Och så fick man ett nytt jobb! 

Det är inte allom givet att vid sextioett års ålder få träda in i ett helt nytt yrke; eller kanske mer som att man får praktisera .., jo, det är vad jag har gjort idag.

Upp i ottan - om sextiden räknas som otta -, fem minuter över sju är jag redo för mitt nya värv .., jag har då förvandlats från affärsbiträde till färdtjänstchaufför. Nu ska friherrinnan fraktas till den privata ögonkliniken med tjusigt namn och modern inredning och vi är såklart där i god tid.

Det visar sig bli en lång väntan.

Väntrummet med bakåtlutande snurrfåtöljer (helt perfekt med tanke på den höga medelåldern .., på så sätt snubblar eller ramlar många och bryter ben eller armar och någon annan vårdgivare får in lite pengar ...) fylls raskt på, ja, till slut är varenda fåtölj upptagen, plus två extrastolar som det nästan blir slagsmål om, ty dom är sittvänliga och betydligt enklare att ta sig ur.

Trevliga människor är där också!
I den ljusblå snurrfåtöljen sitter en man i knappa sjuttioårsåldern.
Stilig är han också.

"Ja, du har helt rätt, jag är från Jugoslavien och kom hit, ja - eller till Oskarström - på 70-talet, fick arbete inom en vecka och nu känner jag mig ju lika svensk som vilken infödd som helst ...", säger mannen leende.

Hans föräldrar är sedan länge döda och här, i vårt land, har han hela familjen - barn och barnbarn -, nej, aldrig i livet att han kan tänka sig att flytta tillbaka!

Och på min vänstra sida sitter Mekena, också hon från det som en gång hette Jugoslavien.
Blont hår .., nästan samiska drag.
Påminner lite om metorologen hos SVT, som nog är från samma område.

Även Mekena ska opereras för sin starr och berättar att hon arbetar inom vården, ja, hon har - under åren i Sverige -, haft hur många olika yrken som helst, men detta, vårdandet av äldre, ja där trivs hon allra bäst. Och jominsann, affärsbiträdelivet har hon minsann provat på, men det var alldeles för tungt.

"Mycket tyngre än i vården, vi har så bra hjälpmedel ..", säger hon leende.

I ett litet väntrum intill, sitter patienter som väntar på att bli helbrägdagjorda.
Oj, vilket kvitter det är där inifrån .., det pratas och skrattas så det står härliga till!

Vid tiotiden är det hela överstökat och då tar jag på mig färdtjänstuniformen igen och så tar vi sikte på Steninge och i sin hand håller den nyopererade madamen ett intyg om att hon inte får ägna sig åt sådant som t.ex. gräsklippning (under tre veckors tid! hon ser inte alltför olycklig ut ..) och hon får inte gnugga sig i ögat .., ja, det är mycket hon ska förhålla sig till och hon har tagit på sig svarta solglasögon och ser mest ut som en filmstjärna.

Och nu är färdtjänstbilen undanställd och jag har rastat hundar och funderar på en tur norrut, till Varberg.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Hej Elisabet!

Här är fönster just nu från kolonin på Sommarfrid i Trelleborg.

Pelargonerna får nu stå på tillväxt.
På lotten är det nu en underbar grönska, päronträdet har precis slagit ut och alldeles alldeles snart är det äppelträdens tur.

Många hälsningar
Catarina B

//Elisabet skriver: känns namnet Catarina B bekant? Jo, men det var ju Catarina som tog sitt pick och pack och susade iväg till Marocko .., som arbetar som guide och gifte sig! En modig madame! skulle jag vilja säga.

Som att hitta en skattkista ...

Ja, precis så är det.

När jag går i säng ligger jag och lyssnar till detta i P1.

Och när jag vaknar ..., ännu ett avsnitt.

Hittills har författaren P-O Enqvist varit den som hållit i trådarna och han gör det med bravur!
Ja, alltså .., det är honom jag har lyssnat till.

Även musiken är underbar.

Ett slags syndrom ...

Om man är yngst av tre systrar och då menar jag rejält yngst; tio, respektive tretton år yngre, då blir det lätt att man förblir lillasyster mest hela livet.

I vanliga fall känner jag mig aldrig kuvad eller att jag inte gör som jag vill eller har lust, men när jag träffar min störstasyster, då är det annorlunda. Nej, inte så att jag känner mig kuvad .., men vi faller lätt in i våra tidigare roller.

Nu i helgen hade jag på mig min älsklingsklänning, den limegröna .., det var just som vi var på väg till pv:s släkt i Bjärlöv utanför Kristianstad och då säger min syster ..."men ska du verkligen ha den, den turkosa är ju så jättefin och mycket mer arbetad .., jag kan stryka den åt dig!"

Så sa hon.
Det händer att jag säger precis samma sak till pv.
Och ja, jag vet att sånt är oförlåtligt, man ska naturligtvis inte bry sig i vad motparten bär för kläder, men jag gör det ändå.

Och nu fick jag smaka min egen medicin ., jominsann .., vips, hade strykbrädan kommit fram och det gamla strykjärnet (min syster är inte av den sorten som måste ha det nyaste, tvärtom ...) och så står hon där och stryker så noggrant och efteråt byter jag förstås om (ja, förstås och förstås, men jag gör det ...) och känner mig ganska fin i den turkosa och jag tänker att just så där kan det vara med storasystrar.

Reijmyreskålen som fanns i vårt barndomshem.

På det hela taget blev det en underbar vistelse där ute på den skånska bondvischan .., ni vet, där stora, maffiga traktorer parkerar utanför Ica eller Netto och där det vid sidan av vägen finns butiker - inte för flådiga kläder - men väl för jordbruksredskap.

Till min oerhörda glädje var min systerdotter också hemma och precis som att det skiljer tretton år mellan mig och min äldsta syster, skiljer det lika många år mellan mig som moster och min systers dotter.

Om jag skulle beskriva henne ...?
Tjaaa .., jag vet nog ingen som har ett så porlande skratt som hon har .., ingen som är så känslig .., ingen som är så lättrörd .... och jag tycker så mycket om henne. 

Och vi fick världens godaste mat - tapas till förrätt -, ugnstekt lax på bädd av grovsalt till huvudrätt (med färskpotatis och såååå smarriga röror till) och så rabarberpaj med glass till dessert.
Så många skratt det blev!
Och så oändligt rik jag kände mig!

Och jag tänkte att jag är så glad för den där lilla pjutten av min släkt som bor här i närheten .., det betyder verkligen så mycket och känns tryggt.

Dagens fönster ...

... finns på Åbergs Trädgård i Ystad

P a r a d i s e t.

Men inte i duggregn.

På min gata i stan ...

... var det mesta sig likt och ändå inte.

På stentrappan brukade jag ha sex, sju lerkrukor med fina pelargonior och jag hade planterat stockrosor vid väggen (under protest från gårdens vaktmästare .., ja, "men hur skulle det se ut om alla gjorde så!") och jag kan förstå om ingen har lust att fortsätta med den olydnaden.

Nu är där prydligt, så där som överheten vill ha det.

Och bakom det fönstret stod ett litet loppisbord, där undulatburen var placerad,.
Nu är där alldeles, alldeles tomt.
Någon tyckte väl att det borde pyntas lite .. ja, men så fräckt att kladda lite på väggen!

Och när man ändå är igång, kan man ju kladda lite till.

Men innergården var sig lik ..., och jag såg en katt bakom ett fönster och hörde koltrasten flöjta.

Och så dagens fönster ...

Österportgymnasiet i Ystad .., jag tycker så mycket om den byggnaden.

Det var duggregn och kyligt i stan och alldeles perfekt om man har två hundar med sig i bilen, men inte det minsta lockande för flitigt fotograferande.

Den här bilden togs mest med tanke på madamen i Portugal.

Kanske har hon varit elev just här?

Skåne tur och retur ...

En bild får det bli, i alla fall ikväll.

Vi parkerade bilen vid det som en gång var slakteriet i Svarte .., tog hundarna och gick en sväng nere vid havet .., på gångbanan .., där jag säkerligen promenerat tusen gånger under åren i Bjäresjö .., det doftade raps och jag hörde lärkan. Bilar körde förbi åt båda hållen .., och från Malmö kom Pågatåget.

Och så havet.
Jag minns att jag - då, i det andra livet -, tänkte ..."här tar vårt land slut .., där, på andra sidan havet, där börjar liksom världen!"

Det var en slags frihetskänsla.

Eva på Frösön: det är en münsterländer, den som är så lik Otis!

En till bild. 
Efter Ystad och övernattning hos min rödvitrandiga syster på landet utanför Hörby, kör vi mot nordväst och stannar till hos pv:s kusin och hennes man och där är även pv:s faster och hennes make- båda är över åttio och himla pigga - och där finns två hanhundar som springer ute på tomten och gärna vill hälsa på nelly, som just då befinner sig i köket.

Ahaaa, det är hos Pia man ska vara! Det är hon som fixar maten.

Och en till.
Men nelly bara tittar ut .., morrrrrar lite och funderar sen mest över om där finns några matbitar att kalasa på.

Det gör det.

Dagens fönster ...

Hos Ulrika i Närke finns nu även "The Stig".., och här ligger han och sover så gott, så gott på finaste sängen, det vill säga, på fönsterbrädan.

Kväller ...

"Visst, jag kommer och hämtar dig!" sa hon.

 
Skönt med tre lediga dagar ..., lördag, söndag och måndag och jag börjar inte förrän två på tisdag!
Ljuvligheter.

Och trivsamt på jobbet.
Fyllde in vagn på vagn med mejerivaror .., frontade och gjorde fint .., kollade datum ...,(magra ostar är ofta i risksonen ...) ...,gräddade bröd .., var andrakassörska och rastavlöserska .., träffade lille Ivani och Louis (som är så go så man nästan dånar!) , vars mormor Anita en gång bodde i Malå ..., pratade om den stundande semestern på Bornholm med Bodil .., och moppade sedan hemåt.

Men innan dess ... 

Jo, det visade sig att idag var sista dagen för att ombesiktiga vår bil .,. och det kom jag på när klockan var halv tolv - jag skulle vara på affären vid kvart i tre - och innan dess skulle dragkroken eller fästet på bilen fixas, hur det nu skulle gå till, för pv hade försökt på alla möjliga sätt, utan att lyckas. Det - fästet - ska alltså gå att dela och det var stört omöjligt för honom!

Körde raka spåret till Statoils verkstad i Getinge, för att om möjligt få något råd av verkstadskillarna.
Kvinnan i receptionen förklarade att herrarna var på lunch, men hon skulle höra med dem - dom är tillbaka om tio minuter - sa hon.

Och dom kom och jag fick lämna bilen och om jag hade tur, kanske, kanske dom skulle kunna fixa den. Ringde friherrinnan som kom och hämtade mig (nästan en mil är det) och så fort hem för att göra mig i ordning för jobbet.

Då, efter en dryg timme, ringer telefonen!
Det är från Statoil .., bilen är klar och färdig att hämta, men då är klockan nästan halv tre och jag måste åka till affären .., ringer friherrinnan, jo, hon kan åka och hämta bilen - jag stannar till hos henne och lämnar betalkort och besiktningspapper .., moppar till affären, allt medan den bästa av väninnor hämtar bilen, betalar, kör in till stan för ombesiktning och allt ordnar sig!
 
Nu kan vi åka till Skåne och inte vara oroliga att bli stoppade!

En sak är säker: riktiga vänner är ovärdeliga!

Fredag ....

Vaknar till solsken!
Förra natten stod fönstret på vid gavel, natten mot idag var det blåsigt och inte så varmt, fönstret var bara liiiite öppet, men ändå .., hur ljuvligt är det inte att höra utifrånljud ..!

Går på morgonpromenad med hundarna .., har på mig den rosa toppluvan och tänker att egentligen borde man få ha mössa året om och det får man ju.

Väljer lillrundan .., och nelly lullar på hundra meter bakom oss, som alltid.
Överallt ska hon noooosa .., och precis där harry har lyft på bakbenet, ja, där måste hon kissa.
Sista biten, ja, innan vi kommer till kustvägen, ropar jag in henne (då ska det kopplas när vi går över vägen) och då kommer hon skuttande som en liten kanin - fort-fort-fort -!

Upptäcker ett litet bestånd av Förgät-mig-ej som växer vilt vid en stenmur, just vid en träddunge.
Ahaa ....!
Dit ska jag nog åka innan jobbet börjar idag.

I Lilla Stensjö kommer tre traktorer och svänger samfällt in på lagårdsplanen.
Två av männen kliver ut och står och småpratar lite ..., och jag tänker att det väl förmodligen ska gödslas?

Inte långt därifrån ligger hönseriet, där det för dagen är ovanligt tyst.
Inte en enda tupp hörs gala!
Nej, ännu är hönsen inomhus, men stängslet är i det närmaste komplett, nu fattas bara grinden.

Och så hemma igen.
Då går strömmen!
För tusende gången har slangen till tvättmaskinen krånglat sig ur fästet och vatten runnit ut på golvet .., nu  m å s t e  den sättas fast ordentligt!

Planterar om Blomman-för-dagen-sticklingarna och funderar på att ordna en liten slingra-sig-runt-ställning i krukan, så det blir fint. Tre krukor blir det - tack Eva i Tyresö -, det var ju frön från dig och det känns lite som att ha dig här på besök!

Sen slår jag mig ner på stentrappan och drar djupa andetag.
Tittar jag till vänster, är detta vad jag ser.
Trädgårdsprogramledare säger alltid att rabatterna ska hållas enhetliga .., här råder mer som hött-om-bött-reda ... och ibland flyttas det om och till slut ska nog marken bli helt täckt av blomster.

Dom två små bladen förgätmigej - från Tradera -, har det inte lätt.
En tjock mördarsnigel ligger intill bladen och tar igen sig .., den har förstås haft rena kalaset och numera känner jag ingen ånger; tvärtom, jag tar spaden och klyver den rakt av och slänger bort delarna .., sedan strör jag kaffesump och habanero-peppar runt de arma bladen .., nu får vi se om det hjälper?

Och precis nu ringde friherrinnan och vill bjuda på en 11-kopp.
Det tackar man inte nej till .., det blir till att ta moppen och susa iväg.

L y c k a!

På postträffen ...

"Ja, jag själv håller mest på med re-brandning ...", säger en av kurlsedarna.

Jaha, ja.

Hon hjälper till att skylta om i butikerna.

Glädjefnatt ....

Det är nästan ett år sedan min moped tackade för sig och i kanske två månaders tid har reparatören väntat på reservdelar från Danmark, men häromdagen fick jag ett telefonsamtal med beskedet att nu, äntligen .., hade åtminstone den mest väsentliga delen kommit och om jag ville, kunde jag hämta moppen nu idag, onsdag.

O m  jag ville!

Så efter en hektisk förmiddag i mejerikylen (och brödet och kassaräkningen) körde jag till villaområdet lite utanför Haverdal och där stod moppen och väntade så troget på mig!
Vilken oändlig glädje!

Tog på mig hjälmen .., virade den härliga yllehalsduken från Klippans Yllefabrik runt halsen (tack älskade systerdotter!) och tog sikte norrut. Svängde in på affären och handlade det mest akuta ., körde sedan hemåt och kyligt var det - bilden är från något tidigare år -, men i Särdal blommade rapsen och i Steninge kände jag - som alltid - doften av salt och hav och fylldes av en oändlig glädje!

Och ja, ni har helt rätt - såklart är vanligt cyklande eller el-cyklande för den delen - betydligt mer hälsosamt .., men glädjen i att känna vinden mot kinden och bara detta att  k ö r a  moppe, den är för mig obeskrivlig!

Nu är jag hemma .., har druckit gott kaffe .., lyssnar till härlig musik och ska städa bort inför fredagen.
En dag kvar, sen stundar tre lediga dagar på raken!

Klockan 07:15

Ser ni hästarna ...?

Morgonrundan med hundarna.
Regnvåt asfalt och mördarsniglar överallt!
Dom ligger som bruna streck på marken .., äter på varandra eller är redan döda.

Och så gransångaren .., ååå, så han sjunger!

Doft av poppel (jag ska be pv att vi sätter ett skott .., det kommer han inte att vilja, men då gör jag det i smyyyyyyg ....) ..., och den doften gör mig lika lycklig och inutivarm som när jag cvklade längs Ringvägen och kom till Seth och Barbro Lundström som hade en hägg på tomten och när den blommade .., då blev man nästan salig!

Nu blir det arbete till klockan ett och sedan ska jag - halleluja!!! - hämta min moppe!

Äntligen, äntligen har den alltid så vänlige Lasse fått tag i alla delarna och nu är den klar.

Dagens fönster ...

Hur glad och tacksam blir man inte när bloggvänner på resa - bland all annan packning - har kommit ihåg att lägga i fönsterhåven!?

Det är precis vad den här filuren har gjort.

Tack snälla!

Det bästa för Eva i Tyresö ....

Soppteatern idag!

En jazzkonsert om Billie Holliday med en vacker mörk tjej - Anna Sise  - som sjöng och Martin Sjöstedt som spelade på flygel och basfiol.

De var jättebra båda två.

Men Martin var förtrollande med sina jazzsolon. Särskilt på sin basfiol.

Jag hade en rosenbukett till Martin  som jag lämnade fram och Anna fick en bukett av någon annan,   annars hade de fått dela.

Martins mor och jag gick i samma klass i många år och är mycket goda vänner.

Hon har pratat om Martins förmåga att spela jazz men jag förstod nog inte.........

Nu förstår jag.!!!!!         

Eva i Tyresö

Alltid steget före ...

Här, på Quality hotell vid Eurostop, hölls mötet ...

Idag var det postansvarig-träff för ett tjugotal butiksanställda; alla från Halland.
Ja, det var personal från Ica Maxi, från Netto i Heberg (två damer som jag genast kände igen och vi har en gemensam bekant från Malå, men boendes i Heberg) .., där var chefen för Coop i Getinge och så var det kvinnor och män från Laholm och Torup.

En enda kände jag igen sedan den förra träffen och vi råkade hamna vid samma bord.

Tre timmar var avsatta och det var alldeles lagom och ganska mycket hanns med; mest handlade det om ideliga bedrägerier .., människor som beställer hem varor (oftast från Zalando!) i andras namn och lyckas skaffa sig falska id-handlingar .., och jag bara gapade, för nåt sånt har vi inte haft hos oss, däremot var det ytterst vanligt förekommande i somliga butiker!
Alltid ligger brottslingarna steget före!

Och så diskuterades detta med kunder som tycker att det är självklart att mannen kan hämta ut hustruns paket utan att ha hennes id-kort .., eller alla som kommer in och säger "ja, jag väntar ett paket, kan ni kolla om det har kommit ..., och nej, jag har inget sms-meddelande och nej, jag har inget kollinummer heller, men ni kan väl titta efter ...?" och den totala oförståelsen hos somliga över att man måste ha ett giltigt id-kort/pass när paket/rek ska hämtas ut.

Det var en blandad deltagarskara; i alla åldrar.
En av damerna visade sig ha endast fem arbetsdagar kvar .., sen blir även hon friherrinna och hon skulle nu hjälpa barnbarnsflickorna som tävlade i voltige .., ååå, det skulle det bli så härligt!

Halv ett bjöds vi på lunch.
Innan vi ens svalt sista tuggan, kom en stressad servitör och tog såväl tallrik som bestick och gick sin väg. Ojdå .., här var det inte fråga om att testa något annat från buffén!

Snart så ....

Sen hemåt.
Satte mig ute i solskenet och nästan-somnade  .., lyssnade till sommarljuden ..,  det var sydliga vindar som tog med sig den fullkomligt underbara doften från popplarna nere vid vägen ..,  och efter vilan blev det gräsklippning och småpyssel och med posten kom två små blad med rötter - det var Förgätmigej som jag köpt via Tradera - och båda två har kommit i jorden och även om jag kände mig aningen besviken (bilden visade en planta, inte två blad), så blir det nog bra i slutänden.
Hopefully.

Och nu är det kväller och hockey (orkar inte ..) och i morgon arbetar jag förmiddag och så är det bara fredag kvar och sen stundar  h e l g och skånebesök och dååå, ska jag ta med håven och fånga en hel drös med ystadbilder! Så roligt det ska bli!

Vänner ...

Livet tillsammans med skatan håller sakta men säkert på att förändras.
Från att lite förstrött ha hämtat brödbitar eller annat överblivet och sedan flaxat iväg, har den nu blivit mer som en kär vän.

När jag, alldeles nyss, stod vid diskbänken och tittade ut, mötte jag plötsligt skatans blick.
Den satt på överdelen av trädgårdsstolen och tittade rakt in i köket .., så där som .., näää, nu får du allt skärpa dig Elisabet, här finns ju rakt ingenting till frukost!

"Oj, förlåt fru Skata (jag har bestämt att det är en fru), detta ska genast åtgärdas!" sa jag och skyndade ut med lite torrt bröd.

Såja, nu är den nöjd och glad igen.

Det är jag med.

Tänk, att en liten skata kan sprida sån glädje!

Dagens fönster ...

.... fanns i ett gult hus på en kulle, allt uti det fagra landet Halland.

Och igår beställde pv ytterligare sex nya fönster vilka kommer någon gång i slutet av juni, så nu har han fullt upp med jobb i sommar.

Bäst igår ...

Det var nog lilla Filippa som är ett enda stort solsken och som glatt kom bakom kassan och glädjestrålande berättade (jag frågade om hon hade fått ridstövlar ..) att hon idag minsann hade ridit på en häst och galopperat och hon visade hur man skulle få stopp på hästen (ptroooo!) och få igång densamme och hur högt hon hade hoppat med honom .., allt medan Filippas mamma stod intill och skakade på huvudet och loooog.

Jodå, nog hade den lilla fröken fått sitta upp på hästen (hela dagisgruppen var där), men så mycket mer var det kanske inte och jag sa att i fantasins värld kan man nog hoppa över världens högsta hinder och galoppera över prärien i en vådlig fart och Filippa bara nickade och log.
Jodå, det var just så. 

Under en längre tid har vi haft det tämligen turbulent i butiken.
Först slutade Peter i charken, sen hans bäste kompis Mattias - båda gick till en betydligt större butik inne i Halmstad -, och någon är sjukskriven för ett eländigt knä som ska bytas ut om några veckor och någon annan är svårt sjuk och vi har fått ny personal och ännu mera ny personal och en har återvänt från mammaledighet och den som vikarierat för henne har fått nytt vikariat i Falkenberg.
På det hela taget är det en väldig omsättning av personal just nu.

Det var nog det lilla Filippa tänkte på när hon sa ..."Elisabet, varför vill så många arbeta i den här affären ...?"

Aha .., det var så hon såg det! En ständig ström av nya ansikten .., till Ankaret vallfärdar alla ungdomar för att få arbete! 

Nånting annat som var trevligt igår, det var den nya kunden som kom till min kassa.

"Är du sjuksköterska ..?" frågade jag.

Nej, det var hon inte och jag förklarade att jag brukar gissa vad kunderna arbetar med och då looog kvinnan så hääääär mycket och berättade att igår var hennes första dag som pensionär, den allra första dagen och jaha, du är du förmodligen intresserad av människor .., då skulle du ha haft mitt arbete, det hade nog passat dig bra och du gissade inte så dåligt, jag har arbetat som beteendevetare inom företagshälsovården, så förmodligen är jag påverkad av detta, all kontakt med sjuksköterskor,.", sa kvinnan som nu flyttat till Getinge och skulle börja ett annat slags liv.

Det tredje som var bra, det var att jag äntligen kom ihåg vad lillkillen heter, han som alltid frågar om jag nu har lärt mig hans namn! Nu vet jag: han heter Ivani.