onsdag 21 april 2021

Dagens fönster ...


... innan det byttes ut och pv:s blommiga gardin ännu var på plats, den som många år senare skulle bli till svepning när pElle skulle begravas. 

Och mamma tittar ut och upp mot himlen. 

Jaa, du mamma .., det är nu tretton år sedan du gick bort.

tisdag 20 april 2021

Eftermiddag ....

Sköna dagar bjuds vi på. Tog Harry med mig ner till havet, mest för att se hur det blev efter att det eldats på ängen - den mot havet till - och det såg ut som det brukar när sånt här görs. 

Vi gick längs en av alla stigar som finns på ängen och Harry tvärstannade och jag hojtade till honom .., ååå, där var den allra sötaste lilla mus - kanske en rundmagad näbbmus - och bakbenen såg ut att vara liksom släpande! Hu, så ledsamt. 

Så har jag cyklat till affären i Haverdal och det var första gången sedan i höstas. Motvind dit och motvind hem. Hade med mig en travtidning till friherrinnan som jag lämnade och bjöds då på kaffe och två fantastiska - av henne gjorda - mackor! 

Vi satt som vanligt ute vid söderväggen där det nu blommar för fullt (påskliljor, pingstliljor, hyacinter och gullvivor!) och katten Tiger var sur och gömde sig under en stolsdyna på marken och daghunden Bessie skällde på två stövare som rastades av sin husse.


Kanske blev det en halvtimmes paus? 
Cyklade hem .., hörde gransångaren mest hela tiden .., var förbi av trötthet när jag tog sista uppförsbacken - här hemma - och satte mig sedan i trädgårdsstolen och somnade. I nästan två timmar halvsov jag där ute.., slut på. 

Men att man är slut på, betyder ju inte att det var dumt att cykla. Jag  m å s t e  ju få upp orken! 
När pv många timmar senare kom hem (även han hade cyklat, men nära fem mil totalt), sa han "ja, en sak är säker .,. gubben är inte längre den han varit!" 
Han var också trött och hade ont i rumpan. 

Så kan jag berätta att triften knoppas nu nere vid klipporna och dom här vita (bilden) blommar redan. Inget bad idag. Jag var för trött. Och inutifrusen. 

Nu väntar fem dagars ledighet för pv.
Tror ni att han är glad?

Klockan fyra på morgonen och Dagens Fönster ...


Det är klart att går man och lägger sig tidigt (Pv var jättetrött .., första gången sedan han var sjuk som han cyklade till och från jobbet, ja, första gången på månader! och själv var jag mer eller mindre halvdöd), ja, då vaknar man kanske tidigt också. För mig är det så. 

Så .., när klockan är fyra, gosar jag lite med Harry som ligger nere vid mina fötter .., och så bestämmer jag mig för att lyssna till Vetenskapspodden med underbara Lena Nordlund som programledare. Det handlar om att drabbas av Alzheimer och om forskning och hur man tar sig an tillvaron när sjukdomen flyttar in hos anhöriga. 
Oj, så mycket igenkänning! 
Och så mycket man gjorde fel, när det gällde mamma! 
Man= jag själv.

Halv fem vaknar herr Koltrast och jag ställer mig vid fönstret och lyssnar. 
Jag hör ejdrarnas hooande nerifrån havet. 
Och en rödhake. 


Bilden: till vänster om växthuset, i syréndungen där pElle ligger begravd.

Några timmar  senare: det verkar bli en fin dag, även om det är en kylig morgon. 
Igår bad i havet för min del och därefter en stund på stranden, ja, fram tills en kvinna kom fram och sa att hon var från Länsstyrelsen och nu skulle det brännas gräs på ängen och .., ja, vinden var ju ostlig och all rök skulle komma mot mig. 

På det viset. 

Cyklade hemåt. 
Upptäckte två sädesärlor på gräsmattan och på på taknocken herr stare.

Det tar sig.

måndag 19 april 2021

Dagens fönster och herr Greider ...


"Jag sov i våren. 
Jag gäspade och kanske flög en humla in och sen ut 
ur min mun mig ovetande. 
Jag såg katten leka i gräset
intill min dotter.
Läkaren ringde och ville bara 
kolla om jag hade feber. 
Det var en lördag i april. 
Jag var trött men rätt så lycklig."

Kanske behöver jag inte säga hur mycket jag tycker om Göran Greiders sätt att uttrycka sig.

söndag 18 april 2021

Söndag i april ....


Jo, då tar vi hand om en liten sädesärla - den första vi ser på tomten - och det var pv som såg den sitta på gräsmattan intill komposten, nästan helt orörlig. Vad hade hänt med den lilla krabaten? Säg det. Kanske hade den flugit in i något av gamla altanens fönster .., eller hade nån större fågel försökt ta den? 
Att pv grävt i jorden, kanske jag inte behöver förklara.


Lite piggnade den till och även jag fick hålla agera viloplats och jag strök den över det lilla huvudet och över ryggen - försiktigt, försiktigt - och den var så fin. Och så droppade vi lite vatten på näbben och kanske att det gjorde sitt till .., för efter någon halvtimme kanske, så flög den iväg. 


Så har pv varit friherrinnan behjälplig och monterat den gasolgrill hon införskaffat. Det tog tid, nästan tre timmar och vi bjöds på kaffe och en god kaka med glass och det var högsommarvärme och mellan varven (alltid dessa varv) kom tunna moln och så åkte sticketröjan på och lika snabbt av igen. 
Utomhus hela tiden. 
Nu brukar jag - vår, sommar och höst - tillbringa mesta tiden utomhus, men aldrig så mycket som det här året!


Foto: sonen. 
Som tack för hjälpen blev vi bjudna på lunchmiddag på Göstas och det var hur gott som helst! På Göstas kan man antingen sitta inomhus .., eller så på en stor, avlång altan med markis över .., eller - om man känner för det - på stora terassen utan regnskydd. 

Vi satt ute på terassen med utsikt mot havet (med rejäla avstånd .., tänk, att man hela tiden måste förklara sig) och vi såg en äldre-äldre kvinna med vad jag tror var hennes dotter (dom såg så glada ut, kanske lättade, kanske var det första gången på över ett år som dom kunde äta tillsammans!) och ett stycke ifrån oss satt våra före detta grannar som bodde närmast havet; nu har dom sedan ett par år tillbaka flyttat till Grötvik och har mindre tomt att ta hand om. 
Den kvinnan ser så vansinnigt snäll ut och jag tänkte att .., hade hon kommit och tagit blodtrycket då, för någon månad sedan, alltså hade hon arbetat inom vården, ja, då hade jag blivit så glad. Men inte en susning har jag vad hon har arbetat med.
(Men nu vet jag .., hon har varit hårfrisörska! berättade Britt.)


Medan pv ägnade sig åt grillen, ja, när vi var hos friherrinnan, läste jag Svenska Dagbladet (nu är det friherrinnans tur att ha en sån femveckors-prenumeration för 50:-)  och väl hemma igen har jag cyklat ner till havet och tagit mig ett dopp. Hjälp, vad jag fick gå långt ut innan jag kunde simma lite och oj, så kallt det var och frånlandsvind dessutom, men åååå, så jag njöt efteråt! 

Och apropå dagstidningar, så läste jag förstås minnesorden i såväl vår DN som i Svenska Dagbladet idag.
Den här - som bara syns delvis - upptäckte jag i april 2017; det var några systrar som hade undertecknat det hela och texten fyllde mig med oändlig värme.

Dagens fönster ....


... fångades av Gunnar i Jämtland, under ett besök i Stockholm. 

Det fönstret hittade jag under strosandet bland inlägg från sex år tillbaka. Observera att självaste herr fotografen skymtar t.v. om tavlan.


Och tänka sig .., just idag fyller herr Rindå sjuttsiosex år! 
Hurra, hurra, hurra och hurra! hojtar vi i det gula huset.

lördag 17 april 2021

Resumé ....

En lååång lördag känns det som. 

Pv har grävt och fyllt på med kompost i trädgårdslandet uppe i slänten och själv har jag rensat ogräs i rabatten, den mot havet till. Humlen på väg upp. Snart ska jag lirka dem på Den Rätta Vägen .., det vill säga, upp till spaljéerna. 

Ägnade flera timmar på eftermiddagen åt Prins Philips begravning i London. En vacker och värdig historia och tack och lov att man kan kolla på Sky News. Drottning Elizabeth såg ut att ha åldrats tio år, men det kan ju vara den helsvarta klädseln som gjorde sitt till. 

Det lär ska bli en närapå högsommardag i morgon och då ska pv agera tekniker och montera den nyinköpta gasolgrillen vilken friherrinnan skaffat sig. Spännande ! 


Och så plockade jag idag vårens första fästing från Harry och nu blir det droppar i nacken, så och på Sigge. Ett elände är det med dessa små djur.

Sjuttonde april ...


Promenerar i bildarkivet och stannar upp vid fem år gamla inlägg. 
Som  här .., Harry och Nelly tillsammans på soffan Ektorp. 
Nära, nära. 


Och jag gjorde friherrinnan sällskap till kyrkogården i Harplinge och då, för fem år sedan, hade våren kommit betydligt längre. Nu är det mer som hit-och-dit-väder. 

Igår nästan somrigt .., vi lämnade tillbaka bilen hos Sonja och blev bjudna på kaffe på hennes uteplats och det var närapå  f ö r  varmt .., solen rakt mot oss och Harry kröp in under en bänk. 


Och igår..., kom pv med dagens post. 
Detta! 
En hälsning från Portugal - i form av Sydsvenskan - under många år i Skåne min favorittidning -, ett brev från Lund med tidningssidor vilka handlade om "härliga Halland" och ett somrigt kort (made by Eva på Rödön) och jag satte mig i uterummet och tog del av detta ljuvliga, allt medan det från kråkboet i tallen hördes ett evigt kra-kraande (räknade till att det lät så var tredje sekund). 

Så till annannan, bettankax och Eva i Jämtland: från hjärtat  T A C K! 

Dagens fönster ....

.... kommer från Bomberget och då kanske någon vet att där bor Ulrika. 

Tack för fönstret! säger jag.

fredag 16 april 2021

Spridda skurar en förmiddag i april ...

Något som lätt hade kunnat platsa i mitt val av "morgonens bästas", i alla fall fram till halv tio nu på morgonen, det måste väl ändå vara vårt lands vaccinsamordnare (den evigt positive) Richard Bergström - som till synes totalt obrydd - struntade i att han dök upp på tvären när han i Morgonstudion berättade om vaccintillgången. Detta vittnar väl ändå om en inre trygghet, det tror jag. Själv hade jag nog blivit väldigt stressad :)


Tar en kortare promenad med Harry och ser hur allt knoppas. 
Men sälgen, den har snart gjort sitt. 
Och poppel-skotten hos grannen har behandlats med nåt preparat så dom inte ska växa upp, utan förmodligen avlida. Buuhhhhu. Måtte övriga popplar (det är inte många kvar nu), få leva. 
Annat gör en (mig) lycklig: den lilla myrstacken vilken raserats, ja, den är fortfarande i samma eländiga skick,  m e n .., nu har myrorna hittat ett nytt ställe, bara några meter därifrån och oj, vilken fart det var på "vad-dom-nu-höll-på-med"! 
 Måtte den få vara kvar!


Tänk .., bara tänk om man hade varit på besök i England och kunnat titta in hos kvinnan som var så finurlig på att brodera såna här små tavlor! Hennes konto heter "suzihearts" och jag tycker att det är helt ljuvligt! (Thimble betyder fingerborg och har man inget annat att göra, kan man förslagsvis ta sig en titt på den här sidan, med bilder på just fingerborgar under årens lopp).

Lyssnade nu på morgonen till Europapodden och tänkte att om det någon gång anordnas en tävling - kanske till och med ett världsmästerskap - i grenen "snabbpratning", då vet jag vem som vinner: Sveriges Radios korrespondent i London,  Daniel Alling. 
Knappt att man hinner med.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren: "Idag får du en annorlunda fönsterbild! Från 2018. Edinburghs Universitets - ja, vadå ? Försöksladugård hette det en gång i tiden! Alltså där nötkreatur som deltar i forskning och undervisning bor."

Tack! säger jag, till den numera så flitiga fönsterfångerskan.

Och vem höll nu i håven?

Jepp. Den här madamen. 

(Och ja, jag har länkat till ett inlägg från april 2012. Vad skrev hon om då? Jo hon kom med en lista. Såna är alltid intressanta att ta del av!)

torsdag 15 april 2021

Värme ....


Inte enbart solen sprider värme (det har den verkligen gjort idag!), men också ett handskrivet brev från Eva i Tyresö. Jag  ä l s k a r  hennes teckningar .., som ofta finns lite här och där i breven och dessutom tycker jag att hon är bra på att teckna! 


Mera värme! 
Friherrinnan bjuder på den godaste ostkaka jag någonsin har smakat, med en yta som var alldeles perfekt och så små, små, små bitar med bittermandel i det hela. Upptinade bär (blåbär och hallon), samt vispad grädde till detta. Och kaffe, förstås.

Vi satt ute i solskenet (med avstånd) och jag - som på nåt konstigt vis - numera - alltid är så inuti-kall - fick en tjock, härlig röd ullfilt att värma mig med. 

Stor - rent av  jättestor - glädje också över att ostkake-fabrikören äntligen fått sitt vaccin (Pfizer).


Med posten tidigare i veckan kom ett litet paket med det allra vackraste omslag och titta, vilka ljuvliga frimärken! När jag googlar på Postnords utgivning av frimärken 2017, finns alla utgåvor där, men inte med ett ord nämns vem som designat dem!! 
Så vansinnigt nonchalant! 


Kanske anser Postnord att enbart detta att få designa ett frimärkshäfte, ååå, det är en sådan ära att det för frimärksköparna är helt oväsentligt  vem som gjort detta fina! 
Hos Filateli.info kan man däremot få besked: det är Eva Wilsson som varit så påhittig. 
Mer av hennes design kan man ta del av här.  
(Titta gärna in där! Sååå intressant!) 

Och ja, jag inser att det kanske inte är sååå många människor som tänker på detta med vem som gjort vad, men jag tycker ändå att det är oförskämt av Postnord.

Nå, men vad innehöll paketet?


Jo, det allra vackraste sockar och två par, dessutom! 


Hade jag beställt dem?
Nej. 
Däremot hade jag på ett instagramkonto (aliceochtigris) sett bilder på dem och skrev att jag nog aldrig sett så vackra sockar! Det vidhåller jag också.

Avsändarens namn var prydligt nedskrivet på paketet, men det sa mig ingenting. 
Nu vet jag, men jag vet inte om jag får skriva det här. 

Hur som haver ringde jag upp henne (hon bor i Göteborg) och vilken rar människa det visade sig vara! Tack! säger jag återigen. 

(Men nu är det så här, att nu vågar jag aldrig mera skriva att nånting är fint, av rädsla för att det ska uppfattas som förtäckt tiggeri. Så var det INTE menat och stickerskan från Göteborg sa att nej, så uppfattade hon det inte heller. Jag hoppas att hon är ärlig.). 
Visst är dom fina?

Ett vackert litet kort med texten "Njut av din dag" följde med. Det kortet hade mian gjort, ni vet, hon som fotograferar miljoner fjärilar och sländor och en gång hade en blogg, vars namn jag glömt. 


Ännu mera värme. 
Sigge Nilsson .., som - när han får välja själv - alltid lägger sig i samma stol i uterummet. 
I sommar blir han tolv år och har - so far - aldrig varit sjuk.

Mindre roligt: den stora, röda eksemblaffan under mitt högra bröst, återkom idag. Den äckliga doften också. Nu väntar jag och ser .., enligt brevet från sjukhuset (då jag hade samma sak sist) visade det sig inte vara bältros och inte herpes, ja, man visste helt enkelt inte. Kanske nånting som har med covid att göra? Ja, det lär kunna dyka upp olika sorters utslag på kroppen, om man har eller haft covid.

Då .....


Någon gång i början av åttiotalet .., såg det ut så här. 
Båda döttrarna var med i Missionskyrkans barnkör "Rena toner" hemma i Malå. Körledare var Barbro Lundström, omtyckt låg, - eller mellanstadielärare och mamma till Jannike, min klasskamrat under nio år. 

På familjechatten dök bilden av körmedlemmarna upp .., många småttingar kände jag igen, framför allt dom här två töserna. Ja, men där står ju äldsta dottern (”Dr Böhlander”) i råttsvansar och lillasyster AP lite framför, med händerna i fickorna.

Dagens fönster ...


"En gammal grävmaskin som ett lokalt företag placerat vid infarten", skriver avsändaren och det var Guy i Arvidsjaur. 

Så glad jag blev! Det känns som en evighet sedan vi hördes av.

Tack! säger jag.

onsdag 14 april 2021

Kväller ...

Det blev en mer än lovligt seeeg dag idag, men det var jag beredd på. Gårdagen bjöd ju på oceaner av energi och en känsla av att man knappt varit sjuk. Nu blev det tvärstopp. Säkert tycker många att det är vanvett att ta i så mycket, så det blir så här .., men det är svårt att hålla igen, när man väl känner sig pigg och kry. 

Vid halv åtta, lagom till Rapport, upptäckte jag att kattmaten var  helt slut och jag tog bilen och susade iväg till affären. Hemköps parkering har byggts ut till det dubbla - om inte mer än så - och på den nyare delen stod fyra, fem Epatraktorer och brummade och det spelades högljudd musik. 

Tidigare ikväll hade jag sett ett inslag hos SVT, från Östersund .., och där togs problemet upp med ungdomar vilka samlas med j u s t  sina Epatraktorer och det spelas högljudd/basfylld musik till långt in på nätterna och detta intill bostadsområden där andra blir förtvivlade och inte får sova. Det tänkte jag på just då, när jag parkerade. 

Det var mindre än en halvtimme till stängning och Anton var i full färd med att dra in lastpallar med varor och jag tänkte att "tack och lov att man slipper den tunga biten!" Än värre blir det när vattenmelonerna ska dras in om kvällarna; det är är såååå tungt!


Så hemåt igen och solen på väg ner i väster. Körde raka spåret ner till havet .., den där smala vägen som efter kurvan är spärrad av en bom (man måste ha en "dutt" och låsa upp den med, detta på grund av ideliga stölder av båtmotorer), så jag parkerade och så snabbt ut och mobilen visade på rött vad gällde batteriet, men några bilder hanns med. 

När jag sedan skulle vända, var jag tacksam för att det här med fickparkering, det är nånting jag tycker jag om .., och det här blev som att vända på en femöring. Sååå glad och stolt jag var att det fungerade! 

Hemma igen och Kilimanjaro-backen ser - just här - inte alls seg ut, men det är den. I det här fallet ljuger kameran. Nu är klockan halv elva snart och pv har hört av sig och jag läste upp alla era frisyrkommentarer och han lät mer än nöjd ..., jo, jo, det kanske kan få honom att fler gånger uppsöka herr frisören i Halmstad.

Arbetet på båtens däck hade gått bra, men allt är inte klart och skåpet som byggts på plats i det jag kallar köket (en dansk stor och uråldrig radioanläggning togs bort) var sååå välgjort och fint, sa pv. I morgoneftermiddag blir det hemresa. 

Nu mot sängen!

Letar efter ....


... bild av klematisen mot söderväggen och snavar då över den här i stället. 

Å, jag minns hur jag föll pladask, så mycket mycket tycker jag om målningen!

Konstnären heter Sophie de Bouteiller, men är mer känd under pseudonymen Henriette Browne. 


Så här såg hon, denna Sophie. 
Född 1829 och dog 1901, bodde i Paris. 

Googlar man på hennes namn, framträder - som så ofta - bilden av hur knepigt det var för en kvinna som ville utöva sitt konstnärsskap, därav hennes pseudonym.

Nyklippt ....


I tretton år har jag känt pv och på ena handens fingrar kan jag räkna de gånger han besökt en frisör. Oftast ställer han sig ute vid husväggen där en spegel riggats upp och så kör han med klippmaskinen nerifrån och upp och så lite duttar här och där. 

Om jag säger som så .., så blir det inte alltid så bra. 
Senaste gången blev det rent av hemskt. 

Det händer rätt ofta att jag då säger att det faktiskt finns en anledning till detta med frisörutbildning.

I förrgår gjorde husets herre så slag i saken - förmodligen dödens less på mina - inte alltför diskreta vinkar -. Och hem kom en nästan ny man! Här i bilen med sin storebror Tommy, på väg att ge sig av till varvet på Orust.

Dagens fönster ....


Så här skriver avsändaren: "Morgonfönster som speglar den uppåtgående solen. Från min väg på jobbet."

Bilden kommer strax efter klockan åtta nu på morgonen och jag får veta att där, i Porto, är då klockan strax efter sju. Det skiljer alltså en timme, tidsmässigt. 

Tack annannan! säger jag.

tisdag 13 april 2021

En bra dag ...


Det är nu en dryg månad sedan jag fick lämna sjukhuset och det är helt ofattbart vad det går framåt! Första eller andra dagen hemma orkade jag - med hjälp av pv och en stor käpp - ta mig till postlådan bara femtio meter från vår uppfart! Jag var helt slut på efteråt. Ramlade ihop i en hög på soffan när jag väl tagit mig hem.

I eftermiddag när jag tog Harry på kissrunda, upptäckte jag att "men oj, nu går jag nästan som vanligt - som förut -!"  Hemåt då det är lite uppför, blir det inte samma fart.

Och nästan hela dagen har tillbringats utomhus! 
Jag har fyllt på jord i rabatterna, rensat ogräs och till min glädje upptäckt att humlen är på väg upp (pv deppar förstås) och jag har gjort stekta-ägg-mackor till pv och hans bror som ikväll kört upp till Bohuslän (en dag tidigare än beräknat) och jag gjorde en supergod potatis,- och köttfärsgratäng som räckte såväl till middag till oss alla, plus lunch till bröderna i morgon. Förberedde och packade nödvändigheter (salt, kryddor, te och kaffe, ja, sånt), ty det blev brått iväg när herr Göransson kom från Småland. 

(I receptet tog jag krossade tomater med chili och en med örter ..., jag tog lite fond i stället för buljongtärning och rejält med riven ost och vitlök).


En sväng till vårdcentralen i Slöinge hanns också med. Jag hade tid klockan 08:10 och allt var bra. Blodtrycket till belåtenhet. På ditvägen stod alla dom här kossorna med sina nu ganska stora kalvar på rad .., sen upptäckte jag att det var utfodring av hö på gång. 

Under ett besök här hos i Stensjö för flera år sedan, sa Guy från Arvidsjaur att han tyckte att det var så platt här i Halland, annars var det ganska fint. Men jag upplever det inte alls platt! Och om du Guy kommer hit nån fler gång, då ska du få se hur vackert och kuperat det är, t.ex. öster om Falkenberg. Du är välkommen! 


På väg hemåt .., ska svänga vänster här i korsningen och så här såg det ut. 
Lite senare, när jag var ute med harry, kom en rejäl  hagelskur och det blev bråttom hem. 

Sist av allt kan jag berätta att med posten idag kom ett vackert  paket; jag ska lägga in bättre bilder i morgon och visa. Stickade sockor från "aliceochtigris" som bor i Göteborg! 
Såååå vackra! Så härliga! (Nackdelen är att man aldrig mer vågar lämna en kommentar att nånting är fint!)

Bilden längst upp visar tavlan som satt på väggen i vårdcentralens undersökningsrum. 
Jag föll pladask och önskade att en sån funnits på covidavdelningen, där det enbart var vita väggar.

Fick också spontant besök av Lennart, en granne som bor på andra sidan kustvägen och som kom susande på sin el-sparkcykel och det var trevligt. Jag satt just då i trädgårdsstolen och tog paus och det blev mycket prat om allt och inget. 

"Ja, du .., jag såg när ambulansen kom och hämtade dig den där fredagen ..", sa han. 

Huvva! Jag vill inte ens tänka tanken. Så mycket ångest!

måndag 12 april 2021

Ny vecka, ny giv ...


Ja, en sak är säker .., inte är det underligt att man blir ståendes som förstenad - alldeles som Lots hustru - när det någon enstaka dag  I N T E  blåser! Ständigt denna blåst och nästan alltid från väster förstås. 

Tog i alla fall Harry och gick ner mot stranden. 
Våldsam motvind och då blir det genast knepigt. 
Pulsen stiger! Halsduken viras ännu ett varv runt munnen. 
Men jag ser sädesärlan nere vid vattenbrynet - den första som  j a g   ser i vår - och det gör hjärtat varmt. 


I väster är himlen ljust blå, men mot öster ser det ut så här. 
Och jag minns när vi hade varit på vår första charterresa till Rhodos i Grekland och planet flög in över Sverige (vi hade rest från Göteborg) och vi hade västkusten under oss, ja, men då blev det så tydligt att ute till havs eller nära havet, där var himlen blå och solen strålade, men bara liite in över land, där  låg det stora molnbankar! 
Så är det ofta här också, att vi som bor nära havet, vi klarar oss från regnet.


Det här att gå i motvind, det är inget som fungerar numera. 
Alltså blir jag så slut på - totalt slut på - så jag slår mig ner vid dom här bänkarna och borden, dom som finns uppställda intill parkeringen, den som för dagen är helt tom. 
(En solig dag i somras räknade pv till totalt över nittio bilar, dels här - som på bilden - men också längs Ejdervägen!)

Skickar - för tusende gången - en tacksamhetens tanke till "pendockribbon" - Eva Eklöf - som bara så där utan vidare stickade dom här härliga vantarna vilka kom i ett paket. 
Oj, vad jag har använt dem! 
Och  s o m  jag älskar dem! 


Efter en paus på kanske tio minuter - mer behövs inte - tar jag mig hemåt. 
Konstaterar att blåsipporna ännu pryder marken nedanför Ecke och Britts häck .., syrénerna knoppas allt mer och när jag stånkat mig uppför Kilimanjarobacken här hemma, sätter jag mig i trädgårdsstolen och pustar ut. 

Nåja, det går bra ändå. 
Harry är så fin .., håller sig nära matte och efter en stund återvänder krafterna och jag gör ett tappert försök att fånga dropparna i den lilla, lilla bladrosetten i rabatten. 
Sååå vackert! 

Så har i alla fall halva dagen varit. 
Nu är klockan snart halv fyra.
Ajöken, sa fröken.