Dagens fönster ...

Vi åkte in till Halmstad, mest för att pv skulle komma i kontakt med någon bankpersonal, men det var hopplöst. Ett tjugotal väntade i kö utanför banken och tio inne i lokalen och nej, han gav upp. Det kan heller inte vara helt enkelt att styra schemaläggningen när det gäller banker. Hur många sköter inte sina bankärenden via mobil eller dator hemma och att det då blir en propp just vid årsskiftet, är inte konstigt. Och att då kunna bemanna för just den här tiden .., nej, det är nog knepigare än man tror. 

 Under tiden stannade jag på parkeringen vid slottet och tog mig en promenad just där, vid slottet. Jag tycker att det är så omåttligt vackert .., proportonerligt och med jordnära färg! '

Svinhalt precis överallt var det! 

Efteråt, när pv kom tillbaka, hann vi med en sväng till Flygstaden och så småningom även till Ankaret i Haverdal. Där satt alltid så rara Moa i kassa 2. Moa spelar allsvensk fotboll med Vittsjös damlag (såklart) och berättade att hon efter nyår helt enkelt tar sitt pick och pack och flyttar till .., ja, i alla fall i närheten av Vittsjö. Hon såg så trött ut. 

"Ja, jag har arbetat mycket hela december månad, men nu ska jag ha fyra dagars ledighet .." förklarade hon. 

Nu ska här tittas på skidåkning, 10 km klassisk stil för damer. 

Heja Charlotte Kalla! Idag håller jag på dig!

Vårens filmer hos Halmstad Filmstudio ...

Bilden från den första filmen och med samme Benjamin  Benedict Cumberbatch som vi tittat på ikväll. Den har fått blandade recensioner bland olika tidningar. Någon som läser här som har sett den?

7/2      The Power of the Dog

14/2    Tryffeljägarna från Piemonte (som jag för övrigt tror att jag kommer att älska rakt av!)

28/2    Flykt

7/3      Coda

13/3    Årsmöte kl 14:00 i Kulturhuset Najaden - filmtitel meddelas senare

14/3    Tigrar

21/3    Världens värsta människa

28/3    Clara Sola

För åtta filmer betalar man trehundra kronor totalt och det tycker jag är otroligt billigt!

Nästan som på Röda Kvarn ...

Av en ren händelse råkade vi ramla in på den här filmen - The Imitation Game - med Benedict Cumberbatch i huvudrollen som Alan Turing; ett matematiskt snille som, inte helt alena, men ändå .., lyckades knäcka koden till tyskarnas Enigmachiffer under andra världskriget.

På riktigt, alltså. 

Det blev allt tystare i vardagsrummet allt eftersom handlingen fortgick. Vi hade missat en del i början, men förstod så småningom att denne Alan Turing hade varit homosexuell och vad det fick för följder för honom. Ja, hur samtiden och rättsväsendet såg på det hela. Helt enkelt förfärligt var det och är det ju fortfarande i många länder. 

(Samma sak när vi igårkväll såg filmen om Gustav den femte.)

Bilden: Allen Leech. 

Nå. Denne Benedict Cumberbatch var alldeles utsökt i rollen som Turing och där var ju också han från Downton Abbey - irländaren Allen Leech - som jag tycker är så bra. (Spelade han inte chaufför i den serien?) Vackra Keira Nightley hade en viktig roll tillsammans med Cumberbatch .., men tänk .., att jag tycker att hon alltid har samma minspel, precis som Julia Roberts och Meg Ryan. 

Eller så är det så att det är just såna roller dom erbjuds.

En bra film var det i alla fall. 

Intressant. 

Annat som inte var sevärt, men väl hörvärt jo, vinterpratet i P1 med författaren Mikael Niemi. Låg och lyssnade till hans minnen när jag i natt inte kunde somna. 

Sååå bra!

Tisdagsfönstret ...

Under ett besök i Porto för att rösta i riksdagsvalet, passade den skånska madamen på att ta fram fönsterhåven. Det var för tre år sedan, men bilderna kom för snart en månad sedan, så det var lång leveranstid. 

Älskar såna här gamla skruttfönster .., zoomar in och försöker kolla vilka gardiner som används. Bor där någon numera? Och vad är det för växt som hittat ett fint hem ovanför och till höger om dörren?

Sånt kan man fundera på. 

Tack annannan!

Måndag ....

Och jag känner en sån lättnad att helgerna nu är över och tänker än en gång, att jag är sannerligen en vardagsmänniska.

Igår frågade jag pv om han möjligen kunde tänka sig att titta på filmen Nomadland, den som jag själv såg i höstas, men gärna ville se ännu en gång. Varför? Kanske för att man då ser helt andra saker; sånt man missade eller helt enkelt inte lade märke till första gången.

Och ja, jag vet att jag skrivit om det tidigare, men nu gör jag det igen. 

Jo, det hade han. 

Vi streamade den via sf anytime till en kostnad av 39 kronor, vilket ju är avsevärt mycket billigare än om man går på bio. Å andra sidan ska ju en sån här film - med storslagna vyer - ja, den blir såklart bäst på bio, men nu hade vi inte den möjligheten. 

Egentligen var jag aningen orolig att pv  i n t e  skulle orka se hela filmen, då han ofta hellre ser lite mer actionbetonade grejer, men till förvåning tyckte han om den! (Minns ännu när han och Sonja somnade på biografen i Halmstad när vi tittade på en film som handlade om Ingrid Bergman!)

Inte förändrade Nomadland mitt liv .., (texten ovanför trosorna på tork) den här filmen, men den gav mig ett annorlunda perspektiv när det gäller min bild av USA. Och så fascinerades jag av människorna/skådespelarna, av vilka många helt enkelt var sig själva, alltså inte några "riktiga" skådisar.

Så t.ex linda may, kvinnan t.v. på bilden i mitten. 

Om någon inte vet vad den handlar om - filmen - så får vi följa människor vilka förlorat eller lämnat sin ordinarie tillvaro, ofta på grund av ekonomiska orsaker och nu lever ett slags nomadliv .., där dom hjälper varandra så gott det går och för övrigt rår sig själva.

Husbilar av enklaste modeller är deras hem. Dom flesta är pensionärer.

Precis nu ringde sonen via facetime. 

Vi kom att prata om film och han berättade då att han börjat streama den italienska tv-serien "Gomorra", baserad på journalisten/författaren Roberto Savianos bok med samma titel och som handlar om den napoletanska maffian Camorran. Jo, den minns jag, men maffiafilmer är ofta så våldsamma, så jag blir nästan rädd. 

Och hur modig är inte denna Roberto Saviano!!

När detta skrivs är klockan halv elva. 

Det är inte klokt. 
Och här sitter jag i nattlinnet och skriver!

Pv tycks fascinerad av den bok jag gav honom i julklapp och mellan varven går han till sin laptop här mitt emot mig och tittar på kartor och annat, ja, han vill tydligen veta mera om det som boken berättar om. Så roligt när en julklapp blir till nånting bra. Om det ska jag berätta senare.

Dagens fönster ...

Igår, på annandagen, skrev ellem så här: "Jag har varit på en promenad i det lite kyliga vintervädret. Genom köksfönstret ser jag M som dricker kaffe vid köksbordet. 

Vi brukar skotta upp snö mot väggen, det isolerar bra." 

Tack ellem och God Fortsättning! säger jag.

 Spridda skurar ...

Julhelgen går mot sitt slut. 

Pv äter sin kokt-på-nytt-sätt-risgrynsgröt (i ugnen) och säger att det ska bli den varianten hädanefter. 

Och så tittar vi på en film som handlar om Vindelälven. Den sändes i SVT2 och finns på play och har man inte drabbats av hemlängtan innan, så kommer den insvepande under tiden. Jag säger till pv att nästa sommar eller höst ..., kanske?

Och äldsta dottern ringer som vanligt; hon är på väg på sitt andra pass av tre på jobbet. 

Idag fyller Micke 50 år. 

Tänka sig .., det känns som om det är nästan omöjligt att båda svärsönerna  och åtminstone ett av ens egna barn, ja, innan 2022 är tillända, kommer att ha uppnått just den åldern! Och i september fyller barnens pappa sjuttio! 

Här en bild från löparloppet Prinsens minne i Halmstad (syftar på Prins Bertil) där såväl Micke, Anna som Pv deltog. 

Grattis Micke! 

Mera Micke. 

"Här Elisabet, här är accessfördelaren ...", visar han som då var fem år yngre. 

Kanske var det tändsticksasken som var fördelaren?

En bild medan mamma ännu var i livet och jag bodde i Bjäresjö. En liten kusin till ätteläggarna var på besök från Göteborg och stod länge och borstade min mammas hår. 

Några körsbärsblommor hamnar i håret. 

"Det blir ju jättefint", tycker den lilla kusinen. 

Och i morgon vardag. 

Så skönt! 

Ja, som pensionär spelar det ju ingen roll .., alla dagar är då röda dagar i ens livs almanacka.

Nu ska vi titta på det andra avsnittet som handlar om Gustav den femte och hans kärleksliv.

Dagens fönster ...

Annandagsfönstret fångades den första advent i St Mary Abbots Church, nära Kensington High Street och det hotell där vi bodde under några dagar ..., det var äldsta dottern Maria, hennes väninna Jennie och Jennies mamma Kerstin. 

Eftersom jag väl var den mest morgonpigga i ressällskapet, tittade jag in här i kyrkan för att se hur där såg ut och det var så underbart familjärt där .., jag kände mig så glad och inuti-varm!

Juldagen ....

... och dagens fönster. 

Det var då det .., vi hade tillbringat höstlovet på Irland och det här var sista dagen och vi var på väg till flygplatsen. Solljus och dimma på en gång och det kändes som om vi reste i yttre rymden, till någon avlägsen galax. 

Men nu är det juldag, den bästa dagen av alla. 

Rofylld, skulle jag vilja kalla den. 

Fridfull. 

Hittar bilder från förr. 

pElle i min famn. Goe, fine pElle.

Och här en bild från vägen utanför huset där jag tillbringade sju, åtta år. 

I Bjäresjö, utanför Ystad. 

Vägen är inte bred och i ett huj drevar den igen om det blåser och snöar.

Bilden togs 2010 och exet var nog fotograf.

Jo, elva år sedan var det och då såg det ut så här på sonens innergård i Malmö. 

Så underbart läckert!

En passande registreringsskylt upptäckte jag tydligen också. 

I Malå hade dom flesta som bodde i egna villor, ja, dom hade - eller har - förstås egna uppfarter till sina tomter. Man skottar själva. Många hemifrån raljerar över hur dålig snöröjningen är i södra Sverige, men när jag ser såna här bilder som från Malmö .., då tänker jag att hur lätt ska det vara att vara snöröjare? Bilar överallt!

Så här ser det i alla fall ut i landet Halland, juldagen 2021. 

Lätt pudersnö. 

En vacker julbegonia på fönsterbrädan. 

Inramat fotografi av min pappa, då kanske fyra, fem år. 

Smålammen. 

Och mitt emot mig sitter pv som igårvkäll - i mörkret - halkade i johanssonbacken och kom hem med en höft som värkte. En liten, liten ficklampa hade han med sig och visste sedan tidigare på dagen att där var isfläckar, men minnet kan som bekant vara kort. 

Nåja, det hade kunnat gå mycket värre och han konstaterade i alla fall, där han låg på rygg, att himlen var översållad av stjärnor! 

Nu ska jag leta mig en film att titta på, i brist på Dagens Nyheter. Eller ska jag kanske bläddra i den tunga bok som pv fick av mig i julklapp, den som handlar om Otto Nordenskiölds expeditioner?

Dagens fönster ...

... .togs av mig ..., det är förstås vid det vi tidigare kallade för "Polska ambassaden" (där stod alltid ett flertal polskregistrerade bilar).  Då var det också mer snö än vad vi har nu .., nu är det bara ett litet pudertäcke, knappt det.

Julafton 2021 ...

Å, som jag har gullbett min syster i Australien att höra med sonen eller hans fru Shae att ta några bilder och skicka, så där så man ser hur det ser ut på Galatea Street numera, ja, ännu hellre inne hos syrran. Det är trettiofem år sedan vi var där på besök, exet och jag själv. (Varför hon inte själv skickar bilder? Hon kanske inte kan, tror jag, eller har en mobil utan den funktionen). 

Det blev Shae som gick runt med kameran och här är en av bilderna. 

Glögg på gång och min systers smala arm/hand ,-)

(Jo, det kom flera bilder, mest av små tomtar). 

Julduken är säkerligen broderad av mina systrars mamma Gunhild som dog alldeles för ung, när döttrarna bara var sex och nio år gamla.

Och så idag .., på väg ner till stranden i Haverdal och det årliga juladoppet, ja, inte för oss, men för så många andra.

Jag undrar hur många gånger vännerna från Tyresö har gått här när det är sommar, ty deras sommarhus ligger bara någon minuts promenad härifrån. Det får bli en liten hälsning till dig Eva, du har ju dessutom namnsdag idag och är det någon annan Eva som läser här, så grattis!! Eva Grelsson är ju en av alla evor.

. 

Klockan 11.00 går reveljen (räknas det ner) och pv gissar att det måste ha varit kanske trehundra modiga människor vilka trotsade en iiiiiisande östlig vind och tog sig ett dopp. 

Och mängder med åskådare förstås! 

Tio minuter innan det är dags .., och mannen heter Svante och är den som räknar ner från tio, högt och ljudligt .., men så är han lärare också och van att använda rösten. Pv berättar att denne Svante går i kortbyxor och sandaler på jobbet, även på vintern. Såväl han som hustrun Anna-Karin sitter i samma arbetsrum som pv på Sannarp. 

Även hon badade! 

Nu är det nära ...

Och så bär det iväg ut till havs och stackarna får springa ganska långt, ty det är långgrunt i Haverdal! Alla tycks återvända till stranden välbehållna. Och alla tycks så himla upprymda

Efteråt .., underbara Carina från affären (slutade något år innan jag själv gick) tillhör friskusarnas skara och blev omkramad av pv.

"Men det var nästan skönt!" utbrast hon efteråt och jag är helt övertygad om att hon menade det.

Någon (som tycks frusen) på väg upp igen ..., och att ha badskor är i alla fall en klar fördel såna här gånger. 

Å, det är så roligt att vara där .., det är liksom sån gemenskap! Pv hade med sig badväskan, men glömde badbyxorna hemma, annars kanske. 

Efteråt svänger vi förbi hos friherrinnan och Ann-Marie och vi har köpt med oss fikabröd, men det fanns redan på bordet, plus den här vackra tulpanbuketten vilken Lena förärats igår. Sååå fin! 

Pv:s mobil (inköpt hos Swappie, alltså begagnad) avled igår och nu fick han låna A-M:s gamla Nokia (tror jag). Skönt, nu kan han i alla fall ringa och ta emot samtal. 

Bilden visar den godaste kakan jag vet .., jitterbuggare! 

Och  nu hemma med oss själva. 

Har pratat med en liten krabat i Skåne som fått öppna ett paket på morgonen och minsann var där inte ännu en dinosaurie, men inte från något ägg! Hans pappa arbetar dagpass och farfar som skulle varit tomte, han är covidpositiv och får hålla sig hemma på landet. Och pv:s yngste bror som är musiker, trodde sig eventuellt ha blivit smittad under ett jobb och är nu hemma med feber. 

Om någon människa tittar in här, så ha en fin julafton!