Torsdag ....
En är idog och arbetar, den andra är hemmavid.
Röjer i hallen där uppe .., städar det som en gång var Hildas rum (och kanske alltid kommer att kallas just så) .., tar badrummet också och ställer undan sånt som så småningom ska köras till återvinningen (trasiga tavelramar och gamla tavlor från mitt barndomshem, tavlor som jag inte förmått mig att kassera, men inte heller vill ha på väggen) och friherrinnan, som varit i Falkenberg och ombesiktigat sin bil (och fått den godkänd), hon svänger förbi och slår sig ned vid köksbordet och dricker kaffe tar en pepparkaka - dom som fick högst betyg i någon test, vilken har jag glömt -.
Så sitter vi där och pratar lite.
Vad pratar vi om?
Om den stundande julen och lillejulafton och lite om begravningen som hon var på igår, då, när grannen (bonden med alla korna) som hon känt i hela sitt liv, ja, när han begravdes.
Tänk, att ha ett sånt sammanhang med det ställa där man vuxit upp och tillbringat hela sitt liv.
Och jag berättar att urmakaren i Falkenberg hörde av sig igår och meddelade att min älsklingsklocka (den jag själv köpt på auktion i Heberg), den visar sig vara omöjlig att reparera, såvida jag inte hittar en likadan så att
det urverket kan användas. "Inget är
helt omöjligt" .., skriver han.
Således ägnade jag delar av kvällen åt att sitta vid datorn och surfa runt på nätet och letade efter "amerikaklockor" och det fanns hur många som helst, men inte en e n d a som såg ut så här.
Nu är ju inte pärlemordekorationen det avgörande, kanske jag köpa en klocka som ser ut som den här i formen och hoppas på det bästa.
Dyra? Nej, tre, fyrahundra kronor.
Titta bara!
Den andra klockan, den som alltid funnits i mitt barndomshem, den går att reparera, så det är okej.
Men den är jag inte alls lika förtjust i!
Det
borde ju vara tvärtom.
Nåväl.
I ett av det gula husets skåp har den här väggklockan legat och begrundat sitt öde.
En gång fanns den hemma hos Gunvor och Viking, pv:s föräldrar och det kanske är av den anledningen som den nu åkte upp på väggen.
Jag tycker inte att den är det minsta vacker eller charmig, men den har en fin klang .., ganska spröd .., och påminner om något jag hört hos kanske någon klasskamrat eller släkting? Eller hos pappas kusin i Kalvträsk där vi tillbringade någon vecka var sommar, då, när det var slåtter?
Kan det vara så?
Att klangen väcker minnen?
Ja. Kanske.
Nu sitter den i alla fall här på köksväggen och kanske kommer den att sitta där i all tid som vi lever här, jag vet inte. Måhända vänjer man sig?
Den är så rolig den klockan, den slår nämligen precis som den själv behagar!
Nej, den slår inte halv .., den slår arton i! Den slår inte heller på helslag, t.ex. två, utan tio över!
Jag tycker att det här helt underbart egentligen .., för vem har sagt att man ska veta att klockan är precis halv .., om man vet att den är arton minuter i åtta .., så inser man att missat starten på Rapport med just arton minuter, då får man lägga på en rem och trycka "vill du starta om från början, tryck OK" och så klarar man sig ändå.
Vilken egensinnig liten klocka!
Vet ni vad jag skulle önska mig?
Jo, att den som eventuellt läser här, tar en bild på sin väggklocka, om där nu finns någon .., och så mejlar bilden hit och berättar lite om vad den betyder eller varifrån den kommer?
Det önskar jag mig.
Vi får väl se om någon hörsammar det hela.
