Barbro om livet och lite glädje ...

Kära Elisabet

Du vet ju att min senaste vecka har varit tung, men idag blev jag så rörd, glad och tacksam så det måste jag bara berätta om.

Jag fyller 60 år på söndag och redan idag så hade Tony varit och köpt födelsedagsbuketten.

Alltså...det var det mest fantastiska jag någonsin fått i blomväg (vad jag minns är bäst att tillägga).

 

 

Rosorna var säkert (utan att överdriva) 75-80 cm långa, och i en underbar färg.

Jag blev helt tagen! 

Nu kan inte mina bilder göra dem rättvisa men jag var tvungen att knäppa några i alla fall.

Ha det gott E & Trevlig helg!

Barbro D ♥

Ledig dag ... eller inte.

Det var det igår också, men så ringde Brooks och undrade om jag kunde tänka mig att hoppa in för någon som var sjuk och det kunde jag. Lika bra att öva sig inför vad som komma skall.

Nu blev det ett eftermiddagspass tillsammans med Johanna.
Innan jag började arbeta i affären, handlade jag ofta där och tyckte om själva butiken.
Och  s o m  jag tyckte om när Johanna satt i kassan!!
Alltid vänlig och rar och så   l u g n!

Nu är vi sedan sju år tillbaka arbetskamrater och har sällan samma pass; en gång varannan vecka kanske? Igår var en sån dag.

Johanna är tvåbarnsmamma och bor i Getinge .., och hon kom direkt från gymnasiet till affären och kan allting. Fixa så att skyltmaterial kommer på plats, t.ex. Det är min helt klart sämsta gren.-

Vi turades om med kassajobbet.
Jag tog postburen, gjorde brödvagnen, fyllde upp i frukten så gott det gick (var sååå stel i ryggen efter tisdagkvällens äventyr i fruktkylen!) och kollade datum i mejeriet.
Det hade tidigare på dagen varit sååå lugnt i butiken, men se, på eftermiddagen var det andra bullar!
Ibland t.om långa köer!

Många hämtade ut paket; bland annat en ung kvinna som visade sig läsa till hortonom. 
Hur kommer man på tanken att studera just detta?
Jo, hon berättade att det kanske inte var just det här med trädgårdar och växter som var det mest väsentliga - det som bidrog till valet av utbildning - var mer politiskt; hon vill helt enkelt vara med och göra skillnad.

Och där var kunden som helt av sig själv sträckte fram sin vänstra hand och visade sitt nya nagellack! Så underbart! Vilka härliga människor det finns! (Ja, hon vet ju att jag tycker om händer och en gång tidigare har jag fångat hennes vackra hand .. här).

Och där var han som idag på morgonen tar flyget till Arlanda, fvb till Södersjukhuset för strålning av tumören som växer bakom hans ena öga.

Och där var hon som hade klippt luggen .., och där var familjen som precis hade kommit hem från en två veckor kort eller lång semester i Dahab; ett för mig helt okänt ställe på vår jord!
Mannen berättade att en god vän till familjen driver ett dykcenter just i Dahab och hos honom hade dom bott, men oj, så det lär ha varit rent överlag!!
Lägg därtill att där var så billigt att vara turist!
När jag kom hem igårkväll googlade jag och fann detta.

Sist av allt en bild till den allra raraste av vänner: Ingrid i Falun.
När jag berättade om alla plu-nummer man rätt snabbt lär sig - det måste vara ett hundratal i alla fall - dom flesta fyrsiffriga, så trodde hon mig inte.
"Det kan inte vara möjligt!" sa hon.
Jodå.
Titta nu här Ingrid!
Det här är bara sidan med grönsaker, det finns mycket mer också .., olika sorters bröd,  grillkol, briketter, ved, konstkort, lösviktsgodis, ja, allt möjligt!

Ungdomar som gör sin första sommar hos oss, dom är suveräna på att snabbt mata in det här i hjärnkontoret! Jag brukar göra en lathund på dom tio vanligaste plu-varorna (typ potatis, bananer, gurka och tomater ...), så där så att det inte blir så stressigt för dem och inte så långa köer och i ett huj sitter det!

Och jag kan fortfarande gapskratta åt mig själv; då, den gången i Ystad på Ica Supermarket, när jag helt plötsligt - efter ett våldsamt känslosamt möte - tappade minnet helt! Jag kom inte ihåg namnet på mina arbetskamrater ., inte på mina barn .., inga plu-nummer (SKRÄCKEN när jag står i kassan och inte vet vad grönsaken framför mig har för namn ...) och efter någon timme hamnade jag på sjukhusakuten. Mobilnumret till mina barns pappa - vi var då skilda - kunde jag, det satt som en smäck och han ställde så snällt upp och skjutsade en förtvivlad före detta hustru till sjukhuset.

Väl framme gissade läkarna på allt möjligt och ingen trodde mig när jag själv framförde hypotesen att det var nog en härdsmälta i hjärnan, på grund av alla känslorna.
Nej, nåt sånt kunde det INTE vara.
Men det tror jag att det var.

Efter kanske två timmar kom inte namnen på mina barn tillbaka .., nej, men väl plu-numret på bananer och tomater. På en vit papperslapp hade jag då suttit och skrivit in olika plu-förslag .., det var som små segelbåtar som kom och lade till vid en kaj .., ja, dom där plu-numren. Och det stämde!

"Typiskt mamma! Jobbet är viktigt!" sa dom leende.

Nu är det i alla fall en helt ledig dag.
Friherrinnan kommer hit på lunch (pv bjöd igårkväll på supergod kvällsmat, men hade lagat till mycket, ja, till ett halv kompani!) och ikväll vankas middag hos Sonja - friherrinnan är också bjuden -.
Det ska bli roligt!

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Veckans bästa var förstås trippen till dotter och barnbarn i Oslo.Otroligt fint väder.

Handbollscup, korsordlösning, gämsel,
Livia gillade att räkna.

Fina dagar.

 Kram Babsan

Dagens fönster ....

... ja, det fönstret finns alltså hos väverskan Britta.

Om Britta och hennes alster ...

Men tänk, vad människor kan åstadkomma!
Det var ju igår jag svängde förbi hos Britta Rendahl för att hämta ett kvitto och jodå, jag visste ju att hon hade varit en väverska av rang (och designer, inte minst!), men att det var sååå mycket fint som hon gjort, det visste jag inte.

Kom in på den här sidan och här kan man se hennes utkast till olika vepor och mattor; främst till kyrkor runt om i vårt land. Helt fantastiskt!

Väverskan själv.
Britta.
Fyller nittioett i augusti.

en torsdag ....

vaknar vid femtiden
tittar ut genom fönstret
konstaterar att den del av världen som är min
nu ligger helt vit

täckt av snö

kryper ner i sängen igen
lyssnar lite till bergmanpodden

som om det nu skulle pigga upp

Dagens fönster ...

"Visst kan man väl kalla det fönster?

Men det häftiga är väl snödrivan på taket!"

Cecilia N

// Tack Cecilia! Underbart fångat!

Vad ett litet kvitto kan ställa till med ...

I trädgården. Bara den värd ett besök.

Ibland är tillvaron finurlig .., ja, på grund av felaktigt utlämnat kassakvitto har jag legat vaken mest hela natten och nu på morgonen åkte jag raka spåret till affären och letade där det kunde tänkas ha hamnat, men så slog det mig att det där kvittot - som butiken ska behålla - det fick nog den som handlade. Nu visste jag vem det var, så jag slog helt enkelt en signal och jodå, mycket riktigt ., i det huset var det ordning och reda och det var bara att komma och hämta kvittot om jag ville.

Det ville jag.

Valde fel väg i trevägskorsningen och hamnade helt galet - men att köra vilse är ju bara perfekt, för så outsägligt vackert där var (vad det nu hette?) och jag kom in "bakvägen" i Harplinge och så iväg till affären där jag köpte en bukett tulpaner och så iväg igen och nu hamnade jag rätt.

Det var till Britta Rendahl - Ljusterdahl och hennes man jag skulle.
Britta är nittio år fyllda och nåt så otroligt vacker.
Hon har ekorrpigga ögon.
Är Lejon.
Och storasyster.
Nu är det ju inte det viktigaste här i livet - detta att vara vacker - men det är hon likafullt.
Visst påminner hon lite om Lilian Craig, prins Bertils hustru?

Denna Britta har i alla fall varit en väverska av rang och här syns hon framför skapelsen "Dekorativa skärmar" i Nämndhuset i Uppsala.
Bilden är från 1965.

 Och här "Lovely is the earth" (Härlig är jorden, alltså) i Burträsk kyrka, också ett alster av Britta.

Och ett skissförslag till röllakansmatta till S:t Pers kyrka.
Året är 1967.

Ett skissförslag till ett draperi .., även det Brittas.

En stola tillhörande Uppsala Domkyrka, komponerad av Britta.
Foto: Olle Norling.

Och en sån len och kvinnlig hand har hon!
(Ja, tro det eller ej, hon har två .., händer, alltså).

Britta och hennes makes hem är det mest personliga hem jag någonsin har besökt.
Inte pråligt .., inte hysteriskt välansat .., men just personligt!
En gång tidigare har jag varit där på besök, då tillsammans med friherrinnan som är en älskad vän till herr och frun i huset.

"Du måste hälsa Lena och ge henne en kram!" sa Britta när jag gjorde mig redo att köra hem igen.

När jag letade på nätet .., nånting matnyttigt om Britta, hittade jag det här .., skrivet av Thomas dotter Hilda. Det får det bli!(Glöm inte att klicka på bilderna i artikeln!)

Återblick ....

Letar en hand på min vänsterhand-sida och hittar den, men också den här och nästan fyrahundra andra händer. 

Det här inlägget handlade om Linda-Mari och när det skrev, var Emma och jag själv på den grekiska ön Kefalonia. Så här står det: 

"Plötsligt tittar någon in till oss i lilla rummet, på det där hotellet Aegelis.
Det visar sig vara Linda-Mari som kommer med ett parasoll och en badmadrass, ja, nu ska hon återvända till Sverige och vi som ska stanna ytterligare en vecka ..., kanske vill vi ...?

Det vill vi verkligen.

Linda-Mari är tjugonio år och Fisk.
Hon är storasyster och arbetar som miljöinspektör.

På den där skalan mellan 1 och 10 om hur bra hon tycker att semestern har varit på Kefalonia, säger hon ., efter en stunds tvekan ... "åtta"!

En tisdag .....

... på jobbet kan det se ut så här när postbilen kommer vid tvåtiden.

Chauffören är nog i min ålder och när han upptäcker mig i kassan, då säger han ..."jaaa Bettan, idag blir du nog inte glad på mig ...". 

Ingenting förstår jag, inte förrän han smajlande säger att ..jo, det är två sprängfyllda burar jag har kommit med!

Vi var tre som hjälptes åt med alla paketen och ni kan ju föreställa er hur tungt det är när man ska börja plocka ner dom översta försändelserna .., det här med att lyfta ergonomiskt, det kan man glömma! Ibland när man tar sig ett riktigt stort paket som ligger på toppen, ja, då får man det över sig och ska då försöka balansera det hela, så inget går sönder!

Och jag tänker på hur det ska vara i november och december senare i år .., för redan nu, efter Black Friday och i julas, tycker jag att mängden paket har ökat avsevärt. Det är som att människor har upptäckt det här med att handla på nätet.

Natten mot idag kunde jag omöjligen sova.
Vaknade vid midnatt och låg vaken till fyra.
Jag lyssnade på Bergmanpodden i P1 (och irriterade mig på att Susanne Osten hela tiden tog så mycket plats och avbröt den andra kvinnan - Lisa Langseth -!) .., och jag googlade på alla möjliga saker .., hamnade av en slump på SLU och Alnarp och där var ju Tiina Sarap som i en annan tid tillbringade någon månad var sommar hemma i Malå.

Denna underbara Tiina som alltid var så snäll och omtänksam och som med tiden blev landskapsarkitet och så småningom professor på Alnarps lantbruksskola.
Under ett besök i Stockholm 1965 tog hon mig under sina vingars beskydd och trots att jag verkligen var flickan-från-landet, så möttes jag av sån respekt från hennes sida, ja, jag fick verkligen vara mig själv!

Och jag googlade på grekiska öar.
Om - jag säger o m - nu pv väljer att arbeta ytterligare ett år, då tänker jag ge mig själv en resa till ett varmt hav i mitten eller slutet av september.

Nu är det onsdag.
Lunch hos friherrinnan (tillsammans med Anne-Marie från jobbet) och tre helt lediga dagar!
Ska försöka sträääääcka ut ryggmusklerna som igårkväll fick sig en rejäl omgång; i någon timmes tid eller mer kämpade jag med att lyfta lådor med gurka, äpplen, tomater, päron osv från fruktkylen och till lastvagnen; ja, inte bara att lyfta allt på vagnen, det skulle in i fruktdisken också.

Ungefär så.

Idag ...

Först lång promenad med harry .., kustvägen mot Ugglarp och så in mellan åkrarna (hela tiden hör jag lärkan och från havet till kommer ett > format sträck med svanar )..... och inte det minsta känner jag av mina knän - INTE DET MINSTA - det är som den största present man kan ha fått .., en sån lyckokänsla så det går helt enkelt inte att beskriva!

Så här ser det ut när jag ger mig av hemifrån.
Nu, när klockan är halv ett, är all snö borta.

Och nu är åkrarna snöfria.
Solen värmer.
Friherrinnan som är på väg till apoteket i Slöinge, tittar förbi på kaffe.
Vi sitter ute på altanen  ..., harry ligger utsträckt på gräsmattan, just där han brukar ligga när det är vår och sommar .., framför rabatten.
Från fröautomaten - den vid vedboden - flyger småfåglar av och an.
Och en blåmes inspekterar holken just intill.

Inte en kotte möter vi på hela promenaden .., här är vi nästan hemma och ska strax passera Ecke och Britts sommarhus. Till höger om den stora boken rinner bäcken.

Och strax ska jag cykla till affären, för jobb från två till åtta.
I Skåne ligger min syster och hennes barnbarn Nathalie sjuka och jag har erbjudit mobil hemtjänst från landet Halland, men dom tackade nej; dom klarar sig tydligen. Nåja, jag har i alla fall ställt frågan.

Så är det här idag; denna ljuvliga solskensdag i nästan-slutet-av-mars!

Vårtecken ....

Jodå, jag har hört tofsvipan, men bara sett en enda hittills!
Det var på ängen vid Särdal.

Kunder i affären vittnade igår om gravänder som kommit och en kvinna i Haverdal hade hört lärkan!
(Gravänderna brukar sitta på rad på lagårdstaket här intill. Då är dom nog snart här också).

Om man vill lära sig hur dom låter .., då kan man lyssna här.

Tisdagsfönstret ...

Idag är det Vårdagjämning.
Finns det nåt vackrare ord?
Gullviva, möjligen.

Och här har det förstås kommit mer snö .., så nu är det vitt och fint, precis som i Närke, där Ulrika tog fram sin håv!

Tack! säger jag.

Kommer ni ihåg den borttappade glädjeboken ...?

Den som tillhörde "Solupp" och där hon hade skrivit upp det som gjort henne glad, då, i en tid när hon liksom hade tappat bort glädjen. (Om ens man dör knall och fall, så där helt oväntat, då kanske glädjen tackar för sig ett längre tag ...).

Nu var boken glädjeboken spårlöst borta, men så händer nånting.
Så här skriver Solupp:

"Några dagar senare, närmare bestämt en fredagkväll när jag tappat tron på att hitta den, så ringde det på min hemtelefon. Eftersom jag inte kände igen numret svarade jag inte. När det ettt tag senare ringde på min mobil (och jag kollat upp att det var en privatperson som ringt) så svarade jag.
En mycket trevlig man presenterade sig och undrade om jag hade blivit av med något. Han hade nämligen hittat en anteckningsbok. Eftersom det inte fanns varken namn eller telefonnummer i den, valde han att bläddra lite i den för att försöka få några ledtrådar. Och minsann .., där dök det upp något.
Jag hade nämligen blivit blivit inbjuden eill en f.d. chef att titta  på hennes radhus dit hon flyttat nåt halvår tidigare. I boken hade jag skrivit hennes namn och han kände igen det som sin granne längre bort på gatan.
Han gick bort till henne och med gemensamma krafter lyckades de komma fram till att boken måste vara min. Enligt honom själv hade det varit roligt att leka detektiv

Jag cyklade dit och hämtade min dyrgrip. Eftersom det var fredagkväll kunde jag inte köpa blommor som tack, men gjorde ett tackkort och la i pengar till blommor.
När jag kom hem skickade jag in "Dagens ros" i Ystads Allehanda.

Någon dag senare mötte jag mannen som uppmärksammat sin ros och inte bara han. Både på jobbet och på gymmet hade de sett den, berättade han.

Döm om min förvåning när jag nån dag därefter fick ett jättefint kort med glada gubbar och ett tag hann jag undra. Vem skickar mig ett sånt glatt kort? Jo, mannen som hittat min gladbok naturligtvis. Han tackade så hjärtligt för tidningsrosen. Gulligt!

Var han hittat boken undrar du ...? Jo, på en bänk vid cykelvägen till Svarte!
Du ka nog räkna ut vad jag skrev i min gladbok den fredagkvällen när han ringde.
Det finns verkligen vänliga människor."

Ny post ...

Idag fick jag brev igen, av den där treårige killen.
Om ni visste hur glad man blir!

Han frågar vad Nelly hade ätit, när hon blev så sjuk?
Och på sista raden frågar han om jag tycker om glitter?
Det gör han.
Och att pyssla med lim.

Kanske blir han lite besviken nu, när jag i mitt svar till honom skriver att nej, jag tycker inte särskilt mycket om glitter.

I morgon ska jag skriva till honom.

Jaha ...

Nu snöar det.
Igen.

På jobbet ....

Förmiddagspass idag och som vanligt jättetrevligt!
Erik och Mange (chefen) som tillbringat nästan en hel vecka i södra Spanien (dom delade förstaplatsen i en säljtävling med en hemköpsbutik från .., västerås, tror jag och fick då besöka ett antal odlare) var entusiastiska värre och vid frukosten berättade Mange om allt dom fått se och vara med om och här sitter hans svärfar - den underbare Sven-Åke - och tar del av allt det lyriska.



Här, i Malaga, var dom bland annat.
Där har jag aldrig satt min fot, men kanske någon gång ..:?
Här är i alla fall en film med många nickar och leenden.

Och det var full fart varje dag och kväll! sa Mange.
Ingen dötid.
Tidig frukost och därefter lunch hos odlarna i flera timmar och så fortsatte det.

Och dom hade varit med vid skörd och paketering och sett hur allt hamnade i rätta plastbackarna och gurkor som skulle till Sverige hade svensk text på plasten och så vidare.

På bilden här har Erik fått plantera en alldeles egen vattenmelon .., kanske får han följa med i dess utveckling vad det lider?

En bra dag på jobbet blev det.
I charken hade dom fullt upp med att rengöra alla hyllor i kyldiskarna och det städades i kylrummet och själv tog jag hand om alla varubrev och rekommenderade brev .., tog emot och returnerade veckotidningar .., fick frimärksleverans (heja! den har vi väntat på!) .., kassan förstås .., ja, det var det vanliga.
Slutade ett och körde raka spåret hem.

Nu puttrar en potatis, - och purjolökssoffa på spisen .., pv har kör ikväll och köravslutning i Västanvind i morgon, men då arbetar jag kväll, så det spelar ju ingen roll.

Och så fick vi i ett mejl nu på morgonen veta att min australiensyster kommer hem till Sverige i slutet av maj och blir hemma nästan en hel månad! Sååå roligt! Hon kommer som vanligt att bo hos sin tre år äldre storasyster - den rödvitrandiga - men vi kommer ju att träffas, så det blir jättekul!

Inget nytt för övrigt.
Vaknade fyra och var jättepigg.
Är väl måttligt alert just nu, vid tre.

Fyra minuter och fyrtionio sekunder ....

... av "Tankar för dagen".

Tankar tänkta av Monica Åslund.

Bilden är tagen av Lena Lahti.

Det bästa för Ulrika i Närke ...

Veckans bästa var flera träffar med goda vänner, en fin förmiddag tillsammans med Stefans pappa samt tid med Stefan i helgen med bl.a. en utflykt till Askersund  (där jag tog bilden).

Människor, helt enkelt.

Möten. 

Vänskap, förtroenden, glädje, kärlek. 

Hälsningar Ulrika.

Dagens fönster ....

Från ellem i Skellefteå kommer två fönster - det här är det ena - och huset tillhör deras sommarhusgranne.

Tack ellem!
Så omtänksamt av dig (att du har håven med dig).