fredag 11 oktober 2019

I Elverum i Norge ....


... där fångade vännen Bente (ordförande i pv:s fanclub, när det gäller Vasaloppet) det här vackra brunnslocket. Samma norska fabrikat - Furnes - men ett lite annorlunda stuk. Titta på fågeln .., den ser lite förvånad ut!

Tack Bente! Snällt av dig att komma med ett bidrag.
Veckans definitivt bästa för Ulrika ....


Anar ni ...?


Qvick ska få en kompis.
En rasfrände. 

Jo, jag förstår att du är salig, Ulrika!
Inte bara fönster ...


Det var mer än en flanerande halmstadbo som igår vände sig om och lite fösiktigt kollade vad jag hade för mig, då, när jag stod med mobilen och fångade brunnslocket på Storgatan.
Men visst är det vackert!!!

Nu gör ju några löv sitt till, men ändå ., jag tycker att det är ett rent konstverk!
Det här brunnslocket tillverkas av företaget Furnes - ett norsk företag -.


Ännu ett brunnslock från firma Furnes.






Det här locket fångades av Solbritt i Ystad .., men själva brunnslocket finns i Svedala.


Det här tycker jag också är fint.


Nu vet jag vad jag ska leta för motiv när vi är i Manchester eller Liverpool!
Stackars er!
Och hur är det t.ex med brunnslocken i Porto?
Det skulle man bra gärna vilja veta.
Stort grattis ...! 


... till Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed som precis tilldelats Nobels fredspris.

Foto: Francisco Seco.

Dagens fönster ...


Så här skriver fönsterfångaren: "Fönstret tillhör en damfrisering som ligger på Stationsgatan i Arvidsjaur. Stationshuset ligger där gatan börjar och är målat i ljusgrön färg."

Det var alltså Guy som varit i farten med håven.
Jag frågar hur han mår? Då svarar han så här:'

"Jodå, det knallar och går. Jag besväras mest av att inte se så bra, som du kanske har anat av mina felskrivningar och upprepningar av ord. Den 29:e dennes ska jag till Umeå för undersökning inför eventuell operation. Jag har ledsnat på Region Norrbotten. Jag tycker mera om värme och sol än den årstid som ligger framför oss."

Tack Guy! säger jag.

torsdag 10 oktober 2019

Film nr 3 ... 
#Halmstad Club Ciné¨
En film av Christina Gallego och Ciro Guerra.


Och idag var det alltså dags för film hos Halmstad Ciné Club. Samma biograf, men en annan salong.
Jag kunde konstatera att medelåldern troligen ligger på sjuttio - minst - och en övervägande del av männen i salongen bar helskägg.

Vidare kunde jag konstatera att väldigt många höll platser åt någon god vän; så var det på ömse sidor om mig. Det är tillåtet att hålla en plats.
Idag fanns det en enda ledig plats i salongen, ja, medlemskapet är begränsat förstås, inte fler än vad som ryms när det gäller antalet fåtöljer.

Alla tycks känna varandra eller i alla fall paret som driver filmklubben och som tar emot i dörren till biosalongen. Det kramas och småpratas. Mellan varven känner jag igen kunder från affären.

Innan filmen tar sin början, får vi av en filmmakare från Halmstad veta vad som väntar oss. Filmen är två timmar lång och pratet tar nog tio minuter. Filmmakaren säger att om vi tycker att han pratar för fort, så ska vi säga till.
Det påminner mig om när jag själv höll ett föredrag under en fysiklektion i högstadiet. Jag skulle berätta hur en grammonskiva tillverkas. 
Så det gjorde jag. 
När jag var klar sa läraren - Ivan -: "Var det nån som hann höra vad Elisabet sa? Inte? Då får du ta om det, men i mer långsamt tempo." 
Att tala långsamt när man i sig själv pratar fort - och är snabb även med händerna - kan få människor att tro att man är stressad. Så behöver det inte vara.

Nåväl, här kan man läsa vad den handlar om.
Filmen, alltså.


Jag kan säga att den här filmen hade jag lätt kunnat avstå.
Det var män som söp mest hela tiden och en massa dräpande och smuggling av narkotika och uppgörelser mellan olika smuggelkarteller/stammar och sen hade jag svårt att få skärpa på filmduken, men det kan bero på mina ögon. Jag  M Å S T E  kolla upp dem!


Redan i förväg hade jag bestämt mig för att inte kolla recensionerna, för så är det - i alla fall för mig - att då är det lätt att påverkas. Nu, sedan jag skrivit stycket här ovanför, kunde jag se att jag är i klar minoritet. Filmen är Colombias bidrag till Oscarsgalan, den har fått superbra betyg nästan överallt, men inte hos mig.
Mest hela tiden längtade jag tills den skulle ta slut.



Här berättar filmens skapare om sin film.



Och här en trailer.

Helt ärligt tyckte jag så genuint illa om många av männen i filmen, så där så jag ville bara lämna den röda biofåtöljen och gå ut i friska luften.Det var länge sedan jag kände så här efter ett biobesök.

Så var det med den här filmen!

Pv väntade i bilen och efter två butiksbesök och var sin liten hamburgare på MAX åkte vi raka spåret till Skallkrokens hamn där jag doppade mig. Livsandarna återvände genast! Såå härligt det var!! Och den manlige expediten på hamburgerrestaurangen kallade mig konsekvent för "damen". Jag log.

Dagens fönster ....


"Det här är ett riktigt gubbhak som jag passerar om jag tar den långa vägen hem från jobbet", skriver madamen i Portugal, nämligen annannan.

Tack, guybbhak är inte det sämsta att få i håven!

onsdag 9 oktober 2019

Onsdag i oktober ....


Tänk, vad hösten kan bjuda på när det gäller fina dagar!
Tretton grader varmt på morgonen och varmare blir det inte, men det räcker. Går på långa promenader med harry .., träffar en liten tik - labrapoodle - och det leks en stund nere vid havet, men inte alltför länge. Harry har ett sår på svansen som av och till blommar upp och nu är det det senare som gäller och han är rädd att andra hundar ska komma nära, trots att han inte reagerar det minsta när vi klämmer på såret. Vi fick rådet att skölja med Klorhexidinlösning två gånger per dag och så skärm runt huvudet, ja, vi börjar så. Blir det inte bra får vi söka oss till Slöinge.


Tar mig an tvättstugan efter promenaderna. Å, så ljuvligt att ha det gjort!
Hänger ut tvätt .., viker ihop annat som torkat i solen.
Lakan .,. fleecefiltar, en handduk.
I uterummet sover Sigge.
Gosar en stund med honom, säger att han är en fin katt.


Går ner till postlådan och hämtar upp posten.
Redan svar från Region Halland?
Oj, det gick snabbt, det var ju bara en vecka sedan jag var där!

Sprättar upp kuvertet och blir stående och läser raderna tyst för mig själv.
Och en gång till.
Jaha.
Ja, det behöver ju inte betyda nånting .., det vet man ju hur många som får såna här kallelser och sen visar det sig vara ... ingenting.
Tänker jag.
Åker sen och handlar.


Vid frukten träffar jag en rar kund som fått reda på att jag - några månader efter att jag gick i pension - tappade det mesta av glädjen och nu säger hon att hon minsann har tänkt så mycket på mig (men den där känslan gick ju över sen) och nu vill hon tipsa om allt roligt man kan ägna sig åt om man går med i SPF som är en opolitisk organisation för pensionärer.
Jo, den känner jag till, liksom PRO.

"Elisabet, tänk på saken ..., jag kände också så där i början , men du vet, vi spelar kort; canasta, bland annat - vi har kurser ., åker på resor .., lagar mat tillsammans, ja, det finns hur mycket som helst att göra!" säger hon.

Och jag får den lilla broschyren och stoppar den i min jackficka .., tänker att det är förstås av omsorg hon gör allt detta. Hon är helt enkelt bara så vänlig. 

Vid charkdisken upptäcker jag systrarna Siri och Alma.
Alma berättar att hon även heter Elisabet.
Tre namn vardera har Siri och hennes syster.

Häromdagen träffade jag Liv.
Fattas nu bara Tuva och Meja så har jag lärt mig namnen på dem alla .., dom som brukar hälsa så glatt. Ååå, dessa underbara småttingar! (Eller nu HAR jag lärt mig vem som är vem). August, Bella, och Filippa kan jag sedan förut.

Vid kassan upptäcker jag att jag har glömt plånboken hemma.
Oj! 
Anar varför.
Ber Emma att parkera kvittot, så kommer vi in efter badet.


Kör sen raka spåret till hamnen och där väntar pv som cyklat från jobbet.
Medan jag tar ett hastigt dopp i ett isande kallt vatten, står han på bryggan och väntar med handduk. Det är verkligen iskallt, men det spelar ju ingen roll .., det är bara så  l j u v l i g t!
En segelbåt kommer in i hamnen. En av männen hojtar: "Du är mig en friskus du!"
I mitt huvud surrar det av endorfiner.
Pv håller om och kramar.


Väl hemkommen visar jag pv det fina brevet jag fått av Lill-Karin, barnbarn till Eva i Tyresö.
Egentligen är brevet till Harry, men jag blir lika glad jag.


Sex härliga köttben har han fått också .., alla i olika färger!
Ringer några timmar senare till denna rara åttaåriga tös - Lill-Karin, alltså - och vi bestämmer att vi ska bli BREVVÄNNER och hon berättar att varje tisdag sover hon över hos Eva och hennes halvlånge make - hos mormor och morfar alltså - och det är väl nästan det bästa Karin vet .., tänk, så tryggt!
Jag berättar att jag aldrig - inte en endaste gång - har träffat vare sig min morfar, farfar eller farmor och det tycker Karin är underligt.

Ungefär så har den här dagen varit.
Angående mammografibrevet så känns det ändå lugnt.
Jag tror inte att jag har cancer.
Och skulle det nu vara så, så är ju vare sig den första eller sista som drabbas.
Då får jag ta det då.
Bokat och klart ....



(Den här bilden på Lilla Napoli används med tillstånd av TripAdvisor).

Jahapp, då har jag bokat in den 8/11 på Lilla Napoli i Falkenberg.
Det blir Sonja, friherrinnan, pv och jag själv.

Det blir tredje eller fjärde gången för vår del, den första för dom två damerna, så det blir spännande att höra vad dom tycker. Friherrinnan tycker bäst om lite knapriga pizzabottnar och då är det en uppenbar risk att hon kan bli besviken, men vi har i alla fall varnat henne.


(Bilden lånad från bohuslänningen.se

Vill man vet vad gästerna tycker om pizzorna, kan man med fördel ta sig en titt här.

När man gjort rackartyg ....


Då kunde det se ut så här.
Dagens fönster ....


Ännu ett fönster fångat av Tommy - mina barns pappa -.

Tack! Du hade verkligen tagit med dig "storhåven"!

tisdag 8 oktober 2019

En annan sorts film ....



Men lika intressant kanske.
Film nr 3 ....
#halmstad filmstudio


Filmens titel: Woman at war
Regissör: Benedikt Erlingsson
Utgiven: 2018

Egentligen var jag igår måttligt sugen på att köra in till stan för filmtittande, men så tog jag mig själv i den krage jag inte hade och åkte iväg. Det bästa med filmstudion är ju den att jag så ofta blir överraskad. Nu var det inte så att den här filmen verkade ointressant .., det var väl mest bara att jag kände mig trött och allmänt less.

Åkte in .., parkerade vid slottet som vanligt .., och gick iväg.
Vid torget upptäckte jag parkeringsbiljetten i min kappficka .., jaha, bara att vända om, men jag hade osedvanligt gott om tid, så det var ingen större panik.

Som alltid var det nästan fullsatt i salongen.
En för mig ny presentatör av filmen berättade bland annat om ljudsättningen, ja, det var intressant och hon relaterade till Erlingssons tidigare film "Om hästar och män" (har jag inte sett) och berättade lite allmänt om vad som nu väntade oss.
Här kan man få ta del av handlingen.



Och här en trailer, med engelsk text.

Vad tyckte jag då?
Ja, så radikal som denna kvinna - Halla - är, nej, det är jag sannerligen inte, men man kan ju tycka att nånting är intressant att titta på ändå. Det är på gränsen till en actionfilm, faktiskt riktigt spännande .., o t r o l i g t  vackert filmad och musiken är enastående och just det här med musiken, det är påhittigt, även om Fredrik Sahlin, SVT:s recensent tyckte annorlunda. 


Bra skådespeleri (men jag blev aldrig riktigt förtjust i huvudrollsinnehavaren, konstigt nog) och bäst tyckte jag nog att fårbonden var, spelad av Jóhann Sigurðarson.

I det stora hela fann jag i alla fall filmen helt klart sevärd!
Inte en enda gång funderade jag över vad klockan var .., och jag njöt storligen av fotot och musiken, ja, det var nästan som den förra filmen från Indien, att det här blev som en mindre resa, om än via filmduken och nu till Island.

Jag struntar i betyget.

Glädjen .....


Så här såg den ut!
Agnetha i Skellefteå vars brorson (här fick ja kolla stavningen, skulle det vara med ett eller två s ...) Sebastian nu är Jvm-Europamästare i bågskytte.
Friherrinnan som gladdes åt en solig söndag!
Kattis njöt av helg!
I Lönsås frossar Anna-Lena av egenodlade grönsaker och känner lycka över det nya livet på landet.
Ulrika .., samma sak där - minus grönsakerna -.
(Och så är hon glad över pott-tipset som jag gav henne .., nu slipper hon gå på utedasset mitt i naten).
Turtlan i Karlstad .., där var det tömningen av den gemensamma poolen i bostadsområdet och glädjen i att arbeta tillsammans.
Kerstin i Trelleborg hade varit på kalas hos barnbarnet (ingen bild).
Och själv kände jag sån omåttlig glädje över båten och att allt gått bra; att jag fixade att köra hem släpvagnen från Landskrona och pv:s glädje. Och förstås tillsammansfikat med Sonja, hennes dotter med sambo och dom två sönerna.

glad jag blev att ni hakade på.
Ska vi fortsätta?
Veckans bästa ....?
Inget lotteri, bara dela med varandra?
Ungefär så här.
När ni känner för det.
Ingen press.

Ni är sååå välkomna med era bidrag i så fall!
Kram till er alla, ni raringar!
Dagens fönster ...


Det här är vad Ulrika ser när hon tittar upp mot huset där grannen bor.
Och grannen, det är ju hennes Rickard.


Ulrikas fönster påminde mig om detta. 
Kanske fick jag det för tio, tolv år sedan .., och minns jag inte helt fel, så var det fångat i Skottland, men av vem minns jag inte. Bedrövligt. 

Jag kom att tycka så omåttligt mycket om den här bilden .., och det var precis den som kom seglande genom mitt huvud, när jag fick mejlet från Ulrika. 

Tänk .., så många människor som i skrivande stund står och diskar och samtidigt tittar ut genom ett kökfönster!! 

Och tack Ulrika för din svartvita variant!

måndag 7 oktober 2019

Det bästa för Agnetha i Skelleftehamn ....


Det bästa som hänt mig i helgen, det är att min brorson Sebastian Jansson från Umeå blivit EM-juniormästare i bågskytte i Slovenien!

Hälsningar från en mycket stolt faster.

//Elisabet skriver: det finns en film där den upprymde medaljören berättar om sin glädje, men den kan jag inte kopiera in här. Kanske kan den här länken fungera? Och grattis till Sebastian! Så stolt hans farmor och farfar - Kerstin och Sven-Erik - hade varit om dom varit i livet! Dom, liksom Sebastians faster, bodde under många, många år i Malå.

Det bästa från Anna-Lena i .....


... nej, inte längre i Tumba, utan i Lönsås, i Östergötland!

Så här skriver hon: Det bästa är att producera sin egen mat. I skottkärran finns morötter, persiljerot, rotselleri, betor av olika färg, pumpor och vintersquash. Bara en liten del av skörden från köksträdgården.

I lördags åt vi upp en av tupparna vi slaktat och vi frossar i de godaste ägg som finns.
Drömlivet!

// Om man vill se hur det ser ut i paradiset (det finns många nu bland bloggvännerna!) så kan man klicka på den här länken. 

Och hur glad blir jag inte över att ni är med i det här med vad som gjorde och gör oss glada!
Tack snälla!
Ögonblicksbild från Närke ...


Så här skriver Ulrika:

"En kik in i mitt vardagsrum utifrån denna frostiga morgon.
Jag hoppas få dit nån slags spröjs på fönstren, jag tycker inte att de är fina, den här sorten."
Måndagmorgon ....


Efter en natt med dålig sömn.


Vaknar till frost och kyla.
Och eld i kaminen (tack pv!).

Idag är det dags för tillkännagivandet av vem som tilldelas Nobelpriset i medicin.
Att det inte är alldeles enkelt med ett så kallat "vanligt liv" när man blivit pristagare, det vittnar den här lilla pluttfilmen om.


Det bästa för Kerstin i Skåne ...

Mitt bästa är kalaset för äldsta barnbarnet och hennes glädje över besök och presenter.
Tyvärr glömde mormor att föreviga tillställningen, så det får bli ett "Det bästa" utan bild.

// Det går lika bra det, Kerstin!