Dagens fönster ...

.... skymtar till vänster om skorstenen .., ja, om man nu inte räknar bihotellets alla små rutor som fönster, alltså.

Bilden togs genom tågfönstret när vi var på väg till eller ifrån Gdynia i Polen.

En ovanlig fredag ... och Nutidsquizet.

Vilken dag .., har hunnit praktiskt taget hur mycket som helst och känner mig ändå inte trött. Vilken glädje! 

Kan börja att berätta om eländet med DN:s nutidsquiz. Nej, det gick inte särskilt bra. Hade 7 rätt av 10. Fel på fråga 6 (teater), fråga 9 (författaren), samt sportfrågan (10). 

Pv hade 8 av 10. Vet inte vilka han missade, då han har glömt mobilen hemma. 

Det gick inte särskilt mycket bättre på orddelen, som skulle vara "medelsvår". 

Nej, bara att bita ihop. Nu kan ni andra få briljera ,-)!

Betydligt trevligare var det att plocka in vitsippor  som blev till två små vaser. Sååå fina!

Och trettiofemårskalaset igår, blev  en trivsam historia. Tre småttingar (4.5, 6 och 8 år), samt sex vuxna. Att vegansk pizza kan vara hur smarrigt som helst, det visste jag inte - men nu vet jag -. Zucchini, aubergine, ananas, färsk svamp, veg.skinka och tofu, veg.färs .., allt jättegott och den smälta osten var av sorten kokosost (hade jag aldrig hört talas om!). Man lär så länge man lever, men tydligen inte tillräckligt får att få höga poäng på DN:s quiz.

Ketchupeffekten ....

Den här veckan är inte som alla andra. I vanliga fall är det mest besök till affären eller en sväng till Slöinge som gäller .., men nu minsann rullar det på. I eftermiddag har vi varit på trettiofemårskalas hos Hilda och så väldigt trevligt det var! Tre barn och fem vuxna och prat om allt möjligt; så där som hur vi har trivts - och trivs - med våra yrkesval. Intressant att bland annat ta del av hur det går till på Kvibille mejeri, ni vet, där cheddarosten tillverkas (och inte minst Kvibille gräddädel). Någon hade hyst drömmar om att bli "känd", någon annan hade lockats in i sitt gebit av sin mor, och en fjärde hade valt rätt från början.

Och i morgon får vi värmlandsfrämmande av Turtlan/Annica som ska övernatta i "Gunnars Rum" och oj, så trivsamt det ska bli. 

På lördag har pv målning av hela undervattensdelen av båten på programmet och på kvällen blir det grillat hos friherrinnan och A-M. 

Söndag har Kammarkören konsert i Björnekulla kyrka utanför Åstorp (i närheten av Helsingborg), men då blir jag hemma - det är samma musik/sång som i Morup -. 

Tänk, så ofta det är just så: tomt-tomt-tomt på programmet och därefter full fart. 

Kul!

Fredag i morgon och quiz och det blir nog till att läsa ikapp i kväll.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

 

... fångades när vi besökte "båthuset" i Glommen, då, när pv skulle hämta några verktyg vilka befann sig ombord på båten. 

I helgen ska den bottenmålas. 

Sen är det inte länge till förrän den åker i sjön.

När det känns som vår ....

... glömmer man att lägga in det dagliga fönstret (giv oss idag) och i stället klipper man ner lite i rabatten. Mest hos kattmyntan, men också lite vid en på tok för spretig lavendel. 

Fyller på med jord gör jag också. Och går på promenader med Harry och håller utkik efter ormar. Besöker Trädgårdskompaniet i Haverdal och köper världens minsta fågelbad - eller mer som fågelservering av vatten - som ska hänga i trädet. Det är nästan så att jag ångrar mig när kör hemåt. Nog var det väl ändå ganska onödigt?

En bit av gräsmattan, den nära växthuset, översvämmas av nunneört och i slänten prunkar vitsippor!

"Vill du ha med dig en bukett ..?" frågar jag Eva från Tyresö när vi sitter vid trädgårdsbordet och äter våfflor. 

Det vill hon, men det hela glöms bort.

En tisdag i april ....

Då blir det promenad med Harry förstås .., vi går längs grusvägen och så söderut på kustvägen och hem igen. Vid tiotiden kör jag till Slöinge och kollar blodtrycket på Vårdcentralen. Så enkelt det är! I ena hörnet av väntrummet finns en vikskärm och bakom den kan man själv kolla sitt tryck .., bara vila ett tag och in med armen i som en tunnel och trycka på den gröna knappen och vips, får man ett kvitto på hur det står till, ja, i alla fall med trycket. 

Mitt var 130/55. Det var i alla fall inte för högt. 

Därefter ett besök på biblioteket i Harplinge, där jag hämtade boken "Vänligen, bygg inga berg", författad av Lina Arvidsson. 

Denna Lina har tidigare arbetat som kassörska på en Icabutik i Malmö och oj, så mycket igenkänning det blev!

Kanske är den här boken särskilt intressant för den som delar hennes erfarenheter, jo, men så tror jag nog att det är.  

För mig var den underbar, helt enkelt! 

Hann även med ett besök hos såväl Lantmännen i Harplinge, som på Hemköp i Haverdal. Köpte penséer och extrapris-liljor, en kruka timjan och lite marockansk mynta, plus fyra säckar jord. Upptäckte att jag tappat något alldeles förskräckligt i styrka .., jag som har varit stark och lätt som en plätt bistått äldre kunder med just säckar med jord! Aj, aj. Det är väl bara till att börja styrketräna! 

Lägger in en större bild av den som är i collaget.

Så här är det i boken. Korta strofer. Mer som fragment. 

Passar mig perfekt.

Om Lina Arvidsson kan man läsa här.

På instagram skrev jag om detta när man berättar om sitt yrke, vilket jag ju onekligen har gjort ofta här på bloggen. 

Men inte bara här .., alla tre män som jag varit tillsammans med, har fått höra hur mycket som helst om hur dagarna på jobbet har varit. 

På samma sätt har jag fått ta del av deras tillvaro. Den förste var polis (väldigt intressant, särskilt när han började polisskolan och jag på kvällarna förhörde honom i rättskunskap och annat) ., nr 2 var lokförare och det var ju en helt ny upplevelse, ja, jag fick t.om åka med i hytten och förundrades över hur mycket dessa förare ska ha kunskap om, lååångt mer än jag hade förväntat mig! Och så pv då som är mattelärare .., ja, men hur ofta har han inte kommit hem och vittnat om sin dag på jobbet! Öht tycker jag att det är intressant med andra människors yrkesval och hur deras dagar ser ut. 

Lade ni märke till de två affischerna på den övre bilden? Inte ..? Åtminstone en av dem kunde väl vara från Gröna-Vågen-Tiden på sjuttitalet? Dessa satt på Harplinge biblioteks anslagstavla.

   Dagens fönster ...

Ja, flera stycken i ett svep .., och alla kommer de från Arvidsjaur.

Då anar ni kanske vem som hade håven redo .., just det, Herr Jonsson! Måhända var det under någon av promenaderna runt samhället, som Guy passade på.

Det tackar jag för!

 Första vackra dan i maj ....

Eller inte första kanske, men någon fin dag även i april ..., hoppas jag att vi tar bilen och  kör till Glommen .., slår oss ned någonstans där det känns bra och tar fram ryggsäcken, där vi har något ätbart med oss. 

Kaffe i termos, förstås.

Kanske där borta vid fyren vid/på Morups Tånge? 

Men jo, jag vet .., det gäller ju bevars att leva i nuet. Det har jag verkligen gjort idag. 

Cyklade till affären och tillbaka och såg svarta och vita lamm i hagen i Särdal .., och citronfjärilar fladdrade förbi mig och jag hörde gransångaren nästan hela tiden. Han, den enjängde.

Kom hem. 

Tog därefter cykeln och hade kassen i cykelkorgen och brassestolen i min högra hand och lite vingligt var det till en början, men det gick bra. 

Satt ensam på stranden .., kände hur kall vinden var .., flyttade till en lite mer skyddad plats - men också ganska enskild - och tänkte på unga flickor ., skulle dom våga sitta ensamma där jag satt - utom synhåll från vägen till hamnen ? 

Det räcker ju att man tänker på den danska flickan som blev utsatt för någon man som tydligen förgripit sig på henne. Hu, så hemskt. Som snart sjuttioåring tror jag mig inte om att locka några män, men fy, så hemskt att vara ung och kanske hela tiden behöva vara på sin vakt. Att inte kunna känna sig helt trygg.

     Igårkväll .., i Morup.

Vi hade kanske en kvart på oss att strosa runt på kyrkogården i Morup, ja, igårkväll alltså. Det visade sig vara en stor kyrkogård - eller den kändes stor -. 

Somligt grep tag i en, mer än annat. De enkla, vita korsen, till exempel. Väl hemma igen sökte jag på nätet och fann  en hel del om vad som hänt de arma sjömännen vilka mött sitt öde ute till havs. 

Här, t.ex finns. Att läsa texten är som att inom sig se en film rullas upp. 

Framför Ivar Nilssons gravsten stannade jag också upp. Ivar Nilsson var även min pappas namn och den här mejeristen Nilsson hade nästan samma handstil som min pappa, särskilt på förnamnet, ja, förutom den nedre svängen på I:et. Här till vänster min pappas namnteckning.

Pappa, som inte inte hade många års skolning, tog någon gång en Hermodskurs i välskrivning och just I:et i Ivar, hade kunnat skrivas av pappa. (Ser nu att även r:et är annorlunda). Ja, ja. 

Bilden längst ner till vänster, är från kyrkogården i Harplinge och togs för flera år sedan. Jag tycker att texten är så ömsint och fin, särskilt den sista raden. 

Efter äventyret i Morup (måste bara berätta hur rar pv är ...., jag blev kvar lite i kyrkan efter all musik och kom att prata en stund med prästen ., undrade varför han bar kippa, t.ex  och lite annat, väldigt sympatisk var han och när jag kom ut kyrkan stod pv, Eva och väntade på mig. "Hello darling!" ropade då pv högt och log så glatt när jag kom.) - ja, det blev en lång partentes. 

Nå, efteråt körde vi till Glommen, där pv i "båthuset" skulle hämta några hylsor eller nåt liknande och Den Halvlånge gjorde oss sällskap in för att titta på båten. 

Ägaren till det här båthuset är en före detta tandläkare som vunnit priser i USA för sitt värv, haft egen mottagning och numera är han pensionär och ägnar väl det mesta av sin tid åt att fixa med båtar. En väldigt sympatisk man.

I en bytta på ett bord låg diverse ..."verktyg" och som jag log när jag upptäckte vad det egentligen var. 

Just det: tandläkarinstrument!  Och på golvet i fikarummet, där stod en handdriven borr ..., en såns om användes för hundra år sedan kanske! Huuuuu!

Eva var trött och satt kvar i bilen; hon har haft en tuff höst och vinter med ideliga besök hos olika läkare och det har varit undersökningar hit och dit och dagar och nätter i akutrum och sjukhussalar.

Nu hoppas vi att några veckor i landet Halland och närheten (någon minuts promenad bara) till havet, ska göra henne gott. I höst fyller hon åttio år. 

Klockan är snart åtta det här skrivs. Sov underbart gott natten mot idag - rakt av till halv sex!! - och solen flödar redan .., och jag ska strax cykla till affären.

    Dagens fönster ...

.... fångades i Skåne och den som höll i håven var den här madamen - då på besök hemmavid -.  

Tack! säger jag.

Lite annorlunda ... 

Kyrkogården i Morup .., å, den var så fin. Morup ligger ju inte långt från Falkenberg, bara mer inåt landet och på var och varannan gravsten visar sig lantbrukare vara den vanligaste titeln. 

I Ystad var det olika grader av militär rang, apotekare, handlare, skådespelare, ja, inte så många med "arbetaryrken". 

På kyrkogårdar i Bohuslän vimlar det av sjömän och har en död kvinna alls någon titel, så är det lärarinna eller barnmorska. Ibland någon sjuksköterska. Detta gäller generellt, inte bara i Bohuslän.

Tänk, vad gravstenar kan berätta om livet där och då. Som här på bilden ., Frans August Löndahl som blev 51 år gammal. Vet ni hur många barn han och hustrun Hedvig begåvades med?  Jo, fjorton!! Födda 1864, 1865, 1866, 1868, 1869, 1870, 1871, 1873, 1874, 1876, 1877, 1880, 1883 och 1884. Hans hustru Hedvig måtte ju ha varit gravid i princip nästan hela tiden från och med 21 års ålder.

Själv uppnådde hon en ålder av 65 år. Det är ju ändå otroligt.

Av barnen blev Sofia Cecilia bara 6 år .., Tibertius blev 1 år .., Knut Robert Gerhard född och död samma år 1877, men övriga fick förhållandevis långa liv.

       En underlig natt, men hörvärd ....

Bilden från en bok med text och illustrationer av Lena Larsson. 

Natten mot söndag blir en nästan sömnlös historia. För att inte nöta ut lakanet när jag snurrar runt, runt, lyssnar jag till olika avsnitt av Söndagsintervjun i P1. Intervjuare är Martin Wicklin. (Och ja, jag inser att det är precis vad man  i n t e  ska göra, man ska ha lugn och ro und so weiter ...). 

Först ut är den kända Dominika Peczynski - före detta medlem i Army of Lovers, numera kanske lika känd som maka/sambo till före detta finansminisistern Anders Borg. Det blev ett underligt program. Jag tänkte mellan varven att snart går hon sönder .., hon lät så otroligt nervig, eller rädd att inte vara till lags. Och samtidigt är det ju det hon inte  v i l l  vara, till lags .., "som alla andra". Lyssnade till hela programmet, men kände mig mest ..., förundrad, efteråt. 

Därefter tog jag mig an intervjun med spaningsledaren inom Sthlms-polisen, Mats Lindström. Det blev av naturliga skäl ett helt annat program. Fantastiskt intressant och vilken människa! 

Men nu var jag väl ändå trött? Icke! Jaha, då tog jag nästa, det var intervjun med skådespelaren Tomas von Brömssen. Ja, men det var ju helt otroligt .., nu blev det ytterligare någonting helt annat! Denna underbare man fyller åttio år den åttonde maj och det blev en tillbakablick från uppväxten i ett arbetarkvarter i Göteborg .., om skolgången i Östra Real bland elever från helt annan uppväxtmiljö .., och det handlade om trångboddhet, om Albert & Herbert .., om den enorma  populariteten i Norge .., och mycket annat. Efteråt var jag så rörd inombords. 

Vid det här laget hade Harry krupit upp närmare matte (vilket inte händer ofta) och han torde väl vara landets mest allmänbildade hund vad gäller radioprogram som han tvingats lyssna till ..., men nu snarkade han gott. Det gjorde inte hans matte. 

Sist ut blev intervjun med Thomas Hammarberg - den förre riksdagsledamoten (s), diplomaten .., ja, han har varit utrikeskommentator för såväl Expressen som Dagens Eko, samt ordförande för den svenska sektionen av Amnesty. Då började jag äntligen att bli lite sömnig och hann faktiskt inte lyssna klart; det ska jag göra idag. Nå, jag hann i alla fall ta del av när han berättade om mötet med Putin - vilket var intressant -.  Att denne Thomas H var född i Ångermanland, det hade jag ingen aning om.

Ett annat avsnitt som jag tänker lyssna till, är detta. 

Otroligt nog känner jag mig tämligen pigg just nu, när klockan närmar sig tolv. Om tre timmar ger sig pv av till Morup för konserten i kyrkan och dit får jag - några timmar senare - sällskap av med Eva och den halvlånge. 

    Dagens fönster ...

   Ett tredje fönsterbidrag från herrn i Arvidsjaur, det kommer här. Ovanligt med såå långa fönsterfoder, tror aldrig att jag sett den varianten tidigare.

    Tack Guy!

       Lördag i landet Halland ...

En gammal bild, men den togs det här datumet, men för nio år sedan. Det var då jag hade fått min nya vänstra knäled och vyn är från salsfönstret på Halmstad sjukhus. Så pigg jag var! Väl på salen hade jag slumrat till .., och när jag vaknade satt chefens fru Bodil vid sidan av sängen. Inte ett ord hade hon sagt .,. bara satt där och väntade på att jag skulle vakna. Jag glömmer det aldrig. Så omtänksamt.

Det har varit en fin dag idag. Som vanligt när det blir vår eller sommar, är vi ute mest hela tiden. Går in för att ordna med kaffe eller göra lunch, men snabbt ut igen. Rengör det stora betongfatet som används som såväl fågelbad som vatten att dricka för småfåglarna. Några små dun simmar omkring i vattnet. 

Vattnar även i rabatten. Upptäcker att nu har alla tre klematis börjat växa. Först ut var den närmast ytterdörren (rejält först!), därefter kom den intill och nu - idag - den som blir störst av dem alla, kom nummer tre. Härligt!

Pv har - tillsammans med två andra män och den enes son - röjt i omgivningarna, ja, det som faller under Vägföreningens ansvar. Inte många veckor kvar nu som ordförande och oj, så lättad han ska vara när detta är över. (Men nu har han blivit vald till Kammarkörens kassör ....).

Ja, så här såg det ut när jag vaknade och Bodil satt där vid sjukhussängen. Tänk, att man så många år efteråt kan bli så varm i hjärtat bara vid tanken på det hela. 

Nu blir det till att titta på hockey. Första matchen av sju mellan Skellefteå AIK och Växjö Lakers. 

Och om några timmar middag hos vännerna i Haverdal. 

Solen strålar ännu!

Tillökning ...

Letar nånting annat och finner en så fin film. 

Sju minuter kort eller lång - välj själv -, från den 15:e april 2014.

Fint filmad av Patrik Karlsson. 

Huvudpersoner är pv:s brorsdotter Kajsa och hennes man Emil och några andra finingar.

Dagens fönster ....

Faktiskt hur många som helst nästan och alla fångades i den park som låg bara några minuters gångväg från hotell Celestiné i Gdansk. 

Lägg märke till hur många bänkar det finns att sitta på! Vi hade med oss termos och mackor och satt där och hade det som allra bäst.

Längst till höger på bilden - men utom synhåll - ligger en liten närbutik där vi kom att handla ett par gånger.

  En alldeles underbar dokumentär ...

Tanken var att jag ikväll skulle titta på den film/dokumentär som mossfolk berättat om i ett tidigare inlägg. Så jag skuttade iväg till SVT-play och intill "hennes" film, fanns en annan som såg så intressant ut. Den valde jag. 

Nu har vi suttit här - pv och jag själv - och fascinerats över dessa ungdomar vars tillvaro mest går ut på att närapå plugga livet av sig .., och som tyngs av föräldrars (ofta mammors) skyhöga förväntningar, ty det enda som räknas är att komma in på ett berömt universitet. 

Följande står att läsa i programförklaringen: "Lowell High School är en av toppskolorna i San Francisco och eleverna på skolan ställer omänskligt höga krav på sig själv och sina resultat. De drömmer om att komma in på något av de mest eftersökta universiteten i USA - Harvard eller Stanford. Men det är inte bara betygen som avgör vilket universitet man blir antagen till. Under ett års tid får vi följa några av dessa elever som porträtteras med både värme och humor. En film från 2020 av Debbie Lum. Originalets titel: Try Harder!"

Detta är alltså Debbie Lum. 

Född 14:e mars 1969.

Vilken dokumentär! Så mycket värme .., så mycket oro .., så många känslor! 

Rekommenderas varmt!

Planer ....

Ja, planera liiiite kan man ju i alla fall göra. Planen är att - om det är någorlunda fint väder - ska jag i morgonbittida ge mig ut i ottan och slå mig ned i hästhagen och bara invänta dagsljuset. 

Det är ju där jag har sett en lurvig räv och det vore ju underbart om den kom förbi. 

Snart lär får och hästar ska anlända och förgylla våra dagar, men ännu är det tomt. Först ska väl väl stängslet åtgärdas .,. det har tagit en hel del stryk i vinter. 

Bilden visar pv som igårkväll röjde i slänten. Det har han gjort även nu ikväll och jag har burit och slängt allt riset i en jättehög, allt medan Harry suttit vid eken och spanat ner mot vägen. 

Kråkor kraxade .., fasantuppen med sina hönor krafsade efter frön .., och robotgräsklipparen gjorde årets debut.

 DN:s Nutidsquiz och så Ordquizet också ...

Ett eländes elände blev det den här gången. Den här gången  o c k s å. 

På Nutidsquizet hade jag 3 fel .., det var på Pengar, Flyget och Sporten. Jag tycker att det är underligt, att jag som är tämligen intresserad av idrott/sport öht, nästan aldrig får rätt på den frågan. 

(Pv hade 2 fel. Flyget och Pengar.)

Ordquizet tyckte jag var krångligt.  Där hade jag 8 av 12. Tre av orden hade jag aldrig hört talas om. Tror att pv hade 9 av 12. 

För övrigt har dagen varit trivsam, om än tämligen händelselös. Friherrinnan förgyllde en timma då hon - på väg hem från Specsavers i Falkenberg - tittade förbi. 

Hennes nya (men gamla) gröna Volvo visades upp och såg fin ut, men ack, vilket sjå hon hade att få in backen! Nåja, det är väl en vanesak. 

Vi satt i uterummet och drack kaffe och åt upp resterna av rabarberpajen och innan hon kom, ägnade jag mig åt att dra samman mindre träd och grenar/kvistar vilka föll till marken igår. 

Slänten är brant, så det gäller att stå stadigt och det är lätt att dråsa iväg.

Funderade allvarligt på att ta motorsågen och kapa en liten ek som står bra till (för att bli kapad, alltså), så jag satte i motorsågsbatteriet som laddats under natten, men ångrade mig sedan. Nej, pv får först visa mig hur den fungerar, så kan jag nog såga av sånt som inte är så kraftigt. 

Att titta på Ambulansen eller det här programmet från Australien (112), ja, då ser man minsann vad som kan hända. I ett avsnitt hade en äldre man stått på en stege och skulle då såga ner någon gren, men så ramlade han baklänges och motorsågen skar upp ett stort jack i hans panna och på huvudet! Hu, så hemskt. Nej, det vill jag helst slippa.

   Dagens fönster ....

Sex fönster i ett svep, nej, tio blir det inalles .., fångade av madamen som bor i Porto, men som för en tid sedan befann sig på hemmaplan - i Skåne -. (Hemma kan som bekant vara ett svävande begrepp .., för mig är Malå och Ystad lika mycket hemma som Stensjö). 

Huset med sina fönster finns i Dalby. 

Längst uppe på taket anar jag texten Ludenborg. Igår förlade jag (eller tappade bort) mina läsglasögon och hur jag än bär mig åt och håller skärmen nära mig, så tycker jag att det står just Ludenborg. Ett ovanligt namn, eller ...? 

Och tack till den flinka annannan som hade håven redo!