Elisabet

måndag 11 januari 2021

Dagens fönster ...

... ser ut så här och jag tror att det är jag själv som har tagit bilden, men är inte helt säker, men nu hittade jag den ...,, nu vet jag!

Obs!

Det här fönstret fångades av Turtlan i september 2020 och så här skriver hon: "Ett fönster på den före detta fyren här på ön. Fyren som numera tillhör sjöscouterna. Fyrlampan är nedtagen men huset finns kvar. Där håvade jag in denna bild till dig."

söndag 10 januari 2021

Söndag ...

Sista dagen som pv är helt ledig. Nu väntar vanliga veckor - trista veckor för den som inte är överförtjust i distansundervisning - men kanske det ändå är det som hjälper?

Den här veckan blir det heltid, ja, det blir det förresten för hans del fram till slutet av februari, därefter är det måndag och tisdag på gymnasiet som gäller.

Och för övrigt? Jo, det tog sig vädermässigt fram på dagen, men det hade vi inte så stor nytta av, ty mest har det handlat om Tour de Ski nu i en veckas tid och med själva finalen idag.

Det får anses som ett smärre mirakel att vi inte vuxit fast i soffan Ektorp, men det här med skidåkning (på tv) är ju verkligen ett gemensamt intresse. Lägg därtill svenska framgångar så blir det ännu mer intressant! Härligt!

När det inte varit såå spännande, har Pv strukit kläder (mest sina egna skjortor och han är nog den enda människa jag känner som inte tycker att det är trist!) och själv har jag gjort soppa som vi åt till lunch, torkat hallgolvet och lite annat.

Svängde sedan förbi Sonja med en bytta av soppan och därefter raka spåret till Skallkroken för ett dopp.

Det blåste tämligen friskt från sydväst och tack och lov att jag tagit på baddräkten redan hemmavid, nu gick det snabbt att komma i vattnet.

Pv vägrade bestämt att göra mig sällskap.

Det blåste för mycket och så var där ingen sol.

Tio lugna simtag, jo, man blir sååå lycklig när man känner att man klarar att hålla sig lugn.

Efteråt tar pv emot och langar kläder i rätt ordning och det finns inte ord för hur mycket jag älskar stickevantarna (dom som kom med posten), för att inte tala om en av tre likadana sticketröjor med polokrage .., mössan som är så varm och halsduken som jag kan vira flera varv runt halsen.

Slarvar gör jag däremot med fötterna, men å andra sidan är det fingrarna jag fryser om.

Har sett på Halmstads vinterbadarsida att många - framför allt kvinnor - har nån slags fingervantar av gummi när dom badar och det ska jag nog försöka få fatt i.

Nu är klockan lite över fem .., lyssnar på härlig musik (Spotify) som jag upptäckte att en bekant från Ystad lyssnar till. "Ipi ´N tombi 1975".

Ahaaa ..., det tycks vara en musikal från Sydafrika!

Söndagsfönstret ...

... fångades i vårt växthus, eller utanför.

lördag 9 januari 2021

Kväller ....

En sån fin dag blev det. Några minusgrader i luften och två plus i havet. Det är obegripligt att man fixar det. Räknar till sju simtag - det är hopplöst att få ihop flera - men kanske beror det på att jag då närmar mig det grunda. Men man klarar det.

Efteråt kaffe och en bulle till och vi sa att det är ju otroligt vad solen värmer! Såg en liten gärdsmyg på väg till bilen. Blev glad.

Efteråt .., medan pv tittade på Tour de Ski, gick jag ut och satte mig i solen.

Harry gjorde mig sällskap och hela tiden passerade människor nere på vägen, somliga på väg till stranden eller hamnen, andra på väg därifrån.

Så satt vi där en stund, allt medan nötväckorna flög fram och åter och hämtade frön.

Väl inkommen igen, tog jag med mig julklappsboken och gick en trappa upp, till mitt rum. Mitt sovrum, alltså, det som jag tycker så mycket om. Inte en tavla ännu på väggarna och det är så befriande, men jag ska nog hitta nånting som passar.

Lugnt och fridfullt.

På väggen speglar sig västerfönstret och den virkade ängeln som Bente i Norge har virkat.

Medan jag läste kunde jag höra jubelrop nerifrån vardagsrummet .., svenskorna skidade hem en trippelseger och Oskar Svensson vann sitt lopp. Jag läste vidare. Boken är ganska bra, men jag faller inte pladask. Roligt ändå med igenkänning från Skåne.

Har pratat med två av tre barn idag. En på väg till nattjobbet på Karolinska, en på väg hem från häst och yoga, men inte samtidigt. Och på familjechatten kommer bilder där en minsting är ute med mamma och pappa i det fria. Har även pratat med Sportiga Jenny (så hette hennes blogg), angående pusselmattor. Så rar hon är.

Still walking ....

Så här när det emellanåt känns som om tillvaron går på sparlåga, tittar jag på film.

Repristittar också.

Den här japanska filmen (s o m jag ofta faller för just japanska filmer!) var en sån som jag tyckte sååå mycket om. Så här skrev en recensent om den: Kore-eda är en mästare på att skildra mänskliga relationer och Still Walking är kanske hans finaste stund hittills. Med små medel, ofta uttryckt i en blick eller en bisats, fångar han all den sorg, bitterhet, kärlek, glädje, brustna drömmar och förhoppningar som ryms i en familj. Ett mästerverk varken mer eller mindre." - Per Löwendahl

Och nu ska jag alltså repristitta på den.

Har sms:at Kent i Växjö och tipsat honom, men fick till svar att han nu skulle ägna sig åt den dokumentär som Rexxi föreslog .., nämligen, "Allan i Flaskhall" som finns på svt.play.

Filmen Still Walking finna att titta på hos triart.se och det kostar 39:- . En billig biobiljett.

Dagens fönster ...

Så här skrev fönsterfångerskan, det var fredagen den 25:e december:

"Det är egentligen för stark sol för foto, men det kom så många levande juldagsfönsteri min väg att jag bara måste fånga dem. Inhåvade i Miragaia, en av Portos äldsta stadsdelar nere vid floden".

Det var förstås annannan som var på vift och den här bilden fick bli svart-vit och jag räknar till åtminstone nio fönster!

fredag 8 januari 2021

Rexxie tipsar ....

Vilken fullkomligt underbar dokumentär som herr Nilsson (Rexxie, alltså) tipsade om!

Den heter "Allan i Flaskhall" och i filmen får vi följa denne helt otrolige man, med en energi som tycks outsinlig!

Filmen finns på svt.play och här är en länk till den.

(Jag tänkte en sak när jag såg filmen ., det här med att vissa människor är så tilldragande. Har det inte med en slags inre energi att göra? I alla fall för mig. Människor, som trots hög ålder, har liv i blicken och en slags nyfiken blick på livet.)

Augusti 2020 ... en återblick.

I augusti är vi hemmavid mest varenda dag.

Pv är ännu ledig fram tills slutet av september och alla dagar eller kvällar med fint väder, åker vi ut med båten (eller seglar) .., fiskar, hoppar i från aktern och tycker att livet känns bra.

Andra har det kämpigare. Så här skriver Catarina i Trelleborg: "I övrigt ska jag inte klaga, det går framåt med behandlingen och jag ser ett slut på cytostatika. Sen kommer strålning och lite efterbehandling men ljuset i tunneln syns. Jag mår också förhållandevis bra men det är klart att nån gång faller jag ned i något slags ledsenhål men det går snabbt över."

Så olika är människors liv och tillvaro.

Inget kan man ta för givet.

I växthuset ser det ut så här.

Och jag bestämmer mig för att nästa sommar satsa mer på blommande växter än tomater; det är ju ändå blommor som gör mig så himla glad.

Min förstfödda är ett Lejon - ett typiskt lejon vill jag påstå - och det är hon som sitter intill sin lillasyster som har solglasögon. Bilden tas den där dagen då det är kalas i Upplands Väsby. Fyrtioåttaårskalas. Vi får hålla oss hemma.

Och det är ju otroligt, att dom som i tonåren ständigt låg i luven på varandra, ja, där ser det numera ut så här.

Och så på båten igen!

Utan skärgård får man göra det bästa av förutsättningarna; att så ofta det går segla iväg och vara borta ett par timmar .,. bara detta att vara till h a v s, går bra.

Eller en övernattning eller två.

Över dagen kan vi ta oss till Torekov, Grötvik, Halmstad, Glommen och Falkenberg.

Små och större hamnar att lägga till vid.

I augusti får vi besök av sonen med familj. Här ska minstingen göra pv sällskap på promenad med harry. Pilen visar pv:s inflammerade hälsena.

Och jag kommer in i tvättstugan och upptäcker att en liten krabat är i färd med att ladda tvättmaskinen. Annonsblad och dagstidningar ska bli rena. V ä l d i g t omsorgsfullt stoppas blad efter blad in och luckan stängs och öppnas mellan varje tidning.

Eva och hennes halvlånge man - vilka är här nere i augusti - går var morgon på flera kilometer långa promenader längs havet. Dom går söderut och här står Eva vid en slags installation som någon förfärdigat. Så fin hon är på bilden!

Och vi själva leker hemtjänst och handlar enligt inköpslistor till såväl dom här vännerna, som till Sonja.

Och Sonja kämpar med sin rehabilitering! Med gå-stöd tar hon sig runt i sin lägenhet.

"Men oj, vad det tar tid ...!" säger hon aningen deppigt.

Hon berättar om all hemtjänstpersonal som hjälper henne flera gånger per dag och ALLA tycker hon om .,. alla är dom så rara och hon får ta del av människoöden från alla möjliga ställen på vår jord! Dom flesta är ungdomar, många är män. Man märker tydligt hur uppiggad hon blir av dessa - ändå så korta - besök.

Ute till havs igen. En liten makrill - för liten för att bli middagsmat - får återvända till sitt rätta element. Förlåt, lilla fisk! Hoppas att du inte fick alltför ont i munnen av kroken som pv tog loss.

Och när pv inte fiskar, målar han om köksstolarna.

Sååå fina blir dom!

I slutet av augusti ser det ut så här när jag cyklar hemåt, efter en lång cykeltur mellan olika sädesfält. Det är den dagen när jag har cyklat till Sonja med middagsmat. Vilken frihetskänsla det är! Och d o f t e n!

Jo, jag älskar månaden augusti!

Studio 5 ....

På svt.play finns en elva minuter kort film som visar hur det kan se ut i en Aktuelltsändning, alltså det vi tittare i n t e får se. Aldrig hade jag trott att det var sån anspänning (om jag läser deras kroppsspråk rätt) bland vana nyhetsuppläsare!

Intressant, hur som helst, tycker jag.

Här en länk till programmet.

Dagens gröna fönster ....

"Hej!

Om man nu gillar grönt så gillar man detta ställe. Mycket gick i grönt även så här i januari. Kan ju gissa att det är ännu grönare om några månader.

Tant Grön i Vintrosa heter stället.

Vi svängde förbi på väg hem till Turtlanland.

// Turtlan på liiiten tur".

Och jag säger t a c k Turtlan! Grönt är som sagt var skönt!

torsdag 7 januari 2021

Summering ...

Har mest tittat på SVT:s nyheter hela kvällen. Skulle vilja skicka ett tack till de republikaner i senaten vilka äntligen tar sin hand från president Trump. Lindsey Graham är en av dem. Och sällan har jag sett Mike Pence så stram i ansiktet som när han meddelade att valresultatet skulle gälla. Jag undrar hur arg han ska vara på presidenten. Och tvärtom.

Läste på om denne vicepresident, Pence.

Född i juni 1959. Tvilling, alltså.

Uppvuxen i Columbus, Indiana. Fem syskon. Hans pappa drev en bensinstation och hans mamma var väl troligen hemmafru (det är ju uppenbarligen inte så noga med vad kvinnor sysslade med, det är sällan dom nämns) och hans morföräldrar var irländare.

En stilig man, måste jag säga. Det tycker för övrigt pv också.

Andra som borde få ett stort tack, är alla utrikeskorrespondenter som väl nästan fått jobba ihjäl sig under den senaste tiden. Fouad Yocefi hos SVT har sannerligen gjort rätt för sin lön under dom här dagarna i Washington. Och Cecilia Gralde från Aktuellt ledde en utfrågning med diverse bekanta ansikten ikväll - det handlade om vad som hänt i USA - och gjorde med det äran!

Juli 2020 ... en återblick.

I tre veckor blir vi ute med båten; många av dessa dagar ligger vi helt enkelt inblåsta. I Gislövsläge och i Ystad, men där är det ju bara roligt att vara. Vi får låna exets båtplats då dom inte har sin båt i sjön den här sommaren.

Här är pv i färd med att skölja av disken med vattenslangen som finns på bryggan. Minst två bordsknivar seglade iväg ner i havet, när det var min tur att skölja.

Medan pv sätter upp skyddsnät längs sidorna på båten, skriver jag brev till min syster i Australien. Och på bloggen berättar jag om hur blåslagen jag är på kroppen. Nej, inte av våld, men däremot när jag knuffats omkull av alltför bråkiga vågor och stött emot bord och annat.

En av kvällarna kommer Tommy och Karin och hälsar på och en annan är vi bjudna på middag hos dom ute i Bjäresjö.

I fem dagar blir vi Ystad och under tiden kommer inte en enda båt iväg, jo, två som ska till Bornholm och just därför kan dra nytta av vinden.

När vi sätter kurs hemöver, får vi sällskap av min f.d. arbetskamrat Malins två söner, plus en trevlig kompis till dessa. Vi har inte hunnit långt - det blåser rejält och stötigt - så blir den ene sjösjuk och en halvtimme senare är det broderns tur. Det blir ett enda kräkkalas och jag langar hinkar och är själaglad att jag under dessa tre somrar till havs inte en enda gång drabbats av detta elände.

Seglats hemåt blir nånting helt annat än när vi lämnade Skallkroken med den för oss tämligen obekanta båten. Nu känner vi till den på ett helt annat sätt. När pv revar segel, tar jag rodret och han har blivit en snajdare på att lägga till med aktern först.

Harry är totalt acklimatiserad och nej, detta är inte under gång.

Tillbaka till Limhamn igen och då blir det övernattning hos sonen med familj.

Den där minstingens händer .., jag säger bara det.

Och sonen som fyller trettiofyra gratuleras. Hurra, hurra!

Lyckan är fullkomlig .., hittar favoritpennan!

I Limhamn får vi besök av pv:s lillebror Ulf och hans fru Ines.

Det är Ulf som på bilden pratar och gosar med Harry.

Stackars Ulf .., han har då i någon veckas tid haft sån fruktansvärd tandvärk och vi vet det inte då - men någon vecka senare ska han hamna på sjukhus och måste då operera ut tanden akut - han är såååå dålig!

Seglar vidare.

Får kanonplats i hamnen på Ven.

Långsides.

Lycka.

På morgonen tar pv lilla el-sparkcykeln och köper färskt bröd i bageriet.

Själv tar jag ett dopp i havet.

Nästa dag övernattning i Viken - än en gång - och ytterligare där nästa dag kommer vi ganska sent till Mölle och det är ont om plats. På den här stoooora båten står en kvinna och vinkar glatt att vi kan lägga oss jämsides och efter ytterligare någon timme kommer en segelbåt med hemmahamn i Ystad och lägger sig intill vår båt.

Det är danskar som äger den här stora kolossen; en far och hans dotter och pappan bor året runt på båten.

Och så kommer vi hem till landet Halland.

Bara någon dag senare får vi kärt besök av äldsta dottern med familj.

Här visar hon pv hur man fixar det tekniska ..., ja, han har köpt sig en ny Ipad.

I juli månad får jag också reda på att Bettankax mamma Ragnhild har gått bort.

Det är Ragnhild som håller sin vackra hand så ömsint på sin dotters axel - dom hade då nyss hälsat på Ragnhilds man som låg på sjukhuset i Ystad -.

Bilden är från 2006.

Anders, Maja och minstingen kommer upp och blir här i nästan en veckas tid.

Så underbart att liksom få lära känna den där krabaten på r i k t i g t.

Han, den lille, älskar att titta på Greta Gris, ja, på tv eller Ipad.

Men se i Ullarp, där fanns alldeles riktiga grisar som gått ute mest hela sommaren.

Vilket härligt liv för en gris!

Och så spännande för en lillkille att titta på.

Och här sitter hussköterskan - ja, hon som tog så väl hand om hus, hem, post, växthus, sigge och annat - medan vi var borta ...., det är Mymmel till höger alltså (mamma till Hilda) och hennes väninna Susanna intill. Ett trivsamt besök är det.

Och min favoritassiett från England (tack Rita!) matchar ju Mymmels tunika/klänning.

Den 23:e juli fyller lille Edvin 2 år och det blir kalas i deras trädgård och Edvin springer omkring och vattnar rabattblommor med vattenkannan och Hilda har bakat goda bokstavskakor och allt är som vanligt.

Ännu några månader till ska allt vara som vanligt.

I slutet av juli dråsar Sonja i hyreshusets trappa när hon hämtar tvätt.

Lårbenet går av och det ska visa sig bli en lång och knepig rehabilitering med några veckor på ett korttidsboende i Halmstad och där händer sådant som jag har lovat att inte berätta förrän Sonja inte längre är i livet, men det kan jag säga, att då ska det komma fram!

Och vallmon blommar!

Vilken underbar månad juli var!

Idag ...

.. är det ju så ledsamt inombords, så där så känslan är att man är alldeles t o m. Sällan har jag känt en sån bedrövelse över mänskligt beteende som igår i Washington. Nej, jag finner inga ord.

Och till råga på allt fungerar inte längre mitt gamla bildredigeringsprogram picmonkey som jag verkligen har ä l s k a t .., nu är det helt omgjort och ska vara sååå fantastiskt, plus att jag fått en orderbekräftelse från Adlibris att jag beställt fyra böcker och det har jag INTE.

Jag undrar vad mer dagen ska ha i sitt sköte. Jo, nu ringde ett företag som heter "Hemstädat" och ville göra en marknadsundersökning. Det ville inte jag.

Kände hon på sig att här ska städas?

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... fångades av Eva som inte längre bor på Frösön, utan på Rödön i Jämtland.

Så här skriver hon:

Hej! Klockan är tio denna trettondag.

Jag dricker kaffe och tittar ut på allt det vackra. Minus femton grader och solen som nyss steg upp gör att världen därute skimrar. Kram Eva."'

Och jag säger: vilken utsikt att mötas av på morgonen!

Tack Eva!

onsdag 6 januari 2021

Att gå sin egen väg ...

Första gången vi träffade Erik, ja, då var han kanske tio, elva år och då fick han göra pv sällskap i lillbåten - Askeladden - för att hämta upp nät. Eriks mormor, Eva i Tyresö, och jag själv .., vi stod på hällarna och såg hur vinden tog i rejält och Erik fick hjälpa till att ösa (dom fick några rejäla kastbyar), men allt gick bra.

Hans mormor var vettskrämd och trodde måhända att detta var barnbarnets sista stund.

Så blev det inte.

Erik var till synes kolugn när han och pv kom i land och jag var såå fylld av beundran för denne unge kille!

Och vad har då bilden med kåtan med honom att göra?

Jo, Erik fascinerades så av en bok författad av Markus Torgeby och om denne man och hans tankar kan man läsa här. Och så inspirerad blev han - Erik - att han nu i minst ett halvårs tid- om inte mera - har bott i en kåta (som han själv gjort) ute i skogen, i Jämtland.

Långt från allfartsvägen.

Ingen snöskoter, men snöskor.

Igår började vi prata om denne så rare kille (21 år nu) och till slut ringde jag upp honom och frågade hur han har det, ja, jag visste att han varit hemma i Tyresö några dagar över jul och nyår, men nu hade han återvänt och tagit sig dom fem kilometrarna upp till kåtan.

Så här skrev han: "Hej Elisabet! Nu är jag tillbaka i skogen. Blev så glad i morse när jag steg av tåget, det var så ljust av snön och kallt, 20 minusgrader! Första gången jag har pannlampa med mig nu, hittills har jag bara använt fotogenlyktor."

Och så berättar han att jo, han kan gå runt inne i kåtan, han staplar ved och hänger upp kläder runt kaminen. Där inne blir det då 23 grader varmt och elden glöder mest. Hur han sover? Jo, i en tjock sovsäck med syntetfyllning, dun tål inte fukt lika bra, förklarar han.

Så frågar jag om han inte kan ta några dagsljusbilder och då kommer den översta, men även andra.

Den här, till exempel.

Och den här. Harspår känner jag i alla fall igen.

Lodjursspår ser han också.

Jag frågar om han inte är rädd? (Vilken urbota dum fråga, klart han inte är!)

Nej, inte alls.

Han har ibland sällskap av nån orädd lavskrika och små möss och sorkar får smulor som blir över, har Eva vittnat om.

Vad är planen?

Det hela är väl nån sorts utmaning och till hösten hoppas Erik komma in på en skoglig utbildning i Uppsala, för att sedan fortsätta med nåt liknande i Östergötland.

Och författaren Torgeby, han bor någon halvmil bort från kåtan och där brukar Erik hälsa på. Av någon annan fick han en död tupp som han tog vara på.

Så här ser den rare Erik ut. Han har samma lugna röst som sin morfar - den halvlånge - och jag tycker att det är så fantastiskt att någon kan besluta sig för nåt sånt här och sen genomföra det. Heja dig, Erik!

Så här såg det ut då, vid fiskafänget.