Liten utflykt på femtio mil ....

Vid halv tio var vi klara och satte kurs mot landet Skåne.
Så här såg det då ut vid vår nerfart - eller uppfart -.
Då hade fåglarna och sigge nilsson fått mat.
Ring-så-spelar-vi på radion och senare Melodikrysset som löstes på min mobil.
Ovanligt enkelt idag.

Och innan vi gav oss av på riktigt, blev det ett besök i Skallkrokens hamn, så där så pv kunde kolla att båten inte läckte eller nånting sånt - det var ju sjösättning igår -.
Allt såg bra ut.

Någon annan skulle i med sin båt idag.
Nog ser det spännande ut alltid.

Och så Ystad.
Först ett besök hos mina barns pappa och hans Karin och vi satt på altanen och drack kaffe och kalasade på uppvärmda lussebullar, allt medan Harry tjöt av vånda, ty det visade sig att Meja löpte och gärna hade velat bli mamma .., oj, så hon vände rumpan till mot snyggingen harry!
Det blev till att skilja dem åt.
Harry fick stanna inomhus och stå och titta ut genom altandörren av glas .., allt medan den pilska Meja gick fram och visade upp sig för honom.

Därefter ett besök på Åbergs Trädgård ute på Öja.
Jag hade inga egentliga planer .., nu blev det en blandad kompott av blommor och lite salladsplantor; det mesta är ju så sent i vår.
Inte en enda bekant såg jag, vilket är ovanligt.

Därefter vidare norrut, mot Västerstad utanför Hörby, till min rödvitrandiga syster som numera nästan aldrig är just rödvitrandig. Det blev kaffe och glass med färska bär ute på altanen och pv - nyklippt sedan i morse - gick på promenad med Tara och Harry och vi pratade om allt möjligt, men mest om hur man blir bemött i sjukvården.

Min systers barnbarn är trettiofyra år och tappar mellan varven känseln i benen - som då bara viker sig - och hon har haft svårt med andning och annat, men sedan den första läkaren bestämt sig för att detta beror på ångest, är det svårt -för att inte säga hopplöst - att komma vidare.
Och nog skulle man väl drabbas av ångest om ens kropp plötsligt inte funkar?
Det vore i alla fall för mig det mest naturliga!
Lägg därtill att N inte är den som skriker och hojtar och kräver nånting; hon är den mjukaste människa jag känner och  l u g n a s t e.

Prat blev det förstås också om min minnesförlust.
Nu lägger jag märke till minsta lilla och det gör förstås pv också.
Ja, ja.
Vi får se hur det blir.

Min systers tomt är jättestor, verkligen jättestor och går långt bortom häcken som syns på bilden.
En damm finns också - med röda fiskar i - och där upptäckte jag nånting som verkligen värmde hjärtat!
Mitt i dammen och lite vid sidan om, växer kabbelekor! 
Om det är nånting som påminner om hemma i Malå, så är det just kabbelekor!
Vi hade dem i rabatten .,. och när vi - pv och jag själv - hade lämnat Dikanäs, så stannade vi till vid en fors och där växte mängder med just kabbelekor!

Där nere simmar fiskarna .., även om antalet har begränsats på grund av hungriga hägrar som väl tycker att det här är en alldeles utsökt restaurant!

Och här en ännu inte utslagen kabbeleka ...

Så åkte vi hemåt vid femtiden .., passerade den allra ljuvligaste bokskog i skiraste grönska och miljoner vitsippor .., och vi konstaterade att våren kommit betydligt längre nere i Skåne och särskilt i inlandet, där inte havet kyler.

Och så hemma igen.
Till en hungrig sigge (som fick kokt Alaska-pollock, det bästa han vet)  .., till prat på familjechatten .., till dammsugning här nere .., till middag med grekisk sallad .., till ett glas gott rött vin .., till kommisarie Morse och till en stundande ledig söndag.

En bra dag har det varit.
En som värmde hjärtat.

Fredag ...

På besök i Småland, då, i ett annat liv. Intill Linnés stuga hängde kläder på tork.

Och ledig helg som stundar!
Så härligt.

I fyrtiosju års tid har jag arbetat varannan  helg och ibland mer än så (i lilla kvartersbutiken i Ystad arbetade vi tre av fem helger, tills en ny, yngre ägare tog över ...) och jodå, man vänjer sig förstås, men nog ska det bli alldeles underbart att få ha det som många andra.
Å andra sidan, när man alltid är ledig, kanske man inte alls bryr sig om det är helg eller inte?

Annars?
Jo, tack det är bra.

Tittar på morgon-tv ..,där är bilder när dom båda ledarna i Korea - nord, respektive syd - har träffats och tagit varandra i hand och jag förundras återigen över Kim Jung-Uns frisyr ...., och nyhetsuppläsaren berättar även om Bill Cosby - han som man tyckte såg så himla trevlig ut - ja, han har tafsat på kvinnor och uppträtt otillbörligt och kan nu få sitta bakom galler i trettio år, jo, jo, så kan det gå!
Denne Bill Cosby får mig osökt att tänka på klottret på en pelare utanför Ankaret där jag arbetar .., där har någon (förmodligen en flicka) skrivit: "killar tänker med k*ken".
Kvinnorna som blivit utsatta för Bill Cosby, skulle måhända vilja byta ut ordet killar mot män. 

Och idag ska segelbåten i sjön!
Sjösättning mitt på dagen någon gång, måtte nu motorn starta så det inte blir nåt krångel!
("Annars ror eller paddlar jag  .., det är lugnt!" sa pv igårkväll ...).

Själv ska jag arbeta, dels med Cornelia A, därefter med Emma F - dom delar upp sitt pass -, men det går nog bra. Drivna töser båda två! Självgående!

Pv är ledig måndag och tisdag - det är inte jag - kanske tar vi en tur till den rödvitrandiga systern i Skåne och kanske ett besök på Åbergs Trädgård i Ystad, ja, vi får se.

Akvarell av rara Eva på Frösön. Eva Grelsson, alltså.

 Kontaktade Ystad lasarett nu på morgonen, i akt och mening att få fatt i operationsjournalen från 2002. I växeln svarade först en inspelad röst (härlig skånska, lät som Bettankax), men när jag väl kom fram, då var det en kvinna från Boden som svarade!

Av henne fick jag telefonnumret till journalarkivet för Region Skåne.
Där svarade en man med så djup basröst och som inte talade så där väldigt tydligt, så jag fick hela tiden fråga om och det kändes aningen pinsamt.

Nåja, min journal skulle komma som rekommenderat brev med posten och den kan vara bra att ha när jag ska träffa läkare och gå vidare med dom  här hemska smärtorna som ibland kommer på höger sida av buken och som jag själv tror är nån slags inuti-ärrbildning efter operationen och därför inte har brytt mig i. Men i förrgår var det så överdjävulskt ont, så jag trodde helt ärligt att jag skulle svimma och jag tycker mig ändå vara tämligen smärttålig.

Nåja, det blir säkert bra.

Här en anslagstavla från långt tillbaka .., den anslagstavlan står på Österports torg i Ystad, bland höga plataner och med gymnasieskolan .., ÖP-grillen och krogen Kings Head alldeles i närheten.

Till Tingvalla åkte Anders och kompisar på fest/dans.

Apropå ingenting: såg någon Gokväll igår och reportaget från stadshuset i Kiruna?
Så vanvettigt vackert! 

Arme stackaren ....

Gårdagen för pv:

Uppstigning klockan fem.
Cyklar in till stan.
Lektioner och mera lektioner.

Blir hämtad halv fem.
Besök hos Biltema och cykelreparatören.

Hemåt.
Kvällsjobb i hamnen med båten.
Hemåt igen.
Mitt minne är då borta.

Framme vid akuten klockan 22.00.
Väntan.
Väntan.
Väntan.
Går ut till bilen på sjukhusparkeringen.
Lägger sig och försöker sova.
Hemfärd vid halv två.
Hemma vid två.

Uppstigning klockan sex.
Iväg till jobbet.
Slut för dagen.
Hemåt igen.
Kör raka spåret till hamnen, nu för att måla skrovet (längst ner).

Kommer hem.
Tar en överlycklig harry på promenad.
Duschar.
Äter varm korv med bröd.
Wienerkorv.
Mjölk till.

Försöker få händerna rena.
Misslyckas.

Vid niotiden soffläge.
Blundar.
Somnar.
Väcks.
Går upp och lägger sig.

Däckar.

I morgon väntar sjösättning.

Trafikkaos i centrum .., hjärnsläpp och akuten.

Igår ledig dag.
Friherrinnan på besök (hjälp med utprovning av hennes strandklänning) och kaffe på altanen.
Solsken.

Senare på eftermiddagen hämtar jag pv vid jobbet och vi åker till Biltema på Stenalyckan där han köper färg till segelbåten och därefter får harry manikyr (klorna klipps i ett huj!) och så hemöver.

I trakten av Lynga Lax får jag helvetiskt ont på höger sida av buken, en slags kramp som jag har varit med om flera gånger under säkert femton års tid och jag skyller det på ärrbildning efter endometriosoperationen då det mesta av inredet i den nedre regionen togs bort.
Den här gången får jag såna smärtor att jag fäller sätet bakåt och ligger där och kvider och till slut får pv stanna och jag mer eller mindre vacklar ut och drar efter andan.
Efter en stund är det bra igen.(Det här har jag varit med om många gånger, men kanske inte så här våldsamt).

Så ska vi handla i affären och det gör vi, för sen tänker vi äta kvällsmat nere i Skallkrokens hamn.
Jag lämnar av pv och åker hem och hämtar diverse verktyg, samt tallrikar och bestick och maten förstås. Och så iväg igen. Redan i affären när vi handlade kände jag att nånting var fel ., att jag inte kom ihåg ett enda namn på mina arbetskamrater och nu, i bilen på väg till hamnen, känns det oroligt inombords.

Det är som om jag inte får ordning på hjärnan.
En före detta arbetskamrat kommer promenerande med sin hund och jag vet ju vem hon är och var hon arbetar, men vågar inte prata för mycket med henne, rädd att avslöja mig.
Vad var det nu hon hette ...?
På himlen seglar mörka moln.

Och medan pv skrubbar båtens köl och hela nedre partiet, pratar jag med en bekant man från affären. Han köper alltid en ask cigaretter, men se namnet har jag tappat bort och vi pratar om hans hund som har en stor knöl vid halsen och mannen börjar gråta när han berättar om vad han tror väntar: ett liv utan hund.

Så, när pv är klar, äter vi kvällsmat på klubbstugans veranda och ute i hamnen ser jag två mindre båtar - en som kommer, en som ger sig av till havs - och jag kan fortfarande inte komma på mina arbetskamraters namn och en hel drös andra namn heller.
Pv säger att vi ska åka hem - han är klar nu - och han tycker att vi ska åka till akuten.
Det vill inte jag.

Kommer hem, AP säger att jag MÅSTE ringa 1177 eller åka in akut och okej, jag ringer, men får lägga på luren tre gånger innan någon svarar; helt omöjligt är det att veta vilket årtal vi befinner oss i! Pv tycks förskräckt.

Till sist känner jag mig mer eller mindre tvingad att åka in., jag byter kläder, tar på mig representations-behån och så iväg.

I bilen frågar pv mig allt möjligt.
Vad heter USA:s president? Ingen aning.
Vad heter vår försvarsminister?
Kungahusets medlemmar, hur är deras namn? (Klarar jag galant, men inte Carl-Philip och Sofias barn och hur skulle för övrigt pv veta om det är rätt eller fel ...?)
Det är som om hjärnan är så  s e e e e g  och mycket kommer jag på när pv säger första bokstaven i namnet, men inte utan den hjälpen.
Nja, nånting är ju bevisligen fel.

Det är nästan tomt i väntrummet när vi kommer fram och jag får bums komma in i ett undersökningsrum där en sköterska (hon heter Eva och är född i Eslöv i Skåne) tar EKG och blodtryck (som är högt) och sen får jag göra vissa tester och hon tycker väl ändå att det ser bra ut, men visar mig till ett undersökningsrum där jag ska invänta läkare.

Och vi väntar och väntar och väntar och väntar.
Att jag inte är prio 1, det kan jag verkligen förstå, för jag blir allt mer alert på att komma ihåg saker och till sist sitter det mesta. Pv är trött .., harry är i bilen. Tre tidningar finns i ett tidningsställ på väggen; den ena handlar om golf - att få till den rätta putten -, den andra om bilar och den tredje om att våga bli gråhårig - det är tidningen M -.
Jag läser dem alla.

Vid halv två är jag så pigg att nu vill jag inte längre vara kvar och någon läkare ser jag inte skymten av och det gör mig inget heller, jag är ju så pigg .., så jag ringer på klockan och en vänlig sköterska kommer och jag förklarar att jag vill skriva ut mig själv och åka hem; att ta upp ett akutrum när allt känns bra, nä, det vill jag inte.
Hon konsulterar läkaren som har fullt upp på kirurgen och kommer sedan tillbaka och säger att jodå, det är okej, om jag verkligen insisterar (det gör jag) och jag lovar att kontakta vårdcentralen och få veta svaren på proverna som tagits och så klipps mitt plastband av; det som sitter på vänster handled, och vi åker hemåt.
I baksätet ligger harry och tuggar på ett ben.

Och jag ber att pv ska sova uppe hos mig och det gör han och det blir morgon .., jag blir hemma från förmiddagspasset och han tar bilen till jobbet och jag pratar med Sonja - pv:s moster som arbetat som sjuksköterska - och hon tycker prompt att jag måste kolla upp det hela bättre och jag lovar att ringa vårdcentralen (det har jag redan gjort, allt såg bra ut), men inte bara kolla proverna, hon vill att jag begär en längre läkartid och berättar om det som hänt och min egen version (blackout av någon anledning, tror hon inte riktigt på) och det har jag nu gjort och om två veckor ska jag få träffa läkaren Theodor med h.

Så länge drömmer jag om sommarstunder i Bohuslän och att ligga på en slät klipphäll och läsa en bok eller bara titta ut över havet och världen och ja, ungefär så. Mer än så begär jag inte. Eller begär och begär. Det räcker gott.

Nu mår jag bra. 

Löningsdag .., dejtingprogram och Horace.

Onsdag betyder ledig dag.
Det betyder också att det regnar.

Och att det är den tjugofemte betyder lön och att räkningarna är betalda.
Den blå tröjan från Gudrun Sjödén t.ex, den som jag tycker så vanvettigt bra om!

När jag för en stund sedan tittade ut genom fönstret, såg jag ekorren krumbukta sig väldeliga för att - om möjligt - få fatt i några ynka solrosfrön som MÖJLIGEN kunde finnas kvar i fågelhuset. Det blev till att lämna fåtöljen och reprisen av gårdagens Gokväll och så gick jag ut i duggregnet och fyllde på dom tre olika matstationerna, allt medan blåmesarna - dom här orädda småttingarna - nästan kom intill mig, sååå orädda, och så hungriga!

På den lediga dagen vaknar jag som vanligt vid fyratiden.
Lyssnade då till Nordegren & Epstein, där Horace Engdahl var inbjuden för att ge sin version av vad som sig tilldragit haver när det gäller Svenska Akademien och det var rent motbjudande att höra hur han bredde ut sig och tog plats.

En bit in i programmet tar L.E. upp den artikel från två år tillbaka där Horace Engdahl säger hur mycket han beundrar den här "kulturprofilen", det har man förstått att dom är mycket goda vänner.
Och nej, Horace har absolut inte sett några som helst tendenser till att kulturprofilen skulle ha misskött sig när det gäller kvinnor, för övrigt "talar vi grabbar inte om sånt (sex)", säger han, denne snart sjuttioårige Horace.
Så var det med den saken.

Foto: Janne Danielsson, SVT.

Och så har jag - men inte idag - tittat på det sista avsnittet av "Gifta vid första ögonkastet".
Här ovanför syns dom tre paren.
Paret längst till vänster .., det anade man ju tämligen snabbt att där skulle det inte bli nånting (den glasögonprydde tycktes totalt ointresserad från sekund 1) ..., och när det gäller paret i mitten så var det inte så mycket bättre där heller. Kanske vinklades det så att kvinnan upplevdes som i det närmaste bitchig, ja, det gick inget vidare.
Och så var det dom längst till höger, där det å andra sidan var precis tvärtom, nästan för bra för att vara sant.

Jag tycker såna här program är så oerhört intressanta och dessutom kan man få en inblick i sin egen relation- eller i tidigare relationer - och har man inte lärt sig annat, så inser man att kommunikation är oerhört viktigt i ett förhållande.
Dom här paren är ju matchade enligt konstens alla regler; allt för att dom ska passa ihop, men vad hjälper det, när kemin inte finns där?
Det är så mycket som ska till.

Att jag omedelbart såg att pv var snäll mot djur, var en sån sak.
Och likadant var det med helsingborgaren. Första gången han kom på besök i Ystad satte han sig på huk och klappade den cocker jag då hade - Linte -.
Sånt betyder mycket. 

Att inte omedelbart sjasa iväg en katt som vill ha mat ..., är en sån sak.

Ja, nu blev det utvikningar om både det ena och det andra.
Fortfarande regn ute och idag var det utlovat solsken, men det kommer kanske?
Ska hämta pv i eftermiddag .., det ska köpas båtfärg och harry ska få klorna klippta och i morgon är det förmiddagspass i kassan, jo, det ska bli trevligt.

Ungefär så.

Ledigadagsfönstret ....

Letar i arkivet.
Och hittar denna.
Tänker att det  m å s t e  vara din bild, Guy?
Upptäcker sedan signaturen längst ner till höger.

Jo, men visst var det så!

Det bästa för Eva i Tyresö ...

"Mammas luktvioler!
Veckans glädje är naturligtvis våren!

I Kolmården vid sommarstugan trivdes de små luktviolerna. De växte överallt, utom i rabatterna och mamma doftade och gladdes!

Så gör jag nu, när jag hittar några varje vår.

Hälsningar Eva."

I söndagens DN ....

Så genialiskt!
Så talande!
Så fint!

Resumé, avsnitt 8521 .....

Gårdagen: promenad med harry och förundran över hur fort det går nu med våren!
Åkrarna ligger gröna .., och - efter det förhållandevis fjuttiga regnandet - så har det ändå grönskat fint. Allt knoppas!

Svala dagar ligger sigge på en trädgårdsstol i växthuset och tar igen sig .., är det soligt väljer han garaget. Igår vandrade han mellan växthus och garage.

Timmen innan jag skulle åka till affären, ja, då satt jag i solstolen och vände ansiktet mot solen.
Det är nog det bästa jag vet!

Därefter ett eftermiddags/kvällspass tillsammans med Annika.
Annika - jag har nog skrivit om det förut - påminner om min bild av Snövit.
Hon är lång och mörkhårig, har ofta flätor och är så vanvettigt mjuk och rar.
Tänk, om en sån som hon skulle arbeta inom vården .., så glad man skulle bli! Kompetens i all ära, men omtanke och vänlighet betyder så oerhört mycket!

Häromkvällen hade jag en kund i kassan som skulle hämta ut ett paket.
När jag väl gav honom paketet, sa han ..."är du från Norsjö?"
Jag bara  g a p a d e!
Från Malå till Norsjö är det ynka fem mil och hur i all världens dagar kunde han så på pricken hitta rätt bland vårt lands dialekter?
Jo, han hade bekanta i Malå.
"Dom arbetade på apoteket ...", förklarade mannen.
Då förstod jag ju.
"Jaha, Fred och Brita!" sa jag och så var det ju.

Det blev ett trivsamt lite möte vid postdisken och igår ringde jag hem till Brita (som är skånska, men uppvuxen i Norrbotten) och vidarebefordrade hälsningen (jodå, mannen och hans fru och Brita och Fred hade varit på gemensam semester för länge, länge sedan) och det var kul att prata med denna åttiofemåriga  Brita som är ett energiknippe utöver det vanliga!

Mera jobb?
Innan Marie - som är schemaläggare - gick för hem för dagen, frågade hon om jag kunde  t ä n k a  mig att arbeta vecka 29, ja, jag har ju sagt att behöver dom extrahjälp, så får dom gärna ringa.
Snabbkollade på almanackan som hänger i charken när exakt vecka 29 är .., jaha, mitten av juli, jo, men det går bra. Underbart att kunna påverka sin ekonomi. En veckas arbete gör mycket.

Blev hämtad utanför affären av pv som tillbringat några timmar med att slipa botten på segelbåten.
Det vankas sjösättning till helgen och innan dess ska den vara målad - kölen - eller vad det heter.

Och nu är klockan nio och jag sitter ännu i nattlinnet och den blå Gudrun-Sjödéntröjan som jag tycker så mycket om. (Bilden är från några år tillbaka, det där eleganta Cellbesnattlinnet ,-).

Lyssnar till Carina Bergfeldt (SVT:s eminenta korrespondent i Washington) som pratar om Trump, men även om det som tycks ha varit ett terrorattentat i Canada.

Själv ska jag ta en instagrampromenad.l
Modfarm är ett konto som handlar om odling i USA och där länkas ofta till olika lantbrukare/odlare, bland annat ett konto som heter "littleboyflowers"  där en kvinna har enorma växthus med bland annat ranunkler! Ååå, så många ljuvligheter man får ta del av via nätet!

Over and out!

Fönster från Gamla Stan, del.2

Här kommer det andra fönstret som Turtlan/Annica fångade under besöket i Sthlm.
Samma butik.

Tack snälla! säger jag.

Och så det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Den gångna veckan har mycket hänt.
Först ringde en läkare från sjukhuset och undrade hur jag mådde.
Talade om att det är nog inte så bra. Han förstod det efter ultraljudet som jag gjorde på hjärtat, men  nu byter vi lite medicin och så småningom ska ja ha en EKG grej på mig i ett dygn.
I fredags kom en kallelse till den 27:e april, känns skönt.
Sen blev det fint väder så man kunde sitta på stranden och fika och ta ett dopp.

Foto: Marie Kristensson på Hemköp Haverdal

Sen vann jag ju en liten webergrill - jättefin - den skulle ju invigas och till saken hör att jag är ingen grillmänniska. Bjöd Elisabet och Pv.

Dom var nöjda, jag också.

Och idag fyller min buse Schejken 11 år. 

Å, vad tiden går.

Oj, jag glömde det allra bästa!
Har köpt en ny tavla som kom i helgen. Konstnären heter Alicja Norström.
Det är en kattbild. Jag älskar den!

Dagens fönster ...

Under ett besök i Stockholm passade Turtlan/Annica på att ta med fönsterhåven.
Det här är det första av tre. Tack Annica! (dom har legat och vilat till sig lite ,-)

"Hej!

Jag gillar lampaffärer! Går in och tittar, drömmer och funderar men köper mer sällan.

De här tre fönstren dök upp i Gamla Stan i Hufvudstaden. Kvällen var sen så affären var stängd. Tittade istället in så mycket jag kunde och njöt. Tänkte att de hade så fin skyltning i sina fönster. Håvade in fönstren till landet Halland och för min egen del.

Dagen därpå gick vi förbi igen. Då var det öppet och jag blev så glad. Massor av fint därinne men inte köpte jag något. Ångrade mig som alltid....!

Svårt kanske ta med på tåget?"

Det bästa för Ulrika i Närke (än så länge) ...

Veckans bästa är då inte svårt att välja. :-)

Idag var det tävlingspremiär. Vi tävlade i Skänningeknixen i Skänninge. Första åket var lite sådär men vi bytte däck och körde då drygt 10 sekunder snabbare i andra åket. Tre åk var det och vi slutade på  9:e plats av 62, det är vi nöjda med.

Skänningeknixen är den roligaste tävlingen av alla och jag har lyckofnatt-tjoat i intercomen så Marcus är nog halvdöv nu. :-) :-)

Det finns INGET roligare än rally! Alla delar av det är kul!

1:a maj är det dags igen, då i Linköping.  

Hurraaaaaaaa!!

Hälsningar Ulrika.

Dagens Nelly ....



Idag på jobbet hade jag rara Filippa i kassan.
Ja, egentligen ville hon och kamraten låna kundtoaletten och det gick ju bra.

Sedan familjesituationen förädrats för Filippa har jag inte sett henne lika ofta som förr; faktiskt bara två gånger, (hon har flyttat nån mil närmare Halmstad) så jag har skickat postens vykort till henne och berättat hur mycket hon har betytt och så mycket glädje hon har skänkt mig, bara genom att vara så go och rar. Senast fick hon en bild av Nelly.

"Bettan, vet du, jag pussar Nelly varje dag och så har jag blivit åtta år!" sa hon leende.

Anade jag inte några gluggar där framme?

Resten av kvällen var jag alldeles varm i hjärtat.

Söndagfönstret ...

Utanför fönstret slår våren ut...

Som vanligt avgör du själv om denna bild (är ju inte så mycket till fönster)är något att ha.

Vårkram/Solbritt

//Tack du rara Solbritt! (solupp på instagram)

Mitt eget bästa ...

Jo, men den här veckan har varit fylld av glädje och mest är det solens förtjänst.
En timme på stranden i Steninge, ett dopp i havet, fredagsmiddag hos friherrinnan som på sin veranda invigde sin vinst från affären - en webergrill - och oj, så god mat vi bjöds på!

 Grillad karré .., tänk, att det kan vara så smarrigt!

Till efterrätt en mousse på vit choklad ..!
Så där satt vi ute på verandan, med parasollet uppfällt och oj, så ljuvligt det var!

Sen bra dagar på jobbet.
Igår var det absolut full syra från klockan två tills vi stängde.
Från klockan tre var vi två som arbetade och det var långa köer och jag fick om och om och om igen ropa på Brooks som inte hann med så mycket som han önskade och själv hann jag inte ens rengöra pantmaskinen.
Men bra var att när jag nu hade två rara töser framför mig, så kom jag ihåg deras namn: Tuva och Meja. Ååå, så underbart!  Nu sitter det. Liv och Alma, Filippa och Petronella, Sebastian och Emilia och några till. Jag har gett mig sjutton på att lära mig namnen innan jag tackar för mig.

Foto: Patrik Ljungman

Annat som var bra.
I fredags fyllde Thomas dotter Hilda 30 år och så här såg det ut för fyra år sedan, då var det alltså tjugosexårsdagen och så efteråt .., precis så där som man gjorde förr i tiden .., jo, jag minns att min pappa satt likadant framför en hög med blombuketter.
Finurligt!

Det var samling här klockan sex igårkväll, men jag arbetade och kom inte hem förrän halv nio och anslöt då i uterummet. Där var förstås jubilaren (med allt större mage, nu är det bara tre månader kvar), men även Patrik, hans föräldrar Jörgen och Yvonne och så Hildas mamma Mymmel.
Och pv förstås. Som jag tycker om dem allesammans!
Lättsamma människor.
Vänliga.
Rara.

Jag var så trött, så trött efter jobbet och vi var sju personer i uterummet och det var stängda skjutdörrar och fönster och jag får närapå panik .., ååå, jag vill ha frisk luft, i alla fall ett fönster på glänt! Idag är det vitmålade uterumsgolvet dekorerat med jordiga tassavtryck, ty Mymmel hade med sig sin underbara lockiga tik Milly och oj, vad det busades!
Ännu ett varv ska målas på, men först måste vi vaska golvet.

När jag senare på kvällen - då hade alla åkt hem till sig - hade diskat och plockat undan allt, upptäckte jag en sååå fin tulpanbukett, Nån slags pion-tulpaner.
Somliga av dem ser ut som ranunklar .., ååå, så fina!

Om några timmar väntar eftermiddagsjobb tillsammans med Erik och det blir nog bra det med.

Det bästa för Cecilia N ....

"Jag har varit bortrest några dagar. Till min förra stad.

Tre saker skulle göras, en fjärde rymdes så påpassligt. 

Det jag ska berätta nu är en fullständig bonus. 

 

Ett glatt "Hejsan!" hördes och en kvinna närmade sig med ett stort leende. Vi har haft barn i samma klass en gång i tiden, men nu bor det ena i Oslo och det andra är 1,97cm, så det var ett tag sen. 

 

Vi umgås inte, men när vi springer på varandra helt apropå så fastnar vi i samtal. 

Det händer inte ofta. Men varje gång. 

 

Den här gången pratade vi i 2,5timme! Sen var vi tvungna att sluta. 

Det måste bli en fortsättning!

Cecilia N"

Det bästa för Eva på Frösön ...

"Hej på dig!

Det bästa är bl a att snön smälter så sakteliga här i Jämtland. Äntligen är trottoarerna torra och snöfria och icebugsen bortställda.

Men det allra bästa var ändå turen till västra Jämtland i tisdags kväll. Vår skrivargrupp har återuppstått efter några års paus. Denna gång var vi hos vännen som bor i ett stort hus i en liten by på landet. Vi åt, pratade och skrev (vi får alltid en uppgift att göra under kvällen). Kvällssolen flödade in i biblioteket och vi hade en härlig kväll.

Kram Eva."