Fjärde advent ....

Alla fyra ljusen har tänts. Vi är inte så noga med det där .., och själv tycker jag om när alla ljusen är lika långa. Å, det är väl som att häda, men så är det. (Egentligen är nog pv noga med att tända ljusen i rätt ordning, men han tycks ofattbart obekymrad om mitt system).

Han eldar just nu i kaminen och har gjort i ordning elvakaffet. Från där jag sitter ser jag ekorren - den som har en så väldigt tunn svans, tunnare än en påskfjäder - skutta omkring i eken. På soffan ligger Sigge och Harry. 

Ute är det ljust och fint, inte som igår när dimman låg som en våt filt över oss. Vi funderar på ett dopp, men det är annat som kanske prioriteras. Julspelet där pv var med och sjöng igår, blir av även idag, men nu i det vackra biblioteket i Halmstad och jag tänker göra honom sällskap. 

Bilden: men vad menade vi med 566 ...?

Nästan varje gång vi besökt Ankaret, har vi frågat om nästa års almanacka har kommit och svaret har alltid varit att "nej, det är ovanligt sent nu ..". Men igår hände det! 

Så här såg det ut på januaribladet det här året. 

Den sextonde januari tog vi ett dopp i - 1gradigt vatten och jag minns att jag häpnade över att det inte frusit, ja, tills pv förklarade att saltvatten fryser långsammare. 

Nu har vi funderat klart över det eventuella doppet och bestämt oss för att vänta tills i morgon. Då ska det vara i det närmaste vindstilla och även soligt. Perfekt. 

Dagens fönster .....

Se det var ett härligt butiksfönster .., jag t r o r  att det handlar om fisk, men där står nånting om hamburger freito ... , kan det möjligen vara stekta hamburgare? Men bacalhau .., är inte det en fisk? Kollar på nätet .., jominsan, torsk! Och coelho tycks vara kanin.

Fönstret kom susande genom rymden igårkväll. Plötsligt plingade det till i min mobil och där var två fönster från rest långt, ända från Portugal! 

Tack annannan! som är så flitig med håven, säger jag. 

Man får vara glad åt det lilla ....

Tittar på På Spåret, där det ikväll är - i mina ögon - väldigt sympatiska tävlande, ja, i båda lagen. Claes Elfsberg och Magdalena Forsberg i ena laget och Agnes Wold och Christer Lundberg i det andra. Har svårt att hålla någon som mer favorit, jo, det har jag nog, i så fall lite mera på Wold och Lundberg.

Av alla frågor är allt som har med låttitlar och band det jag är absolut sämst på. 

Och i Los Angeles har jag aldrig varit, inte i München heller, men under ett par års tid pendlade jag ju nästan varannan helg till Helsingborg. 

Tröstar mig med att jag på egen hand knåpade ihop Nutidskrysset i DN idag. 

Och på Facebook, där jag sällan är (jag tycker att det är så jobbigt med dom här stora giffarna som dyker upp, man känner sig nästan överfallen!) var där en test när det gäller fåglar. Trettio frågor och så fick man lära sig en hel drös om respektive fågel när man klickat i svaret på frågan. Älskar sånt! Nu måste jag bara helt och fullt lära mig att skilja på Vigg och Knipa. 

Vänjer mig lite med båtbilder. Det var så mycket som hände det senaste halvåret och mycket av det var ångestskapande. När motorn pajade var en sån sak. Nu försöker jag peppa mig själv med att titta på bilder som ger mig fina minnen. 

Jaha. Det här var i Torekov där vi hade den där jättestora motorbåten intill oss. En ung familj med tre söner och en pytteliten dotter. Den lilla dottern låg mest i sin fars famn.

In i dimman ....

Några timmars solsken blev det, men dessförinnan och efteråt såg det ut så här. Så vackert ändå! Vi var nere vid havet i någon timmes tid och det var så vilsamt och fridfullt. 

Men s o m  den kämpade att tränga igenom!"

Det visade sig vara rejält lågt vattenstånd idag och Harry tycktes så förvånad när matte gick långt ut i det som annars ligger under vatten.

"Kom du .., kom får du se!" sa jag, men han föredrog att stå på land. 

Och vilka fantastiska mönster som skapas ....

Sjögräs som slitets upp och hamnat på land. 

Vackert, tycker jag. 

Så var det dags att gå hem och då tog vi vägen genom skogen, med bäcken på vår vänstra sida och långt där framme skymtar Ecke och Britts hus, men nu från andra hållet än det vi är vana att se.

Efteråt, när vi var hemma. slog jag mig ned i trädgårdsstolen och bara tänkte att det här blev en sån fin dag. Och snart kommer pv hem. Han har jullov och jag känner ingen större stress .., det klarar jag för övrigt knappt av numera.

Tidigare idag chattade jag lite på instgram med Hussein som arbetar i affären i Haverdal. 

Han hade lagt ut en låt med persisk text och jag frågade om det handlade om kärlek?

Jo, det gjorde det. 

Och han skrev att en dag utan musik, det blev ingen riktig dag. 

Det är nästan så för mig också. 

Dagens fönster ...

.....  fångades av Turtlan och om jag minns rätt var det från besöket i Berättarladan i Rottneros. 

Tack Annica!

 Ingen särskild rubrik ...

Idag när vi gick Johanssonrundan, harry och jag själv, såg det ut så här. 

Till höger om oss två hästar i ena hagen. Två i nästa. Och ytterligare två i en annan. 

Jag undrar hur många hästar han har egentligen, Erland?

Det ser vårlikt ut på bilden. 

Solen i ryggen. 

Mössan höll jag i vänsterhanden. 

Men längs havet var det snålblåst. 

Jag såg en liten gärdsmyg krypa in i en enrisbuske.

Vid sextiden kom pv hem på cykel. 

I morgon kör han rullskidor till jobbet och därefter väntar jullov. 

Inte för alla kanske, men han arbetar ju enbart torsdagar och fredagar, så för honom, ja. 

Bilden: en målning jag fick av vännen Eva på Frösön. Eva Grelsson, alltså. Det är jag på bilden och min dåvarande katt pElle. Fönsterna var också mina. Och pelargoniorna.

På familjechatten får vi bilder från Emmas lägenhet i Solna. 

Väggar och tak målas. 

Hennes mamma kommer med korv med bröd till lunch. 

I helgen vankas inflyttning.

Hon är tjugofem. 

Själv var jag fyrtionio när jag fick nyckeln till lilla 1:an i Ystad. 

Det var mitt livs första egna boende.

I sju år bodde jag där.

Det var då det ...

Eftermiddagar i affären. Ofta var vi bara två kvar då ...., mycket att göra hela tiden. En lista ute på lagret över vad som skulle hinnas med innan stängning. Man kryssade i och kände sig nöjd om alla kryssen kom på plats.

Och fint i mejeriet ville man ha det innan man loggade ut sig. 

Bort med tomma backar .., fronta och göra fint. 

Kolla datum. 

Femton minuters fikarast som sällan blev så lång. Och Gunilla - salig i åminnelse - i fönstret. Nu är bilden borta och ingen av dom nyanställda vet vem hon var. Ingen vet hur härligt hon brukade sjunga i charken .., eller hur suverän  hon var på att sälja. 

Och ingen spritsade wienerbröden så fint som Madde. 

Nu är hon och hennes syster Malin sjuksköterskor och arbetar på sjukhuset i Halmstad.

Lyckliga patienter som blir omskötta av dem!

Cornelia - häst och hundtjej - var suverän på att hålla fint i brödskåpen. 

Nu är hon ansvarig för delikatessen.

Själv fyllde jag på i tobaksskåpen och ville ha det fint. Här har jag skrivit ner vilka cigarettlimpor jag ska ta med mig från lagret. Level röd K = röd kort Level, förstås.

December. 

Vi översvämmas av paket och lastar av bur efter bur och enormt stora pappkartonger med paket (skymtar i bakgrunden) och allt körs sedan in till postutrymmet bakom kassa 1.

Den ständiga frågan till chauffören var "hur många burar har du idag ...?" 

"Åtta", kunde han säga och vi tänkte men HUR ska vi rymma alla paket?!

Emma ute på lagret ..., bara att hugga i! 

Ja, jysses så jag tyckte om mitt jobb och mina arbetskamrater! 

Ställde en gång en fråga här på bloggen, ja, om ni tänkte ofta på jobbet och så här svarade ni. 

Sista bilden: Längst uppe till vänster syns Bodil (delägare i butiken, gift med Mange) och hennes underbara pappa Sven-Åke. Så är det Erik (Sonja kallade honom Hemköps egen Adonis) ..,  andra raden längst till vänster är en hälsning från Lina som slutade för att läsa till läkare i Polen. När jag låg inne för hjärtat, uppenbarade hon sig tillsammans med en annan läkare och när jag upptäckte henne bakom munskyddet blev jag så rörd så tårarna kom! Dom två rutorna intill är berömbrev.

Längst nere till vänster alltid så rara Elin ..., sen Johanna (lika rar hon, underbar att arbeta kväll med och numera färdig socionom och alla hennes tre bröder har arbetat i affären, två som chefer) och sist fina Gunilla.

Såja, nu har jag vandrat längs minnets allé.

Om jag saknar jobbet?

Nej, inte jobbet som sådant, men arbetskamrater och kunder. 

O m   jag gör.

Känslan av att befinna sig i ett sammanhang.

Så var det med den saken, säger jag högt för mig själv.

Dagens fönster ...

 ... finns i ett gult hus på en kulle. 

Så här ser det ut nu. Barmark igen och det går bra det med, även om det var fint med snö och skapade lite julstämning. Idag lär det ska bli soligt och fint. 

Och kanske borde jag plocka undan den där lilla vasen längst till vänster i fönstret .., den, vars blommor sedan länge är vissnade och ihopskrumpna.