måndag 7 november 2022

Ny vecka. 

Avbokar tiden till vårdcentralen i Falkenberg, då jag plötsligt kommer ihåg att jag inte har någon bil att ta mig dit med. Det tar tid innan jag hittar rätt i mina vårdkontakter och jag tänker på människor som är betydligt äldre än jag själv och hur knepigt det då kan bli, med sämre syn och kanske inte samma vana vid att hantera bank-id och datorer. Rent hopplöst visar det sig vara att få prata med en helt vanlig människa.

När det väl är ordnat, tar jag harry på promenad. En annan runda, än i vanliga fall. Inte längs havet. Passerar Stensjö Ägg där det brukar vara ett ständigt kacklande, men inte nu. Inte idag. Nu är där alldeles tyst och stilla. Kanske har hela besättningen bytts ut? 

Möter inte en enda människa. Ser inte ens skymten av någon.

Vid tolvtiden kommer sotaren från Falkenberg. Han har varit här tidigare och vet precis .., går in via pannrumsdörren och pv har fixat stegen till skorstenen .., allt är okej. 

Efteråt blir det en ny runda. Sommarhusgrannarna som tillbringat Allhelgonahelgen i sina hus, har nu tackat för sig. 

Hos Ecke och Britt är det tomt. 

Likadant hos Annelie.

Men Birgitta är nog här. 

Kommer hem och äter lunch. Läser gårdagens DN och den Sv.D som friherrinnan förärade oss igår. Harry ligger intill mig på soffan.

Medan jag skriver detta, lyssnar jag till Lundströms Bokradio i P1. Rubriken är: "Fredrik Wadström möter författaren Arkadij Babtjenko".

Fredrik Wadström är SR:s tidigare korrespondent i Ryssland och han berättar på ett helt fantastiskt sätt. Hans röst är mörk. 

Babtjenko, som jag aldrig har hört talas om, är alltså en rysk författare, som "nu är aktuell med en rasande uppgörelse med det Ryssland som han själv tvingades lämna för flera år sedan". Hu, så ruggigt. Är man inte mörkrädd innan, blir man det.

När programmet är tillända, blir det ett nytt inslag, nu OBS. Tio minuter bara. Men det är ju helt otroligt så intressant det är! 

Kvinnan som berättar är specialistläkare- närmare bestämt handkirurg - och heter Hanna Frost. 

Det handlar om händer. 

Bilden här till vänster visar moster Lisbets hand, då, när hon ännu var i livet. Det var på den tiden när jag samlade på vänsterhänder.

Efteråt spankulerar jag omkring lite på Twitter och råkar läsa följande och blir så rörd. Skribenten arbetar tydligen också som specialistläkare. Så här skriver hen: "Nog för att anhöriga uppskattar att jag jobbar en hel natt med infarter, optimerad ventilation, täta blodgaser, konsulter, rtg-us, nya konsulter ad infinitum, MEN det som rör dem till tårar är att undersköterskan tvättat och flätat patientens hår i sin vanliga fläta."

Det låter nästan som poesi.

Dagens fönster ...
















Ja, ännu ett från Värmlands Museum i Karlstad. 

Såååå vackert, med Klarälven där utanför!

Tack Turtlan!

söndag 6 november 2022

Spridda skurar från sjätte november ..

Då är morgonen regnig och novembergrå .., och det blåser friska vindar! 

Medan pv städar pannrummet (sotaren kommer i morgon), gör jag den sedvanliga salladen som är så himla god. Strimlad/finhackad röd, - och grönkål, egna äpplen i bitar, solros -, och pumpakärnor, , pressad citron och även olivolja till detta (så blir grönkålen lättare att äta). Lite flingsalt också, så smakar det bättre.

Sååå gott till stekt eller grillad halloumi, men också bara som den är. Som mellanmål.

Har man apelsiner hemma, brukar jag skära dem i bitar och låta dem samsas med det övriga.

Ja, säkert har jag lagt ut det här tidigare, men de få som läser här är väl inga ungdomar direkt och kanske har ni - precis som jag själv har ibland - dåligt minne och tror att detta är första gången det visas. Håll till godo! 

En lång promenad med Harry har jag också tagit och hjälp, vilken motvind det var på hemvägen! Det är såna gånger jag saknar mitt långa hår .., sååå enkelt att snurra upp det, men å andra sidan blåste det ju ansiktet på mig ändå. Mötte fem personer inalles, samt en svart morrig hanhund. 

Så här har det sett ut på morgonen. Jag råkade lyfta benet när Harry stod intill soffan och då kom min fot rakt under ljumsken på den stackars Harry .., så han skrek högt och blev så förskräckt. 

Oj, vad jag fick gulla med honom efteråt och förklara att det ju inte alls var meningen .., och efter kanske tjugo minuter, så kom han och satte sig intill matte och kröp sedan ner på det här viset. 

Å, älskade hund! 


Annat som gör mig glad .., är bilderna som kom alldeles nyligen .., från Skellefteå och ellem. Tänk, att hon blev så begeistrad i detta med vinterbad! 

Och vilken lycka att ha en stege att hålla i sig i .., men inte bara det .., även en ränna att simma i!

Den här bilden visar vaken i Falkträsket och det är en privatperson som sågar och håller igång det hela. 



Här är det vaken på Stackgrönnan och där kan man t.om simma i en upphuggen ränna i isen! 

Fantastiskt! 

Å, jag tror minsann att jag i vinter ska ta flyget eller tåget upp och bada tillsammans med den här friskusen ellem!

Söndagfönstret ....


Fem fönster fångade på Värmlands Museum i Karlstad, ja, dom kom alla susande genom rymden igår och  landade med en liten duns i min dator! 

Ett av dem var det här fönstret och så här skrev avsändaren, som visade sig vara Turtlan. Så här skriver hon: 

"Mittemot Stjärnfönstret finns det här magnifika fönstret med museets innergård. Två statyer, men den tredje är ingen staty. Det är kärleken M".

Tack Annica! säger jag. 

lördag 5 november 2022

Timmavis i akutens korridor ...

I stället för att titta på denna ständiga matlagning i Nyhetmorgon, valde vi den här morgonen att titta på brittiska Ambulansen. 

Idag var det hjärtproblem, det var blödningar i magen .., det var män som blivit knivskurna ,det var kvinnan som varit gift med sin man i sjuttiotre år och nu skulle åka med ambulansen till sjukhuset och hennes make som satt i en fåtölj och grät .., och det var det lilla barnet som plötsligt hade slutat att andas och hennes pappa som var över sig av förtvivlan och rädsla. (Det gick bra till slut). Sååå många olika livsöden.

Sjukhuset i det här avsnittet heter Royal Stoke University Hospital och det kan jag säga, att där vill jag inte hamna. 

Korrridoren på akuten var till brädden fylld av - som det tycktes - mestadels äldre patienter, vilka väntade på att bli undersökta, ja, där fanns till sist inte en enda ledig plats att ställa en bårvagn/säng på!

Och när ambulanspersonalen kom dit för vad som kändes som hundrade gången under samma pass, kände dom igen den äldre mannen Maurice, som tidigare skjutsats dit. 

"Men hej Maurice, ligger du här ännu .., vill du kanske ha lite ..?" hör man dessa änglar till ambulanspersonal säga.

Efteråt, på väg till nya patienter blir det prat i bilen och kvinnan säger att "det kan inte finnas ett västland där det är så eländigt för patienterna ..., ja, med evighetslång väntan i korridorer och ambulanser som inte ens kan lasta av dem som behöver vård!"

Man kan ju bara tänka sig hur frustrerande det måste vara, för såväl läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och städpersonal .., som för de som hämtar alla patienter! Att alltid känna sig otillräcklig. 

Och inte minst: att vara sjuk, kanske må illa och ha ont .., och så ligga timmavis och mer än så, i en korridor, dessutom på en hård brits.

Men är det inte just detta man hör talas om, här i vårt land? I Sverige? På Nya Karolinska, t.ex. Och följer man olika konton på twitter, kan man förfäras när läkare vittnar om samma sak. Ständigt denna brist på sängar .., på personal! Patienter som känner sig ...., inte så viktiga, kanske?

Jag undrar verkligen om politiker i allmänhet - och landstingspolitiker i synnerhet - tittar på såna här program? Program som kanske kan tyckas så triviala - men sannerligen inte är det!  Här möter man formligen oceaner av medmänsklighet .., så mycket värme och och omtanke (ja, det räknas väl in i medmänskligheten), så mycket omsorg och vänlighet. Men också: såna brister i vården!  Ambulanspersonalen i Storbritannien, torde väl ändå vara i världsklass vad gäller bemötande! 

Och tänka sig .., Liz Truss, den förra brittiska premiärministern, hon som knappt hann sätta sig vid skrivbordet, hon ville sänka skatterna!

Ja, ja. Hur som helst: tack, från hjärtat tack, vill jag säga till den som köper in dessa program! Jag ska minsann leta reda på namnet på den ansvarige.

Lördagsfönstret ....



.. finns i lilla hamnen här i Stensjö och just idag  pågår bomupptagning i hamnen. 

Cyklade dit och tog mig en titt ., pratade med bekanta från affären och häromkring-boende .., tänkte att det var så fint att någon ansvarig hissat flaggan och solen strålade, det var aningen kyligt i vinden, men härligt ändå. 

Och så fångades fönstret i flykten.

fredag 4 november 2022

Hos Sonja ....

... brinner ljusen när vi kommer på på besök. 

Kaffet är klart i bryggaren .., och hon har dukat fint på bordet i vardagsrummet. 

Harry är lycklig. Sonja har tagit fram tuggben och ibland även skiva skinka .., och allt det kommer han ihåg och lilla svansen går som en propeller när han springer in i hennes kök. 

Och ny frisyr har hon, den fina Sonja. Modernare än tidigare .., lite tuffare. Hon går alltid i långbyxor, tänk, inte en enda gång har jag sett Sonja i kjol eller klänning. Till våren fyller hon nittio. 

Nu är det kväller. 

Programmet som handlade om Skogskyrkogården var intressant - om än lite spretigt ibland - men såå sevärt. Eva i Tyresö berättade hur oerhört dyrt det kan vara att bli begravd just där, men det gällde kanske vanlig grav, inte i minneslunden? Eller var det kanske att tinga en plats och så får man då betala årligen ....? Jo, så var det nog. 

I morgon bomupptagning i Stensjö Hamn. 

Tänk, om det ville bli soligt och fint!

Får jag inte missa ....

Klockan 18.30 i SVT 2, "Arkitekterna bakom Skogskyrkogården".

"I unga år vann arkitekterna Asplund och Lewerentz en tävling om den nya Skogskyrkogården, de skulle sedan komma att arbeta med denna skapelse under resten av sina liv. En film om tillblivelsen av världskulturarvet som också blir ett drama om konst, vänskap och svek."

Eva i Tyresö vittnar ofta lyriskt om hur underbart vackert där är (på kyrkogården) och när jag om drygt två veckor ska tillbringa nästan en hel vecka i såväl Upplands Väsby som Ekerö, dåååå kanske ...?

Annars får det bli till våren.

Och så ett kort-kort program från NRK om gatukonst av ett annat slag. 

Men bäst av allt: säsong 3 av The Split är på gång! 

Dagens fönster, en viktig seger och lite till.

Tänk, att i Skåne finns (eller fanns ., huset är kanske öde?) någon som tycker lika mycket om spetsgardiner som jag själv gör. 

Mina hänger i uterummet och ibland tänker jag att .., ja, men nu är det ju snart jul och då borde jag kanske byta till lite grövre tyg i gardinerna, men nix. 

Ännu får dom hänga uppe.

Det här fönstret fångades av annannan under hennes besök hemma i Skåne. 

Stort tack!

Och titta vilket vackert tegel!

Resultatet av dagens nyhetsquiz utföll så här: jag hade 8 rätt (fel på reaktorfrågan, samt på musikfrågan) och pv hade (jag tror knappt att det är sant!) 5 rätt. Fel på musikfrågan, filmen, teatern, danska partiet, samt författaren. Aj, aj. Detta måste firas (ja, att jag för en gångs skull hade fler rätt .., tror minsasnn att jag ska köpa honom en chokladbiskvi från Börjes i Harplinge .., som tröst). 

Just nu Nyhetsmorgon på tv 4. Rena skräckbilden visas ..,  nämligen Donald Trump som inför jublande anhängare säger att det är "very, very, very troligt att han ställer upp i det kommande presidentvalet". 

"Very, very". 

För övrigt? Nio grader varmt nu på morgonen .., tända ljus ..., Harry som sover på soffan .., och Sigge, han gick helt sonika en trappa upp och ligger nu ihopkurad på pv:s säng. Vill förstås ha lugn och ro. 

Livet  ..., som det är.

torsdag 3 november 2022

Idag ...


.... är Harry sig själv igen. 

Igår irrade han mest omkring .., höll sig hela tiden nära pv, eller låg under bordet och kurade. Deppade. 

Var så orolig. (Säkerligen påverkad av läkemedel och kanske också av värk i såret .., och att det straaaamar på grund av suturerna).

Idag viftar han på svansen och är glad. 

Tar gärna emot ett tuggben och äter bra. 

Och äntligen .., vågar han slappna av .., och jag stryker honom över ryggen och huvudet (som är det bästa han vet) och han somnar och sover djupt på soffan Ektorp. 

Den eländiga tratten vilar på rumsbordet och jag sitter kvar i ena hörnan, vågar inte lämna honom ensam, då risken är uppenbar att han då kommer att slicka på såret - eller än värre - lyckas bita loss suturerna!

Tittar på programmet om New York .., och lyssnar senare till USA-podden.

Dagens fönster ...



Ja, faktiskt har nog aldrig fabrikör Johanssons fönster visats som "Dagens variant". 

Men nu, den tredje november, blir det av. 

Det är inte många gånger - om än någonsin - som jag har sett mänskligt liv vid huset (om är enormt stort). 

Jo, jag har träffat Johanssons son som bor där med sin sambo, men ute på tomten ..., nej, aldrig. 

Nära muren växer havtornsbuskar, vilka ger enorma mängder med bär. Någon - oklart vem - tar i alla fall hand om frukterna.

onsdag 2 november 2022

Efteråt ....


... däckar vi allihopa. 

Såväl pv som jag själv halvslumrar i soffan och det är evigheter sedan sist, men vi säger att det nog är anspänningen med harrys operation, ja, Harry är för den delen om möjligt ännu mera slut på  och går och lägger sig i min säng vid halv åtta. 


Men medan jag piggnar till, tackar pv för sig och säger godnatt. 

Och själv tittar jag på en dokumentärfilm i kanal 7, "New York, staden som aldrig sover", är titeln. Hur intressant som helst är det och i filmen får man följa olika personers vardag/arbetsdagar och det är precis såna här program som går rakt in i mitt hjärta.

Landet Halland idag ...

Eller "landet Halland" .., i alla fall en del av Halland. Den undre halvan, kanske. Någon gång .., kanske för sjutton år sedan, besökte jag Halmstad, men då inte i pv:s sällskap. 

Tänk, om man då hade vetat vad som väntade några år senare .., att det här landskapet skulle bli "mitt". Att jag skulle lämna Ystad som jag älskade så innerligt och våga språnget. Att flytta till ett gult hus på en kulle. Och nya arbetskamrater. 

Så här såg det ut i morse när vi var  på väg med Harry till sjukhuset. Nu är snart eken helt avlövad och förstå, så mycket ljusare det blir i vardagsrummet!

I morgon kan vi nog ta oss an precis allt löv som fallit till marken. 

Det har regnat tämligen rejält och när det blev uppehåll frågade pv om vi skulle köra till Skallkroken och ta ett första novemberdopp? Han har ju som mål att ta ett dopp per månad och på så sätt hade ju novembermålet varit avklarat. 

Just då hade jag ingen lust, men kanske om en stund. 


På väg till …djursjukhuset hann vi med en sväng till Ugglarps Grönt - som ju ändå ligger längs vägen -. 

Oj, så fint där är! 

Längst ner till höger på bilden skymtar svartkål och det borde man ju testa, men det var bråttom och jag tog bara det viktigaste. En stoooor broccoli, rödkål och grönkål. Plus en bytta med trattkantareller.

Kommer nu ihåg att Sonja berättade hur det för någon vecka sedan - eller två - doftade grönkål över hela Harplinge! Det är där dom kokar kålen och som sedan säljs som frysta "korvar" - ungefär som ärtsoppa - men ligger alltså i frysen. Grönkål är ett måste för många hallänningar till jul. Sååå gott!


Hämtade Harry. 

Det är ingen lycklig hund som kommit hem .., tvärtom. Mest lullar han efter pv .., eller ligger under något bord. Sååå orolig  och precis som han var när svansen amputerades. 

Och finns något värre än att ha strut ...? 


Så här ser det ut. 

Vi hoppas att det blir bra. 


Sist av allt gjorde jag  ett storkok på soppan som har olika namn, beroende på var man bor kanske?

Nikkaloukta-soppa  sa man hemmavid, cowboysoppa ser jag oftast på nätet. 

Det blir i alla fall fyra-fem middagar till oss och helt perfekt att värma upp. 

Inte så mycket köttfärs .., en hel del potatis, olika  bönor ., stjälkselleri  .., het chili, basilika,oregano och tomater ..,  ja, lite så. 

Älskar den soppan!

En annorlunda morgon ...


Alla andra morgnar, då, när pv varit ute med harry på första rundan, kommer harry springande från hallen till mig i vardagsrummet och väntar på att få en liten smakbit av nästan vad som helst! 

Om jag just då är upptagen, stirrar han oavbrutet på mig, tills jag förstår vad han vill (det har jag såklart redan begripit ...) och glädjen är stor när han då får sin efterlängtade godbit. 

Nu var det ju dags för operation och Harry skulle sedan igårkväll vara fastande. Oj, så förvånad han blev när matte - av någon obegriplig anledning - inte tycktes förstå .., ja, men varför kom det nu inte något smarrigt?

Kvart över åtta var pv på plats på sjukhuset och fick besked att klockan 11.00 ska vi hämta hem den svanslöse, om nu allt gått bra. Härligt! 

På väg hem svängde husets herre förbi Solhaga Bageri och köpte (enligt önskemål) tre små frallor till mig - dom där som kräver starka tänder och starka käkar, för att inte tala om: en bra brödkniv! 

Väl hemkommen hade han även med sig ett flak bruna ägg från Ullarp (70 kronor), samt ett Slöingebröd. 

S o m   vi gapskrattade när det var dags att skära en skiva .., ja, det var inte långt ifrån att sticksågen - ännu en gång - fick komma till användning! Men hjälp, så gott. 

Många människor anser ju att bröd är en styggelse, men jag erkänner .., att ett gott bröd .., det är nästan det bästa jag vet. 

Och helst då ett med rejält tuggmotstånd.

För övrigt intet nytt från den halländska fronten. Förhoppningsvis blir det ett dopp i havet idag .., jag ska koka "cowboysoppa"(med mycket potatis i bitar, kikärtor, små tomater, vita bönor och liiite köttfärs och så kryddor - däribland chilin som den så rara Birgitta i Västmanland skickade med posten) och tanken är också att jag ska sätta samman årets första julklapp, så den hinner bli klar. Det blir spännande. 

Pv ska få en ny skottkärra av mig; det vet han redan om. Själv har jag inget på önskelistan. 

Onsdagsfönstret ...


... fångades i Svaneke på Bornholm och det var ett antal år sedan vi var där. 

Vi bodde på Pension Holmegaard och möttes av en kvinna - som enbart med sitt varma leende - gjorde att vi kände oss så välkomna. 

Vilka  underbara dagar det blev! Fint väder .., bad i havet .., god mat (ofta fisk eller skaldjur) och ett boende som inte var det minsta luxuöst, men ack, så charmigt. 


tisdag 1 november 2022

Gårdagkvällen i soffan Ektorp ...

Kan en dokumentär om en irländsk begravningsentreprenör vara något att titta på? 

Ja, verkligen! I alla fall om man inte kan så mycket om hur det går till rent praktiskt. Här får man följa den sympatiske David McGowan som tar sig an de som inte längre är livet .., hur han ordnar likvakor och innan dess: balsamerar och gör den avlidne så fin som möjligt inför visningen. 

Det hela var så ömsint och värdigt och när han i en filmsekvens tvättar håret på sin vän som ligger på obduktionsbordet .., ja, tvättar det ungefär som när man tvättar håret på en liten baby .., och hur han och hans medhjälpare på samma sätt tvålar in och masserar den dödes händer .., ja, men det var sååå fint! 

På morgonen innan det var dags för min pappas begravning - en iskall vinterdag i december 1976 - frågade mamma om vi syskon ville följa henne och ta en sista titt på honom. Vi tackade nej, ja, vi hade inte ens sett honom död. Fråga mig inte varför; det var så dumt, så det var inte sant och det tog mig nästan ett år innan jag insåg att pappa inte bara rest sin väg, utan faktiskt var borta för alltid. 

Med mamma var det tvärtom. 

Hon var ännu varm när Anders och jag själv kom till gruppboendet och jag satt hos henne i sängen och pussade henne på kinden och tänkte att .., oj, kroppen är verkligen bara ett  s k a l.  Själva mamma var borta. Det blev så påtagligt. Och i väntan på att kroppen skulle hämtas, satt vi - då hade min syster anslutit - i allrummet bland personalen och drack kaffe och när mammas kropp var klar att köras iväg, tog vi ännu ett farväl. 

På själva begravningen låg mamma i öppen kista .., Emil och Emma fick titta på henne och Emil - som då var nio år - kände på hennes händer och sa att hon var så kall och där låg mamma utan skor i sina nylonstrumpeklädda ben som hon tyckte var rätt snygga - då, när hon levde - (det enda hon verkade vara nöjd med när det gällde hennes utseende) och jag är så innerligt glad att vi gjorde på det viset. 

Det var liksom ingen tvekan om att hon var död.

I gårdagens program fick vi tittare följa med på likvaka och plötsligt kom pv och jag själv ihåg när vi bilade på den irländska västkusten, och i staden Westport - där vi hade hyrt hotellrum - där mötte vi på gatan en svart bil innehållande en kista och en mängd människor promenerade intill och bakom bilen .., och det var ju inte svårt att förstå vad det hela handlade om. 

I vårt land lär åttiofem procent av alla döda kremeras. Hos begravningsentreprenören på Irland, var det bara femton procent som valde kremering! (Programmet spelades in 2019).

Ja, alltsammans var synnerligen intressant och har jag någonsin känt rädsla inför livets slut, (ja, det har jag!) så försvann den känslan rakt ut genom fönstret! (Bilden från Irlandsresan). 

Är någon intresserad, så är här en länk till programmet. Man får skrolla ner lite.

Dagens fönster ...


... fångades i Hamburg av dagens födelsedagsbarn ..., eller kvinna, nämligen den underbara Annika Engström, numera boendes i Landskrona. 

Men en gång i världen bodde hon i Hamburg. 

Och i Kävlinge. 

Så här skrev hon i februari 2013, det handlade om DBIV (det bästa i veckan): 

"Hej Elisabet!

Jag har varit i Hamburg några dagar tillsammans med min fina äldsta dotter Emelie. 

Målet för resan, i alla fall för min del,  var en stor återträff förra lördagen: hela skoltidningsredaktionen skulle återses efter mer än 30 år. Så underbart roligt!!!! 

Emelie skulle samtidigt passa på att träffa sin pappa. 

Själv hann jag med en massa långa, sköna promenader också. 

 Hamburg är fortfarande en av mina favoritstäder och egentligen hade jag tänkt fånga en massa vackra fönster till dig, men det blev bara ett. Det (övre) är ett fönster som finns i gamla Speicherstadt i hamnen. Där lagrades förr alla varor som kom till staden med stora skepp. (kaffe, thé och mycket annat...)

Den undre bilden visar en massa fönster på just en sådan byggnad."

//Numera läser nog inte Annika bloggar, men jag gratulerar henne ändå och vill bara säga att Annika, hon är en av de mest omtänksamma, rara, vänliga människor jag har mött i livet och hon har ett sånt härligt skratt som sprider glädje! Hon arbetar inom kyrkan .., ibland som kyrkvärd (- inna) och ibland utomhus. Hon måtte vara som klippt och skuren för det jobbet!

måndag 31 oktober 2022

Efteråt ....


När Harry för tredje gången på kort tid varit på besök på djursjukhuset, blir han så trött, så trött. 

Och när jag ger honom en liten bit leverpastej (som jag under en veckas tid bäddat in små antibiotika-piller i), vill han inte ha den. 

Han känner sig nog lurad. 

På onsdag klockan kvart över åtta ska han lämnas i Slöinge .., sen blir det narkos, operation och förhoppningsvis hemgång innan kvällen. 

Att ta bort en körtel som sitter just i ljumsken, förefaller mig lite knepigt, då huden är så tunn där. Nåja, det torde väl kirurgen fixa. 

Vi får hoppas att det går bra. Och hur ledsamt var det inte att se paret som kom ut från mottagningen med ett tomt koppel i mannens hand och alldeles rödgråtna ögon. Då förstod man. Tre katter i var sin bur väntade på sin tur (ja, inte döden) och fyra olika sorters hundar, däribland en helt underbar svart labradortik på sju månader!

Ett besök i Falkenberg hann vi också med - innan det var dags för djursjukhuset -. 

Dimman låg KOMPAKT när vi lämnade Stensjö, men på väg söderut igen - till djursjukhuset - såg det ut så här. Den glädjen varade dock inte alltför länge .., därefter blev det helgrått. Det tänkta doppet i havet, det ställdes in.

För övrigt? Kvällen bjuder på två program som jag så gärna vill titta på. 

Kunskapskanalen kl. 21.55 visar "Natursköna tågresor i världen” och klockan 21.00 är det dags för  "Begravningsentreprenören" (Irländsk dokumentär). Uppdatering: ser att jag sett fel på tiderna för det första programmet .., det sänds inte klockan 20.00, utan fem i tio. Aha. Pv hoppas nog på fotbollsstudion klockan 22.00 och det blir ju inga problem, då är det inte  fritt fram.

En trevlig måndagkväll önskar jag den som tittat in här och spankulerat mellan bokstäverna! En särskild hälsning till Gunnel i Lund och Irene Lundmark Alm hemma i Västerbotten. Båda har blivit med ny knäprotes och detta - om något - vet jag hur det kan vara. Allt gott till er!

Här och nu ....


Fortfarande urusel sömn, men det får gå. Eller man har ju knappt något val. Tackar min skapare eller mig själv, att jag inte behöver tänka på att vara pigg på jobbet. 

Det är måndag, den sista dagen i oktober. 

Jag skriver inköpslistor. En lammstek ska få följa med hem .., det kan bli gott att kalasa på till helgen. Pv kontaktar Telia i något vägföreningsärende. På soffan ligger Harry och sover. Om tre timmar ska han vara på Hallands djursjukhus. 

Annat?

Lyssnar till P1. Ryssland stoppar spannmålsleveranser och nu blir det ännu mera elände. I Indien har en hängbro rasat (någon religiös högtid och bron blev överlastad av människor på väg till eller ifrån ..) och i Seoul dör människor i något halloweenfirande - i trängseln -. 

Och i Brasilien har Lula da Silva vunnit presidentvalet med minsta möjliga majoritet och nu tycker de som röstade på på den tio år yngre (och i mina ögon sååå kaxige!) Bolsonaro att valet är stulet. Jo, minsann. Det känns igen. Och snart stundar mellanårsval i USA. En dryg vecka kvar.

Så olika våra liv är och allt hänger på var man råkar födas. 

Eller: var man har turen - eller oturen - att födas. En kommer till världen på ett sjukhus i Rio de Janeiro och växer upp i slumkvarter och fattigdom, en annan ser dagens ljus på Malå BB och får ett helt annat liv. På 60-talet närapå som en skyddad verkstad. Jag minns morden på bröderna Kennedy och Martin Luther King .., men sen kom Beatles och man blev kär i någon klasskamrat och livet flöt på. 

Sånt kan man tänka på medan man går omkring med dammsugaren av märket Electrolux - ingen märkvärdig apparat, men helt okej -. När dammsugarpåsen är fylld, tar jag på mig plasthandskar och tömmer påsens innehåll som åker i soporna. Man skulle kunna tro att man är född smålänning. 

Ikväll Filmstudio. Nej, det är ju höstlov, då blir det ingen film. Men nästa veckas film-val ser jag fram emot .., då visas "Mina bröder och jag", en fransk film som hade biopremiär i våras. Någon som sett den ..? Här en recension av filmen.

Dagens fönster ...
















"Mera Bryssel ...!" skrev annannan och pytsade iväg dessa genom rymden! 

Tack! säger jag.

(Någon som på rak arm kan berätta vilket sorts träd det är som syns i förgrunden?)