Lördagsfönstret ....

Hej!

Ett fönster på ett café bland stadens myller en fredag em. Ett sånt där café med stora muffins och jättestora kaffemuggar. 

Turtlan på vift i Hufvudstaden. 

//Tack Annika! Och jag kanske är den enda människan i världen som tycker att just såna stolar/pallar är så himla obekväma att - framför allt - ta sig upp på! Kanske för att jag inte är så lång?

Dagens fönster ....

Nej då, det är inte vår ute och jag har inte köpt tulpaner.
Men ett glad-fönster från i våras eller från någora år tilbaka, kan ju behövas i bland.

Jag har tittat på nyheterna och det är skottlossningar enligt löpande-band-principen i Malmö.
Då behövs tulpaner och solsken.

Möten ...

Det är som den beryktade ketchupeffekten .., flera veckor av nästan-ingenting-på-jobbet och nu blir det fyra dagar på raken! Igår från ett till sex och mest i mejeriet, men även kassa, frukt och bröd. Jo, men det var trevligt.

Bäst av allt - som vanligt - var mötet med några barn; här syskonparet på sju och tio (eller möjligen elva), en rödhårig lillasyster som kunde spela Anne i Grönkulla enbart genom sin uppenbarelse och så hennes storebror som verkligen  ä r  som en storebror; en sån som man önskar man hade haft!
Det var den killen som i somras berättade så glatt att familjen skulle åka på semester till Rom och han visste redan så mycket om bland annat Leonardo da Vinci och om Rom! Otroligt!

Det är säkert två månader sedan jag träffade dem och oj, så glad jag blev att se dem där vid mejerikylen! "Får man möjligen ge er en kram?" frågade jag.
Oh ja, det fick jag och tänk, vilken glädje det är!

Kom hem vid halv sju och då hade pv gjort pyttipanna!
Han hackar morötter, potatis och palsternacka i lika små bitar som i den djupfrysta varianten och det är så himla gott! Lägg därtill rödbetor till och stekta ägg ....

Glad var han också .., kanske mest för att en av kunderna i affären, en rar kvinna i 35-40-årsåldern, frågade om han som jag pratat med var min man, för ååå, så fin hon tyckte att han var och så vältränad!  Jag berättade det för honom och det kan jag säga, att igårkväll rörde han sig med en viss stolthet här hemma ,-)

Och nu, ny dag.
Det blir ett kvällspass från tre till åtta tillsammans med rara Linn .., jag har gett fåglarna mat .., ett levande ljus brinner på bordet .., nyheterna berättar om den försvunne pojken i Falkenberg (å, så fasansfullt att han inte är funnen!) .., det är presidenten i USA förstås och nu blir det kaffe.

När det gäller den försvunne pojken, kommer jag ihåg när en kanske treårig Anna plötsligt var som uppslukad från jordens yta, då, hemma i Malå. SOM jag letade!! En av grannarna en bit ifrån oss, rektorn på skolan - Lennart Gustavsson - hörde hur jag ropade hennes namn och han följde mig ner till sjön och vi gick där och plaskade i vattenbrynet och skräcken var total.
Det visade sig att Anna hade byggt en koja av den ryamatta jag hängt ut för vädring på altanen och där under låg hon och sov så gott!!
Men jag minns f a s a n!
Och denne Lennart Gustavsson, ja, jag glömmer aldrig hur tacksam jag var att han, utan att jag ens bett om det, kom gående och hjälpte mig! Hur ska det inte kännas för anhöriga till Dante?
Det är Lennart ni ser på bilden .., denne genomsnälle man!
(Bilden har jag lånat från malåbyar.se).

En bild från i fjol.
Oj, rosa sittpinnar!
Att fylla på frön i automaterna är det första jag gör på morgonen .., och ännu kan man gå ut i särken och barbent och bara sandaler. Nog är det ljuvligt!



Igårkväll när jag hade lagt mig, tittade jag på en film som verkligen värmde hjärtat.
Det handlar om en förskola i Oslo - i antropofosisk anda - (vilket krångligt ord att stava!) och idag ska jag titta färdigt på filmen.

//Nu har jag sett den. Helt  U N D E R B A R!
Den som gjort filmen heter Margreth Olin, är norska och här recenseras den i radions Kulturnytt i P1. Göteborgspostens recensent tyckte att den var väl idyllisk. Ja, så kan det också vara, men fin var den.

November ....

... i början av Ejdervägen.

Det gula som täcker hela åkern, kan möjligen vara höstraps, men vi är osäkra.

Och då kan man lyssna till detta.

Torsdag ....

Nej, så här grönt är det inte ute just nu, men man kan ju låtsas.
Det är dis och dimma ..., fåglarna har fått mat .., och jag räknade till fyra fasantuppar kring syrénhäcken, annars brukar det oftast vara hönor som är på plats.

I vardagsrummet brinner ljus och mellan varven tittar jag på SVT:s Morgonstudion. Där visas klipp från gårdagen när Donald Trump läxade upp en av CNN:s journalister och det klippet får mig att må fysiskt illa. Vilken skam för USA att ha en så osympatisk president! En mobbare! Och vad jag inte förstår, det är att inte alla samlade journalister bara tågar ut från Vita Huset i gemensam protest?
Nej, jag begriper det inte.

Läser det vanliga morgonmejlet från min syster i Australien.
Hon fyller sjuttiofyra om några dagar, medicineras för hjärtbesvär, men är i allt sig lik från ungdomens dagar. Förra helgen tog hon bilen och körde dom dryga sextio milen till sonen i Portland och så hem igen några dagar senare. Helt annorlunda är det med hennes storasyster, hon drar sig i det längsta för att köra dom knappt femton milen från Skåne till Halland!
Tänk, att syskon kan bli så olika (och ändå så lika i mycket).
Själv är jag väl någonstans mitt emellan.

Och så en bild bara för att jag blir glad av den.
Det lilla fatet som var en gåva från Anja Notini och så vackra gröna ärtor!
Jo, grönt är skönt!

Dagens fönster ....

... finns i ett gult hus på en kulle, ja, resten vet ni ju redan.

Ni och ni.
Jag vet inte ens om nån är här och läser, men om, utifall att.

Så här såg det ut när jag kom hem från jobbet igår .., det var så otroligt vackert och solen på väg att doppa sig i havet .., en halvtimme senare skulle den vara helt borta.

Inhopp ....

Precis när jag hade tänkt föreslå pv att vi skulle åka och ta ett morgondopp i Skallkrokens hamn, ringde Pernilla från jobbet. Kunde jag tänka mig att arbeta från tio till tre?
Jo, det kunde jag.
Så det blev till att ta på sig arbetskläderna och så iväg.
Det var kassatjänst hela tiden och det är som vanligt trivsamt.
Gladast av alla kunder var nog Monica som berättade att hon idag på morgonen blivit farmor, ja, minns jag trätt var det här hennes nionde barnbarn? Och lillflickan som hon hade i sällskap, hon hade alltså i ett slag förvandlats till storasyster.

Men där var andra kunder som berättade om sin tillvaro.
Där var hon som legat på neurokirurgen i Lund och fått en tumör i ryggen bortopererad. Nu hade hon hjälp av sin syster, ja, själv fick hon inte bära nånting tyngre.

Och där var han som var irriterad då priset på en vara inte stämde med skylten och det är alltid lika förargligt och man förstår att kunden blir arg, det är inte roligt att känna sig lurad.

Andreas, fiskhandlaren som står utanför butiken med sin vagn varje onsdag, han kände sig krasslig och ville nog helst åka hem och lägga sig .., och där var den äldre mannen som alltid säger "hello darling", "hej sweetheart" eller "hej älskling" när han kommer till kassan och till dom yngre säger han mer intima saker .., så där som att någon är extra sexig när håret är utsläppt.
Om detta pratar vi i fikarummet.

I kassan möter jag även två poliser, ja, det är många såna utanför affären och även andra människor med gula reflexvästar och alla deltar dom i letandet efter den tolvårige pojken som försvunnit hemifrån; från Falkenberg.

En av poliserna säger att det är närmare tusen personer som anslutit sig; ja, det är helt fantastiskt så hjälpsamma människor är! När jag några timmar senare kommer hem, hör jag hur polishelikoptern flyger här ovanför. Det ska senare visa sig - friherrinnan vet - att den försvunne pojkens farföräldrar bor i Haverdal. Måtte han hittas levande!

Nu blir det ett extrapass i morgon också, från ett till sex och så på lördag, men bara tre timmar. Båda dagarna ska jag vara i mejeriet. Ja, det blir nog bra. Och jag är så tacksam för dom timmar som blir ..,  allt är välkommet till mitt konto!

Stackars pv börjar bli stressad.
Han hittar inte sin laddsladd till sin Ipad och snart har han vänt upp och ned på huset.
I den paddan har han nämligen tiderna för morgondagens arbetspass på sin gamla skola.

Nu ska jag lägga mig raklång på soffan och dra djupa andetag.

Dagens fönster ...

Hej! 

Ett litet fönsterbidrag från Trollhättan.
 I väntan på tåget hemöver så gick vi längs stadens gågata. Ett ganska öde centrum och säkert ett bra exempel på när affärer flyttar till köpcentrum utanför städerna. 

Där längs vår promenad så dök detta färgglada fönster upp. 
”Postar” det till Gula Huset. 

Hälsningar Turtlan 

// Tack Annica/Turtlan! Så omtänksamt av dig!

Tips på sånt jag tycker om ....

1. Bäbisfabriken. 
DOX-dokumentär om världens största BB i Filippinerna.
Har jag aldrig förr tappat hakan av pur förvåning, så gjorde jag det när jag tittade på den här filmen som är gjord av Ramona Diaz.
Vilka kvinnor!

2. Så går en dag i Linneryd ...
En dokumentär av Ingrid Samuelsson, gjord 1962 och helt underbar för den som är född på 50-talet!
Så mycket igenkänning, även om det hela filmas i Småland. 

3. Alla bara längtar ...
En dokumentär om längtan .., ja, verkligen och det är mest kvinnor det handlar om.
Jag tyckte sååå mycket om den.
Martina Carlstedt har gjort filmen och den kan ses till den 18:e december i år.

4. Ask the expert ...., en indisk-amerikansk dokumentär.
Den 92-årige doktor Watsa har arbetat som gynekolog och sexualrådgivare. Nu har han en egen spalt i en av Mumbais större tidningar där han ger goda råd åt den som frågar.
Vilken härlig människa och vilken humor han har!
När journalisten frågar några ungdomar hur dom tror att doktor Watsa ser ut, svarar en av dem att "han är nog kring 40 år, har snygg fru och barn".
Programmet är långt, 1 tim och 18 minuter; det hade kunnat kortats ner rejält, tycker jag.
Jag delade upp det i två omgångar.
Här är länken till programmet.
Kan ses till den 29:e december.. 

5. Med sommaren kommer längtan .... (det är mycket längtan, ser jag).
Om Stadsmissionens pensionärskollo på Stenfasta och med gäster som har passerat hundraårsstrecket .., ja, det handlar den här dokumentären om. Det är inte bara längtan, det är en massa glädje och hopp också. Filmen gjordes 2004, så många av dem som är med i programmet finns nog inte mera.
Agneta Bernhardzon är filmskaparen.
Här är länken.

Och nu blir det godnatt!

Intressant information från Cecilia i Houston ...

Bilden: valkuvert i Ugglarp i höstas.

I ett tidigare inlägg idag, blir det prat om valet i USA och hur det går till.
Cecilia i Houston kommenterar då och jag tycker att det är så intressant, så jag lägger in hennes svar här, så får vi en bättre inblick i det hela, i alla fall där hon bor.

"Valet 2016 var det ett 58% deltagande, lågt men inga 30%. Mellanårsval som detta är det ofta lägre trots att det är viktiga val då också. Det är lättare att få folk att rösta när det är presidentval... I år har förhandsröstningen slagit rekord på många håll, inklusive här i Texas, så jag hoppas att det är många som röstar idag också. 

I Texas hoppas vi på att Ted Cruz röstas ur senaten! Förskräcklig man. 
Demokraten Beto O'Rourke är den jag hoppas och lagt min röst på. Tyvärr är ju landsbygden starkt republikansk så vi får se hur det går. Alla större städer är mer liberala, men våra röster väger ju liksom mindre eftersom det inte är ett proportoinellt valsystem... Frustrerande. 

Det är mycket som är direktval/personval här: schoolboards, domare etc så det blir mycket på valsedeln. Många röstar efter parti. Vi har elektronisk röstning i Texas (hur det ser ut det beror på stat) och det gick att välja efter parti den här gången och sedan fick man kolla valsedeln innan man tryckte på "rösta".

Bild 2. Utanför vallokalen.

Ännu en kommentar på samma ämne, från Cecilia som bor i Texas.

"Val är förresten alltid på tisdagar här och i UK där jag bott förut (men bara fick rösta i lokalval som svensk) är det alltid parlamentsval på torsdagar. Kanske vore det bättre om det vore på söndagar, men det finns ju de som jobbar då också och lokaltrafiken funkar bättre på vardagar... 
Vallokalerna här hos mig är förresten öppna 07-19 och förhandsröstningen pågick under två veckor, inklusive en lördag.

Checkar är på utgång men används fortfarande en del, bisarrt nog. Jag har ett checkhäfte och använder det någon gång per år för att betala en udda räkning. De flesta företag kan man skicka betalningar till elektroniskt (från bankkonto) eller betala med kreditkort (som ju också är elektroniskt, men du förstår nog hur jag menar)."

Tack Cecilia som tog dig tid att berätta hur du ser på det hela! 
Jättebra med information på det här viset!

Dagens fönster ...

Och ser man på, här kommer ett skepp lastat med en katt - ja, det kunde nästan vara sigge - men det är det inte, det är en katt som bor i Portugal hos annannan.

När jag skulle lägga in den här bilden, så valde jag att redigera den, men det har jag ju gjort en gång tidigare - då var det en bild från Guy - och det kan jag säga, att det gör jag inte om, jag menar, att inte fråga om lov först.
(Men du var inte arg Guy, men ändå ,-)

Så nu mejlade jag annannan och frågade och så här löd svaret: "Absolut! Motivet själv snarkar sitt medgivande!"

Och då bidrar jag med en bild av en annan snarkande katt.

Nämligen sigge nilsson.
Dom är lite lika, tycker jag.
Bilden tog jag för en timme sedan. Han ligger på en liten trädgårdsstol i växthuset och på finaste yllefilten, den som en gång tvättades i fyrtio grader och förvandlades till nånting tovat.

Och tack annannan för bilden!

En vanlig dag ....

En alldeles vanlig, ovanlig tisdag.
Luften är ljummen och vid halv åtta går jag ut och fyller på fröautomaterna, endast iförd nattsärken.
Bara ben och sandaler.
Och tänka sig, det är november!
I början, jo, men ändå.
Det första jag gör på morgonen, är att ställa mig vid sängkammarfönstret och så tittar jag ut.
Öppnar fönstret förstås, så där som min pappa alltid gjorde.
Och idag upptäcker jag att ekens lövverk har glesnat, nu skymtar sommarhusets tak hos Britt och Ecke. Man undrar hur länge dom orkar ha kvar det hela.

I vanliga fall lyssnar jag till USA-podden på onsdagar när det sänds (vid tretiden på em), men nu är det ju mellanårsval och dom är på plats där det händer. Nu sänds podden måndag och tisdag och onsdag också. Kortare avsnitt nu, men ändå. Ååå, så intressant jag tycker att det här är och en stor del i det har kvinnorna som leder podden - Sara Stenholm och Ginna Lindberg -, som får det hela att låta ungefär som att vi lyssnare också är med runt studiobordet, eller som här, på plats i Washington.
Tack! vill jag utbrista, till dessa madamer som så har väckt mitt intresse för vad som händer och sker, inte enbart i USA, där jag knappt har satt min fot.
Jo, två dagar, det är allt.
Från instagram och deras podd, har jag lånat bilden.

På väg in efter fågelmatningen passerar jag pv:s cykel.
Trotjänaren.
Igår cyklade pv inalles sju mil, till och från vikarierandet på skolan i Oskarsström.
Det var motvind på ditvägen och han var ovanligt mör när han kom hem vid femtiden och hungrig som en varg, ja, det var tur att jag stod med stekpannan på spisen och allt vi väntade på var råriset som skulle kokas klart.
Idag blev det bil till Trönninge, lite utanför Halmstad.

Ingrid-Bergman-rosorna passerade jag också.

Och den här ljufva skönheten!
Så vacker!
Dom övre rosorna är pv:s .., den här har jag planterat.

Det är länge sen gullpigan var på bild här inne, ja, mer än en vecka sedan i alla fall.
Såklart ska hon få vara med!
Lilla Nelly!
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och nästan varje gång får jag hålla gråten stången.
Och jag brukar titta på bilderna och komma ihåg hur det kändes när man kliade dig eller pussade dig på nosen eller på småtassarna!
Eller kände med fingrarna på dina lena öron!
Så tacksam jag är att vi fick vara med om dig!

Ja, dessa djur som ger en så oändligt mycket glädje!
Här Harry som hos Anders upptäcker en otäck hund i spegeln!
Hu, så hemskt!
S k a  han våga sig fram och nosa på den där svarta typen?

Nu blir det promenad med harry i solskenet!
Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn .., där utsikten genom museets fönster slår alla tavlor på väggarna. Tycker jag, alltså.

Här en länk till detta vackra i Bohuslän.

I Hamburgsund ....

Det är mycket som är annorlunda i jämförelse med det man själv har vuxit upp med.
Inte en enda minnestavla över någon som seglat under andra världskriget har jag sett (och var skulle dom ha seglat ...?) och inga monument över stupade och ilandflutna brittiska soldater.

Jag stod en bra stund och tittade på namnen på skylten.

Här en skylt från Kungshamns kyrkogård.
Så många livsöden.
Så många unga män som aldrig återvände hem.

Söndag ...

Och vi packar min väska med en fylld kaffetermos och några av pv:s gifflar och så kör vi till Harplinge, där hans moster Sonja bor. Vi vet ju, att ringer vi och förvarnar, då börjar hon städa ..., och Sonjas röra är ungefär som vår - fullt med papper och pennor och annat på borden - så vi är vana.

På väg in till hennes lägenhet, upptäcker vi den här finurliga katt-trappan.

Vi sitter vid köksbordet i det ganska lilla köket och Sonja berättar att hon just var på väg till Ankaret (min f.d. arbetsplats) för att posta ett brev och jag säger att brevet kan vi ta när vi kör hemåt och frimärken har jag i plånboken. Så vi sitter där i köket och pratar om ..., ja, mest om pensioner.
Kvinnopensioner.
Och jag skyller verkligen inte på någon annan än mig själv när det gäller den biten, men jag tycks vara i gott sällskap. Det är som om vi kvinnor på nåt sätt har trott att det hela skulle ordna sig ändå.

Och så pratas det om den kommande släktträffen i Ljungby om två veckor.
En "släktträff deluxe".
Den helgen blir det nog släktträff  för mig med, men i Hörby i Skåne, jo, men det blir bra.
Så mycket vi har gjort den här hösten!

Mitt i det vi sitter där vid köksbordet, ringer det i min mobil.
Det är Annika från jobbet och nu undrar hon om jag har möjlighet att komma och hjälpa dem, det är kaos och massor med kunder och inte har dom hunnit ta lunch?

Jag säger att det går jättebra och så packar vi ihop oss - och Harry - åker hemåt och på kroken i Gunnars rum hänger arbetskläderna redo och sen vänder jag om och ger mig iväg.
Två timmars arbete lite drygt blev det, sen lugnade det ner sig.
Ååå, så trevligt det var!

Upptäcker nya frimärken, men oj, så fina!!
Illustratör är Johan Pettersson.

Fina frimärken på rulle ser ut så här!
Lika fina dom!

Årets julfrimärken har även dom (som dom här ovanför) motiv av Jenny Nyström, men se, att ladda ner den bilden visar sig vara hopplöst.

Inget arbete är inbokat för mig den här veckan som kommer, men pv har fyra dagar inskrivna i kalendern, däribland morgondagens pass i Oskarsström där han tidigare arbetat i elva år.
et blir nog trevligt och det är högstadiet som gäller den här gången.

Nu ska jag titta på sista avsnittet av Allt för Sverige.
Har missat (eller valt bort) nästan alla dom tidigare.

Benved om Bohuslän ....

Benved sa...

och jag delar också gärna några minnen.När jag var tolv år och gick i sexan, gjorde vi en skolresa från Hakarp där jag är uppväxt till Göteborg. Vi skulle besöka liseberg och åka paddan. Jag var väldigt förväntansfull och brydde min lilla skalle mycket, med vilka kläder jag skulle ha på mig. Kjol eller byxor. Tror att jag valde byxor. 

På dit resan stannade vi vid en sjö, jag tror det var i Sandared. Matsäcken packades upp! Min fina omtänksamma mamma, hade stoppat in smörgåsarna i den alldeles nya frysen, för de skulle hålla sig fräscha. Men så klart var de fortfrande väldigt kalla när jag åt dem. Då tyckte jag synd om mamma!

Till saken hör att där jag gick i skolan fick vi ungar som inte hann hem på frukostrasten stanna kvar i skolan och äta medhavd matsäck, och de mackorna hann ofta bli svettiga o kladdiga när de låg i skolbänken.

Ett annat minne är från Hindås där det fanns en Marimekkoaffär som familjen besökte när vi reste till Göteborg. De hade så vackra o speciella både kläder och annat fint. 

//Elisabet skriver: det finns verkligen inte ord för att förklara hur glad jag blir när ni delar med er av era egna minnen. Tusen tack!!

Söndagsfönstret ...

Ännu en bild från frisersalongen i Porto.
Ser ni mannen som är på väg att släcka lyset .., han har nog plockat undan och ska göra kväll.

Tack annannan!

(Jag försöker få en översättning av ordet fernimpar, men hittar inget. Tänkte att det betydde frisör, men det kanske inte alls är så).



Här en liten film om hur det går till att fixa till ett stiligt skägg.
Dock inte i Portugal.
(Ja, det är en tävling, alltså).

Bergmans hushållerska ....

Så här såg det ut på DN:s löpsedel, det var när vi besökte Bohuslän.
Och nej, vi köpte inte tidningen - den skulle ju vänta på oss när vi kom hem -.

Bilden: Bäddinstruktion från Bergman till hushållerskan.

Väl hemkomna hade jag ett mejl från Eva i Tyresö.

"Se filmen på SVT play om hennes arbete hos Bergman !!! Den är gripande..", skrev hon.

Igårkväll, medan pv tittade på tv-pucken (där Västerbotten gick till final och nu ska möta Göteborg), följde jag Evas uppmaning. Och det ska jag säga .., att hos Ingmar Bergman hade jag inte blivit långvarig som hushållerska! 

Efteråt skrev jag på instagram, att hädanefter kommer ordet tålmodig - ja, för mig - att vara synonymt med Anita Haglöf. Det var ett otroligt intressant (och aningen skrämmande) program, gjort av Tom Alandh - och då vet man ju att det är sevärt -.

Här finns en länk till programmet, som för övrigt kan ses fram till min födelsedag den 15:e januari 2019.

Lördagsfönstret ...

Så här skriver Guy i Arvidsjaur: 

"Jag hittade detta fönster som jag tagit i mars 2013, när jag fortfarande levde i Thailand. 

Det är taget någonstans i Kanchaburi och uppfyller högt ställda krav på att varken vara för stramt eller skarpt."

//Haha Guy, jag looog så här mycket när jag läste det där sista! 

Men det är verkligen ett jättefint fönster! 

T a c k!

Ännu en kommentar ....

Ja, jag har verkligen spammat Instagram med bilder från resan till Bohuslän, men det är ju inte så att jag står med en piska och tvingar någon att läsa ,-)
Efter en av bilderna kom följande kommentar från lenadjelp, som förstås inte heter så, men det är hennes signatur på ig.

Och jag blev såå glad av hennes rader och tänkte - som så många gånger tidigare - att det bästa med sociala medier, det är kommunikationen som blir! Att det ena ger det andra. Eller helt enkelt: utbytet av tankar.

Så här skrev hon:

"Gokväll!!
Jag har studerat kartan noga nu och här kommer några minnen:
1983 åkte jag och en väninna till en vän i Göteborg. Hon hade fått av sin svärmor som bodde på Styrsö, 5 kg kokta havskräftor!!  Och vi satt och åt hela halva natten.

Dagen efter åkte vi ut till en restaurang på Särö och åt apfelstrudel och rosévin.

På Bohusfästning var jag som barn.

Och på ett fik på Onsala har jag ätit en underbar moccarulltårta.

I Lerum var jag en sommar hos min moster.

Och sist .., jag älskar Vårgårda puffat ris.

Och alla dessa minnen kom över mig tack vare din karta!"

// Till lenadjelp kan jag säga att en stor del av min barndom bestod av Vårgårdaris (så sa vi) till långfil, oj, så gott och geggigt det blev! Och tack som delade med dig av dina minnen och tack att jag fick lägga ut det här!