Ett kvällsfönster från Dalarna ...

"En eftermiddag i november. Det snöar igen och Trump har just vunnit valet i USA...
Jag hade en underbar dag med barnbarnet igår och idag är kroppen trött och öm. Fast det är det värt tusen gånger om ♡

Längtar till söndag för en heldag med sömnad!
Behöver bara bestämma vad som ska sys och försöka förbereda det

a en underbar dag/kväll
Kerstin i Dalarna."

//Tack snälla! säger jag och det säger jag även till dig, ellem för ditt fönster! När jag skulle skriva tacket till dig, så blev sidan helsnurrig! Nu gör jag det här i stället.  Och bara så ni vet, i Stensjö har jag idag krattat löv.

Efteråt ...

Nej, det är väl ingen chock direkt att Amerikas nya president heter Donald J Trump, men nog blev vi förvånade, för att inte säga bestörta. Ingen av kandidaterna har varit några favoriter hos mig - inte ens Hillary Clinton - och jag skulle inte lägga en röst på någon enbart beroende på kön, men det hade onekligen känts lite tryggare med henne som kapten för skutan.

Och den ende som verkligen varnade för det här scenariot - som jag har sett - är ju tv4:s Marcus Oskarsson, denne fenomenale pedagog!

Nåväl, det lönar sig inte att ligga och gråta, det är bara att hoppas att den blivande presidenten lugnar sig lite när det blir allvar av.

Och oj, så ont det gjorde i hjärtat när jag såg hans tioårige son Brandon stå där vid sin pappas sida; alldeles blek i ansiktet och jag tänkte ett tag att "nu svimmar han nog ..."., kanske av trötthet eller av anspänning!

Hela familjen och mer därtill hade Trump med sig på scenen ..., hade jag varit i den situationen - ja, som president alltså - hade jag fått kalla in arbetskamrater och goda vänner, så få hade vi varit som slutit upp. Tja, min rödvitrandiga syster, hennes dotter och dotterdotter, mina barn och barnbarn och kanske Hilda och Patrik ställt upp och pv förstås ..., men inte hade vi blivit många!
Kanske hade jag förmått min syster i Australien att komma? Ja, men då blev vi ju i alla fall ett par stycken. 

Det är ledig dag idag och tv:n är påslagen och nu är det eftertankens kranka blekhet som gäller, såväl hos opionionsinstituten som hos reportrar vilka alla tycks tagna på sängen.

En morgon ....

... kan det kännas nästan så här, när natten har varit fylld av de mest makabra drömmar och när Donald J Trump tycks bli världens mäktigaste man och sen ringer pv och säger att toyotan bara dog så där - poff - mitt i Slottsrondellen i Halmstad och  mitt i värsta morgonrusningen.

Men en ledig dag är det och snart ska småfåglarna få mat, allt medan våra partiledare ska förklara det som inte går att förklara och allt mer utmattade programledare förmodligen längtar efter att få gå i säng.

Bilden är från Pija Lindenbaums underbara bok "Gittan och gråvargarna".

Ledigadagsfönstret ....

... finns i en så vacker butik i Skagens centrum; en butik där belysningen gjorde hur mycket som helst och fick mig att köpa en ljusstake som jag tycker sååå mycket om!

I blomsterbutiken ....

Det är det lilla som gör det.
Hade det varit bättre väder .., så hade jag gått runt till fler blomsterhandlare, för oj, så duktiga dom danska floristerna är på att göra grupper och arrangera så det blir fint!

Och julkänsla fick jag ....

Där stod vi länge och tittade ....

På den norra väggen i Sal 1 i Skagens museum, där hängde den här tavlan, målad av Michael Ancher. Det är ju helt otroligt hur verkligt det hela blir .., lystern på skinkläderna och känslan av allvar som omger det hela.

I den App jag laddade ner från museet, kan man läsa att Ancher inspirerades att måla den här tavlan efter att han hade sett liket av fiskaren och räddningsmannen Lars Kruse (1828 - 1894) som drunkande 1894. Det är alltså Lars Kruse som ligger där på bordet.
Tavlan visade sig vara enorm!
Titta på pojkarnas blickar!
Och hållningen av mannen i förgrunden!
Så fantastiskt att kunna måla så här!

Vaniljkakereceptet ....

Och gamle kungen och drottning Louise på ömse sidor om väggpendylen.

"Underbart saftig och god kaka som är superenkel att göra om man har lite vana inne", står det längst uppe.

Detta behövs:
Kaka
3 ägg
3 dl strösocker
1 dl kokt vatten
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver

Fyllning
125 g margarin/smör
1 dl mjölk
4 msk vaniljsocker

Ströbröd och margarin till smörjning av formen - helst en rund form med avtagbara kanter -.
Florsocker till dekoration.

1. Sätt ugnen på 200 grader, smörj och bröa formen.
2. Vispa ägg och socker pösigt.
3. Tillsätt det kokande vattnet och rör i försiktigt.
4. Blanda mjöl och bakpulver och rör ned i äggsmeten.
5. Häll smeten snabbt i formen, grädda i nedre delen av ugnen i ca 30 minuter.
6. Koka margarinet och mjölken häftigt i ca 2 minuter.
7.ta av kastrullen från värmen och vispa ner vaniljsockret.
8. Dela den varma kakan i 2 bottnar.
9. Dränk de båda bottnarna med den heta fyllningen.
10. Lägg ihop bottnarna, vanilj mot vanilj och dekorera med florsocker.

Receptet kommer tydligen från saintbella på tasteline.

Skagen ....

Är det knepigt att hitta till hotellet i Odense, ja, så är det desto enklare när vi kommer till Skagen. Tack vare Google Maps har jag redan långt innan avresa kollat var hotell Skibssmedien ligger, alldeles vid svenska sjömanskyrkan och lätt som en plätt är det att hitta dit.
Ååå, så fin den lilla kyrkan är!

Det är dåligt väder mest hela tiden .., regn och rusk och styv kuling!
Vi kör runt lite i stan för att orientera oss (den är inte stor) ..., och beslutar oss för att ta såväl Michael och Anna Anchers hem samt Skagens konstmuseum på lördagen och förresten är vi ganska möra efter allt körande.

Halv nio på kvällen äter vi middag på Bodilles Kro, nere vid hamnen.

Innehavaren heter inte Bodille - men väl Dorthe - och är som en snäll mamma.
I tio år har hon drivit den här krogen.
Så där sitter vi i värmen och utanför öser regnet ner och det är mörkt och väldigt mycket november.

Och så kommer maten!
Detta är det mest makalösa vi har sett i portionsväg och fyra köttfärsbiffar tronar på ett stort, avlångt bufféfat, lägg därtill halva Skånes skörd av gröna ärtor, ett sällskap morötter ., ett stort berg av pommes frites och i en såssnipa finns hemlagad bearnaisesås.
Jag kan säga att detta med resår i kjolen är väldigt bra att ha såna gånger.

Så blir det lördag och ännu mera ösregn!
Efter frukosten strosar vi omkring i småbutiker och jag hittar en glittrig adventskalender - en sån som friherrinnan önskat sig - och lite annat smått och gott.

Klockan 11.00 öppnar museet eller det som är konstnärsparet Anchers hem.
Eller var. 
Huset är rödmålat och i den lilla biljettluckan sitter en herre och säger vad vi får och inte får göra och hela hemmet är fyllt med konst och inte enbart av makarna Ancher, utan också av deras vänner.
Tyvärr var det så mörkt i husets alla rum, så det var närapå omöjligt att kunna njuta av allt detta.

Bilden från museets hemsida.

Allra, allra bäst tyckte jag om Michael Anchers dörrmålningar!
Så totalt underbara!

Bara en liten bit från Anchers hus, ligger Skagens konstmuseum.
Det kan jag säga .., att så nära paradiset har jag nog inte varit på länge!
Tänk er sal efter sal med den allra mest ljuvliga konst .., och därtill sköna bänkar att vila benen på.

Med hjälp av en finurlig broschyr kan man se vilken tavla som är målad av vem.
En App finns att ladda ner - Skagens museum - och då blir det hela ännu mera intressant, ty då kan man välja ut en tavla eller en konstnär och på så sätt få ännu mera information!

Och i museets lilla butik (som inte är så liten ...) köper jag en bok som handlar om Michael Ancher och gode vännen - tillika konkurrenten - P.S. Kröyer; dom båda står för övrigt staty framför museets entré. Titta, vilken fin handstil Ancher hade!

Och helt annorlunda är Kröyers!
Sånt här tycker jag är så himla intressant!

Några dubbla kort fick följa med hem, bland annat det här som visar paret Anchers dotter Helga.
Konstnären var engelsman och hette Adrian Stokes. Är den inte alldeles underbar ....!
En svensk konstnär vid namn Oscar Björck hade flera fina alster på väggarna.

Kronprins Fredrik med sin fina familj ...

Efter de båda museibesöken och inköp av svindyra frimärken (i Sverige kostar ett porto inom Europa 13:-, i Danmark 35:- svenska kronor!!!! Då blir det bra mycket billigare att använda sig av detta och så är det samma pris över hela världen och blir mer personligt. ) blir det eftermiddagskaffe i svenska sjömanskyrkan - den ligger ju bara alldeles intill hotellet -.

Men här skulle jag kunna tänka mig att slå till ..., säger jag till pv.

Kyrkan tillhör numera en stiftelse och drivs av såväl någon anställd som volontärer.
Så vacker den är!

En liten barnhörna finns också ..., ja, eller nåt sånt.

Samlingslokalen ligger en trappa ner från gatuplanet och det är där vi träffar vi foxterriern Ivar som är tretton år och så otroligt charmig. Här sitter Ivar och hoppas kanske på en vaniljkakebit .., ja, men det tycker han nog vore på sin plats.

Ivars husse - som är från Bohuslän och känner till bonden där min f.d. svärmor en gång hyrde sommarstuga - tar fram sin mobil och visar bilder på en förfärligt sargad Ivar; en inte alltför vänligt stämd rottweiler hade bitit honom svårt över ryggen, men nu är Ivar sig själv igen och jag berättar att Ivar var min pappas namn och så heter även min son .., kanske är det därför jag blir så förälskad i den här fyrbente krabaten?

Vad gör man då där i Svenska Kyrkan?
Tjaaa, vi dricker kaffe och kalasar på en jättegod vaniljsockerkaka (värdinnan ger oss receptet) och vid ett av borden sitter fyra kvinnor och så Ivars husse och en av kvinnorna - hon som heter Rita och är på bilden här ovanför - hon stickar halsdukar och mössor som ska gå till julförsäljning.
En liten mössa och en lika liten halsduk (kommer ni ihåg såna där babyhalsdukar där man liksom sticker in ena delen i den andra?) får följa med hem och bli till present till lille grannen Julius.

Runda-bordssamtal .....

"Men ååå, det måste vara att drömjobb att vara här ...!" säger jag till kvinnan som ansvarar för det hela,.
Jo, det tycker hon också .., alla dessa möten med människor som tittar in .., det kan vara bröllop och konfirmandläger och så alla ströbesökare och sjömän och alla andra.

"Men du kan komma hit och arbeta som volontär Elisabet, man kan arbeta bara två veckor om man vill ...", säger hon.

Jo, sånt kan man fundera på; det är ju bara två år kvar tills det vankas pension.




Nu hade vi ju inte förväntat oss solsken och tjugo grader varmt - det blev ösregn, styv kuling och en dunderförkylning - men kanske om vi åker dit till våren .., eller hösten?

Hur som helst: Skagen rekommenderas varmt!
Och vi kom varandra nära, tycker jag.
Dom senaste månaderna har det varit så mycket jobb för pv; ja, vi har knappt hunnit prata med varandra.

Mer om svenska sjömanskyrkan och även detta med volontärarbete, kan man läsa här.

Dagens fönster ....

Det var väl ungefär så här det var under våra dagar i Danmark.
Men elefanterna gladde och genaste tänkte jag förstås på den här madamen ....

Bilder från en resa ....

Avresa torsdagmorgon.
Nelly lämnas hos friherrinnan i Steninge och i Ystad får Harry kampera tillsammans med labradoren Meja, ja, hos mina barns pappa och hans fru. Stor glädje!
Och vi kör vidare ..., över Öresundsbron och sen tar jag vid och rattar vidare och plötsligt slår det mig att jag är drygt sextiotvå år och detta är första gången (!!) som jag kör bil utomlands.
Helt sanslöst!
Just efter bron är vägen fyrfilig och det är inte långt ifrån att jag får ont i magen - det sprutar bilar från alla håll och kanter -!

Hotellet ..., rekommenderas varmt - om ni har bra lokalsinne -.

Första övernattning blir i Odense på Fyn.
Då har vi bytt chaufför sedan ett tag tillbaka och det är jag himla glad för, ty nåt värre än att hitta i den här staden - där var och varannan gata i city antingen är avspärrad eller enkelriktad, ja, eller så är det en återvändsgata -  det kan jag knappt tänka mig! I en timmes tid snurrar vi runt och gps-damen har noll koll på avspärrningarna och pv sliter sitt hår.

Till slut - halleluja - kommer vi fram till hotell Windsor på Vindegade 45.
Vi får ett helt okej vindsrum och det här (bilden längst uppe) visar utsikten.
Åååå, det är som en gammaldags adventskalender där fönstren blir luckor att öppna!




Här är en liten film om just Odense.
På kvällen hittar vi en italiensk restaurang .., jag har då blivit vanvettigt hostig och förkyld och efter middagen stuuupar jag i säng och hostar mig genom natten. Aj, aj, så oturligt!

I antikaffären ....

Fredag efter frukost bär det iväg över Stora Bältbron och därefter rakt norrut.
Vi kör längs E 20 och landskapet är tämligen platt och halvtrist, men i Skanderborg, ååå, där är det plötsligt kuperat och så vackert! Och plötsligt strålar solen!
Och detta är känslan .....

Där stannar vi till och tar en liten promenad i centrum ..., vi dricker kaffe nere vid strandkanten där sothönsen simmar så fridfullt och vi tittar in i en antikaffär där en pratglad farbror tar emot.

I butiken finns absolut  A L L T!
Kalle Anka från 1975, till exempel och på danska heter Ankeborg "Andeby".

Och nu i snart juletider har han plockat fram miljoner små tomtar, halmbockar och inte minst julgransbollar -  eller pumlor - som Bert i Luleå har lärt oss att det heter.

Blir det några fynd?
Jo, Pv hittar en gammal barometer och själv köper jag en liten, liten ram som ska bli till stor glädje, har jag tänkt.

Och så ännu mera norrut!

Några mil från Skagen börjar det se ut så här - nästan som ett månlandskap -!
Jag sitter i bilen och försöker räkna ut när jag senast besökte Skagen och kommer fram till att det måste vara mer än tjugo år sedan! Då .. hade vi (mina barns pappa och två av barnen) kört bil från Malå till södra Spanien - åtta mil söder om Alicante - och jag minns att på hemresan tog vi fika på en stranddyn i närheten av Skagen och jag tänkte att ... men varför kör man flera hundra mil som en galning, när det finns nånting så vansinnigt vackert som detta att vara vid havet på Jylland?!

Nåväl, vid halvfyratiden är vi framme - då har vi kört närapå åttio mil allt som allt - och så blir det incheckning på underbara hotell Skibssmedien .., men det - och resten - tar jag i morgon.

Har ni orkat läsa ända hit .., ja, då vet ni ju vad som gäller ..- det där med tapperhetsmedalj -.
Hej å hå!

Måndagsfönstret ....

Bilden togs igår, söndag, hälsar ellem i en kommentar.

"Här har vi vinter nu! 

Snöat sen i onsdags. 

Ellem".

Tack Susanne ....

Och så ringde jag vårdcentralen i Getinge och eftersom inget av alternativen ("tryck 1", "tryck 2") passade, så väntade jag tills man fick prata in ett meddelande.

Så badjag  telefondamen som - hopefully - avlyssnar det hela att hälsa till distriktsläkaren Susanne och tacka för hennes brev som kom till pv igår och allra, allra mest ville jag tacka för dom sista fyra orden i brevet.

Vilken omtanke!

Och vilken lättnad!

Denna dagen ett liv ...

Bara njuter.
Plockar undan och tänker på den här madamen som har börjat ett nästan-nytt-liv och numera har skinande ren diskbänk och ordning & reda. Jag måste säga att det inspirerar. Alltså plockar jag undan allt eftersom ..., flyttar högar från ena stället till det mer osynliga ..., och så är det ju inte tänkt förstås, men det som inte syns finns ju inte ,-)

Tar hundarna på promenad.
Vi går johanssonrundan och har solen i ansiktet på hemvägen. Nelly är sprallglad och skuttar och har sig och inget gör mig väl lyckligare .., för tänk, att så är det verkligen, att hundar kan smajla!

Sista biten tar vi genvägen i skogen, nära bäcken och så kommer man bakvägen in till Ecke och Britts tomt och där finns en trägrind där Nelly brukar stanna - hon har en gång fastnat lite mellan spjälorna - men när vi kommer dit är Nelly inte där .., hon har helt enkelt skuttat iväg hem och står ute på "bron" och väntar när vi kommer. Aja, baja.

En liten stund senare ser det ut så här.
Oj, som hon snarkar och harry har förstås tagit bästa platsen; hörnan där hon vill ligga.

Fast då hjälper jag till ..., harry får flytta sig lite och se där, då ryms hon ju på en liten hörnbit och allt blir frid och fröjd.

Och friherrinnan ringer och bjuder på Fattiga Riddare med björnbärssylt till.
Jo, man tackar.
Så sitter vi i hennes vardagsrum och i kakelugnen brinner det så fint ..., och det är varmt och skönt och jag har tagit med mig nellys mat och i morgonbitti ska hon alltså komma till friherrinnan, en hund och en katt och bli där i fyra hela dagar.




Väl hemkommen sitter jag nu här och skriver och lyssnar till detta, som är något av det vackraste jag vet. Och ja, jag vet att det inte är jul ännu.

Dagens fönster ....

Från Annika i Kävlinge kom en gång den här fina lilla ängeln och hamnade i det gula huset.
Och eftersom Annika hade födelsedag igår, så får det bli ett dagen-efter-fönster.

Mer om dessa små skyddsänglar kan man läsa här.

 Franciskus ....

Det är sannerligen inte var dag herr Påve kommer till vårt land, men nu är denne till synes så godmodige man här och jag låter tv:n vara påslagen och följer mässan från Malmö. Där kommer han i vad som liknar en golfbil och människor ropar och vinkar .., och så lämnar han plötsligt bilen och tar emot småbarn som räcks fram till honom och han välsignar dem och mammor och pappor blir glada och tacksamma och småttingarna förstår förstås ingenting.

Själva mässan är vacker.
Otroligt fin musik!
Vackra kläder.
Vackra färger.

Och jag åker baklänges i tiden till tredje advent 1979.
Mina barns pappa och jag själv har då tillbringat en månad i Argentina hos min mamma, nu är vi på hemväg och ska flyga från Kennedy Airport och vi har valt att stanna två dagar för att känna på New York.

En av dagarna är det snöyra och vinden är iiiiisande kall och för att få lite värme, tittar vi in i S:t Pauls Cathedral, där det just då pågår en mässa. Katedralen är absolut fullsatt .., vi står längst bak närmast den tunga dörren och bara tittar lite .., och efter en stund öppnas dörren och snön yr in och där kommer en polis i uniform .., han borstar av snön .., tar av sig huvudbonaden, gör korstecken och mumlar lite .., och så står han där en stund med böjt huvud, innan han tar på sig "mössan" (som inte är en mössa, utan en med skärm) sträcker lite på sig, öppnar dörren och går ut igen.

Jag glömmer det  a l d r i g.




Och riktigt så här spännande (som i början av filmen) var det inte, men ändå ...

Skåne tur och retur ....

För den som i vanliga fall lever ett stillsamt och tämligen inrutat liv, så blir uppstigning vid femtiden och två timmar senare en biltur till Hässleholm, ja, det blir som ett mindre äventyr!

Fint väder på ditvägen och medan hästhagar och byar med krumeluriga namn passeras, försöker jag räkna ut hur många gånger jag kört just den vägen? Det är sju år (den nittonde november 2009) sedan jag fick min första knäprotes - just i Hässleholm - och onekligen har det blivit många återbesök.

Den här gången är det sagt att jag skulle få träffa den kirurg som en gång höll i skalpellen, men se ...,  han visar sig bli upptagen av fyra akutfall och efter sedvanlig röntgen (vilket sjå den arma sköterskan hade att få bra bilder!!) , så blir det i stället undersökning av forskningskoordinatorn som berättar att herr Kirurgen har tittat på röntgenbilderna och menar att en operation - av något slag - är det enda tänkbara. Antingen byts plasten på protesen ut, eller så blir det ny protes.
Så blir det då bestämt just detta.
Kallelse kommer vad det lider .,. och då blir det allt det vanliga - träff med narkosläkare etc -.
Ett par månaders väntan i den långa kön, men det kan jag ta.

Totalt kanske trettiofem mil blir det ...

Från Hässleholm (där jag nu hittar utan problem) bestämmer jag mig för att "tvärtitta" in hos min rödvitrandiga syster som bor på landet, nån mil söder om Hörby.
Om ni har vägarna förbi någon gång, så sväng in i Hörby och fascineras av torget och det vackra Stora Hotellet och kyrkan! När man kommer från Hässleholm, då liksom omfamnas man av torget; det är ungefär som att komma in i ett torg i något medelhavsland!

I Hörby kan man se stora traktorer på Icas parkering och Ica Kvantum är den enda livsmedelsbutik jag har besökt där man tar en kölapp när det är dags för betalning. Det är genialiskt! Inga långa köer att stå i .., där finns en bänk att sitta på för den som vill vila sina ben .., och framför allt tror jag att butiken vinner på det; ja, ser man att det är några nummer före kan man lätt lämna kön och se sig omkring bland andra varor i butiken, i alla fall dom som finns i närheten.

Just när jag svängt in på den lilla, lilla grusvägen som går till min systers hus, ringer jag och frågar hur hon har det och hon i sin tur undrar hur det har gått med sjukhusbesöket och är jag redan hemma i Stensjö?
Själv frågar jag om hon möjligen kan bjuda på en kopp kaffe?
Jodå, när då?
Ja, om tio sekunder ungefär .., säger jag och det är väl ungefär då som jag parkerar på infarten.

Harry har fått göra mig sällskap och han blir alltid fullkomligt galen av glädje när vi kör in på gården där min syster bor. Och där är ju Tara - hennes dalmatiner - och åååå, så dom brukar jaga varandra ute på den jättelika tomten!

Men se Tara har blivit opererad i ena örat och har av veterinären fått stränga order att inte busa med andra hundar, så harry han springer runt-runt-runt på gården och undrar var bästa kompisen nu håller hus och varför kommer hon inte ut??
Tara är så underbart mjuk och fin .., och bäst man sitter på en stol i köket har man hennes lena nos i sin hand!

Under åren i Skåne har det funnits tre dalmatiner i familjen.
Först Perdita - det var tiden i Lund - sedan Mizz som var den underligaste hund jag har varit med om och så, nu då, denna ljuvliga Tara.

Så blir det då kaffe och gott fika (på Ica har jag köpt honunsglacerade kamben ...) vid matbordet ..., ja, i det där rummet där vi brukar äta stekt gås och där har vi också har ätit julmiddagar. Huset är gammalt med lågt i tak och i fönstren mot söder står dom absolut största pelargonior jag någonsin skådat!

Och så blir det lite småprat .., mest om knäet, men också om eländet med att installera den av pv nyinköpta tv:n (tanken var att vi skulle köpa ny fjärrkontroll ...) och krånglet med att få igång alla kanalerna och väldigt mycket prat blir det om allehanda manualer som man råkar få ..., ja, lite sånt.

Sen hemåt.
Innan jag ens kommit till Ängelholm känner jag mig aningen yr och framför allt vanvettigt trött, så jag stannar vid en p-plats och vilar nån halvtimme, allt medan bilar och långtradare dundrar förbi. Och så kommer regnet.

Och jag tänker att måhända är det all spänning som nu kastas överbord .., och detta att äntligen, äntligen få ett besked .., ja, som orsakar all denna trötthet? Jag hämtar upp pv från studiedagen på skolan .., svänger in på Elgiganten och väl hemma stupar jag på soffan Ektorp och vilar rakt av i två timmar.
Herr pv .., han målar väggarna i hallen och sätter två degar som senare ska bli matbröd, respektive kanelbullar.
Jag tänkte förut att min mamma nog var en av de mest effektiva människor jag träffat, men frågan är om inte den småländske pensionatsvärden spelar i samma division. Han är makalös!

Nu är det i alla fall tisdag och den sista arbetsdagen för den här veckan.
I morgon är det ledig dag och på torsdag bär det iväg västerut.

Det blåser friska vindar .., jag har gett småfåglarna mat och ska nu ta hundarna på promenad.

(Och apropå kartan: härifrån till Hässleholm är det knappt 13 mil. Från Hässleholm till min syster är det 5 mil .., sen blev det inte direkt raka spåret hem ...).