Den mest älskliga ...

... är den vaniljfärgade aklejan som jag tycker så mycket om.

Den står där i rabatten mot havet till, skymd av eken som håller på att ta över helt (men fåglarna har ju sin matservering där vintertid ....) och lite trängd av all vallmo och annat som gärna vill visa sig störst och vackrast.

Men aklejan .., den bara finns.

Fredagsfönstret ....

..... finns på Regementsgatan 19 A i Ystad.

Det var mitt. Och aldrig har jag haft vackrare och frodigare pelargonior än där!

En torsdag ....

Slöinge vårdcentral som fick vara kvar.

I två veckors tid har jag haft bekymmer med något slags eksem i nacken - jag tror själv att det beror på hårfärgningsmedlet (ja, ni behöver inte spä på eländet med att säga hur dumt det är ,-) - och nu har det blivit näst intill outhärdligt. I min mobil har jag en bild som visar hur det såg ut igårkväll.

Så jag åker till Slöinge där man kan få en snabbtid med en läkare, max tio minuter.
Väntrummet är nästan tomt. Vilken otrolig skillnad mot för i vintras när det alltid var ont om lediga platser i soffan och fåtöljerna!

Tulpaner av plast. Ja, jag köpa det också.

En av anledningarna till att jag bytte från Getinge till Slöinge vårdcentral, det var att väntrummet var så trivsamt. Ååå, visst .., jag inser att det är så fånigt så det är inte sant, men så var det.
Att sitta i akutens väntrum på Halmstad lasarett, ja, det är mer trivsamt på ett begravningskontor .., och här känns det annorlunda. Ja, jag förstår att ett akutväntrum inte ska mana till trivsel, men ändå.

Och efter en stund kommer fler patienter.
Alla är äldre och hälsar vänligt.
Hej, hej!
Godmorgon!
Oj, så fint väder det tycks bli!
Många tycks känna varandra sen förut.

En enda läkare är i tjänst idag; det är till honom jag kommer.
Han är aningen  äldre, men inte så mycket äldre och har redan gått i pension, men hoppar in när det behövs.  Det känns tryggt med en som varit med ett tag och jag får slå mig ned på en stol och han tittar på min nacke och på öronen och ögonen och jag ser att han själv har röda ögon, kanske är han också allergisk?
Och jo, jag får ta en bild av hans händer, men han vill inte ha sitt namn på nätet.
Vi kan låtsas att han heter Olle. Eller Ulf.

Sen åker jag till apoteket i Getinge och hämtar ut en salva som heter Betnovar och så köper jag mer ögondroppar.
Tänk, att bara detta .., själva vetskapen att klådan kanske lindras, gör att allt känns lugnare.

I som ett glädjerus svänger jag Solhaga Bageri och köper ett bröd.
Där utanför står en tunna med vatten ....

Och så hemåt igen.
Passerar illandes gula rapsfält och ser kor och hästar ..., svänger in på gården och hör hundarna vråla av glädje. Matte kommer!!

Naturen är som Edens Lustgård just nu.
På gräsmattan ligger drivor av vita körsbärsblommor .., och nu är det äppelträdets tur.
Tänk, att av så fina blommor blir det  ä p  p l e n! Det är ju som trolleri!

Tar av mig kläderna .., duschar länge (jag har smort in med såväl Idominsalva som ringblommesalva .., allt för att få huden mjukare, nu ska det bort!) och sen blir det Betnovar på och jag gör kaffe och tar mig en macka .., sitter i loppisfåtöljen och tittar på ännu ett av alla mat/bakprogram (man spyr snart!); här är det en ung dansk man som besöker ön Skye i Skottland och försöker sig på att baka sånt som är skotskt.

På bageriet som han tittar in i .., står två kvinnor i vita hattar och tar emot, ja, det är expediterna förstås. Och jag tänker att om fem veckor kanske .., då är vi där.
Om allt går som det ska, kanske vi handlar bröd av just den kvinnan.
I så fall ska jag be att få ta en bild av henne.

Åååå, sicken glädje!

Torsdagsfönstret ....

Igårkväll kom en hel svärm med fönster susande från Skåne till Halland!
Det visade sig vara Karin - min före detta mans fru - som vet vad "gamm-frun" tycker om
och så tog hon fram håven!

Här är utsikten från köksfönstret.
Tänk, att stå där och diska och samtidigt kunna titta ut över ett böljande rapsfält!
Vilken lycka!

Ungefär ett halvår efter att den äktenskapliga skutan hade gått på grund - eller var det kanske mer än så - svängde jag förbi hemma i just det här lilla huset som jag alltid tyckt så mycket om och så upptäckte jag att han som en gång var min man, hade börjat med projektet för att få den här utsikten.
Och plötsligt stod jag där i köket och tårarna bara forsade - inte ett ord fick jag fram - , det var så mycket sorg och bedrövelse i alla känslorna!

Nu,  tretton år efter kapsejandet, är känslan helt annorlunda.
Jag tycker fortfarande så oerhört mycket om det lilla huset, men nu handlar det om glädje!

Så jag säger ..., tack snälla Karin som tog fram håven! 

En dag som idag ....

... tar man harry på promenad (Nelly ligger och sover i gästrummet och vill inte alls gå ut!) och vid anslagstavlan, den nära raden av postlådorna, upptäcker jag detta.

Innan pv träffade mig, eller rättare sagt: innan jag flyttade in i det gula huset, brukade han hyra ut sitt hus till en och samma familj och det flera år i rad. Ni förstår hur han fick städa hela alltet innan det var dags att överlämna nycklarna och garderober och byrålådor skulle tömmas och ja, hjälp!

Under vår semester i Skottland och i Cornwall kommer vi att bo hemma hos familjer - via Airbnb-systemet - men då är det bara fråga om ett rum och allrum, inte hela huset!

Om man går ner mot havet, så är en del av vägen kantad av syréner!
Ni kan ju bara  a n a  hur gott det doftar!
 

Där finns den vita varianten också!

Och kaprifolen växer vild och är så frodig och fin .., helt annorlunda mot den vi har planterat!
Ja, ja ... naturen kanske sköter om det här själv på allra bästa sätt? Förstås.
Hela tiden medan vi går där på lilla stigen, håller jag koll.
Det här med ormen som högg/bet Nelly, det förstörde en del av glädjen av promenera med hundarna! Så förfärligt sjuk som Nelly var .., nej, det vill jag inte vara med om igen! 

Och så hemma igen.
Efter dagar av medelhavsvärme blev det som vanligt igen och det är väl i och för sig skönt.
Blommorna får vila lite .., och sallad och mangold tar det lite lugnare.
Och snart är pv klar med husväggen, den som skymtar på bilden och som vetter mot gräsmattan.
Så energisk han har varit!

Själv gör jag måttligt mycket en sån här kulen dag.
Ska vaska golven .., ordna med middag och sen blir det väl inte så mycket mera.
Gräsklippning kanske?

Dagens fönster ....

Anna-Lena i Tumba, hon passade på att ta fram fönsterhåven när hon nu bodde på hotell.
Jag undrar var ...?
I Göteborg, kanske?

Tack snälla! säger jag.

En tisdagmorgon ....

Så här är det: jag verkligen  ä l s k a r  Instagram!
Inte nog med att där har samlats många av bloggvännerna, där vimlar av intressanta bilder från jordens alla hörn och kanter! Och småsnuttarna från DN med tips om sånt som är läsvärt, tycker jag också om. Suverän fotograf Anette Nantell.

På Instagram hittade jag gennine i New Mexico.
Hon inte bara tecknar de allra vackraste fåglar; hon håller på med keramik och läder och allt möjligt!
Hos den energiska kvinnan beställde jag ett tryck av hennes alster - det har nu hamnat inom glas och ram -.

Och tänk, så mycket roligt man kan ha med dom här telefonerna!
Nu har jag planer på att lära mig göra små filmer och då sa sonen att det fanns nånting som heter iMovie.
"Du har det på skärmen", sa han.
S o m   jag letade efter "eye-movie"!
Och jag sms:ade och sa att nääää, där fanns inte alls nån sån ikon och till slut .., fick väl sonen nog och skickade bilden här ovanför.
Jaha, ja.
Av alla röda ringar kan man kanske ana en viss irritation ,-)

I helgen som var tillbringade ovan nämnde son, tillsammans med ett gäng ystadkamrater, en natt utomhus. Det här är Rasmus och en av hans hundar och det var Rasmus som ordnat det hela.
Härliga bilder hade Anders tagit och tänk, att svartvitt i ett sommarlandskap fyllt med färger, kan bli så vackert!

En till svartvit bild mitt bland alla gyllengul raps!

Sista bilden.
Är det nånting jag verkligen har svårt att hitta, så är det trasmattor som inte är "grillriga" i färgerna.
Men plötsligt händer det!
På nätet snavar jag över den här ..., som dessutom finns i olika storlekar!
Halleluja!
Just så här vill jag att en trasmatta ska se ut!

Gomorron-tv, SVT.

Nej,  jag glömde den här!
För en tid sedan skrev jag att programledaren till höger i bild, Lennart Persson från Göteborg, hade en förmåga att helt ta över när han hade en kvinna som kollega i studion. Det blev liksom bara Lennar-Lennart-Lennart.
Det tycker jag inte längre; tvärtom!
Denne göteborgare har en förmåga - enligt mitt sätt att se det - att skapa en trivsam stämning i studion, oavsett vem han kamperar med. 

så kan det också bli

rinnsnuva som hos gamlingar
som farbröder i affären där det droppar från näsan
och man skyndar sig att diskret torka upp
säger ingenting

så har jag det just nu

och svullna ögon
röda ögonlock

det kliar så jag jag håller på att bli galen

och plötsligt minns jag barndomens ullkoftor
och annan allergi

"köp hem Lomudal ögondroppar, det brukar hjälpa"
säger min syster som verkligen är en syster
- en sjuksyster -
eller en som varit
så det gör jag

apoteksdamen är kund i affären
och har vackra blå ögon
mina är röda och svullna

sen åker jag hemåt
lägger mig raklång på soffan
och försöker dutta i en, max två droppar per öga
alldeles enkelt är det inte

när pv kommer hem säger han
att han inte gillar sånt där
att droppa i
"men sluta!" säger jag
jo, han tycker att det är hemskt

men nu ska det bli av

Dagens fönster ....

Skrollar runt bland alla bilder och hittar tre härliga fönster.
Men vem har tagit bilden?
"aporto" står det .., ahaa .., då förstår jag, det var Anna i Portugal som hade håven redo.

Ni vet, annannan.

Hänryckningens tid ...

Pingstafton igår och ledig helg!
Då blir det kom-tillsammans-på-middag med friherrinnan, pv:s moster - Sonja -, min rödvitrandiga störstasyster samt hennes dotterdotter Nathalie.

Vädret som varit så gudomligt den senaste tiden, ja, det tackar för sig och det är aningen kylslaget att sitta utomhus.

Så det dukas upp inomhus och bjuds på varmrökt lax från Falkenberg, färskpotatis, överkokt sparris (när ska jag lära mig att inte gå ifrån spisen ...!!) och så vanlig sallad förstås.

Jag gjorde romsås enligt recept på nätet, men tyckte att det blev på tok för mycket majonässmak.
Spädde ut med ännu mera creme fraiche ..., smakade av .., och till slut hade jag väl nästan en hel liter med sås :)
Här sätter friherrinnan piff på det hela; hon är ju en fena på det här med matlagning och har bland annat testat att anmäla  sig till såna här matprogram (kanske bara ett ...?), ja, lika så gott att hon får träda i tjänst när hon är bortbjuden.

Hade hon inte kommit att arbeta som kassörska, hade hon lika gärna kunnat bli florist.
Buketten hon kom med, den påminde nästan om en brudbukett!

Gästerna hade med sig hembakade kakor.
Längst uppe syns friherrinnans bondkakor, sen Nathalies kolastänger ("dom har jag bakat efter ett recept från kakboken jag fick av dig", säger hon och jag blir förvånad och minns inte alls att jag köpt en sådan ...) och så kommer pv:s kokoskakor med små dajmbitar i och sist av allt Sonjas hallonrutor.

I ett annat liv hittade jag det här gröna fatet på en loppis utanför Helsingborg och föll pladask!
Jag tror att det är tillverkat i Höganäs.

Det blir tre hundar i huset och oj, så det viftas på svansar och leks ute på gräsmattan!
Nelly, som ju är en Grand Old Lady i det här sammanhanget, faktiskt hela åttiofyra år, tycker mest att Taras bröstvårtor är himla intressanta.
Efter lång promenad blir det vila i soffan. Nelly går till gästrummet och lägger sig.
Så underbart det är med hundar som bara är vänner.

Vid halv sex stundar hemfärd för systerskapet.
Att få henne att sova över är en nåd att stilla bedja om .., men man får vara glad åt det lilla.
Nu blev det i alla fall en halvdag här i landet Halland!
Nathalie (Oxe, fyller år dagen efter min mamma) är klart längst av oss alla i släkten och hon är en fena på att teckna och ägnar mycket tid åt rollspel.
Och så tycker hon om blått och grönt i klädväg.

När jag en gång frågade henne vad hon tycker är sin mormors mest utmärkande drag ..., tänkte hon en stund och sen sa hon: "Rigmor är den absolut snällaste människa jag vet".
Om jag skulle beskriva henne skulle jag säga att hon är otroligt  l o j a l".
Och snäll är hon .., jag minns när jag på hennes kylskåpsdörr upptäckte flera tack-vykort från patienter på dialysavdelningen där hon arbetade.
Och så är hon inte hälften så översvallande som jag själv är ..., vilket ju är tur för mänskligheten.
Det kan bli för mycket av det goda.
Min störstasyster imponeras inte av särskilt mycket - det skulle väl vara svenska skidåkare då -.
Olympiska Spel, VM i friidrott, all skidåkning och allt skidskytte ..., då ringer man inte till Västerstad, för då är risken stor att hon inte svarar!

Och så kan jag sist av allt berätta att grannarna nedkommit med en liten pojke!!

Så .., just så, var pingstaftonen i landet Halland.

om man inhandlar ....

.... en mascara som blivit "näst bäst i test"
och därtill är vattenfast

då upptäcker man
att sänggåendet måste tidigareläggas

- minst en halvtimme -

så lång tid tar det att bli av med eländet

har man sedan - efter allt gnuggande -
kvar några ögonfransar
får man vara evigt lycklig

(ja, jag testade allt, olja, eye-makeup-remover, tvål!)

Dagens fönster ....

... finns och finns ännu i Ystad.

Det är ju minsann en dörr också .., tänk, så fint med ovanförrutorna också!

Glad Pingst önskar jag er alla!

det bästa

en liten sädesärla på gräsmattan
och en koltrast med en tjock mask i näbben
- herr och fru koltrast har lägenhet under översta tegelpannan på taket -
var gång dom kommer med mat
hörs ungarna skrika högljutt

men pv hör det inte

han har förlorat dom höga ljuden
gransångaren hör han inte heller

och hästar går i hagen
nu är dom lugna och fina
harry bryr sig inte

i hiet nära kustvägen hör jag näktergalen
framåtböjda män i lycra susar förbi

och så hörs göken

nästan hemma igen
märker jag att grannens ena bil är borta
hon som väntar smått har inte synts till på hela dagen
inte igår heller

nu kanske .....

En fredag ....

... vaknar jag med tungt huvud .. har sovit hårt och säkerligen gnisslat tänder.
Ont i käken.
Ont i huvudet.
Ont i gamla protesbenet.
Sen knackar det på dörren och se där, där kommer ögonmigränen - vänster som alltid - och om jag håller handen för det ögat och vilar lite, så brukar det ge med sig inom någon timme.
Det gör det också.

Så blir det telefonsurr med svägerskan i Alingsås, hon, som tillsammans med goda vänner ska sköta hus, sigge och blommor och blader när vi är på resande fot. Lite pratar vi om resan och annat som ska hända.Om pv:s operation, bland annat.

För några månader - eller kanske ett halvår sedan - ramlade ovan nämnda svägerska och fick en spricka på bäckenet.
Oj, vilken tid det har tagit att komma igång igen!
Sist jag såg henne hade hon blivit så liten och tunn, ja, hon påminde om en liten fågelunge.
"Ja, nu väger jag bara 47 kilo", säger hon som i sommar bli sjuttotvå år och har varit en del av mitt liv sedan jag var sexton, sjutton år.

Solen kommer och går. 
Jag städar badrummet,  det blir ännu fler telefonsamtal .., en kyckling kokar på spisen.
Fönstret står på glänt.
Göken gol.

Och veckans sista arbetsdag stundar.
Butiken firar trettio år och det ska bjudas på tårta och det blir tipsrunda och lite annat.
Därefter ledig helg.

Det var väl förra året som jag köpte förgätmigej-plantor på Tradera.
Med posten kom två små blad och jag höll på att ramla baklänges!
Men ack ..., vilken växkraft besatt inte dom där bladen och till sist fick jag flytta över dem till mitt plant-BB som ligger lite i skugga och där finns nu snart bara förgätmigej :)

Nästan med raketfart ....

Så här såg det ut förra fredagen.
Vid dom rosa pilarna ser ni klematis som klippts ner, ja, den längst till vänster är ny för året.
Vid stuprännan finns den äldsta av dem; den som växer nästan upp till taket och blommar hur länge som helst!
Det här var alltså i fredags.
Och den ljusgröna blomman/växten (som jag glömt vad den heter) den är tredubblad i storlek.

Fem dagar senare ser det ut så här!
Det är helt sanslöst som dom drar iväg!

Eurovision delfinal 1 ...

Kors i taket så bra Petra Mede och Måns Zelmerlöv var som programledare och vilken urläcker produktion! Aldrig är jag så stolt över SVT som när dom har det här arrangemanget!

Bedrövliga sångare däremot .., förutom ryssen som jag tycker var jättebra!

Och Nederländerna gillade jag också (ja, jag kan gå och skämmas i garderoben, men jag tyckte verkligen om den)!

Dansnumret i slutet som handlade om dagens flyktingsituation i Europa, var bland det bästa jag sett av dansare. Så gripande!

Lånar den här raden från SVT-sidan på nätet ... någon som blivit lyrisk av programledaren.

”Petra Mede should host EVERYTHING. The news. World Cup coverage. Top Gear. Jeremy Kyle. EVERYTHING”.

Oj, vad jag ser fram emot torsdagens anda semifinal!

Resumé ...

Hoppsan! Vi har fått nya grannar!
I en alldeles ny hage har två fina - men ack, så spralliga - ston hamnat och så snart vi kom gående, harry och jag själv, blev det full galopp över den lilla prärien och harry blev alldeles förskräckt .., vad var nu detta?

Just här, till vänster om lagården som skymtar på bilden, finns flera stora hästhagar och dom hästarna bryr sig inte alls när nån passerar, ja, kommer bara fram och tittar lite, särskilt på Nelly som nonchalerar dem  t o t a l t.
Harry däremot .., njaaaa, han vill gärna ha lite avstånd ,-)

Arbetade från två till åtta igår. 
Just nu skolar vi som bäst in blivande sommarjobbare.
Nu var det F stod i en av kassorna och jag försökte dirigera så gott det nu gick.
Jo, det gick bra.
Varför man ska lägga sedlarna åt samma håll i kassan, det undrar många över .., och kanske kan man fråga sig varför det nödvändigtvis ska se prydligt ut när man lämnar tillbaka sedlar .., att dom också ligger åt samma håll och att kvittot ska vara med .., ja, det kanske handlar om nån slags yrkesstolthet?
Men det går framåt.
Det är inte enkelt att som ny och ovan hålla sig fokuserad på alla hundratals plu-nummer och så ska man dessutom vara trevlig mot kunderna. Det där naturliga småpratet, det kommer med tiden; att man  s e r  kunden som en människa, inte bara som nån som har varor på bandet.

En av kunderna visade sig ha den  n ä s t   största handen jag någonsin sett!
"Men det är ju helt otroligt!" sa jag och kunden looooog och när han sedan hämtade ut ett paket, frågade jag om jag fick ta en bild? Jodå, det gick bra och han fick veta om "handsidan".

Man kan ju tro att en sån här hand tillhör en grovarbetare, men så var inte fallet!
Och hans pappa hade varit lärare.
Handinnehavaren heter i alla fall Thomas och är Vattuman.

Annat härligt!
Lilla Filippa som glatt ropade "Bettan, Bettan! Idag har jag gått barfota!" och lilla försiktiga Liv som hade på sig sin ljusblå prinsessklänning i tyll (hellång) och fina glitterskor!
Jag frågade om hon skulle gå på kalas?
Nej då, inte alls, hon bara  v i l l e   vara fin!
Å, vad jag älskar dessa härliga ungar!
 

Sen hemåt i kvällningen. 
Nu är det inte länge kvar förrän vi stänger en timme senare på kvällarna.
Så här såg det i alla fall ut igår - just innan jag kom till Stora Skipås -.

Att cykla hemåt i ett hav av blommande körsbärsträd och hägg som kantar vägen .., ja, det finns helt inte ord tillräckligt för att förklara den känslan!

Idag ....

Idag för fyrtio år sedan blev jag tvåbarnsmamma.
Tänk, jag tycker att det var alldeles nyss som jag skrev just den meningen!
Men så var det .., en solig majdag på Karolinskas BB .., kastanjerna slog ut den dagen och en liten Anna kom till världen. Maria blev storasyster.
Fyrtio år - det är en lång tid det -.

En timmes gräsklippning känns inte lika lång, men oj, svettig man blir!
Sladden är mer än tjugo meter lång och vid det här laget håller jag på att kunna det här med att svischa iväg alla sladdarna, så där så dom inte klipps av.

Små sällskap av styvmorsvioler får stå kvar, men annars ryker det mesta.
Efteråt forsade svetten!!
Tog på mig baddräkten och körde raka spåret till Steninge och tog ett rejält dopp; det längsta hittills .., och en liten simtur. Gudomligt!
Tre småttingar kom med sin mamma och sin morfar ..., "morfar-morfar!" ropade en av småflickorna och jag tänkte att ååå, så lyckliga dom är som får ha kvar mor, - eller farföräldrar när dom fått barn!

På väg tillbaka till bilen såg jag detta.
Hade min mamma varit i livet hade hon hämtat en sopsäck och röjt upp och hade jag haft en med mig och haft plasthandskar, kanske jag hade gjort samma sak. I stället mejlade jag någon ansvarig på Halmstad kommun och föreslog att någon kanske skulle ta en sväng förbi och tömma soptunnan.

Och tänk, nu har solen gått i moln!
Det är inte långt ifrån att jag tycker att det är liiiite, liiiite skönt.

Igår i kassan ....

En äldre man plockar upp varorna på bandet och en stor, hel rotselleri kommer förbi.

"Du vet väl att det här är rotselleri och inte kålrot ..?" säger jag till mannen.
Det är nämligen så att särskilt män ofta tar fel, eller kommer till kassan och frågar vad som är vad.

"Jo, det ska jag säga dig, att är det nån enda människa som vet hur en kålrot ser ut, så är det jag!" svarar mannen leende.

Det visar sig att han vuxit upp utanför Enköping där föräldrarna drev jordbruk .., tio tunnland med morötter och tio tunnland med kålrötter och så allt annat förstås. Det mesta såldes till butiker inom stockholmsområdet.

"Du förstår, mest hela somrarna ägnades åt att rensa ogräs bland kålrötterna!" säger mannen, nu med ett - om möjligt - ännu större leende.

Vi enas om att han nog är kålrotspexperten nummer 1.

Tack och adjö! 

När jag för några dagar sedan såg Gustav Fridolin och Åsa Romsom i en tv-intervju, då sa jag till pv att "han vet om att han får vara kvar, men inte hon ..." och jag tror att det var så.

Han skrattade nästan hysteriskt - det var som om han inte kunde hålla igen glädjen -.

Nej, jag tycker inte att Åsa Romsom är den mest lyckade ministern, men oj, vad det måste kännas inombords att bli offentligt utbytt. Ungefär som om kunderna skulle rösta och säga "nej, vi vill inte ha Elisabet kvar, vi vill ha nån annan" och så skulle man tvingas så där inför alla och se glad ut.

Och ja, jag inser att det är hårda bandage om man vill bli politiker eller ha en annan hög position i samhället, men är vi inte alla små människor längst inne och nog måste det kännas lite hemskt?

Tror jag.