Ring-ring ...!

Så här det ut på min mobilskärm när jag ringer till min äldsta syster, hon som bor i Skåne. Hon heter Rigmor, men kallades Riss när jag växte upp. 

Här står hon i sitt kök ute på landet .., i den där gamla skånelängan där man nästan kan se från ena gaveln till den andra (inomhus alltså) och stor övervåning är det också och stor tomt, med hagar som hyrs ut till ridskolan intill (flera hästar, som går där i hagen alltså) och en annan hage till en skock får. 

Rigmor är och har alltid varit otroligt idrottsintresserad, främst skidåkning och friidrott, men själv har hon aldrig ägnat åt vare sig träning eller några av dessa idrotter. Funderar jag någon gång på  vad någon skidåkare hette på 60-talet, så är det bara att ringa Rigmor. Hon vet. Hon har stenkoll. 

Så är det även nu, men däremot är det lite knakigare med närminnet. Alltså ringde jag till henne innan skidskyttet tog sin början, dels igår, men även idag .., och så blir det förstås även när det blir dags för längdskidåkning. 

"Hej Rigmor! Nu är det bara tjugo minuter kvar tills det börjar! Det sänds i SVT 1!" säger jag och hon blir så glad, men låter också så förvånad. Hon, som förut hade stenkoll på tv-tablån när det var något sådant!

När jag gick i låg,- och mellanstadiet och Rigmor hade flyttat hemifrån (till Karlstad, Karlskoga, Arvidsjaur,  Umeå och Luleå) brevväxlade vi. Hon skrev så rara brev, hade så vacker handstil och när hon kom hem till påsk eller jul , mötte jag alltid henne vid bussen. 

Att få hjälpa henne nu, så där vid sidan om .., det känns så bra, så bra. 

Söndag ...

Det plingade till i min mobil - ett pling som jag lärt mig känna igen - Aha, nu kommer det fönster från madamen i Porto! - sa jag till pv. 

Jodå, så var det. 

"Skånska söndagsfönster till dig!" hade hon skrivit och då får det bli ett extrafönster just idag.

Det tackar jag för!

Dagens fönster ...

Nästan alla hus i den bohusländska skärgården är målade i vitt. I någon bok läste jag att det är en alldeles särskild kulör, mer den här i nedre delen av bilden, än den mer kritvita till höger. Många är dessutom byggda i eternit, i alla fall dom äldre .., förmodligen för att klara av hård blåst och mycket regn. Den här bilden togs i Ellös. 

Här några andra varianter och dessa fångades i Lysekil. 

Ofta ser man hus belägna uppe på toppen av någon bergknalle och jag fattar inte hur åldringar - om dom fortfarande bor där - tar sig upp till sitt hus?

Det kan vara stentrappor som mest ser ut att gå rakt upp i himlen. 

Här kan man läsa lite om bohusländsk byggtradition. 

En som gärna vill ändra på det hela, (Vita Havet) är Marie Erbérus. Intressant hur hon resonerar sig fram.

Det var jag själv som tog bilderna och jag ångrar att jag inte tog fler, men det får bli nästa gång.

Malå igår fredag ...

Ja, det är så vackert, så vackert! Detta var igårmorse när Maria gick ut med hundarna. Ni håller väl på att känna igen vyn vid det här laget. 

Men idag är det lördag. Jag kokar palt. Nitton stycken blev det och jag får ta det i omgångar i den ändå största grytan vi har. Min pappa brukade skoja (lätt klagomål ...) och säga att mammas paltar alltid var stora som "barnskallar" och det är nog ungefär samma sak här. Nåja. Det blir nog bra. 

Bomupptagningen gick bra, trots att dom var en man kort. Regn och rusk (blåst) mest hela tiden, men när det hela var klart, då kom solen fram! Nu inväntar vi Hilda och Edvin som ska övernatta i det som en gång kallades för "Gunnars rum", men som nu huserat så många andra, så nu får vi snart döpa om det. 

Läste i DN om Trumps nya ministrar - om de nu godkänns av senaten, vill säga -. Ja, har man inte haft dålig sömn tidigare (och det har man ju), är risken stor att den nu blir ännu sämre. Av rent egoistiska skäl vill jag inte att fyra år ska susa iväg i en väldig fart ..., men man kan ju hoppas att det ordnar sig på något annat sätt, ovisst vad. 

Hoppas att ni har en fin lördag, ni som tittat in här.

Dagens fönster ...

Från annannan kom en svärm med fönsterbidrag och det här var ett av dem. Fem som tittar på sina mobiler .., en som kanske lyssnar till musik eller en ljudbok. En som tittar ut genom fönstret. 

Tack! säger jag.

Tankar för dagen ...

Säger bara en sak: jo, att morgonens "Tankar för dagen" var nog bland det bästa i den vägen som jag har lyssnat till. 

Fyra minuter och tjugosex sekunder som fick mig att ligga i sängen och le åt hur alldeles omåttligt finurlig den mänskliga hjärnan kan vara. 

Allt berättat med samma värme som alltid, av Emil Jensen. 

Här en länk till programmet, om någon är intresserad.

För övrigt? 

Vaccinmotståndaren Robert Kennedy Jr blir hälsominister i USA och den nye försvarsministern Pete Hegseth är en s k Foxprofil och Elon Musk (som hoppade och studsade av glädje när han presenterades av D.T. på ett av alla valmöten ...) blir departementschef. 

Ja, det ska bli intressant att se vad det blir av detta. Jag undrar hur många tappade hakor som nu ligger i drivor i USA. Det känns som "Hela havet stormar!" Och man får vara tacksam att man själv är utrustad med två hakor, åtminstone en är kvar, men det kanske kommer fler överraskningar från den kommande presidenten.

Själv ska jag idag köpa kornmjöl och fläsk till paltmiddagen på söndag. Pv läser DN .., det är eld i kaminen och Sigge ligger vid min vänstra sida, som alltid. Bedrövligt resultat för mig på DN-quizzen, 6 av 10 rätt, men bättre på ordquizzet, där var det endast 1 fel. Nu tycker pv att jag ska ta mig an ett quizz som handlar om fartyg och andra flytetyg ..., det vet jag inte direkt om jag nappar på, antar att han hade väldigt bra resultat där. Jo, jo. 

Milda vindar ute. Idag  s k a   det bli ett dopp i havet.

Dagens fönster ...

Från Själland och Ordrupsgaard kom flera fönster .., det här är ett av dem! 

Och jag tänker som alltid .., å, hjälp att putsa dessa fönster! Tjugoåtta små rutor inramade av murgröna (?) och man kan undra HUR många såna fönster det fanns?

Tack kära madame Hedgren!

 Igårkväll ...

Råkade titta ut och höll på att ramla baklänges. 

Sååå vackert det var. 

Hämtade mobilen och tog en bild bara .., den använde sig av längre slutartid och då blev det så här.

Dagens fönster ...

Hon är som en liten flyttfågel, den här madamen i Porto, hon som alltid tycks ha håven redo! 

Här har hon lämnat Porto och är, när bildens tas, i Lissabon. Det var förra söndagen det. 

Tack annannan! 

Nu ska jag minsann ta mig en titt på klädstrecket. 

Det tycks vara tights, kanske t-shirts, två badhanddukar (en för barn, tror jag ..) och måhända är det underkläder närmast fönstret?

Millenium, Bohuslän och att vara hemma igen ...

Ja, jag säger bara det .., stackars, stackars all sjukvårdspersonal i Västra Götaland vilka nu väl håller på att försmäkta eller möjligen explodera, när det nya datasystemet Millenium bara ställer till elände. 

Jag är glad att jag inte arbetar just där. (Eller är glad att jag inte arbetar alls). 

Och dyrt har det varit också .., kan det vara möjligt att det kostat fyra miljarder!!!

Nåväl, vi har haft underbara två dagar i Bohuslän och har inte nödgats söka sjukhus och kanske blivit felbehandlade, av ett datasystem som fallerar. 

Vi höll oss friska. 

Hotellboendet "Strandvillan" visade sig vara lika fint som bilderna jag tittat på. Ett relativt litet rum, men tillräckligt för en övernattning. Balkong ut mot havet till .., med litet bord och två stolar. Tidigt i morse hörde och såg jag joggare komma springande i mörkret längs strandpromenaden (alltså inte på stranden) och det var hundrastare och en liten motorbåt kom också i mörkret och lade till vid bryggan; kanske pendlar mannen till och från sitt arbete?

Och här på bryggan, bara femtio meter från vårt rum, tog pv sig ett morgondopp i halvmörkret. Nej, jag avstod. Jag vill ha dagsljus och vill inte gå och äta frukost i vått hår. 

Innan vi åkte hemåt,besökte vi Havets Hus, beläget alldeles intill hotellet. Nej, det var ingen höjdare, tycker jag. 

Akvarierna såg så ...., ja, nästan smutsiga ut och stackars "havskatterna", en slags blå, rätt stora fiskar, låg och slöade på botten. Jag tyckte mest att dom såg deprimerade ut, om nu fiskar kan vara det. 

Nu är dessa fiskar bottenlevande, men så ledsamt det såg ut. Vid varje akvarium satt små skyltar för respektive fisk, men skyltarna satt så högt upp att jag knappt kunde läsa vad där stod. 

BRA var i alla fall de filmer som visas i en salong .., det går för runt liksom och dessa var väldigt intressanta.

Inträdet var 140:-/person för oss pensionärer. 

En liten butik (eller ganska stor och rymlig) i foajén, fanns också, med trevlig expedit. Köpte några kort som ska postas i morgon. (Ser ni att det kommer ut vatten ur ett rör i mitten av bilden? Det fanns två sådana rör och med jämna mellanrum pumpades det ut. Frågade en man som arbetar i Havets Hus som stod och väntade på något på piren, om vattnet kom från alla akvarier? Ja, så var det. En slags rundgång med vattnet. 

Tidigare på morgonen såg vi den här fiskebåten närma sig piren. 

Jo, den båten levererade tre lådor färska (kokta) räkor, vilka skulle bli mat till fiskarna på andra sidan gatan. Fyrtiofem kilo allt som allt var det. 

Ja, så blev det ungefär - men inte helt exakt - samma väg hem igen. Inga färjor. 

Vi åt lunch i Skärhamn .., fick sedan lång kö på E6:an på grund av "incident" och kom hem vid femtiden. 

Allt som allt en så trivsam utflykt. Till Lysekil är det ungefär 20 mil om man inte svänger förbi Skärhamn. Gör man det, blir det kanske ytterligare tre mil. 

Nu ska jag gosa med Sigge.

Från Stensjö till Lysekil ...

Vilken härlig dag det här blev! Lämnade Ejdervägen vid kvart över åtta kanske .., passerade alla vindkraftverken i höjd med Falkenerg .., tog oss geschwindt genom Göteborg och Tingstadstunneln och därefter raka vägen till Skärhamn. 

Eller krokiga vägen. När man passerat Tjörnbron känns det verkligen som Bohuslän och i Skärhamn är det sannerligen västkustkänsla. 

Tittade in på Akvarellmuseet och köpte några fina kort (sååå dåligt utbud!), skippade badet och gav oss av mot Ellös. Det är där varvet är beläget, det som pv ville besöka och det var där hans båt byggdes för evigheter sedan, dvs, om en evighet är fyrtioåtta år. 

Pv hade fått ett mejl från Hallberg Rassy där man erbjöds komma och titta på delar av tillverkningen av HR-båtar, men jag tackade nej, körde i stället ner till hamnen och strosade omkring bland bryggor, hummertinor och vita hus överallt. Och inte att förglömma branta trappor. (Denna var i sammanhanget särdeles kort ..., det fanns stentrappor som tycktes sluta någonstans mot himlen! Här måste människor bli vältränade, enbart av att ta sig till sina hus!) 

Kollade in anslagstavlor, vilka ofta säger en hel del om var man befinner sig. 

Nära havet i alla fall. 

Upptäckte ett café och bageri i närheten och tänkte slå mig ner med en kaka och skriva några vykort, men som så mycket annat i Bohuslän, är en hel del tillbommat när säsongen är över. 

Slog mig i stället ner på en bänk längst ute på en brygga. Såg herr och fru Sjöfågel (okänt vilken art) simma omkring lite förstrött i hamnen .., och hörde och såg en man arbeta på en balkong. 

Efter kanske trekvart ringde pv och undrade vart jag tagit vägen. 

Hämtade upp honom och så tog vi sikte mot Lysekil.

Körde längs om möjligt ännu mer slingriga och smala vägar och det blev allt som allt tre färjeturer innan vi kom fram. De två första (varav en gick till Malö .., ni vet, Maj på Malö!) tog bara knappa minuten (linfärjor) , men den tredje kanske tio minuter. Dessa färjor sköts av Vägverket och helt gratis är det och tänk, vad dom betyder för boende här i omgivningarna!

Bilden här ovanför är dock från Skärhamn och jag stod länge och funderade .., skulle jag bada eller inte, men det blåste och kändes kyligt, så .., nä, det får bli ett dopp i morgonförmiddag. 

Nu är vi installerade i det här underbara hotellet alldeles vid havet. En liten balkong har vi också, med ett bord och två stolar och solen LÄR ska visa sig i morgon ..., härligt, då kan vi ta kaffe på balkongen! 

Frukost blir i närliggande "Havshotellet". Där bodde jag för några år sedan och tyckte då att det var det absolut finaste boende jag övernattat i. 

En brygga med badstege upptäckte vi också ..., känns bra. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

"Hej!

Håvade in ett fönster till dig från tandläkarens väntrum.
Ett alldeles nyligen omstylat väntrum. 

Himlen är blå och solen skiner över stan. Ur högtalaren kommer jazz av den behagliga varianten.

Men jag behövde inte sitta länge tills min tur.

Turtlan// Annica."

// Tack Turtlan! Hoppas att besöket gick bra. Det finns ju det som är trevligare att ägna sig åt, än att sitta i tandläkarens väntrum.

Tisdag i november ...

Gråmulet även idag .., känns som det är länge sedan vi såg solen. Eller ljuset. Men ändå .., nu när eken tappat alla sina löv kan jag titta ut mot Eckes och när det är kväll och mörkt, då ser jag hur det lyser inne hos Annelie, som bor två hus bort. Underbart!

Och tänk .., i somras simmade jag från stegen ut till stenen som skymtar i mitten av bilden och så tillbaka igen! Så stark jag kände mig!

En vilsam morgon blev det. Tittade på Morgonstudion där nya tv4-serien Doktrinens huvudrollsinnehavare intervjuades. Eller: egentligen var det mest Johan Widerberg som utfrågades, ty Anna Sise (bekant från SVT:s Tunna blå linjen) fick mest sitta och le. Pinsamt. Så ofta män tar över! Och man tycker ju att programledarna borde ha kunnat bolla över fler frågor även till henne.

Lite  senare tog vi bilen och körde till Lantmännen i Harplinge, där det julpyntades något helt otroligt. 

"Du kommer väl hit i morgon, då är det julmarknad ...?" ropade en av de anställda, en kvinna som stod vid hyllan med avdentsljusstakar.  (Ja, jag vet Bert .., elektriska ljusstakar då).

Aha, då förstod jag! Jag vet ingen butik där personalen är så kreativa, som just hos Lantmännen i Harplinge! Så fint dom gör det!! 

Därefter till Skallkroken, då pv skulle hämta några hylsnycklar (byte av däck idag) och själv hade  jag tänkt ta ett dopp, men ångrade mig. Fem grader i luften, men det blåste och kändes som minusgrader. 

"Ja, ja, det är lugnt, vi kan ta ett dopp i Bohuslän i morgon eller på torsdag ...!" sa pv. 

Kom hem. Värmde upp linssoppan och resterna av gårdagens fläskpannkaka .., då ringde grannen Annelie och sa att nu var trädfällarna på plats (då ryker popplarna som jag älskar, buhhhu!), ja, pv  har fått löfte om att ta reda på virket/träden och det blir ju bra, alltid härligt att fylla på vedförrådet. Senare i eftermiddag har han hämtning av Edvin, samt byte av däcken på Hildas bil och sist av allt körövning. Det går för runt. 

Och idag fyller min syster Birgitta 80 år. Hon är väl vad min pappa skulle ha kallat "väl-hålle" (och l:et i ordet väl är verkligen ett öppet l, ungfär som när ett barn säger BLÄ!)

Birgitta är den enda av oss tre systrar som alltid bär smycken och är så fint klädd, medan den äldsta och den yngsta (dvs jag själv) är mer av den bohemiska sorten och jag tror inte att någon av oss två bär en enda ring och inget halsband heller. Och inte har vi nagellack heller. Det har däremot Birgitta.

Tänk, att det kan vara så olika och ändå är vi uppvuxna i samma familj och har åtminstone samma pappa.

Eftersom ingen av systrarna - och definitivt inte jubilaren - läser bloggar eller instagram, så är det inte stor idé att säga grattis .., men jag gör det ändå!

Grattis Birgitta, du roliga, stiliga, modiga kvinna!

Dagens fönster ...

Här kommer flera fönster och en gata med lite annorlunda (enligt mitt sätt att se det) stenläggning - stora, kvardratiska plattor jämte kullerstenarna -, allt i Porto. 

Om man tänker efter .., hur många fönsterbilder som kommit därifrån, så borde den som reser dit och har följt med här på bloggen, ja, så borde den människan nästan känna sig som lite hemma?

Jag undrar just vad det där vita är som ligger i mitten på bilden.

Och gula blommor på borden. 

Tack annannan, säger jag.

Dagens fönster ...

Hedgrenskan i Trelleborg lämnade Skåne och tog sig över sundet, närmare bestämt till Ordrupsgaard i Charlottenlund på Själland och där hittade hon en hel svärm med olika fönster!

Tänk, att jag tycker att den här gardinen är så vacker i all sin enkelhet.  

På Själland har herrskapet tittat på en intressant utställning av Flora Yukhnovich, men när bilderna skickades, vilade herrskapet fötterna på hotellet i Rungstedt, skriver Kerstin. 

Här en länk om utställningen. Såå vackra tavlor!

Tack Kerstin! säger jag.

Har idag tittat på två filmer ....

En  längre och en betydligt kortare. Den längre kom som ett tips från Catharina i Trelleborg. 

"Vi brukar ju ha ungefär samma smak vad gäller filmer ...", ja, så skrev hon i en kommentar, det var igår på instagram. Filmen handlar om helvetet med Stasi i forna Östtyskland och är såväl spännande som rörande som ..., ja, den hade mycket. Finns på SVT-play, kan endast ses i Sverige och titeln är "De andras liv". Helt klart sevärd, tyckte vi båda. 

Den kortare filmen, lite drygt tjugo minuter bara, visar livet i Karpaterna i Ukraina, närmare bestämt hos Maria (är det kanske samma kvinna som i gårdagens film?), men nu gör hon en slags biffar av fläskfärs (ser det ut som ), zucchini, lök, morötter och linser och jag förstår inte, det är ju gigantiska portioner hon ställer till med .., men kanske skulle hon bjuda såväl filmaren som kanske några andra på middag ...? Och det är vinter och takdropp (kanske vårvinter ...?) och eld i järnspisen och torkade kryddväxter som hänger i buketter på spikar. Snabbfotad är hon också och har vackra händer.

Det enda jag har att anmärka på, det är att fotografen håller kvar såååå länge vid varje moment. När kvinnan ska hacka fem lökar, skulle det ju ha räckt om han visar när hon hackar den första .., nej, då gör jag ett litet skutt och tar nästa sekvens.  

Här är i alla fall en länk till den filmen. 

Men .., är jag den enda som tycker att sånt här helt underbart att titta på?  För mig är det som att ge mig ut på en resa och sedan skutta ner i ett helt nytt sätt att leva och på andra platser på vår jord. Bara detta att få se hur det ser ut i hennes kök .., eller i lagården .., eller i jordkällaren? 

"Titta nu Thomas .., titta, hur hon gör!" säger jag ibland och han hummar lite .., jaha, ja, ja .., men återvänder raskt till Sportnytt och blir lycklig då fotbollslaget - småländska Öster - har gått upp i allsvenskan igen. Marias biffar bryr han sig inte mycket om. 

Ja, så är det. men det gör ju inget.

Ps. Och här en liknande film, även den från Karpaterna och här får man följa en NITTOTREÅRIG mormor som heter Eva och bor uppe i bergen och klarar av det mesta. Det är ju helt otroligt. Det är vår när filmen spelas in .., småfåglarna kvittrar ., påskliljorna står i blom och Eva hugger ved. Ser nu att filmen visats över 5 miljoner gånger! Ds.

Morgonbild från Malå ....

Ja, ni som tittar in ofta, ni börjar nog känna igen vyn. Bilden togs nu på morgonen när Maria gick morgonrundan med hundarna - här är det Steven som tycks ha koll på något -. Ofta blir det Kärleksstigen och då är solen på väg upp och som ni ser tycks det vara is på sjön - om än säkert väldigt svag -.(Det kan väl ändå inte vara en  b i l   som kört över sjön ..?? Det är ju inte många dagar det varit minusgrader hittills!) 

 Minus 6 grader nu morgonen, skriver hon.

Dagens fönster ....

"I kväll (som var i fredags) tog jag en liten promenad på gatorna i Arvidsjaur vid fyratiden på eftermiddagen. Det var redan mörkt ute men jag tog med mig kameran i alla fall och fotade några skyltfönster. Det här är en bild från en av våra två färgaffärer.

PS. Jag tycker om de foton som kommer från Malå! DS."

//Tack Guy! Och jag ska framföra hälsningen till Maria.

En lördag som känns som en söndag ...

Aldrig har jag väl haft en katt i min närhet som jamar mer på morgnarna än Sigge Nilsson. Idag var det värre än någonsin, kanske för att vi igårkväll täckt över torrfodret för att eventuella små möss inte ska ha fri tillgång till mat, så det var bara att masa sig upp och ge honom lite kalkonfrikassé på burk, av vilket han mest äter såsen. Tala om finsmakare! 

Pv däremot, han sover så gott och hör - enligt egen utsago - ALDRIG något jamande och detta övergår mitt förstånd! 

Några timmar innan Sigge började protestera, lyssnade jag till veckans Europapodd. Vilket intressant avsnitt! Det handlade bland annat om utfrågningen av förra EU- ministern Jessica Roswall, ja, inför hennes nya arbetsområde som "kommissionär för miljö, vattenresiliens och en konkurrenskraftig cirkulär ekonomi". 

Flera gånger har jag sagt till pv att jag inte - inte på något vis -  har kunnat tänka mig något mer ångestfyllt än att inför en hel drös andra EU-ledamöter (och inte minst journalister och politiska motståndare) grillas offentligt. Det gick väl så där, för Jessica Roswall, i alla fall enligt EU-korrespondenten Andreas Liljeheden, medan Jonas Sjöstedt (v) var betydligt tuffare i sin recension av  hennes svar på frågorna. 

Ja, hu ..., så hemskt! 

För övrigt (ständigt detta för övrigt ..) var det även ett långt inslag om debaclet i den tyska koalitionsregeringen och den snabbpratande Daniel Alling pratade - om möjligt - ännu fortare än tidigare -. Men intressant var det. 

Tittar lite på Nyhetsmorgon i tv4 och där är - även idag - Marcus Oskarsson och berättar om valet i USA, allt medan pv konstaterar att en liten, liten mus fastnat i fällan .., och han säger att idag måste han förankra ställningen till båtens presenning ännu lite mera. 

Själv tänker jag tillbringa de närmaste 22 minutrarna  minuterna medatt titta in hos en familj i Ukraina, för att se hur deras tillvaro ter sig. (Kan säga att detta är ingen film för den som vill ha fart och fläkt och action; det är mer som SVT:s "Den stora älgvandringen" och helt utan speakerljud eller musik! Är är man inte hungrig innan man tittat, så är man det när slutet närmar sig).

Dagens fönster ...

Det är underligt .., det är som en liten porlande vårbäck med fönster som kommer till inkorgen! Nu har det varit bidrag från Skellefteå, Själland i Danmark, från Skellefteå, Västerås, Porto, från ett hotell i Stockholm och från Roslagen! 

Och igår kom två till! Det här var det ena och avsändare var Cecilia i Houston. 

Så här skriver hon: 

"Hej!

Jag undrar om du vill ha en fönsterbild från Houston? Solnedgång om en kvart (17.30) men solen är bakom mitt (jobb)hus. 

Det stora huset ägs av det stora cancersjukhuset, MD Anderson Cancer Center, och bygget framför mig ska bli en till byggnad till dem. Utsikten var finare innan allt detta byggande, haha. Själv jobbar jag på en annan forskningsinstitution/sjukhus.

Skönt att tänka på något annat än det katastrofala valet ett tag…

Tack som alltid för en fin blogg!
Cecilia i Houston."

//Tack själv, Cecilia!