Jo, jag hade ju, nu när jag inte arbetar kväll, föresatt mig att se många filmer - det som var mitt verkligt stora intresse förr om åren - och det kan jag säga, att titta har jag sannerligen gjort, tagit upp filmtråden, alltså.
Igår, eller mer som .., natten mot idag när jag inte kunde sova, började jag med den här kortdokumentären, gjord av polacken (om jag förstod det rätt) Ryszard Solarz.
Obs! Det här är sista chansen, vid midnatt är det tack och adjö för att se den!
Vad jag tyckte om den?
Ja, jag tyckte nog lite synd om hunden, faktiskt, men den kanske har ett aldrig så gott liv?
Sen blev det den här svenska dokumentären, gjord av Martina Carlstedt.
"Alla bara längtar" är titeln .., inspelad 2016.
Nancy
minns sina semesterflirtar, Malou längtar efter en parrelation, Camilla
har städdag i sitt inre och Leif visar upp sina inredningspärlor. En
rad korta nedslag i några 40-talisters liv i en humoristisk och
tankeväckande dokumentär om vad det där med kärlek egentligen är.
Filmen kan ses fram till veckan före jul, ja, om man blir less på allt julstök, då kan man slå sig ned i favoritfåtöljen eller soffan eller vad man nu har och ta del av dom här fyrtitalisternas tankar om det här med förhållanden i allmänhet och längtan i synnerhet. (Ja, männen tycks inte längta så förfärligt mycket).
Den här tyckte jag verkligen om och jag har sett den tidigare också.
Och så tycker jag om hur den är gjord.
Det där stillsamma.
Eftertänksamheten.
Och människor som vågar berätta.
Lämna ut sig.
Och så tycker jag om hur den är gjord.
Det där stillsamma.
Eftertänksamheten.
Och människor som vågar berätta.
Lämna ut sig.
Här en länk till programmet.