(Struntar i att varna för långt inlägg .., alla mina inlägg tycks bli långa).
Vaknar till solsken!
Tar en flera timmar lång promenad och börjar vid hamnen, eftersom den ligger närmast. Där står en man som jag känner igen från åren på Fridhems Livs, men att han var - och är - fiskare, hade jag ingen aning om. Någon fisk finns emellertid inte, det är alla överens om, säger han.
Det är m ä n g d e r med såna fiskenät och han är fenomenal på att "gre ut" det hela ., han vore perfekt som hårtove-utredare, tänker jag.
Fortsätter vidare och passerar Sjöräddningens stuga.
Vid kaj ligger deras båt - kanske var det flera -?
Tänker på Turtlans Martin som just är sjöräddare; helt enkelt hjältar ute till havs.
Vidare ut på Långa Bryggan, där det förhoppningsvis - längst ut - ska bli ett kallbadhus vad det lider.
Modern form av sponsring syns på varje bräda. Minns jag rätt var det omkring tvåhundrafemtio brädor allt som allt.
Det är så genomtänkt det hela! Överallt finns bänkar att sitta på .., här i låååånga rader!
När jag stod här ringde mobilen.
Aha, det var Ecke som ville att jag skulle skicka honom pv:s mobilnummer.
Vi surrade en stund .., Ecke är ju som den minnesgoda vet (t.ex. Cecilia N och Rexxie) uppvuxen i Ystad och han vet hur mycket den här stan betyder för mig.
Besökte gamla kyrkogården och minneslunden där - jag vet inte var - askan av mamma finns nergrävd. Inte det minsta känns det som om hon är där. Runt en damm ligger vackra buketter .., mest tulpaner, men också rosor. Endast ett ljus brinner. Vandrar vidare och upptäcker olika sorters gravstenar.
Sjökaptener, officerare, fiskare och en sliten och liten gravsten med texten "Trotjänarinnan ...".
Och Tyska rikets konsul, herr Herman Engelbreckt Gussing och hans hustru Frida Christina, född Wetterqvist, samt deras dotter Frida Maria Hilma Cecilia, född på samma datum som AP, tionde maj.
Tyska Riket .., tänker jag.
Här brukar Solbritt gå .., här har hon fångat ett antal dagens fönster.
Och så blir det en lång vända inne i själva centrum.
Bland gamla hus.
Och vackra dörrar.
Nå, jag faller pladask i alla fall.
Och gatsten och kullersten och för fem år sedan hade det här varit hopplöst för mina knän, så icke nu. Jo, dom blir stela när jag kommer hem och har vilat, men jag har inte ont och det är det viktigaste.
Någon gång mitt på dagen kommer regnet.
Jag tar lång siesta .., ligger på sängen i hotellrummet och tittar på skidåkning (nån slags långlopp) och därefter skidskytte .., pratar med pv .., med friherrinnan och med min syster i Skåne ..., nästan-somnar ... (bara norrmän som vinner!) och vid femtiden - då regnar det fortfarande - bestämmer jag mig för att gå och handla lite frukt, samt växla in några hundra i danska pengar, mest om det skulle strula med kortet.
Några apelsiner blir det inte - det är nog den sämsta fruktdisk jag sett på evigheter - däremot danska kronor till deppig växelkurs (man känner sig som kusinen från landet som svensk) och så "hemåt" .
Utanför en butik träffar jag en man som är bekant, men jag kommer absolut inte på hans namn.
Han känner igen mig - imponerande - och säger att han håller på med YIF och Tommy (exet) och jo,
då jag inser vem han är, men namnet är borta.
Så kommer hans fru ut från butiken .., ahaaaa .., det är Janina och hennes man!
(Fortfarande namnlös för mig).
Sist av allt, då har jag passerat järnvägsövergången och är bara någon halvminut från Stationen, upptäcker jag ett bekant ansikte i mörkret: det är helsingborgaren som är på väg till Pågatåget en bit bort. Om fyra minuter ska det avgå och han ska köra det till Malmö och säkert vidare norrut.
Det blir lite hastigt småprat och han är sig lik, ser glad ut som alltid och jag får en kram och en till och sen säger vi hejdå!
Så har den här dagen varit.
Nu blåser det våldsamt och en liten klocka plingar så vackert i korridoren.
(Jag sitter i frukostmatsalen och skriver. Det drar förfärligt från fönstret och det är becksvart ute. Här inne har även en ung kvinna suttit och skrivit .., hon pluggar pedagogik och tycktes ihärdig i sitt studerande.