Det hemska som hände ...

På väg till Vetlanda passerar vi Nydala klosterruin, eller egentligen är det ju skylten som visar vägen dit, som vi passerar. Jag säger till pv att nu, när vi har all tid i världen, då kan vi väl svänga förbi där när det är dags att vända söderut igen?
Jo, det kan vi.

Där är så vackert och välordnat och jag tar en titt i det som har varit örtaträdgård (och som påminner om den i Ystad, vid klostret), men alldeles intill finns också en kyrkogård där ölandstok inramar gångarna. Så vackert! Det hade jag aldrig kommit på själv!

Och nere vid parkeringen finns en skylt som berättar om vad som hände vid klostret.

Det är så förfärligt hemskt, så man tror knappt sina ögon!
Om "värstingen" Kristian Tyrann kan man läsa här. 

Och så här såg han ut. 
Här ska läsas på om denne märklige man som bara drömde om makt och mera makt! 



Och här en film som handlar om Stockholms blodbad, där Kristian Tyrann fick sitt "andranamn". 

Dagens fönster ...

Godmorgon
Ett litet fönster från grannens båthus efter en fin kväll vid bryggan.Idag har vi molnigt och tänk så skönt. Aldrig varit med om en sådan semester bara sol, bad och ut på havet i tre veckor, underbart.

Kram Babsan.

//Tack snälla, rara Barbro! säger jag.

När man möter Skogens Konung ...

Ja, det gjorde fine Erik, barnbarn till Eva i Tyresö och hennes långe man.

Här är länken.

Söndagsfönstret ...

Faktiskt tror jag att detta är det vackraste fönster som någonsin kommit susande genom rymden och landat i min inkorg? Som en målning är det!

Tack ellem i Skellefteå som tog fram kameran!

Om husaren Holmgren, Hildur och Werner och dom andra. 
Lille Villy, inte att förglömma.

Innan vi gav oss av på riktigt från Vetlanda, svängde vi ner och tog ett dopp och bara hundratalet meter senare bad jag pv köra in vid sidan av vägen, ty just där var Emån översållad av vita näckrosor!
I min barndom tillbringade vi en vecka eller lite mindre var sommar på slåtter hos pappas kusin Sigge i Kalvträsk. För att komma till det röda huset där Sigge och Annie bodde, var man tvungen ro över en sjö och i den sjön växte mängder med näckrosor!
Det var just där som min kusin Carl-Gunnar brukade fiska gäddor.
Kanske var det det minnet som gjorde att jag prompt ville stanna och ta några bilder?

Och åt andra hållet .., mängder med kaveldun!

Så körde vi ännu ett stycke längs vägen och svängde så upp till Bäckseda kyrka som ligger på en höjd. Där, på den kyrkogården, ligger Majas storasyster begravd och det gjorde mig så ont att vandra omkring bland alla gravarna och tänka på vad det måste innebära, detta att förlora ett barn.

Vi upptäckte aldrig Amandas grav, men väl husaren N.J. Holmgrens sten.

Och godsägaren Jonas Peter Jonsson i Simnatorp som blev sjuttionio år och hann med två äktenskap, det första med Helena Catharina Jonsson och därefter med Elisabeth Hyllengren .., hans sten var stor och ..., ja, kanske mest bara stor, så där som det kanske anstod en godsägare.

Och lille Villy som bara blev ett år.
Vad hände med honom ...?

Werner och Hildur var nog djupt troende, kanske pingstvänner som mamma och hoppades nog att himlen väntade runt hörnet? Så orolig jag var för detta när jag var liten .., att domedagen skulle komma och vi alla skulle ropas upp och få stå till svars för det vi gjort och kanske mest: det vi inte gjort! Tänkte Werner och Hildur på det också?

Och jag tänkte på vårt värdpar som förlorade en dotter och deras andra dotter, en lillasyster.
Och mina systrar som alldeles för tidigt förlorade sin mamma.
Alla dessa förluster.
På kvällen i Vetlanda berättade Majas mamma om sin pappa - Seved - och på en fotohylla upptäckte jag ett fotografi av Maja och hennes morfar, han som uppenbarligen hade betytt så mycket.

Lite senare körde vi vidare mot Nydala klosterruin.

Och så åkte vi till Vetlanda ...

Och någon grillning blir det förstås inte, ty det råder totalt grillförbud, men det går ju bra ändå .., det finns stekpannor och grönsakerna blir ugnsrostade och det är så vanvettigt gott, så det är inte sant!
Till förrätt får vi lite tapas .., stora gröna oliver, tapenade, ost, skinka .., ja, allt sånt! Och genast när vi kommer till det här trivsamma huset, bjuds vi på jättegod gräddtårta och kaffe!

Och det blir bad i Emån som uttalas Emmån, som med två m.
Så härligt - och lite ovant - att bada i en insjö .., vattnet är liksom brungult när man tittar ner mot botten, men det är skönt ändå. Värmen är närapå olidlig!

Frånsett ett parti kubb, så består kvällen mest av prat och ännu mera prat.

Allt möjligt avhandlas och på slutet vad vi har för tankar om det kommande valet .., vilka partiledare som vi tycker är förtroendeingivande ..,  och hur det ska gå för Sverigedemokraterna och kommer något parti att få tacka för sig?
Intressant.

Först fyra dagar till havs och så detta ...

Det blir en sen kväll. Harry, som i vanliga fall går i säng vid halv nio (alldeles självmant) är uppe till nästan midnatt och vid halv ett går åtminstone pv och jag själv i säng.

Fina Meja som opererats för cancer och är väldigt skröplig .., men världens finaste.

Meja däremot - hon som nog är inne på sista sommaren - hon är vansinnigt intresserad av detta med allehanda mat!
Kanske husse skulle kunna ...?
Harry är i det närmaste helt likgiltig när det gäller sånt här.

Getingen ....

Vid frukosten blir det livliga diskussioner huruvidan den lilla krabaten på bilden är ett bi eller en geting. Alla, utom jag själv, säger geting,  men jag tror dem inte, allra helst som där finns bikupor utplacerade bara hundra meter max från där vi sitter och äter ett ljuvligt nybakat bröd och allt annat smarrigt till frukost.

Till slut kontaktar jag mina livlinor; mian (Mari Friberg) och Gunnar i Jämtland.
Det är så spännande .,. tänk, nu ska jag få visa dem alla att jag har rätt!
Men det har jag inte .
Såväl Mari som Gunnar skriver: "Geting", Gunnar t.om. med utropstecken på slutet.
Jahapp, det är ju bara att lägga sig platt och erkänna att man har haft fel.
Och Gunnar säger att getingar har getingmidjor ., det borde jag tänka på.
Ja, just det ja.

Frukosten är uppdukad i köket och det är ungefär som att komma ner till en hotellmatsal!
Underbart!
Och vid halv elva var det dags att tacka för sig och då ska party-taket vecklas ihop, det fungerar ungefär som när man viker ihop ett paraply! Genialiskt!

Titta bara, så finurligt!
Nu är det bara att binda om hela taket och sätta undan det till nästa kalas!

Vid min säng ....

Majas föräldrar bor i en enplansvilla som är designad med tanke på Majas storasyster som föddes multihandikappad. Helt ärligt tror jag att det är det mest smakfulla hem jag någonsin satt min fot i. Inte en pryl för mycket .., så vilsamt och fint! Och små kvistar av färska blommor nästan överallt.
Såväl Majas mamma som pappa är nyblivna pensionärer och om detta, det nya och annorlunda livet, blir det en hel del prat.

Och vid sängbordet hittar jag en bok om "Omvårdnad".
Majas mamma har arbetat på ett gruppboende och jag ligger en stund och bläddrar i boken som är fylld med olika patientexempel och det är så intressant så det är inte klokt!
Jag minns att min mamma - frireligiös och allt - redan på 60-talet tyckte att kronikerpatienter som låg på sjukstugan i åratal, borde få vin till maten eller ta sig en snaps till helgen och det här med att inte fick ge stark smärtlindring i livets slutskede, det tyckte hon var helt galet. Vad spelar det för roll om man blir beroende, när det är kort tid kvar? Det viktiga var ju att patienten hölls smärtfri! 
I den här omvårdnadsboken togs just såna här ämnen upp!

Jo, men det kändes bra hela alltet, den här kvällssamvaron!
Bekvämt.
Tryggt.
Och jag älskar såna här pratkvällar!

När vi sedan tackat för oss, ja, då tar vi en sväng förbi kyrkan i Bäckseda .., och vi stannar till vid Nydala Klosterruin .., men nu stoppar jag .., för annars blir ni väl galna av så mycket text!
Resten kommer i morgon.

Dagens fönster ....

... kommer från Wadköping och det var Ulrika som hade håven redo!

Tack snälla!

Fyra dagar till havs ...

Så blir det då den andra svängen tillsammans med pv ombord på båten som inte har något namn.
Vi lämnade hamnen i Skallkroken i måndags på förmiddagen och satte kurs mot Torekov.
Harry var med förstås.
Lugn och fin seglats till en början, men halvvägs blev det rejäl sjögång och man fick verkligen spjärna med fötterna för att hålla sig på plats. Och jag fick samma kramp på höger sida av magen som när jag tappade minnet i ett par timmar i vintras (efter samma smärta), men jag djupandades och djupandades ännu mera och försökte strääääcka ut (vilket var svårt på en liten båt), men det ordnade sig.
Framme i Torekov vid tolvtiden på dagen och möttes av den mest fantastiska hamnvärd; en ung kvinna - Fiddeli - som kom springande och dirigerade alla nytillkomna, visade var man skulle lägga sig och var servicehuset fanns och allt sånt. Makalöst duktig!!

Vi fick plats mitt i smeten, nära restauranger och annat och det var ett herrans liv (eller ett oherrans) på natten med musik och skratt och stoj, men det gick bra ändå. Två andra segelbåtar kom in senare på natten och hamnade utanför vår, så jag vaknade vid halv två av att någon promenerade på båttaket .., jaha ja, nån som skulle ta sig på kajen! 

Bilden visar hamnen i Torekov, men den sista kvällen, då vi själva lade oss sist i raden, närmast hamnutloppet - det är pv:s båt längst nere till höger -!

Torekov i dagsljus.

Den andra övernattningen i Torekov (det blev två nätter där, först på vägen söderöver och så när vi vände kosan hemåt) då blev det perfekt. Då låg vi ju som på första bilden .., det var lugnt och fridfullt och kanske femtio meter till en badstege! Helt underbart!
Och Harry .., han slappnade av .., låg ibland på piren och brydde sig inte det minsta när andra hundar passerade .., hoppade lätt som en plätt av och på båten, vig som han är.

Och överallt andra turister med små eller stora hundar!

Och Harry på restaurang som kikade ut genom en öppningen i markisen.
Såååå spännande!
Bra miljöträningen för harry det här .., det blev så många hundmöten och inget revir att bevaka, så allt bara flöt på! När två småhundar skällde hysteriskt på honom, tittade han på dem en stund och så kom ett "voff" .., så där så dom skulle fatta att ja, ja, jag är inte rädd och då blev det tyst på dom små.

Och att dom här två är bästa-bästa-bästa-kompisar, därom råder ingen tvekan.
Alltid tillsammans.

Kväller i Torekov.
Jag avslutade dagen med kvällsdopp .., en lång simtur. Vilken lycka!

Andra dagen blev det seglats till Mölle, som ju är en pärla i Skåne.
E n o r m t  med folk i hamnen och pv vände efter att ha kollat hur där såg ut, men så upptäckte han en liten, liten springa mellan två större båtar och jag tänkte att han är komplett galen som siktar in sig där, men han hävdade att det skulle gå bra (båtarna går ju att flytta på i sidled, sa han) och jodå, det gick bra .., jag fick hoppa fram i fören och försiktigt styra undan båten på den vänstra sidan och en man som jag senare kallade mr Ewing, han satt behagfullt tillbakalutad i nåt som liknade en direktörsstol uppe på sin stora båt .., han lämnade stolen och i mina ögon tittade han på oss som vore det råttor som kom och lade till. Hu, så hemskt det var!

Nåja, mycket handlade också om min stress just då .., jag trodde inte att pv skulle fixa det och mr Ewing var förstås bara rädd om sin båt.

Det blev alltså två övernattningar i Torekov och en i Mölle och hela tiden var det så extremt varmt ute, så bara detta att gå till en butik och handla, var kämpigt. Hela tiden letade vi skugga .., bytte trottoarer för att om möjligt slippa den gassande solen!

I Torekov handlade vi i en liten Ica Nära-butik och stackars personal .., det var så varmt i butiken, så där så en ur personalen visade hur Marabous chokladkakor smälte - precis som hos oss innan vi fick igång vår AC - och i kassan satt rödblommiga kassörskor och försökte se svala ut. Arma personal!

Med så oerhört många turister följer nedskräpning.
Så hemskt det såg ut igårmorse när jag var på väg till och från servicehuset!
Sprängfyllda och helt överfyllda soptunnor .., skräp på marken och ja, det var hemskt!

Jag ser att det här inlägget blir så splittrat, men det må vara.
I Mölle träffade vi på kvällen en kvinna som visade sig vara från Luleå och hennes man från Vännäs i Västerbotten (en annan kvinna i Torekov var också från Vännäs!) och hon tipsade oss om Krukmakeriet längre upp i samhället, där skulle det finnas härliga pizzor.

Så dit gick vi och det var verkligen så fint där inne och hund fick man ha med sig och på bordet snett framför oss satt en herre som jag kände igen .., men vem var han ...???? Nån tv-man, jo, det var jag bombsäker på .. och jag tänkte på Arkitekturens pärlor .., nej, det stämde inte, men så lade jag ut bilden på Instagram och den STORARTADE madamen i Göteborg, hon visste; det var ju han som är expert i Antikrundan!

Det var oehört trångt där i trädgården och vi fick sällskap vid bordet av en sympatisk man från Samsö i Danmark - Fleming - kanske i 55-årsåldern - som seglade ensam och som förgyllde vår middag.
Kul med alla dessa möten!

Nu blir det frukost här i det gula huset (det finns så mycket att berätta, men jag måste sortera ut i hjärnan lite .., när jag inte bloggar kontinuerligt, då svämmar det över ..,  det är det jag saknar mest när jag inte har tillgång till min dator .., det här att kunna rensa ut alla intryck och gå vidare!) och i dag åker vi till Vetlanda till Anders svärföräldrar som bjudit Anders syskon och föräldrar med respektive på en grillkväll i just Vetlanda.

Ajöken, sa fröken!

Dagens fönster ...

... kommer från Järle station och det var Ulrika som höll i håven!

Tack snälla! säger jag.

Tomt ...

Efter att i en dryg veckas tid haft mer eller mindre fullt i huset, är nu allt som vanligt.
Fem ungdomar - varav två barnbarn - tog då sitt pick och pack och försökte med gemensamma krafter få in stora resväskor i bilens bagageutrymme och så var det tack och hej och kram och vi ses nästa år!

Jag försökte att räkna ut antalet gäster.
Först dotter med måg förra lördagen, sen på söndagen - lagom till VM-finalen - kom deras vänner T och M och låg över en natt, därefter kom töserna (tre stycken) och så middag med andra vänner till dottern (fyra härliga människor + flickorna), sen kom fyra killar som sov över (flickorna var kvar) och en tös från Ånge .., ja, nu har jag tappat räkningen, men ååå, så roligt det har varit att sitta många runt matbordet! 

Det som en gång var Hildas rum, översvämmades av platt, - och locktänger, hårtorkar, make-up-väskor, resväskor och Gud-allenast-vet-allt! 
Och på bordet i uterummet ligger anteckningsblock med resultat från kortspel och omgångar med Yatzy och så resultaten från fem golfrundor - men det var pv och svärsonen Peter som stod för den biten -.
Nu snurrar lakan och örngott i tvättmaskinen .., och ungdomarna har kört norröver.
Två av dem ska vidare till Sundsvall, så det tar sin tid.

Och så blir det sedvanligt förmiddagsfika tillsammans med friherrinnan.
Vi sitter i skuggan under ett av körsbärsträden och kalasar på bitar av vattenmelon och fetaost, och så Marias smarriga bullar. Allt möjligt pratar vi om, medan ungdomarna kämpar med att få bagageluckan stängd.

Segelbåten har uinder ett par dagar varit ute på egna äventyr, ja, med pv:s brorson Anton som skeppare och dom yngre är ju tekniskt bevandrade och har fixat och donat med gps:en, så nu har pv ännu större glädje av den!
Och inte syns det nånting av skärmen heller, ja, ja, ni förstår väl.

Och i morgon bär det av ut på havet igen; nu söderut, mot Torekov och Mölle.
Kris på jobbet .., så B undrade om jag kunde tänka mig att arbeta onsdag och torsdag (söndag har jag redan ett pass) och jag sa att torsdagkväll kan jag ta. Stackars den som är ansvarig för schemat, det är inte alldeles enkelt att få ihop det när sjukdom kommer in i bilden hos mer än en i personalstyrkan.
Och det är verkligen  r o l i g t  att hoppa in när man själv får välja om man vill säga ja eller nej.
(Fast jag är urusel på det där nej-andet).

Alltså har jag nu stekt lammfärsbiffar som vi ska ta med oss i kylväskan .., pv ska åka in till stan och försöka få fatt i min blodtrycksmedicin och kanske en bättre och mer lätthanterlig flytväst till Harry (såg att Monica i Lysekil hade en som verkade sååå mycket bekvämare!) och så blir det till att packa båten ikväll. Nu blir det ingen skärgård att gömma sig bakom, måtte jag klara mig från sjösjuka!

Har just sett på nån youtubefilm eller möjligen facebook, hur väl mottagna dom polska brandmännen blir av svenskar som står och vinkar och hejar och andra som tutar .., ja, sånt kan få tårarna att flöda hos den som är lättrörd. Till den gruppen hör jag.
Underbart att få hjälp från andra!
Tösen från trakten av Ånge, hennes föräldrar bor inte alls långt från lågorna .., man kan ju bara ana oron!

Söndagsfönstret ...

Ulrika har besökt Järle station och hade samtidigt med sig fönsterhåven.
Det blev en fin fångst .., och jag börjar med den här bilden.

Tack snälla, rara! säger jag.
Och så har hon flyttat.
Hit.

Lördag ...

Tre unga damer delar rum på övervåningen - i det som var Hildas rum - och nere, i Gunnars rum, där huserar Emil.
Hans finskjortaigger prydligt ihopviken på sängbordet.

Och själv räfsar jag löv, ställer ut skålar med vatten till allehanda djur som känner sig törstiga .., en stor bytta ämnad till det lilla kidet och dennes mamma - om dom nu hittar hit - mindre fat med stenar i till fjärilar och fåglar.

Tar in buketter med mynta .., konstaterar att vi inte får några hallon, däremot svarta vinbär (fyller handen .., vilka barndomsminnen!), med jordgubbar blev det sämre än någonsin .., vindruvorna i växthuset hänger i klasar .., men med övrigt är det skralt.

I rabatten mot söder har precis allt vissnat.
Kanske borde man bara ha lavendel där .., det är det som tycks ha klarat sig bäst?

Och om tre timmar är det dags att ge sig av till affären.

Dagens fönster ...

Hej!

Inte vilket fönster som helst utan ett hörnfönster.

Både fönstret och hörnet finns på en ö utanför Säffle, i segelklubbens klubbstuga för att vara exakt.

Turtlan på båttur

//Tack snälla! säger jag. Och gott om ved var det också.

Kväller ...

Och pv och jag själv har varit på stranden i Särdal och badat förstås.
Druckit kaffe från termos och ätit Marias goda bullar.
"Bara bullpapperet innehåller väl 100 kalorier ...", säger pv.

Vi är inte många på stranden; det är vi, två familjer med ett antal söner till höger om oss och lite längre till vänster .., en pappa med son och dotter.

Det är kanske andra gången någonsin som jag har glömt min baddräkt - jag upptäcker det genast - men struntar i att vända hemåt, utan badar i min ljusblå skjorta, den som är ganska lång.
Jo, det går det med.

Och nu hemma igen.
Ännu inget regn.
För mig är det ångestfyllt ., denna ständiga värme med allt vad det innebär.
Såg ett rådjurskid med sin mamma när jag körde till jobbet i tisdags .., tänkte att det kan inte vara enkelt för dem att hitta vatten .., bäcken här nedanför, den som mynnar i havet, är mer som lera. 
Men jag har ställt ut skålar med vatten .., såväl till fåglarna som till andra djur som kanske vill ha?

Så har jag dammsugit, torkat en del golv, städat badrummet och kört duschdraperiet i tvättmaskinen .., hängt upp fler plastpåsar fyllda med vatten (men också sprejat med Radar), för här är det spyflugor så man blir galen!

Fortfarande hes, men mår mycket bättre.
Alvedon ska få träda i tjänst ., och så har jag telefonsurrat med min systerdotter som idag fått knäprotes i sitt vänstra ben. Oj, så ont hon har nu när ryggmärgsbedövningen släppt! Nåja, jag försökte peppa henne och säga att det ordnar sig .., och små blå piller gör susen! I alla fall för mig.

Och så en fredag ....
(fast det förra var en onsdag ...)

Ja, alldeles enkelt är det inte att hålla reda på veckodagarna och jag fick titta efter i almanackan .., hade jag verkligen bloggat igår? Nej, det hade jag inte. Det var i förrgår.

Och här har varit fullt hus i flera dagar.
Igår anslöt Emil B och hans flickvän Julia, sen ytterligare två kompisar (unga män)  och dom fick fördela sig själva så gott det gick - rumsmässigt - och Maria låg på soffan Ektorp och hennes Peter i husvagnen.

Nu är det annorlunda.
Alla ungdomarna har åkt till Tylösand på After Beach; Emil - "lintotten" - kom med tåg från Göteborg och har nu installerat sig i Gunnars Rum (men även han är i Tylösand) och kvar i huset blir från och med i natt tre töser och Emil .., dottern med make har åkt hemöver, då det vankades jobb.

Det blev fetaostfyllda lammfärsbiffar även idag till lunch och jubel bland töserna, som påstår att detta är det bästa som finns. Det tror jag nu inte, men roligt att dom tycker om det.

Och igår jobb från halv tre till kvart över nio.
Ja, var det tänkt.
Halva personalstyrkan i affären har varit våldsamt förkylda och nu blev det min tur .., så jag fick sluta tre timmar tidigare och åkte hem och mer eller mindre stöp i säng. Idag är jag ledig och jag börjar inte förrän halv tre i morgon, så det blir nog bra.
Det är mer sjukskrivningar i affären, så förmodligen blir det extrajobb en bra tid framöver och blir det inte så långa pass, så har jag erbjudit mig att ställa upp.

Härom dagen fick jag också tackbrev från barnhemmet/skolan i Ghana, det där barnhemmet som först Maria och hennes kompis besökte och sedan även Anders och jag själv. För avtackningspengarna som generösa arbetskamrater bidragit med, blev det myggnät till barnens sängar .., blöjor till dom minsta och nya lakan .., och så räckte det även till cykelreparationer och arbetskläder till dom lite äldre barnen. Helt fantastiskt! Sån glädje!

För övrigt?
Pv målar vindskivor .., jag har frågat honom om vi inte ska åka till Särdal och bada och sola lite .., hans segelbåt är ute på vift med brorsonen Anton (eller tvärtom) ..., och alldeles förfärligt är det med skogsbränderna norröver - vilken katastrof -och jag såg Erik Petré intervjuas, VD för Häradsskog tror jag .., och denne Erik, han tillbringade några år i Malå .., hans pappa var jägmästare och alltså min pappas chef. Båda barnen i familjen; såväl Erik som hans syster Anna, gick i sin fars fotspår.
Och det är deras mamma som skriver så helt underbara brev!

Lyssnade till USA-podden igårkväll .., och förfärades än en gång - för vilken gång i ordningen har jag glömt - av den amerikanske presidenten.

Detta - från Facebook - kom till familjechatten från sonen .., som sett det.
Tänkvärt, i allra högsta grad.

En torsdag ....

Tio personer runt bordet. Det har jag drömt om många gånger.

Det Nya Livet, eller Annorlundalivet börjar liksom i racerfart.
Först seglingen och sen hemåt och sms från affären och undringar om huruvida man kan hoppa in extra, ja, det är alla möjliga sjukdomar och jag tackar ja och vet sedan tidigare att vecka 29 - som är nu - då har jag redan tidigare i våras lovat att arbeta fem dagar.
Men först räkfrossa på Göstas tillsammans med äldsta dottern med man och dotter och dotterns kompis och så pv:s moster .- Sonja - ja, det var igårkväll det.
Sen ett förmiddagspass i affären till klockan tre och jag var tämligen mör efteråt. Dom här sommarpassen är länge än mina vanliga och lägg därtill tredubbel kundkrets och paket så man nästan svimmar .., så kan ni ju tänka er.
När vi kom hem från räkfrossan satte sig de övriga och spelade Plump och var uppe länge; själv hade jag ont i halsen och huvudet och gick i säng tidigast av alla.

Och så ikväll., då kom äldsta dotterns goda vänner från Upplands Väsby och sedan tidigare då Emma och Fanny och vi var inalles tio personer runt trädgårdsbordet och jag hade stekt lammfärsbiffar med mängder med färska kryddor och Maria stod för ljuvlig dessert och sen satt vi ute och spelade ett slags frågespel där ingen vinner eller förlorar, man bara låter frågorna gå runt.
Om detta ska jag berätta i morgon.
Intressant ändå att höra om andras drömmar och lite annat.

Och medan jag arbetade, ägnade sig pv och mågen (samt Emma och Fanny, som dock tröttnade efter ett tag) åt att försöka fånga krabbor.

Livet känns bra.
Rikt.

Och pv spelar golf och ännu mera golf .., precis varenda dag och kväll.

Dagens fönster ...

Från Visby kommer det här fönstret och det är Cecilia N som skickat bilden.
Helt underbar är den!
Tack!

Lördag i landet Halland ...

Men först var det fredag och jag arbetade extra från halv tre till halv tio.
Det visade sig bli den bästa dagen hittills under året (försäljningsmässigt) och jag överdriver inte om vi gav järnet hela tiden, frånsett tio, femton minuters paus då en kopp kaffe blev så livgivande som den kan bli.
Alla kassorna var bemannade mest hela tiden .., och vi hann inte med nånting annat än att försöka korta köerna! Men jätteroligt samtidigt! Jag tänkte flera gånger på hur oändligt mycket jag älskar det här jobbet - som inte är mitt jobb längre - inte på riktigt.
Trevliga kunder och helt underbara arbetskamrater!
Sista två timmarna var det Hampus och jag själv.
Det är Hampus som läser till läkare och en gång kanske man kommer till honom som patient, ja, vad vet man. Lugn och trygg, en fin kollega, precis som de övriga.

I vanliga fall stämplar vi ofta ut senast tio över nio, men igår visade klockan på halv tio och jag som stämt träff med pv i Skallkrokens hamn (där han har båten) för ett kvällsdopp utanför piren. Nåja, han hade ägnat sig åt att fixa med båten, så det gick bra ändå och det var bara jag som badade.
Ljuvligt.
Ljuvligt.
Ljuvligt.

I icke-motljus såg det ut så här när vi gick mot bilen igen.
Hela natten hade jag så ont i mitt högra knä, men det är ju inte underligt .., om man först sitter tämligen stilla i en båt i en veckas tid och därefter mest filurar på här hemma. Sen står man rakt upp ner nästan sju timmar på raken .., ja, det kan ju vem som helst räkna ut att tar på.

Nu väntar fem dagars arbete nästa vecka, men sen är det lugnare.

Och så har äldsta dottern med man och hund - Charlie - kommit.
Harry blev så totalt vettskrämd så han skrek rakt ut när han upptäckte den här unge tonåringen, men nu håller han väl på att lugna ner sig lite. Han har dåliga nerver, herr Harry. (Dom råkade ju i våldsamt slagsmål sist dom sågs och båda två fick sig några bett/ärr).

Nu håller vi tummarna att dom vänjer sig så sakta vid varandra .., vad gör vi annars?

Dagens fönster ...

Det här är kyrklogen i Stortjärn, där ellem och andra var på besök häromdagen.
Och hon skriver att det var ett strålande väder och så varmt, att man valde att sitta i skuggan och fika.

Tack snälla som tog med dig håven! säger jag.