Mer att se fram emot ....

Torsdagen den 12:e september klockan 18.00 på Halmstad Teater .., lägg därtill gratis inträde!
Till Halmstad kommer Johan Bergendorff och Daniela Margquardt.
Så här står det på SR:s hemsida:

Turnén fortsätter nu runt om i landet. Där möter du två korrespondenter i samtal med en moderator från Ekot eller den lokala P4-stationen. Se hela listan med platser och datum i rutan nedanför.

Fri entré!

Turnén är ett samarbete med Riksteatern och de lokala teaterföreningarna på orten. Det framgår under respektive ort i faktarutan om det är förhandsbokning av biljetter. Det är de lokala teaterföreningarna som har hand om det.

Välkomna!

Dagens fönster ...
(finns i en spegel)

Ett lite annorlunda perspektiv på ett fönster kommer från den här madamen. 
Här står hon och tar sig en titt på hur baksidan ser ut (eller kjolen) och se där, då kom ett fönster med! Och vilken underbar fläta du har!!!

Stort tack! säger jag.

På agendan ....

Igår när jag besökte Folktandvården i Söndrum, stannade jag till i den foajé som är belägen mellan själva tandläkeriet och biblioteket och eftersom jag tycker så mycket om anslagstavlor av alla de slag, blev jag stående där en stund.
Blicken föll då på affischen längst till vänster.
Såååå läcker!! 
Hildas mamma Mymmel är ordförande i Halmstad filmstudio och i söndags berättade hon att det finns ytterligare en filmklubb, nämligen Halmstad Ciné Club (lite töntigt namn, tycker jag, men jag är väl omodern av mig).
Deras filmer visas på onsdagar klockan halv tre., ja, men det är ju perfekt, då krockar det inte med den jag redan är medlem i - då är det måndagar som gäller -.
Mejlade nu på morgonen in en ansökan om att få bli medlem.
(Men fick genast mejlet åter .., fel adress! Nej, det var rätt adress inskriven!)

En annan affisch som lockar till .., ja, intresse ( i alla fall för min del) var den här.

Och till höger Halmstad Filmstudios program. Jag trodde att jag skulle missa en måndagsfilm då vi är i Liverpool, men nu ser jag att då är det uppehåll, ja, men perfekt! Höstlov även för Filmstudion kanske?

Bert i Luleå berättar om en film han sett och den verkar intressant.

Ja, det kan bli en trivsam höst det här, i alla fall filmmässigt!
Over and out.

Morgon i landet Halland ....

... och jag undrar vad som har hänt med Falu Rågrut.

Så tunna brödskivorna har blivit, eller är det jag som minns fel?

Nej, adjö Falu Rågrut!
Dig kommer jag att byta ut.

Kvällens fönster .....

Eva från Tyresö vittnar i tidigare inlägg om sin sjukhusupplevelse och hon är  - trots den långa väntan i korridoren - ändå positiv. Från Monet kommer ett annat vittnesmål, nämligen från Norrtälje sjukhus.
Nu vet jag inte hur stort det sjukhuset är, men att gången är annorlunda torde kanske bero på att tillströmningen av patienter inte är tillnärmelsevis så stor som på Södersjukhuset? Kan det vara så?

Så här skriver hon:
"Här ligger man inte i några korridorer, omhändertagande och undersökningar på akuten och röntgen sker ögonblickligen, inom tre timmar ligger man, undersökt, datortomograferad, omklädd och nerbäddad på eget rum."

Utsikten visar personalens uterum "där glada och avspända personer samlas, äter och dricker kaffe och pratar och tar igen sig."

Så kan det alltså också vara.
Tack för fönstret och som berättade!

En onsdag ...

Besöket hos tandhygienisten gick geschwindt! Inga hål (halleluja) men det vanliga förstås .., så det blir ett besök för att ta bort lite tandsten, men för övrigt var det lugnt.
Tandhygienisten visade sig komma från Iran och hennes namn betyder turkos .., och i trettio år hade hon varit här i landet och hon var så omåttligt vänlig och rar.
Hennes röst var mild ..., det var nästan som om hon viskade.
(Tänk, att vissa röster är så berörande! En som har en sån röst är den här mannen. Jag hajar alltid till när jag hör honom i tv .., och blir verkligen  b e r ö r d. )

I väntrummet satt en kvinna som visade sig vara från trakten av Ånge i Jämtland och ännu mera visade det sig att vi hade gemensamma bekanta; nämligen Egon och Eva-Britt Ebbeståhl vilka flyttade till Laholm från Malå och dom bodde på Ringvägen - precis som jag själv - och så blev det prat om detta att världen är så liten.

I två, tre år hade hon och maken varit hallänningar, men liiite svårt var det att få vänner, tyckte dom.
Tidigare hade hon arbetat som förskollärare, men nu - som pensionärer - är det ju inte lika enkelt att hitta nya vänner. Ja, dom hade gått med i sällskapet "Norrlänningarna" och jag tänkte att det är ungefär som när människor emigrerar och hittar landsmän och glädjen över detta.

Jag sa att för egen del var ju butiksjobbet rena drömmen, ja,  när det gäller att träffa människor. Sen .., arbetar man i butik och pratar med kunder hela dagarna, så är man kanske inte i så stort behov av så mycket mer mänsklig stimulans när man kommer hem och så samma sak var det i hennes yrke, eller det som en gång  v a r   hennes värv. Hon var helt enkelt trött och slut på och det var hög ljudnivå på förskolorna och nej, det var som bäst att bara  v a r a. Men nu .., nu var det ju liksom annorlunda.

Hann bara sätta mig i bilen, så plingade det i mobilen.
Det var Elin som undrade om jag hade lust att ta hennes eftermiddagspass nästa lördag?
"Det är ju OB hela tiden ...", skrev hon som avslutning och jag loooog.
Dubbel timpenning, alltså.
Jo, jo, hon vet hur en slipsten ska dras.
Jag tackade ja, vilket innebär att nu blir det ovanligt mycket jobb.
Lördag och söndag i helgen, samt tisdag, onsdag och lördag nästa vecka.
Måtte jag bli piggare, jag känner mig fortfarande risig och har idag hostat så hemskt.

Bilderna är från tidigare idag när jag var ute med Harry.
Aj, aj .., björnbären kommer inte att hinna mogna, inte nere i hästhagen i alla fall.

Den här krabaten hängde nästan upp och ner på en kvist och jag stannade till och grunnade på om den möjligen hade fastnat? Var det du Bert som på instagram skrev att det var en gräslarv? Ja, kanske. Och nu ser jag .., det var en gräsulv. Tack Bert!
Nu ska jag slänga mig på soffan .., ta en Alvedon eller två och hoppas att den där känslan av att må halvrisigt, att den tackar för sig.

Ajöken, sa fröken.

En slags lycka .....
(Nej, en verklig lycka!)

Ja, jag vet .., jag har otaliga gånger vittnat om min glädje över Sveriges Radios utrikespoddar. Först USA-podden med över tvåhundra avsnitt (jo, jag har följt med hela tiden) och så, även Europapodden.

Och jo, jag vet att många tycker att man väl inte behöver lägga så mycket krut på detta med Trump och USA, men själv är jag av den åsikten att vare sig vi vill eller inte, så påverkas vi av hur det går i det stora landet i väster och allra helst när dess president är en oberäknelig herre, där man aldrig riktigt vet vad han ska ta för beslut. Alltså lyssnar jag.

Europapodden har fått ny programledare i form förre utrikeskorrespondenten i London - Claes Aronsson -. Jag tror att det kommer att bli JÄTTEBRA! (På bilden tillsammans med EU-kommentatorn Susanne Palme, en riktig klippa!)

Det här med förnyelse .., ja, jag tillhör ju dom som - i vanliga fall - tycker om det som varit (slutade lyssna på Ring-så-spelar-vi när Lisa Syrén tackade för sig), men i och med hela-havet-stormar-bytet av korrespondenter hos SR, så måste jag säga att det känns ..., ja, inspirerande! Det blir kanske lite nya infallsvinklar och ett annat sätt att rapportera.

Glädjande i gårdagens program var att det som händer i nabolandet Norge togs upp. Det gällde det här med "Bompeng" - vägtullar - och den stora proteströrelse som är igång när det gäller just detta.
Det var SR:s Jens Möller som fick gott om tid att berätta om bompengs-ilskan hos norrmännen och vad det innebär.

Och så fick nytillträdde korrespondenten i London - Daniel Alling - vittna om det allmänna Brexit-kaoset. Denne prästson från Halland som pratar så fort, men jag tycker att han är jättebra och ser verkligen fram emot hans tid på plats i London.

I USA-podden är det mest kvinnor och Ginna Lindberg och Sara Stenholm Pihl har hittat en ton som åtminstone faller mig i smaken. Där är det mycket skratt och ja, jag blir ofta så glad var jag gång jag lyssnat till dem och deras gäster. Och jag tycker också att jag har lärt mig så mycket otroligt mycket mer om det politiska spelet i allmänhet och kanske i USA i synnerhet. (Vilken kanske säger mer om min bristande bildning, än om programmen i sig).

Båda bilderna har jag lånat från Sveriges Radio.

Dagens fönster .... nr 2.

Igår ett fönster från Grekland, idag flera fönster från Söder i Stockholm.
Och det här är det andra sjukhusfönstret på kort tid; tidigare ett från Monet och Norrtälje sjukhus och nu den här vyn som Eva i Tyresö ser från dagrummet på femte våningen (Södersjukhuset). Dagrummet ligger i vinkel med den fyra-sal där Eva ligger.

Där borta lite till höger i bilden skymtar Globen och till vänster ser man Skanstullsbron, där Eva nu på morgonen har sett och - kanske ännu ser - långa bilköer.

Här en bild från 1962 och samma bro.

Så här skriver Eva: "Lugn natt. Bra sömn! God mat igår! Många prover, men värdena är bra. Personalen bra. Snart frukost! Det ska bli gott!!"
(Ja, Eva är utropstecknens mästarinna).

Tack Eva! säger jag.

// Lite historiska fakta om Södersjukhuset finns här. På samma sjukhus opererades mina barns pappa för sitt knä .., nåt korsband som hade gått av i samband med en handbollsmatch. Körde jag verkligen bil från Kungsängen in till Södersjukhuset? Helt otroligt i så fall .., det var ju evigheter innan gps:en kom till världen! 

Dagens fönster ... nr 1.

Vilka underbara bloggvänner det finns!
Här kommer fönster från Norrbotten, från Norrtälje, Karlslund i ...kanske Närke och nu från byn Manolates på Samos.

Och tro mig, kära vänner, det finns dom som är ännu mer enjängda än jag själv!
Jodå, Gerd och Kjell i Norsjö (bara några mil från Malå) åker varje år till Kokkari på Samos, bor på samma hotell Kalidon och äter nog mat på samma restaurang!
Men egentligen är jag också sån .., om jag hittar en pärla!
Jag tycker om det där hemtama.

Flera fönster fångade Gerd i flykten; det här är det första.
Tack! säger jag.

Och så kommer ett sms från vännen Eva ....

Så här står det .., det är skickat idag klockan 9:28.

"Ambulans. Till akuten, SÖS-akuten! Klockan17 igår. 

Jag fick kramp och blev medvetslös hos Maja, bara fem minuter. Svettades och blev snurrig! 

Akuten! Där var hundratals människor i korridorerna, helt otroligt!! 

Tysta snälla patienter!!

Ingen plats för alla bårar. 

Doktorn sa att jag skulle röntgas och sova på medicinavdelningen, men där fanns ingen plats. 

Sov i korridoren på båren som var uppfälld. Ont i armen, låg illa. Alvedon. Annan säng .., särk .., körs in i ett hörn i korridoren. 

Morgon klockan åtta vaknar jag sista vändan och några snälla medpatienter säger att jag ska be att få frukost. Jag gör det, väntar en halvtimme och får mackor och kaffe. U kommer med öronbatteriet och tandborste och hårborste. 

Härligt! 

Så har jag det!"

Vilken beskrivning av hur allt kan förändras inom loppet av några minuter och även en beskrivning av hur sjukvården fungerar eller inte och om allt det man har hört berättas om så många gånger tidigare; om överbeläggning och personal som försöker göra sitt allra bästa. 

Och Eva mitt i allt detta .., hon som är en sån iakttagerska och har ett så gott hjärta. 

Hoppas att det ordnar sig nu, säger jag. 

Eva har i många, många år haft besvär med sina lungor och man har liksom aldrig fått kläm på vad det egentligen handlar om. Nu håller vi tummarna! Och eftersom jag vet att Eva brukar läsa här, så säger jag: stor och varm kram till dig! 

Dagens fönster ...

Ja, så här ser det ut i sommarstugan hos Guy i Norrbotten.
Om jag minns rätt är sjön Storavan och tänk, att ha sån här utsikt från kökssoffan!

Mina barn brukar säga att "mamma snöar in på detaljer" och det är sant. Nu har jag försökt titta på allt som är i bilden .., kanske är det en tioårsdagbok som ligger vid bordets kortsida .., och man kan undra vad det är Guy har antecknat så prydligt på kollegieblocket.

Kudden ligger lite så där så man kan tänka sig att han har tagit en tupplur, men nu lämnat vilan. Midsdommarstången står kvar  på bordet - kanske rentav sedan året innan - och tulpanerna är aningen vissna .., ahaaa, det var i våras alltså som bilden togs!

Ungefär så går mina funderingar.
Tack Guy, ja, att du inte glömmer håven! Härligt med en vardagsbild!

Guy sa...

Tack för det du skrivit så utförligt om fotot.
Sjön är mycket riktigt Storavan, en av tre sjöar, och systemet räcker upp till fjällen i Arjeplogs kommun. Det går dock inte att åka med samma båt hela vägen. En damm i Hornavans utlopp sätter stopp för det.

Utsikten från min stuga är nästan densamma som från denna, men en av ätteläggarna och hans familj äger den här som ligger vid samma strand.
De köpte fastigheten förra året med alla inventarier, så att det är en salig blandning av nytt och gammalt som syns på fotot..

Jag har också en 10-årsbok i min stuga som nu övertagits av dottern med familj. Både Stuga och skrivandet.

PS! Bilden är från sommaren och plasttulpanerna tillhörde de förra ägarna. DS!

Måndagkväll ....

En stillsam, vilsam måndag.

Promenader med harry .., jag har hängt ut tvätt .., satt igång robotgräsklipparen (som aldrig får gå kväll eller natt, mest för att spara på eventuella igelkottar, men vi har inte sett röken av någon igelkott på kanske två år)  .., jag har skrivit brev (läs: mejl) och handlat frön till fåglarna (nötväckorna protesterar högljutt om där är tomt i fröautomaten!), plus lite telefonsurr och korsordsknåpande.

Pv har ju en jättelång dag (kommer hem vid halv tio och cyklade väl iväg vid sextiden)  och snart stundar Line of  Duty på ettan och hur ska jag våga börja titta på det själv? Nej, tio i tio börjar det, då är det lugnt. 

Vaknade vid tretiden natten mot idag och hade drömt så underligt .., men mest att Nelly levde. 

Så glad jag var! Och så ledsen när jag upptäckte att det inte var på riktigt. Lyssnade till andra hälften av USA-podden (jag ställer in det på 20 minuter när jag lägger mig och jag hinner ALLTID somna innan dom tjugo minuterna är avklarade och så får jag börja om igen ,-)  som är en sån oerhörd glädje för mig och jag tycker verkligen om Andreas Utterström när han är gäst i programmet. 

Fick ikväll förfrågan om ett extrapass på lördag, från halv åtta till halv tre. 

Tackade ja. 

Då är det jobb lördag, söndag, tisdag och onsdag. 

Jo, men det blir bra. 

I morgon tänker jag - om vädret står sig - (frånsett blåsten har det varit ljuvligt idag!) ringa klockmakaren i Falkenberg och höra om han är igång eller har semesterstängt .., och är det varmt och skönt, blir det nog ett bad i Skallkroken. 

Jag  ä l s k a r  Skallkroken. 

Ibland funderar jag över vad som är skillnaden i jämförelse med stranden nere hos oss eller i Steninge? Jo, jag vet precis .., det är allt det gröna och att man ser långt bort och det är segelbåtarna och rymden. 

Det är just det allt handlar om för mig. 

Rosorna heter Ingrid Bergman ..., cykeln är inte min eller pv:s .., men stod där och vilade när vi igår svängde förbi för ett dopp. Eller var det kanske i förrgår? Ja, vem bryr sig om veckodagar eller veckonummer när man är friherrinna? Åtminstone mesta delen av tiden.

Over and out.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren, som är Monet:

I vårt nya Norrtälje bygger man ut och om i hamnen som tidigare var helt förfallen med trista gamla silos. Nu växer här fram nybyggda bostäder, en del i "Soltornet" med vidunderlig havsutsikt, de andra mera i markplan med trevliga kaj-restauranger, butiker och charmig hamnpromenad. 
Många fönster är det!

Elisabet skriver: helt ärligt trodde jag förstd att det här var fångat i något medelhavsland, nära någon palmklädd strand .., allt som fattades var badhanddukar på tork från balkongerna! Det måste ju vara otroligt många lägenheter enbart i byggnaden till höger?

Tack för fångsten Monica!

Igår .....

... var det födelsedag för herr pensionatsvärden, då fyllde han nämligen sextiofyra år och var så lycklig .., ja, tänk, ett nummer som kan delas i kvadrat (åtta gånger åtta)!

"Nästa gång det händer vet jag inte om jag är med .., då är det ju åttioett!" sa han glatt.

Födelsedagen blev en stillsam historia.
Vid halv tolv kom friherrinnan med väninnan Ann-Marie och knappt hade dom stängt bildörrarna och givit sig av, så dök Hilda, Patrik, Mymmel och lille Edvin upp. Nytt fika dukades fram och Edvin fick smaka morfars hembakade bullar och en liten bit syltkaka.

I present på ettårsdagen fick Edvin en cykelhjälm av sin morfar och igår - äntligen - blev det premiär på cykeln! Å, så härligt för dem alla!

Och säkerligen var det jättespännande för den här goe killen med sina stora, blå ögon!
Bilderna av Edvin och Hilda har Patrik tagit.

Innan dom åkte sin väg härifrån fick Edvin träffa även Sigge Nilsson, katten. Tänk, så annorlunda Sigge var mot honom .., eller så nyfiken han var på den där krabaten i miniatyrstorlek!

Resten av dagen gick i lugnets tecken.
Vi har verkligen kämpat med DN:s lördagskorsord, ja, vissa rutor var nästan hopplösa att få ordning på och fortfarande har vi kvar ett par olösta rader. Var det superenkelt förra gången, var det desto knepigare nu, eller så var vi helt ur form?

Nu är det alltså måndag.
Pv arbetar och har körövning ikväll .., cyklade iväg vid sextiden, kommer väl hem vid halv tio.
Jag funderar på att ta mig en rejäl utflykt.
I morgon har jag bjudit hit friherrinnan och A-M på middag (den senare vänder norrut på onsdag) och på onsdag, då är det surströmming hos grannen Birgitta (plus besök hos tandhygienisten).

Inte bara pv fyllde år, även min äldsta syster Rigmor.
Om två år fyller hon åttio ..., det är totalt för mig helt osannolikt, men ändå  .., så är det.

Dagens fönster ....

Det var Eva på Frösön som målade den här bilden som jag verkligen  ä l s k a r!
Så många minne därifrån; för övrigt den första egna lägenheten i mitt liv.

Långt tillbaka hade där varit en blomsterhandel just där - den hette Blomsterhörnan - och aldrig har väl mina pelargonior varit frodigare än under dom sju åren på Regementsgatan 19 A

Och jag planterade stockrosor utanför entrén och fick bassning av gårdskarlen, aja, baja, så fick man inte göra, men fint blev det. Och på själva trappan ut mot gatan hade jag fem krukor med blommor och ovanpågrannen Erik sa att det började bli som en mindre djungel; ja, han fick tydliga vibbar från sina många år i Brasilien.

En fungerande cykel hade jag också.
Överallt cyklade jag; till stranden vid Nya Kyrkogården ., till jobbet (tog 1 minut) och till Sandskogen och alla kvällsdopp i havet.

Och så Möllers bageri hundra meter bort.

pElle fick aldrig vara ute på gatan - då hade hans liv blivit kort - men Eva tyckte väl att det passade bra med en katt där på trottoaren och det tycker jag med.

Dagens fönster ..., som blev ett ben, 

Letar ett fönster men hittar två ben och faller nästan baklänges!!
Men hur mitt högra knä såg ut!!
Det här var alltså innan den eländiga protesen byttes ut.

Det är förstås svårt att se skillnaden när jag sitter så här, men ni kan ju ana!
Om jag säger att jag fick ett nytt liv, i och med bytet, så är det ingen underdrift.

Hemifrånhälsning ....

Igårkväll upptäckte jag ett meddelande på messenger .. det var från min kusin Maria; dotter till moster Gunvor och lillasyster till den evigt vävande "mellansystern" (vars blogginlägg kommer allt mer sporadiskt numera).
Det visade sig att Maria då var på besök i Malå och ville försäkra sig om att hon hittat rätt hus, det vill säga det hus där jag själv och hennes moster (min mamma) bodde.

Så jag svarade att Ringvägen 29  var - och är - den rätta adressen och lite senare fick jag den här bilden hemifrån.

Länge har jag suttit och tittat på den .., det var liksom nånting som inte stämde.
Sen såg jag ju .., jaha, häcken som löpte längs tomtgränsen vid vägen, är borttagen. Synd, tycker jag .., den ramade in så fint! Men syrénen vid husknuten, den är kvar .., den som jag - när den blommade - tog med buketter av till affären. Det var på den tiden när man kunde ha lite blommor på delikatessdisken. Ungersk syrén var det, med spänstiga grenar.

När vi, inför flytten till Ystad, skulle sälja huset, skrev jag i annonsen nånting om att "Vill du sitta i soffan och se solen gå ned i väster ..., då är det här rätt hus för dig". Ungefär nåt sånt. Köparen sa sedan att det var  j u s t  den meningen han föll för.

Jag tyckte aldrig om vårt hus; inte när jag växte upp och inte senare heller. Då menar jag själva exteriören. På långsidan här mot vägen, finns bara ett enda fönster och det är det som syns till höger. Och inte tyckte jag om själva fönsterna heller.

På andra sidan, mot sjön, lät vi sätta in stooora och låga fönster (typ panorama) och det stämde väl kanske inte med husets ursprung, men vi fick fin utsikt, kan jag lova.
På gaveln mot söder, fanns redan från början tämligen stora fönster som inte vara delade. Det var också ganska fint.

Och så var det räkfrossa på Skepparstugan igårkväll; för övrigt den sista för den här sommaren.
Man kan välja mellan den första sittningen - klockan 18.00 - eller två timmar senare. Vi valde den första. Dom flesta gästerna satt inomhus, men vi var några stycken som valde altanen och det var ljuvligt.
Vägen som löper där utanför är kustvägen och fortsätter man den rakt fram i fyra kilometer så kommer man till sist till Stensjö (ja, man får svänga vänster också så småningom).

Det är Malin och hennes man som driver såväl Skepparstugan (med lite "finare mat"), som Göstas Café nere i kurvan och så har dom Särdals Kvarn också (inte långt från affären) där det säljs antikviteter och där finns även ett café. Tala om ambitiösa människor!

Eftersom där var måttligt med gäster, blev det tid över för lite småprat med Malin, denna alltid så rara och vänliga kvinna. Jag frågade hur det var med maken, han som för några år sedan drabbades av en stroke och Malin berättade hur osannolikt var .., ja, två dagar innan dom skulle ta en välförtjänt semester i Thailand blir maken sjuk och tänk .., tänk om det hade hänt under den långa flygresan eller på någon avlägsen ö i Thailand!

Nu kom ambulansen till Skipås inom loppet av fem minuter och efter idog träning kan maken nu hjälps till i företaget, om än kanske i aningen mindre omfattning.
"Så lyckat! Vilken tur!" sa jag, ja, med tanke på flygresan och detta att slippa drabbas av stroke när man sitter i en flygplansfåtölj.
Nej, Malin trodde inte alls på någon tur, hon trodde på Guds försyn.
Om detta pratade vi sedan ganska länge.

Och så uppenbarade sig kunder från affären och kom och kramade om och var rara och vänliga och kvinnan lite till höger i bilden, hon berättade att pv:s pappa Viking spelat dragspel på hennes eller makens femtioårskalas.
 "Det var kul det ...!" sa hon och looog.
Det gjorde pv också.

Här är han, Viking Göransson som var så musikalisk. Hans syster Margit spelar också dragspel. Ja, han spelade andra instrument också.

Såja, det var lite spridda skurar härifrån. Trevlig helg till den som tittat in!

Lördagsfönstret ....

....kommer från .., ja, kan det vara från dig, Ulrika?
Jag fick så många fönster på en gång, så jag tappade nog räkningen.

Är det som jag tror, får du berätta var bilden togs!
Tack hur som helst!

//Jo, det var från Ulrika .., från Karlslunds herrgård i Örebro, i ruinen av det gamla växthuset, skriver Ulrika.

Ledig dag ....

... för pv, alltså. Själv är jag ju ständigt fri, förutsatt att Jocke inte sms:at med frågan "kan du och har du lust att jobba ...?" Det har jag allt som oftast, men just nu är det lugnt.

Har precis kommit hem från Slöinge, där vi haft elcykeln på nån slags konsultation för eventuell behandling. Nej, det var inte mycket att göra åt det hela. När jag var i Skallkroken häromdagen, då träffade jag en kvinna som hade en exakt likadan cykel - samma märke - och hon hade haft precis samma problem med sin cykel; dvs, den bara dog och tappade oberäkneligt kontakten med batteriet mellan varven. Hennes cykel var nyare än vår, så kanske var det därför dom - efter mycket möda och stort besvär - lyckats få fatt i reservdelar och nån som kunde fixa den, men för vår del är det kört.

Jag stod en bra stund och pratade med cykelreparatören; en man drygt tiotalet år yngre än jag själv och ursprungligen från Montenegro. Sympatisk.
I hans inte alltför stora lokal stod mer eller mindre bedagade cyklar på rad, lite lätt lutandes mot varandra - och alla var gamla hederliga cyklar -.
Funderade en stund på om ..., nja, det fick vara, och jag tog den icke fungerande cykeln och skulle just sätta den på cykelhållaren, då mannen erbjöd sig att betala en tusenlapp för eländet, så jag ringde pv och hörde med honom - ty även om cykeln en gång var en present till mig, så var det ju han som  betalat den - jo, en tusenlapp var väl bra och han tyckte att dom kunde jag behålla.
Nej, det kunde jag inte, även om det var generöst.
Han fick tillbaka dem och får väl lägga dem kanske till en annan cykel någon gång.
Kanske - men bara kanske -  hade jag kunnat förhandla mig till några hundralappar yttterligare, men jag blev så paff att vi alls fick nånting för den!
Jahapp.

På väg hem svängde jag förbi återvinningen i Slöinge. 

En bit därifrån såg jag nog femtiotalet pensionär som tydligen spelade boule;jo, så måste det ha varit! Ja, det såg ju riktigt trivsamt ut .., lika många kvinnor som män tror jag också att det var. 

Nu har vi ätit lunch (pasta med ratatouille) och pv har åkt in till stan för att hämta lille Edvin från förskolan. Det har varit aningen ledsamt för honom (den lille) ett par dagar, så farmor, mormor, morfar och farfar ställer snällt upp och hämtar lite tidigare än den egentliga tiden, så kanske det ordnar sig till slut. Hilda börjar två nya jobb nästa vecka och kan ju då inte bara hipp som happ åka och agera räddningsplanka om dom ringer från förskolan. 

Vi får hoppas på det bästa.

När Edvin hämtats av sin pappa eller mamma, då ska pv svänga förbi handelsträdgården i Haverdal och köpa ett plommonträd. På Plantagen var det enbart pelarplommonträd kvar, så jag ringde ht:en och hörde hur dom hade det .., fanns det möjligen några kvar?

Jo, två stycken hade dom; ett Victoria och ett Reine Claude (det senare har vi ett gammalt exemplar av .., jag ÄLSKAR dom plommonen, men pv tycker att dom fort blir dåliga). 

Båda hördes vara så där halvfina, kanske inte riktigt tipp-topp och det ena hade dom beskurit och liksom fräschat upp .., men "det kommer att bli fint senare", menade kvinnan, och jag sa att då är det väl inte fullt pris som gäller, ja, om dom nu är dom sista och kanske inte så ...?

Till min oerhörda förvåning sa kvinnan att "ja, priset ska nog gå att ändra på ...".

Plötsligt kände jag mig som min pappa, som var en fena på att pruta.

Jag vet inte om det var en enbart angenäm känsla eller ..., den var i alla fall  o v a n.

Dagens fönster ...

Arbetskamrater som plötsligt - vid åsynen av ett fönster - tänker på pensionärskan och snabbt tar fram håven ..,. såna borde ju tilldelas guldstjärnor!

Den första stjärnan går till Pernilla som ägnat sig åt ljuvliga dagar på Cypern, tillsammans med sin familj.
Pernilla som kan vara lite var som helst i butiken .., ibland i delikatessen, nån gång hoppar hon vänligt in i kassan, men oftast fyller hon in varor. Snabb och effektiv.

Den andra guldstjärnan går till Bodil!
Bodil är gift med ägaren till butiken (ja, Bodil är väl kanske också ägare) och nu befinner dom sig i Krakow för att fira Manges femtiofemårsdag.

Bodil sköter kontoret och förut även schemaläggningen, men det slipper hon nu när Jocke kommit på plats som butikschef. En lite lugnare tillvaro, men sen är det ju annat som tar vid.

Och nu i Polen .., då kom hon på .., ja, just ja, Bettan tycker om att få fönster!

Stort  tack till såväl Pernilla som till Bodil!