Idag är det Efit .....
Ett foto-i-timmen, alltså.
(Det vill säga, ungefär som vanligt när det gäller mig ...).
Andra som är med hittar du här.
Kom med du också!
Och tack Ulrika som påminde igår!

Vi har varit vakna betydligt längre, men då kom jag inte ihåg det här med fotograferandet.
Men vid 8-tiden har jag skjutsat in pv till med sitt flimrande hjärta till akuten.
Igår skickades han hem utan åtgärd och han var mer puttrig än jag tror att jag sett honom tidigare.
"Hela helgen till spillo!" sa han syrligt.
Nu hoppas vi på elkonvertering och att han får komma hem - pigg och kry - och känna sig kraftfull som vanligt.

Vid 9-tiden tittar jag till lilla Nelly som i måndags blev biten av en huggorm.
Efter snart en vecka är hon sååå mycket piggare och när jag upptäcker att hon ratat den vanliga maten ("nej tack, leverpastej och grillad kyckling tycker jag vore det bästa, nu har jag ju vant mig vid sån mat!" tror jag att hon tänker) och helt enkelt lämnar matskålen med hälften av innehållet kvar, då inser jag att nu är hon snart som vanligt.
Dessutom morrrrade hon åt katten Sigge i morse.
Jodå.
Just det.

Just innan 10.00  ... kommer jag ihåg att ta in morgontidningen.
Här, på landet, där jag kanske ser tio människor per dag - om ens det -, blir det som att leva i en skyddad verkstad. När jag tidigare på morgonen körde hem från Halmstad och då lyssnade till norska journalisten/krigskorrespondenten Åsne Seierstad tänkte jag just den tanken - hur oerhört priviligierade vi är, vi här i Norden -.
Här är en länk till programmet.
Helt klart värt att lyssna till!

Just innan 11.00 .. far jag omkring med dammsugaren här nere och råkar då passera skålen (inhandlad i Ghana i somras) med äpplen. Jag är ingen stor äppelätare, men se dom gröngula äpplena på bilden, plockade från det lilla trädet nere vid vägen, dom äpplena  ä l s k a r  jag!
Dom är precis lagom av allting! 
"Kan det vara Signe Tillisch?" frågade jag pv igår.
Njaaa, han tyckte sig känna igen namnet, men var inte helt säker.
(Eva i Tyresö gissar på James Grieve).

 

Klockan 12.00 .., då tittar jag på dopet av den lille prins Nicholas.

Ååå, det blir en svettig tillställning med en storasyster som på inga villkors vis vill sitta stilla

och föräldrar som blir allt mer nervösa och till och med mormor Silvia tycks aningen orolig.

Sen försvinner den där lilla tösen med så mycket spring i benen, ja, hon och hennes kusin fick nog gå ut i lekrummet, om där finns något sådant och jag ler och tänker att barn är sig lika. 

Egentligen tycker jag att det här med kungahuset är helt uppåt väggarna - detta att ärva ett uppdrag -, men det hjälps inte, jag sitter som klistrad vid bröllop och dop. 

Så är det. 

Klockan 13.00 kör jag in till stan och hämtar hem pv som nu fått sig en stöt och mår bra.

Två andra patienter - med samma förmaksflimmer - fick också elkonvertering idag och hade, precis som pv, blivit hemskickade igår. 

Man kan ju fundera på om kardiologen var less och ville putta över detta till dagens läkare?

Svänger sedan förbi affären. 

Hjälper M i kassan med ett postärende och tänker att jag älskar mitt jobb. 

I foajén står Ingvar Oldsberg och försöker kränga bingolotter.

Tänk, att jag blir glad varenda gång jag sätter tillbaka kundvagnarna och ser honom.

Klockan 14.00.

I bilen berättar jag om den lille prinsen som döptes och den så uppenbara stressen hos föräldrarna och att man precis förstår känslan .., att hålla god min och le, när man kanske mest av allt vill att allt ska vara över. När vi väl är hemma och pv småpratat med finaste grannen Göran - som för övrigt snart inte längre är vår granne, en advokat med familj från Sthlm blev köpare av huset - och jag gjort i ordning kaffe, går jag förbi rumsbordet. Där samsas en fågelfjäder, ett par pärlörhängen, två små snurrgrejor vilka inhandlades på Bornholms konstmuseum, en ljusstake med diverse snäckor och stenar (tack Bente!) och en virkad duk (som borde strykas), även den en gåva från norska Bente. 

Och så mynta och rosmarin från landet.

På Instagram finns den ena inredningssidan efter den andra och det övergår mitt förstånd hur alla får till det så perfekt? Allt stämmer! Här är dörrkarmar grågula och dörrarna av olika slag och jag tänker (oj, vad jag tänker!) att vi kommer aldrig att få det på det viset, så där som på Instagram.

Det kanske man inte behöver heller.

Klockan 15.00 ... har pv tänt en brasa i kaminen och ägnar sig åt att rätta prov i Matte 1.

Pv säger tvättklämmor. Jag klädnypor.

Klockan 16.00 går jag ut en sväng till växthuset. 

Passerar klädstrecket och och funderar på att göra ett forskningsprojekt angående detta att klädnypor av plast har blivit så vanvettigt spröda. Jag undrar hur många som har gått sönder i sommar?

Någon annan som delar den erfarenheten?

Klädknypor av trä inhandlades på Bornholm och ska hädanefter få göra tjänst här.

Vid 17.00-tiden rättas det prov igen. 

Det har varit paus ett tag.

Just innan klockan är 18.00 blir det kaffe i vardagsrummet och jag gör mig redo för att titta på brittiska Akuten, från London. Det är strokepatienter och en man med blindtarmsbekymmer och en liten tös har stoppat små legobitar i näsan ( i alla fall en) och där en liten tant som ramlat omkull på golvet, förlorat massor med blod o

ör verkligen.

Nu stundar middag ..., och det är mörkt såväl ute som inne och blixtbilder tar jag aldrig, så jag tackar helt sonika för mig. 

Steel City Anna .- hon som tar så fina bilder -, säger i en kommentar att hon aldrig skulle kunna vara med på Efit, för hon gör samma saker varje dag. Jo, jo, vem gör inte det? Bor man därtill på landet med nästan inga grannar, då händer minsann inte mycket. Det är så mitt liv är. Nåja, jag varnade Efitvännerna.

Dagens fönster ...

-Lillasyster kikar in och drömmer om vår idé ha musik eller teater därinne.

Snälla riv inte!

... kommer från Karlstad och det är Turtlan som agerat fönsterfångerska.

Tack snälla!
Och så här skriver hon:

"Här i staden ska det snart börja byggas en nytt bostadsområde. Vattennära såklart.

Där det snart ska börja byggas så finns det en före detta varvslokal. Högt i tak,takfönster och stora fönster runtom. En vacker byggnad som skulle bli en perfekt konsert eller teaterlokal.

Hoppas verkligen inte att det ska rivas!

Om man vänder sig om så ser man den stora blå kranen som finns i hamnen här i staden. Nu ser ni den spegla sig i fönstret.

// Turtlan

Det bästa för Ulrika ...

Det var ett enkelt val den här gången! ;-)

Arne och Torsten Lundhs minne, Laxå motorstadion idag. Min första tävling på 3 år och min allra första i en trimmad bil. Jäääääävlarrrrr vad ROLIGT!! En jäkla skillnad på otrimmat och trimmat om jag säger så... :)

Jag är nu, halv 9 på kvällen, fortfarande fullständigt lyckorusig. :-)

Yeeeehaw!! :-) :-)

Rally är det absolut roligaste som finns!!

Hälsningar från en vilt lycklig, fullständigt SALIG  Ulrika.

I sjuksalen ....

... kan det se ut så här.

Haverdal ...

Så här ser Haverdal ut, ja, när man står på stranden, lite söder om samhället.

Det är Eva i Tyresö - men just nu här i landet Halland - som tagit bilden.

Tack snälla!

Det är säkert hennes DBIV ocksdå .., att vara här är som att vara i paradiset, säger hon.

Det var nog däckens fel ..

Mitt emot friherrinnan ser det ut så här. Uthärdbart.

Ja, morgonen blir annorlunda.
Ledig helg är det och pv vaknar med flimmer och det blir skjuts till sjukhuset i Halmstad och senare hem igen och den trötte och något puttrige sambon berättar att han natten mot idag drömde att han stod på startlinjen i Vätternrundan och så upptäckte han att cykeldäcken var urdåliga .., ja, inte är det underligt att hjärtat då börjar flimra, tänker jag.

Jag har varit med om ett annat flimmer; då närmade vi oss Sälen, det var inför Vasaloppet.
Jo, jo.

På väg in till Halmstad såg jag hur många människor som helst som rastade sina hundar .., någon ägnade sig åt rullskidåkning .., andra cyklade.
Jag såg en svartvit katt ägna sig åt mus-spaning vid en dikeskant och jag såg horder med kajor flyga i flock fram och tillbaka.

När jag sedan hämtade honom, såg vi Sjöräddnings båtar ute till havs och en liten stund senare en helikopter svävande över samma område. Man kan ju hoppas att det var övning.

Nu är pv i alla fall hemma och ligger på soffan och läser tidningen.
Trött och slut på.
Repris av underbara serien "Karl för sin kilt" på tv:n, den bästa omgången, då, när självaste patrikaren i huset ännu levde!

Och Nellys tillfrisknande är bara så ljuvligt att skåda!
Nu äter hon nästan som vanligt ..,

 Och hon viftar på svansen .., bajsar och kissar .., hoppar försiktigt upp på soffan och lägger sig nära-nära Harry .., orkar inte bry sig i Sigge som knappt tror sina ögon ..., och hon är på det hela taget som förbytt!

Tre gånger om dagen ska hon medicineras och det är ju ingen konst med en matglad jycke!
Bara att gömma pillren i pastejen!
Lite vinglig är hon fortfarande på bakbenen .., men åtskilligt mindre svullen om halsen!
På hennes högra nos-sida syns tydligt bettet efter ormen.

Någon dragning i lotteriet blir det inte idag.
Notarius Publicus ligger i sängen och tar igen sig. Pulsen fladdrar hit och dit, från 38 slag i minuten till över 70 (det sista är vad jag har i normalfall) och han känner sig inte på hugget.

Nu vet ni.

Dagens fönster ...

.... finns här i det gula huset.

Det visar sig ska bli en alldeles ljuvlig lördag.
Strålande sol .., ljust blå himmel .., vindstilla.

Dagen inleddes med att jag skjutsade in pv som fått flimmer.
Ja, skjuts till akuten, alltså.
Någon timme senare blev det till att hämta hem honom.
Ingen  elkonvertering.

Nu ligger han på soffan och är aningen putt.

"Jaha, nu ska man vara hemma och inget orka och så kanske det blir ny sväng in i morgon om det inte går över och det brukar det inte göra av sig själv ...", säger han.

På Ejdervägen ....

Livet i landet Halland går på ungefär som vanligt.
Vaknar, tittar på Gomorron Sverige (tänker att jag tycker väldigt bra om John Crispinsson som programledare) .., brygger kaffe .., njuter av brödet från Börjes Konditori i Harplinge .., bläddrar i finaste boken som kom med posten igår - samlade Instagraminlägg från Humans of  New York -.
Eller blogginlägg, ja, jag vet inte vad som räknas som ursprunget?

Där är bilder av färgstarka människor, fångade just i New York .., och vissa sidor har text där människornas liv framträder ännu tydligare.
All text SKRIVS MED STORA BOKSTÄVER.
(Jo, jag vet att det heter versaler).

Igår var vi bjudna på underbart god middag hos Eva från Tyresö och hennes Långe Make.
Då fick jag den här boken och det är nog bara Eva som vet att jag tycker precis lika bra om barnböcker som om vuxenböcker!

Vilken ljuvlig historia som handlar om den höjdrädde örnen Örjan!

Räddaren i nöden blir en liten Kungsfågel, denna lilla pyttefågel som är så liten att den knappt syns!

Under några år prenumererade jag på tidningen VI som jag tycker är den bästa av dem alla!
Ja, jag har ju verkligen inte läst alla, men i alla fall den bästa som jag vet.
Den mest läsvärda. 

"Här, du kan låna hem dom här två exemplaren!" säger Eva.

Dom ska jag ta mig an i helgen, när jag är ledig.

I ett av numren kan man läsa om en resa till Toscana.
Göran Hägg ska guida.
Men livet blir inte alltid som man tänkt sig .., nu är Göran Hägg död och inte kunde han väl ana ..?
Och inte vi heller.

Det bästa för Barbro i Uppsala ....

Det bästa för mig denna vecka är beslutet om förtidspension 25%!!
Nu slipper jag allt tjafs med Försäkringskassan .

Min Reumatolog tyckte jag skulle ha 50% men det ville jag inte.
Provar så här så får vi se hur det går.

Ledig onsdag ,alldeles perfekt för att orka resten av veckan.
Kram Babsan

Dagens fönster ...

Ja, den som har följt med här på bloggen under en längre tid, känner nog igen fönstret.

Det fångades under tiden i Ystad; ett fönster som vetter mot Mariagatan.

Jo, det får bli dagens fönster.

Allra käraste vänner ...

Idag fick vi veta att Nelly kunde få komma hem.
Känslan när vi satt i väntrummet - eller hämtrummet, kanske - och hon kom lullande som en hundraåring (jag tänkte genast på min mamma när hon för sista gången återvände från Bolivia) och försiktigt, försiktigt tog sig fram och när jag lockade på henne .., såg hur den lilla svansen började vifta så där lite-lite .., den känslan är obeskrivlig.

Nu är hon alltså hemma.

Men oj, så trött och slut på hon är.

Just nu har hon och jag legat på sängen i Gunnars rum, i mörkret.
Hon har sovit och vaknat och spetsat öronen när hon hörde harry hålla på med sin matskål.

Klockan tio ska hon ha två tabletter och det blir spännande att se hur vi ska fixa detta.

En ska kan jag säga: jag kommer inte på månader - om hon överlever - att promenera nere vid grusvägen med henne!

Som lök på laxen pajade mitt gamla protesben rejält idag.
Det höll i fyra och en halv timme, sen var det som om nån stuckit en kniv just under knäet, i vaden och då tappar man liksom balansen och blir så himla osäker.

Suck.

Nåja, det hade kunnat vara långt mycket värre.

Jag hoppas ni har överseende med att dragningen framflyttas, det får bli på lördag, då är vi lediga båda två. I morgon behöver hon inte vara ensam en enda minut.

Ps. Stor glädje var det också i entrén på djursjukhuset, när vi upptäckte att AKBIH, Anna-Karin B i Halmstad (som ofta kommenterade här) också var där! Att hålla om varandra och dela oroskänslan, jo, men det betyder mer än man tror. Nu hoppas jag verkligen att Frida, Anna-Karins golden, repar mod och klarar sig! Ds.

Torsdagsfönstret ...

"Hej!

Ett fönster som jag fångade midsommaren 2014. Tror inte jag skickat det till dig förr, men jag är inte säker.

Det visar ett kyrkfönster i Sorsele. Midnattssolen lyser rakt igenom kyrkan och tänder bilden av jungfru Maria (är det väl).

Hoppas det passar.

Mvh Bert"

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Jahaja, nu blir det i sista minuten, men vill man vara med så gäller det att skicka in före dead line.

Mitt bästa den här veckan var nog att jag fått stickat flera stycken halskragar i många färger till butiken! Äntligen! Garnet har legat och glott på mig i månader, men nu har jag minsann fått fart på stickorna.

 

 

Här ses den i ljuslila (färgen stämmer bäst på den lilla bilden), men de finns också i mörklila, cerise, olivgrönt, svart, benvitt, brunt och tegelfärgat. Alla är i mjukaste Milanogarn, som är 80% alpackaull och 20% fårull.

Det sticks inte ett endaste dugg och värmer fantastiskt gott även i Göteborgsblåsten! Alla har fina pärlemoknappar och ska säljas i butiken!

 

Bästa hälsningarAnn

Hurra för Brandon! 

Möjligen var det Anders som tipsade mig om Instagramsidan Humans of New York, men det spelar ingen roll .., någon var det .., och jag bara älskar den!

Varför?

Jo, jag tycker om det här sättet som fotografen Brandon Stanton närmar sig människor - med till synes värme och respekt - och jag tycker att det är oerhört intressant att få ta del av andra människors tankar och livsöden.

Dessutom har han verkligen gjort skillnad för många människor.
Ordnat insamlingar (och vilka summor!) för undervisning av barn och ungdomar som kanske annars haft eller kunnat få det trassligt, ja, det är mängder med såna saker!




Här berättar han själv om hur det går till.

Och idag fick jag leveransavisering att boken som jag beställt är på väg!

Glädje! Glädje!

Här finns axplock ...

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Det var nog besöket förra veckan hos min systerson och hans familj.
Det firades 40 -årsdag.med en trevlig och rolig fest.

Jag var även på Skördefest på Öland.
Jättemysigt att gå bland alla marschaller och pumpor i mörkret.
Vi åt kroppkakor med gräddmjölk och lingon.
Mums.

Hälsningar Friherrinnan,.

Prat i telefonen ....

I soffan ....., håller koll. Kanske nåt att äta på bordet.

Vid elvatiden ringer veterinären som låter aningen stressad och hon säger att ja, Nelly, hon vill mest vila och nej, äta tänker hon inte göra, förmodligen för att det gör ont i munnen, men hon är aningen mindre smärtpåverkad och nu kan dom i alla fall röra vid läppen och nosen och få lite bättre översyn.

"Nej, nu vill jag gå hem!"

Lite senare på dagen ringer jag till djursjukhuset (jag sitter i bilen och har friherrinnan intill mig) och hälsar (från matte i Ghana) att Nelly älskar glass och kanske det skulle kunna vara till hjälp?

Då får jag prata med djurvårdaren som säger att jo, men lite piggare är ändå patienten idag .., hon kommer fram till buröppningen och äntligen, efter att dom har prövat att ge henne allt från kyckling till leverpastej och gud-vet-vad-vilka-godsaker, så hade hon slickat i sig lite, jo, djurvårdaren tyckte att det såg bättre ut.

"Ropa du, jag tänker hälsa på Göran och Ecke .., det luktar fisk här, det går nog att äta?"

Mitt i allt detta tänker jag att man kan ju bara ana vilken oro och ångest mammor, pappor, syskon, mor, - och farföräldrar får leva med när något barn är svårt sjuk?! Eller en på annat sätt nära anhörig?

Och när djurvårdaren säger att "nej, inte behöver du komma med glass, vi har ju Siaglass tvärs över gatan och jag undrar om vi inte har glass i frysen ...?", så är det inte långt ifrån att jag börjar gråta.

Helst hade man ju velat vara där och fått sitta och hålla om den där lilla pigan, men nu är ju det inte det bästa hon vet ens i vanliga fall .., så kanske att det är lika så gott att hon får vara ifred?

Bästa grannarna som ska sälja huset - Gun och Göran från Värnamo -. Favoriter hos Nelly.

Efter pratet fortsätter vi till Harplinge, där vi tar ut ransonen av två koppar gratiskaffe.
Ni vet, såna som man får på Facebook.
Detta är ju genialiskt förstås, det begriper ju var och en att säkert köper dom flesta av gratis-kaffe-kunderna något till kaffet - ja,  när man nu ändå blir bjuden -, och det gjorde förstås vi också.

"Nej! Jag kommer  i n t e! Tänker inte gå ner havet!"

Utanför bageriet träffar vi Mattias som arbetat i affären i Haverdal.
Han är hemma för vård av sjukt barn och är nu ute på promenad och med sig har han även Elvis, den där stora, kraftiga labradoren som vi skötte om ibland.
Åååå, Elvis blir så glad och nafsbiter i mina händer och är så fin, så fin.

Och på bilden här ovanför sitter en liten bestämd Nelly och visar med hela kroppen att nääää, jag tänker inte följa på promenad, det kan du evigt glömma.
Jag sitter här! Punkt.
Skynda dig och bli frisk nu lilla pigan!


//Ps. Tack för alla glada tillrop! Ibland tycker jag att det går för långt när människor skriver RIP under en bild av ett marsvin som insomnat .., ja, förlåt,. det tycker jag verkligen.., men ändå .., nog blir man varm i hjärtat av era kommentarer, det ska erkännas ,-) Ds.

Det bästa .... näst sista gången.

I morgon är det dragning i uppmuntringslotteriet och den som vill vara med - och ha chansen att vinna pocketboken skriven av Thomas Bodström - (tack snälla Anne i Mantorp), får nu allt lägga på en liten rem!

Nästa vecka blir det också dragning .., men sen är det finito och ni får inte skicka fler vinster!

Det känns så dumt för mig att liksom tvinga er att vara med.

Men varmt välkomna är ni!

Morgon-tv och likheter ...

Bild lånad från DN ...

Författaren/juristen Jens Lapidus intervjuas i  morgonsoffan.

Twitterbild

Jag tänker att herr Lapidus och hockeymålvakten Henrik Lundqvist kunde vara bröder.

Ja, halvbröder i alla fall.
 

Dagens fönster ...

Ulrika, hon är mästerlig på att alltid ha fönsterhåven redo!
Titta här bara!

Ett kyrkfönster från Skagerhult!

Tack snälla!

Telefonsamtal från djursjukhuset ...

Såja, så ringde den rara veterinären och jag hörde genast på rösten att det inte var något dödsbud i alla fall.

"Åååå, sicken fin liten hund det här är!" sa hon och berättade att Nelly klarat natten .., att alla värden ser bra ut, men hon är rejält svullen och har ont - men får smärtlindring - och därför har svårt att äta.

Stackars lilla pigan, hon, vars enda intresse i livet stavas  m a t!

"Så skönt, då är hon inte döende i alla fall ...?" sa jag.

"Nej, men det tror nog HON att hon är ...", svarade veterinären och jag hörde leendet genom luren.

Ååååå, så underbart om detta går vägen! 

Minst en dag till på sjukhuset och  k a n s k e   att hon får komma hem i morgon.

Vi får se.

Tack för tumhållning!

Lite senare: såja, nu har jag varit där med Nellys håriga filt.
Så här ser det ut i väntrummet.

Om jag fick träffa henne?
Jo, om jag så önskade så kunde personalen komma upp med henne till väntrummet, men det tyckte jag var onödigt, då kanske Nelly skulle förvänta sig hemresa, nej, bättre då att bara lämna filten.
Så det gjorde vi.