Ledig dag ... (eller en vanliga annorlundadag).

Ja, just så var det ju alltid tidigare .., att onsdagar var fridagar.
Men nu är det ju tisdag, kommer jag på .. haha .., det är omöjligt att hålla ordning på veckodagarna när man inte har nåt särskilt för sig!

Och nu har jag varit fri så länge nu, så jag har nästan glömt hur det är att hoppa in i jobbartröjan, men såväl den som kjol och sprättkniv är redo, om - utifall att -.

En sak som verkligen har förändrats med det nya livet, är att sömnen blivit sååå mycket sämre.
Genast när jag går i säng vet jag hur natten kommer att bli.
Jaha, nu blir det till att ligga och vrida och vända sig fram till fyratiden och när jag inte står ut längre, ja, då lyssnar jag på någon radiodokumentär eller reprisen av Nordegren & Epstein och till slut blir det ju godnatt - om än i godmorgonform -.

Det var ösregn och i det närmaste storm när jag vaknade, långt senare än vanligt.
Fönsterrutan prickig av regndroppar.

Så småningom lugnade det ner sig och jag ropade på Harry och så gick vi ner mot havet till.
På grannens tomt såg  - och ser - det ut så här.
I mitten av bilden skymtar Ecke och Britts hus, i alla fall taket och skorstenen.

Kanske hade jag förväntat mig att det skulle vara kyligt ute, men inte då!
Luften var len och sååå ljummen och saltstänkt .., ja, det var helt underbart!
Och havet i uppror! 
(Betänk att det är filmat med min mobilen ..., därav den eländiga skärpan!)
Ingen strand alls - den var helt översköljd - och när man står så här på hällarna, ja, då känns det som om man ska suuuuuugas ut i havet!
Man kan undra hur fiskarna mår när det är så här stormigt?

Och det enkla är som vanligt det vackraste.

Vi tar vägen genom hästhagen när vi vänder hemåt.
Går längs stigen som hästarna trampat upp och där är en liten grop som får mig att le .., det var där som Nelly ofta slog kullerbytta när hon hade bråttom hem och inte såg sig för.
Lilla Nelly, när ska jag sluta att sakna dig?

Varenda gång vi går genom hästhagen är det samma sak .., och när vi kommer till den lilla, lilla bron som inte är mer än en meter bred och går över bäcken - den som mynnar i havet - och jag kommer ihåg hur hon då - plopp bara! - ramlade ner och försvann under brädorna och hur pv skyndade sig och drog fram en aningens förvånad liten madame!

Natten mot idag, när jag inte kunde sova, tänkte jag på hur hon brukade ligga med nosen mot min hals .., och hur jag drog henne närmare mig och då sov så gott.
Tänk, att en liten hund på några ynka kilo kan slå rot så mycket i ens hjärta!

Och så nästan hemma.
Snart kommer friherrinnan på kaffevisit.

Hon tipsade mig igår om en Ektorp-soffa, en 3:sits - bortskänktes i Harplinge, bara nån mil härifrån och det blev brått att höra sig för om den fortfarande fanns kvar? Jodå. (Jag har varit på jakt efter en sån .. att ha i uterummet).

Så vi åkte dit och jag sa att "oh, ja!", ringde pv som var på väg hem från trist vikariejobb (vilken skillnad det är på skolor, det förstår jag nu) och soffan bars ner från övervåningen i det hus som nu är sålt .., så packades den på släpvagnen som vi lånat från affären och så hemåt.

Den så kallade "lounge-gruppen", den vi köpte i våras, den visade sig vara ett så vansinnigt dåligt köp och särskilt soffan som mer påminner om ett pinoredskap! Alldeles för smal och hård!
Nu blev det helt annorlunda!

Och filmen i gårkväll, "Little Wing" var oerhört gripande.
En finsk film, bara en sån sak; en film som vann Nordiska Rådets filmpris förra året.
Här kan man läsa om den.
Fantastiska skådespelare .., och den filmen får full pott av mig.

Nu hör jag friherrinan komma!

Dagens fönster ....

Så här skriver annannan: 

"I Charlottetown på Prince Edward Island i Canada finns det här fönstret. 
Jag gick längs den här gatan en varm augustikväll och tänkte på vilka hus som stått där sedan Anne på Grönkullas tid. 

Ja hon fanns ju inte på riktigt men om hon funnits hade hon varit student i stan i slutet av artonhundratalet."

// Elisabet skriver: och  s o m  jag tyckte om tv-serien Anne på Grönkulla! 

Dagens fönster ...

... finns i Halmstad.

Vi åkte nämligen in igår för att titta på en lägenhet till en av pv:s allra bästa vänner under åren, hon som arbetar i Umeå - har arbetat i Halmstad - och nu vill tillbaka till landet Halland.

Det var en lägenhet på sjätte våningen och med ljusinsläpp från två håll.
Balkongen visade sig vara pytteliten och inget för den som har minsta anlag för svindel och hissen inget för den som har klaustrofobi, men för övrigt visade det sig vara ett fint boende.

När tittandet var överstökat (vi filmade och tog bilder och skickade dem norrut ..), tog vi trapporna ner. Sex våningar .., breda marmortrappor och jag fixade det galant! Det är som ett mirakel och det finns inte ord för hur tacksam jag är för den senaste knäoperationen!
Tänk, att få ett helt nytt liv!

En hel drös med livserfarenhet ...



Och jag bara älskar sånt här!

Så här var det ....



.... tidigare idag.

På Mekonomens parkering och lite till ....

Det var i svt-programmet Landgång med Anne Lundberg och Pål Svensson, som jag första gången hörde talas om pizzerian Lilla Napoli i Falkenberg. Det var dit Pål skulle åka för att lära sig bara äkta napoletanska pizzor och vi tänkte att dit ska vi väl åka någon gång. 

Men man åker inte bara dit på en höft .., man får gå in på nätet och beställa en "deg" och till när man vill ha den och så får man komma dit och antingen hämta sin pizza, eller så får man veta exakt när pizzorna är klara och så slår man sig ned och väntar. 

Själva pizzerian ser mer ut som en arbetarbod och är belägen vid Mekonomens parkering. 

Längs långsidan finns som ett partytält och där är är långbord, enkla träbänkar .., ja, och lamporna är uppochnedvända konservburkar modell större, där tomaterna en gång förvarats. Åtta sorters pizzor tror jag att det finns på menyn och himmelskt goda är dom! 

Glöm pizzasallad; sånt serveras inte i Neapel (kanske inte i hela Italien) så det man får är sin pizza. 

Vill man ha vin eller öl, köps det i baren, som väl mest är en enkelt bord och betalar gör man själv efteråt - för allt - enligt ett enkelt system, man bara pekar på en skärm med bilder på det man valt, himla praktiskt! 

Enkelt .., så enkelt.

Och tydliga instruktioner.

Vi åkte dit tillsammans med Eva från Tyresö och hennes inte-alls-så-långe-man. 

Tre av oss valde en fyllning med tunna skivor av salami, den fjärde - som var jag - tog som vanligt den med sardeller och oliver. Jag älskar den! 

Pizzorna kostar nittio (menyn från hemsidan är nog inte uppdaterad)  och det är långt billigare än många andra pizzor som jag smakat under årens lopp! Inte långt från affären i Haverdal fanns för två, tre år sedan en pizzeria som sålde en sån här pizza för 130:-, ja, sardellpizzan var mycket dyrare än andra och jag frågade varför? På den var det knappt tre små sardeller och jag vet vad en liten burk dylika kostar och att då hela pizzan skulle bli så mycket dyrare, nej, det köpte jag inte (fast jag ju gjorde det). Jag brukar ALDRIG gnälla när jag är ute och äter, men den gången tyckte jag att det var fel .., det var nästan ocker.

Det här med anslag uppsatta av personalen, det kan verkligen säga olika saker.
En gång i livet hade jag en chef vars fru plötsligt började arbeta i butiken och det utan någon som helst affärsvana. Det kan gå hur bra som helst, men i det här fallet var det så uppenbart att hon inte trivdes - eller helt enkelt inte hade rätta känslan - och det kunde man ofta utläsa från hennes textade anslag.
Ett satt på dörren in till lagret.
Där stod: "Kunder förbjudet!".
Jag föreslog att vi skulle skriva "Endast personal", men det ville hon inte.

På Lilla Napoli finns en skylt - förutom den här - där det stod: "Om du orkar och har tid, får du gärna ställa disken här" och så fanns där ett bord där tallrikar och glas kunde lämnas och besticken i en vattenfylld balja. Tänk, vilken skillnad det är på hur skyltar skrivs!

På väg till Falkenberg skymtade jag Skogskyrkogården och det var ett sånt ofattbart vackert ljus, så jag bad att vi skulle tvärstanna så kunde jag ta några bilder, ja, på väg hem. Men vid det laget hade solen gömt sig och allt jag såg var den här skylten och jag log för mig själv.
Jo, minsann .., det gäller att drabbas av hjärtstopp under personalens arbetstid.

Så styrde vi kosan dom två milen söderut .., tog en kopp kaffe och löste klart lördagens korsord i DN .., skjutsade därefter hem Eva och maken (och tackade för den här sommaren, nu dröjer det nästan till påsk innan dom är här igen) och sist av allt till Skallkrokens hamn.
Medan pv plockade loss båtbatteriet (som är ett bilbatteri), tog jag mig ett dopp.
Fem simtag kanske, inte mera., det sista under ytan.
Tog mig utan besvär upp för bryggan.

Kände mig stark.

Dagens fönster ...

Ja, det kan jag säga, att såna här fönster har nog aldrig visats  på den här sidan.
Dom kommer från Japan; från Kanazawa på Hoshu-öns västra sida.

Oj, vilket kringelkrokigt bygge!
Tänk, att komma ihåg hur allt ska vara .., att följa ritningen!

Drog upp bilden lite .., och fascineras än mer!



Två minuter och tjugoen sekunder av en liten dos Kanazawa så här på morgonen!
Ja, men så intressant att se hur där ser ut!

Tack till annannan i Portugal .., det var hon som tog sig en titt i största fönsterhåven och hittade hur många fönster som helst!

Multikulti ....

Från vännen Sture kom den här filmen och alldeles varm i hjärtat blir jag!

Sture bor i Närpes i Finland.

Dagens fönster ...

Igår fönster från Babraham i England och idag olika sorters fönster - nyare och äldre - från Skellefteå i Västerbotten.

Tack ellem som tog dig tid att ta fram håven!



När jag - på youtube - lite förstrött letar efter en kort film om Skellefteå, kommer det här upp.
Det kanske är lika intressant som en film där någon - under tretton minuter - kör bil genom Skellefteå.

Här får, den som vill, lära sig hur man lägger en fin makeup.
Själv tycker jag att kvinnan som uppenbarligen vet hur man gör, är vackrast naturell.

Fredagkväll ...

Dom här dagarna med sol och värme, det är som om dom aldrig tar slut.
Vad gör vi?
Tja .., vi fortsätter med garageröjningen och fyllde idag nästan ett helt gallersläp. Åtta fönster, plastbyttor, metallgrejs, en trasig darttavla .., och ändå återstår mycket. Brokadsoffan och två fåtöljer, en gammal kökssoffa som inte är fin .., plus ett gammalt skåp. När vi får iväg dom sakerna, då kommer det att bli sååå mycket rymligare i garaget!
Och så ska det inhandlas såna här kraftiga L-krokar som man hänger upp och där man kan lägga virke, jo, men det blir bra.

Efter återvinningsbesöket blev det lunch på Haverdals golfrestaurang.
(Baconlindad köttfärslimpa med tillbehör, till förrätt en supergod rotfruktssoppa gjord på kålrötter, morötter och potatis!, allt för 95:- och typ buffé).

Därefter hamnen i Haverdal.
Allt medan pv röjde i båten (detta ständiga röjande ...) och Harry satt i bilen ..., tog jag sikte på den lilla bryggan .., tog av mig kläderna och på med baddräkten och så blev det en liten simtur och huvudet under ytan och så upp på bryggan. Numera har jag sååå mycket bättre balans, att det som vållade mig problem i början av sommaren, går lätt som en plätt numera!

Ett helt år har det tagit för mig att bli helt okej efter bytet av knäprotesen!
Ett helt år.
Men vilken lycka det är .., att kunna röra sig nästan obehindrat (kan inte stå på knä på hårt underlag, men det behöver jag ju inte göra heller).

I morgon är det lördag och alla tycks friska i affären och pv kom plötsligt på att han ju inte har någon inkomst nästa sommar, så det blir till att lägga undan.
Jo, jo.

Nåja, allt går.

Dagens fönster ...

Från Babraham, en liten by utanför Cambridge, kommer dagens fönster.

Den som håvade in såväl fönster som dom härliga brittiska skorstenarna/murpiporna, var den skånska madamen som bor i Portugal. Annannan, alltså. 

Tack snälla! säger jag.



Och har ni vägarna förbi och tycker om Etta James - det gör jag - då borde ni stanna till!
Titta, bara vad som är på gång!

Jack Prescott - som för övrigt verkar vara en hyvens ung man - han studerar just i Barbraham.
Eller forskar. Eller kanske båda delarna.

Torsdag ...

Igår blev det jobb från tre till åtta och det kändes bra.
Sakta men säkert vänjer jag mig vid det här annorlunda livet och nu börjar detta att vara hemma och fri, bli det normala. Det känns bra. Och det som jag kanske oroade mig mest för; hur pv och jag själv skulle få en fungerande tillvaro med så mycket tid tillsammans, det fungerar bättre än jag hade trott.
Man hittar nya roller. Eller hittar ett sätt att få ihop det hela.

Och jobbet?
Till min glädje var Carina också på plats (hon är också pensionär); den som är mejeriansvarig var ledig och hur roligt var det inte att se Carina bland juicer och ostar och ibland också mitt emot mig i kassan! Carina som har ont i sina knän och som väl till slut också hamnar på operationsbordet.
För min egen del blev det mest kassaarbete och så fyllde jag på frukt och frontade i mejeriet (då hade C gått hem), ja, lite sånt. En tämligen lugn kväll blev det.

Och pv säger att det fungerar bra att undervisa på grundskolenivå.
En av eleverna hade sagt att han väl kunde bli kvar, då han var så bra på att "förklara".
Så roligt för honom!

För övrigt?
Vi pratar lite om vad som komma skall ., nästa sommar, till exempel.
Om vi alla är friska och krya och allt är som det ska, tänker vi vaccinera Harry så han kan följa med om vi till exempel seglar till Danmark.
Att jag också vill se Anholt, ön mellan Halland och Jylland, dit pv oftast har tagit sig via en nattseglats. Det är en alltför lång sträcka att ha en hund ombord .., men det går båtar från Varberg till Anholt, den kan jag och Harry ta och så möts vi på Anholt .., stället som pv påstår är så nära paradiset som man kan tänka sig.

Nu ska jag hänga upp pv:s badrock som jag tvättade igår ..., bilden är från flera år tillbaka och är nog tagen från sängkammarfönstret.., undrar vad han har i handen? (Jo, nu vet jag .,. han plockade förstås mördarsniglar!)

En riktigt fin dag önskar jag den som eventuellt tittar in här!

Dagens fönster ...

... får bli ett favoritfönster - av kända orsaker förstås -.

Vi var på besök hos pv:s kusin Pia och hennes man i Skåne .
Det var på den tiden när lillpigan var i livet.

Och i famljen fanns då två hundar som fick vara stanna kvar utomhus, då, när vi kom och där satt dom och tittade in genom dörren på den där lilla krabaten som tycktes helt orädd och också var det.

"Vad är du för en ...?" tycktes dom tänka.

"Och vad gör du här?"

"Vi är rätt stora, har du ingen respekt för oss?"

Nej, det hade hon inte.

Hon tänkte mest på mat.

Sista dagen ....

... med näst intill sensommarvärme, säger den till synes alltid så glada Tora, meteorolog i Morgonstudion och just nu, när klockan är kvart i elva, är det verkligen strålande sol och ett härligt höstväder. Småfåglarna har fått frukost .., det är full fart i dom två fröautomaterna .., mest talgoxar, nötväckor och pilfinkar. Ibland spatserar en fasanhöna på marken och pickar i sig frön .., och jag tänker att nånting mer skyggt än fasaner torde vara svårt att uppbringa.
Alltid på sin vakt.
Minsta rörelse där jag står i fönstret och tittar ut, så flyger dom iväg.

Annat, som nu inte har med fåglar att göra.
Igårkväll upptäckte jag en liten broschyr på byrån och på framsidan stod det bara "Bodil Hedlund" och när jag bläddrade vidare insåg jag att .., ahaaa ., det är alltså hon som har målat tavlan, den som pv för många år sedan vann på ett konstlotteri och jag har aldrig vetat vem konstnären var!

Om denna Bodil kan man läsa följande: född 1946 i Östersund (inte undra på att namnet kändes så oerhört norrländskt) och att hon har ställt ut på Liljevalchs 1984, 1985 och 1986 och i Chile, i konsthallen Las Condes, i samband med kungaparets besök statsbesök i Chile.

Och råkar man inte känna Bodil Hedlund och bli hembjuden - hon bor delvis i Kapstaden - så kan man titta in i hennes hem här.

Mer av hennes alster finns här.

Och i de båda ateljéerna ser det ut så här.



Här berättar hon själv ...

Avslutar med en bild som gjorde mig så glad i helgen.
Det var ju prinsessbröllop i England i lördags och för att vara en som - egentligen - tycker att monarki är vansinne, var det ändå en stor besvikelse att jag glömde titta på direktsändningen av själva bröllopet, för övrigt streamad på facebook.

Jo, men så är det, jag tycker så vansinnigt mycket om sånt här spektakel; det är nästan det roligaste jag vet! Och eftersom jag sedan lång tid tillbaka följer hela det brittiska kungahuset på instagram, tycker man sig nu nästan känna dem ..., ja, ja, skratta ni, men så är det.
Och när nu Fergie och Andrews dotter hade klarat av själva vigseln, då var det så underbart att se att Fergie - denna friska fläkt som inte längre är gift med prinsen - hade tagit av sig sina högklackade skor när allt var över!

Nu blir det promenad med Harry och sen vankas ett extrapass från tre till åtta i eftermiddag.
Pv har fått fasta tider - tisdagar och torsdagar - under fem veckor fram till jul och idag är han i samma skola som igår och förrgår; grundskolan i Gullbrandstorp.
Det schemalagda är på ett gymnasium där han tidigare inte arbetat. Spännande!

Ajöken, sa fröken

Dagens fönster ...

Härligt fönster som ger fritt spelrum åt fantasin .., det kommer Cecilia N i Härnösand!

Tack Cecilia!

Klockan 07.00 .....

.... ringde pv:s mobil.

Det var från bemanningsenheten och nu behövdes han på grundskolan i Gullbrandstorp, halvvägs in till stan ungefär. Hoppsan. Nu blev det brått och att göra sig klar och det här med båtfixandet som han tänkt sig idag, det fick läggas åt sidan.

Han ringde nyss, herr pv.
En sjätteklass hade han haft och ska ha, även i morgon.

Pensionen ....

Eller när det kommer papper i en aldrig sinande ström.
Det är brev som gäller tjänstepensionen och alla fonder man har sparat i och hur det ska utbetalas eller när och på hur många år och till slut känner man - jag - bara en enda stor förvirring.

Jag har väl kanske inte brytt mig tidigare .., tänkt att det ordnar sig.
Och till pensionsdagen var det ju en evighet.
Trodde man.

Jo, det ordnar sig säkerligen, men det är många frågor som tjoppar upp.

Då blir man extra glad och tacksam när man ringer upp ( i det här fallet Folksam - LO pension) och får prata med en man - som visserligen talar en ganska grötig skånska - men som är vänlig och då menar jag verkligt vänlig.

Sen pustar man ut lite och tänker att snart ska väl det mesta vara på plats.

Filmstudion igårkväll ...



Så var det då dags för den tredje filmen (för mig) av tio - den första avstod jag - och igår var det "Faces, places" en slags dokumentär av Agnès Varda och JR.

(Alltså, denne JR har en slags mobil fotostudio där människor får kliva in och så tas en automatisk bild av dem och bilderna kommer ut i storformat och så klistras dom upp på husgavlar, containrar, tåg och så vidare och allt i ett sammanhang. Det hela utspelar sig på landet i Frankrike).

Den här gången valde jag 18,30 - föreställningen i hopp om att det skulle vara enklare att hitta p-plats, men se, det var helt galet tänkt.
I och för sig var det också bra, för då fick jag snirkla mig runt i kvarteret och hitta andra ställen att parkera på och detta att jag kör själv och måste lösa det, gör ju att man växer som människa, eller i alla fall att man lär sig hitta i stan.
Och jo, det ordnade sig .., en parkering några hundra meter från torget, nära några hyreshus.

Precis som tidigare var det massor med folk i salongen, men inte helt fullsatt.
Fick bra plats - i mitten av mitten - och hade en man på min vänstra sida och en rar kvinna till höger om mig -. Ingen av oss tre lade beslag på armstöden, så till slut sa jag till kvinnan att "ta armstödet om du vill ..,  annars kommer vi alla tre att sitta med armarna i kors, enbart av hövlighet".
Sa samma sak till mannen, men han avstod, så det stödet blev mitt.

Här finns en beskrivning av filmen.
Ja, en recension, alltså.

Och här Sydsvenskans.

Vad tyckte jag själv?
Åååå, den var som gjord för mig!
På en skala 1 -5 får den en stark 4:a.

Den handlade om människor .., om deras liv ., det var bilder .., det var känslor och jag tycker ju om det vardagliga - Agnés i sitt kök med katten på fönsterbrädan -, brevbäraren som berättar om sitt yrkesliv .., hamnarbetarnas fruar som får ta plats .., den äldre kvinnan som vägrar att flytta från sin bostad, ja, allt detta tillsammans blev så bra!

Men .., det tyckte nog inte mannen på min vänstra sida, han som mellan varven nickade till och närapå började snarka.

Mymmel, mamma till Hilda, var konferencier (hon är ordförande i filmstudion) och innan filmen började tog hon plats på scenen och berättade lite om filmskaparna och lite om vad som väntade och hon gjorde det sååå bra; det blev liksom en extra dimension, inte bara att slå sig ned och titta.
Sen trivs jag med hennes jämtländska dialekt också, mitt bland allt halländskt surr i salongen.

Så var det.

Dagens fönster ...

... är en spegel som sitter på husväggen hos Tommy och Karin i Bjäresjö.
Så fint det blev!

Och handen är Karins.

Det visste jag redan ....

Det är många människor som tycker eller tror att man är komplett galen som fortsätter att bada, trots att vattentemperaturen sjunker.

Men alla vi som faktiskt struntar i den saken, vet vad ett kallt bad betyder.
Det betyder att hur man än mår innan man klev i vattnet, så mår man bättre efteråt.

Man får sån otrolig energi och jag själv känner mig aldrig så lycklig och tillfreds .., aldrig så harmonisk, som efter ett bad i ett hav som inte är alltför varmt.

Och somliga menar att det är farligt för hjärtat och för blodtrycket och allt möjligt, men så länge man mår så bra av det hela - eller j a g  mår bra av det - så tänker jag fortsätta.

För mig är det  l i v e t.