Resumé ...
Lördag blir en bra ledig dag.
Visserligen är jag urrisig på morgonen (man kan tro att jag är gravid; det är ofta så just på morgnarna och det är en evig tur att mitt schema mest består av eftermiddag-kvällspass!), men piggnar till allt eftersom. Mellan varven känner jag mig aningen deprimerad .., eller kanske sorgsen är ett mer relevant ord, ja, jag får liksom leta efter glädjen.
Men den kommer allt eftersom.
Särskilt som det helt oförhappandes knackar på dörren och där står Sonja med en grattis-till-nattvasan-blomma till pv och det är alltid så roligt med Sonja och nu slår hon sig ned vid köksbordet och en stund senare dyker friherrinnan upp - henne hade vi ringt och bjudit på nybakadebullarfika - så vi blir fyra runt köksbordet, plus två hundar.
Vad pratar vi om?
Ja, vi surrar om den kommande pensionen förstås .., om hur pv ska göra ..., vi pratar om trygghetslarm och Sonja berättar att jo, hon har ett sånt, men det larmet ligger mest på köksbordet.
Då ler vi.
Jo, där gör det ju stor nytta.
Vi pratar också om höjda matpriser .., och pv berättar om en bild som har han på sin dator; ett fotografi från någon sommar i Steninge och på bilden står - förutom pv:s föräldrar - andra sommargrannar och där är även Sonja och Gösta.
Alla på bilden verkar glada och lyfter var sitt glas mot fotografen.
Om den tiden i Steninge berättar pv ofta; det är så uppenbart en tid av mycket glädje och gemenskap och när jag ibland tittar i hans mammas årsdagbok, ser jag att pv så ofta hälsade på i Steninge.
"Hade besök av Thomas och Hilda ...", står det både här och där.
"Och tänk, på den där bilden, där är det väl bara du som är kvar i livet Sonja", säger pv.
I juni månad fyller hon åttiofem år, denna Sonja som har kommit att betyda så mycket för mig.
Senare på eftermiddagen - då mår jag
riktigt bra (och ångrar att jag tidigare på morgonen ringde och avbokade personalfesten senare på kvällen, men jag ville att man skulle hinna avboka min plats, så inte pengarna bara slängs i sjön) räfsar jag slänten ner mot vägen och även själva gräsmattan där segelbåten stod uppallad i sju års tid.
Pv gör en eld av allt löv och ris (värst är alla stickiga slånkvistar som blåst ner) och i säkerligen två timmar blir vi stående där nere .., vi hjälps åt att räfsa, men det mesta tar jag (pv sköter elden) och det är så underbart skönt!
När pv sedan går in för att göra fläskpannkaka, vaktar jag elden och lägger på mera löv.
Massor med säckar har jag räfsat ihop under ett par veckors tid och nu töms åtminstone tre säckar!
Mörkret faller.
Och där står jag och rotar i elden för att få in mer syre .., piassavakastens skaft agerar eldgaffel och blir sotigt, men
som jag njuter av timmarna där nere!
Det är verkligen att bli j o r d a d mentalt.
(Och bäst av allt: inte ett skvatt ont har jag i mina knän eller ben .., jag kan böja mig ner nästan obehindrat!)
Och så kväller.
Vi blir sittande i soffan och tittar på "Smartare än en femteklassare" och säger unisont att vi saknar Lasse Kronér som programledare. Nu går det hela i expressfart och skämten känns krystade och ja, jag vet att L.K. inte har skött sig, men som programledare - i just det programmet - tycker jag att han var sååå bra!
Ännu senare på kvällen blir det brittiska tv-serien Shetland.
Det är pv:s favorit och har även
varit min, men den här omgången finner jag så ..., nja, stolpiga repliker och .., nej, men det är gott om vackra vyer och nog undrar jag hur mycket turismen ökat på Shetlandsöarna efter den här serien. (Och då lär det mesta vara inspelat i Skottland).
Jo, dit vill vi återvända någon gång.
Sist av allt blir det natt och jag har den mest fasansfulla mardröm där pv - på hallgolvet i Malå - försöker kväva Nelly med några melittafilter och det är så hemskt så det är inte sant, men han ropar att vi måste, vi har inget val!!
I nästa drömsekvens går jag till hundgården (också hemma i Malå) för att ge hundarna mat - ovisst vilka - och till min oerhörda förvåning kommer Harry springande och se där, där kommer
även Nelly och hon lever och är så glad och viftar på svansen .., och jag börjar gråta .., det är så underbart att se henne och jag hittar godis i min högra ficka och säger att här har du lilla gumman och så roligt att du lever!
Sen vaknar jag.
Solen strålar.