingsor", gör mig sällskap.
Nu läser jag om den.
Nackdelen med att läsa fort, är att man tappar bort sig.
Så är det för mig, kanske inte för andra.
Men nu tar jag det lugnt .., vänder blad och njuter av språket, allt medan barnfamiljer (dom flesta tycks vara från stockholmstrakten av dialekten att döma) plaskar omkring i det nästan ljumma vattnet. Och långt där ute ser jag Eva från Tyreös dotter med sina tre barn.
Dottern är - precis som sin far och som pv - mörk i skinnet, har nästan svart hår och bruna ögon.
Hon är ofattbart vacker.
Anna-Lena, sköterska på vårdcentralen inte långt härifrån, dyker upp.
"Hej du ..., jag vill bara tala om att det finns en stor brännmanet där ute ...!" säger hon som nu har semester från sköterskejobbet.
Ibland är pv hjältemodig och det är han när han promenerar ut i havet .., letar reda på den stora maneten med sina lååånga tentakler/trådar .., tar den i kroppen och föser den mot land ..., och sist av allt begraver den under ilandfluten tång. Aj, aj, vad någon hade kunnat bränna sig på den maneten!
Själv läser jag vidare.
"Hör här, det är såna här meningar som får mig att älska Torgny Lindgrens sätt att skriva!" säger jag och läser högt från hjälten på min vänstra sida.
"Vi hade läst årsböcker från de där åren. Och letat i läggen efter Klingsorarnas öden och eventuella vigslar och dödsannonser. Många berömdheter hade avlidit. Sveriges statsminister följdes till den sista vilan av tusentals sörjande. Revolutioner hade ägt rum. Blåsippor hade för första gången blommat i Blattnicksele. Stalin hade dött och visat sig vara vid liv. En björnhona hade blivit tam och ätit kornmjölsgröt i Tärna. President Truman hade förklarat att världen hädanefter skulle styras från Amerika. En ny atombomb kunde förinta Jorden tio gånger om. Umeälvens forsar skulle försörja hela Nordeuropa med elektricitet. Det tredje världskriget var oundvikligt.
Nej, sade Klingsor. Det råkade nog gå mig förbi."
"Jahaja ...", säger hjälten när jag läst klart.
Jag tänker att det kanske är själva "tonen" i sättet som författaren skriver på, som gör mig så lycklig.
Och orden.
Hemorden.
Blattnicksele.
Kornmjölsgröt.
Tärna.
Umeälven.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)