Fredag ...

Fint väder, om än rejält blåsigt, men det är ju det vanliga här på västkusten. Efter en natt med sprängande hvuudvärk (enbart bakom höger öga) och någon slags halvångest - då Sigge hoppade upp och kurade alldeles intill mig, nära, nära ... - och en morgon när vi bestämde oss för att avboka kvällens julbord tillsammans med friherrinan, gjorde jag pv sällskap till hamnen. 

Det är det ständiga jobbet med att hålla presenningen på plats, den som ska täcka överdelen av båten. Och typiskt är det ju att när det är dags att förstärka, det är såklart när det blåser och man kommer ihåg att kolla hur det ser ut. Nåväl, det ordnade sig. 

Därefter till Ugglarps Grönt som har utförsäljning inför stängningen inför vintern. 

Köpte grön - och rödkål, samt potatis av sorten Solist, vilken lär ska vara perfekt till Janssons frestelse. 

Sist av allt en sväng till Solhaga Bageri i Slöinge (ja, när vi nu ändå var i närheten). Köpte ett "Sillabröd" - mörkt rågbröd - som är himmelskt gott bara som det är med smör på - eller ost, eller ägg eller ägg och sill. 

Det var där, vid bageriet, som jag föll för den vackra dörrkransen. Nå, den var inte till salu, men såå fin var den!

Gläds sååå åt julpost som låg och väntade i postlådan! Ett vitt kuvert med Britts omisskännliga dialekt handstil fick mig att ana vad det handlade om, men inte riktigt ändå. Britt och Ecke som var jul eller påsk brukade skicka ett brev till Harry och med en inplastad korvbit eller lite skinka som present och t ä n k, såååå glad och sprallig han blev när han kände doften av såväl innehållet, som säkerligen också doften av Ecke eller Britt. 

Idag var raderna och skinkbiten till Sigge Nilsson. 

Så här såg det ut för fyra år sedan när Harry fått egen post. 

Jag kan säga att idag hade jag nära till tårarna, när jag läste raderna, författade av Britt (och kanske Ecke också). 

Vilka underbara människor detta är!

Nu hemma igen. Stekhet om kinderna. Tänkte - och sa till pv att .., jaaa, nu har jag nog hög feber. Jo, verkligen. 35.8. Kanske håller man på att kallna. Pv kollade sig själv också. Exakt samma - 35.8. Nej, det måste vara  något galet med den termometern.

Pv:s goda lever till middag och i skrivande stund ännu ett fint naturprogram från Lappland i SVT1. Titeln är Äventyr på vinterfjället och här en länk om någon är intresserad. 

Så roligt med skidturister från Frankrike och Nederländerna .., starka kvinnor som vågar sig på de svenska fjällen!

Apropå fransyskan Gisèle Pelicot .., i New York Times publicerades idag namnen på alla de män som haft sex med den helt nerdrogade kvinnan. Vilken skam för dem!

Dagens fönster ...

... ett helt gäng faktiskt, fångade i fina Höganäs där vi låg inblåsta i somras. (Jaha, nu blev det två dagens fönster, ja, ja, det är ju inte hela världen).

Där hade jag aldrig varit, inte kommit med båt, alltså .., men blev såå positivt överraskad! 

Fina möjligheter till bad/dopp i havet .., välordnat i centrum, mängder med vackra planteringar och trevlig småbåtshamn att ligga i.

Det var i förrgår ....

.... ja, som WalkaboutSweden i en kommentar här på sidan menade att hon ibland kände för att mer eller mindre dra till skogs .., att hitta ett ödehus där hon kunde dra sig undan allt elände som vi översköljs av. 

Såväl igårmorse som idag på morgonen har vi råkat hamna hos SVT 2 som visar fjällbilder, det påminner nästan om Älgvandringen .., långsamhets-tv i ordets rätta bemärkelse och i någon timmes tid kan man via drönarbilderna, tro sig ha hamnat i något som liknar paradiset. 

Idag fick vi följa med från Norge över till vårt land .., och det är så vackert så det är nästan ofattbart. 

Här är en länk till dagens program som har titeln "Vandringar". 

Det är - i alla fall i mina ögon - ett program som lugnar själen.

Dagens fönster ...

Tänka sig, att jag igår under promenaden i Falkenberg upptäckte Pettson och hans vänner, ja, det var alldeles intill rådhuset. 

Ser ni fönstret ..? 

Så här såg det ut för ett par år sedan - eller flera år sedan kanske - . Tänk, så fint om kvällarna när dom här "snöbollarna" lyser upp lite.

Från boken "Jag kommer ihåg"...

Glädjepiller ...

Att få en liten pjuttfilm på familjechatten som visar minstingen i Skåne som för första gången kissat på pottan! Hurra, hurra, hurra! ropar han och pappan. Ja men oj, så lycklig den där lillpojken tycks vara.

Övergrepp på äldreboenden ...

Ja, det bara fortsätter, detta att man aldrig slutar att förvånas över mänskligheten och då mest hur män är funtade. Kvinnor vilka närmar sig 90-årsstrecket blir utsatta för övergrepp och jag är så oerhört  imponerad av kvinnornas mod, att offentligt våga berätta om detta! 

Men tänk .., tänk på alla kvinnor som inte  k a n  berätta! De som tappat orden. Kvinnor eller män - det finns säkert även män som är utsatta - som är dementa och därmed helt utlämnade! Skulle jag själv vilja  ha ständig tv-övervakning i mitt rum på ett boende? Nej. Men vad är alternativet? Och att utdrag ur belastningsregistret borde vara en självklarhet för människor vilka ska arbeta på daghem, förskolor och inom äldrevården, det tycker jag är en självklarhet.

Och i franska Avignon förklarades nu på morgonen den man (Dominique Pelicot) som låtit ett femtiotal andra män våldta hans egen (då av honom drogade) hustru - Gisèle Pelicot - ja, han förklarades skyldig. Och hur modig har inte denna kvinna varit? Vilket civilkurage! Hoppas nu att de andra männen också får sina straff. Ja, ibland tycker jag att skampåle inte vore så dumt.

Dagens fönster ...

Ögonblicksbild fångad nu på morgonen klockan 09:01. 

Bilden visar ett skånskt caféfönster och den som fångade det hela var annannan. 

Och jag tänker att det måste vara så alldeles oerhört mycket krångligare när man bor hundratals mil från sina - till åren komna - föräldrar. 

Tack som tog dig tid, du flitiga fönsterfångerska!

Fler funderingar ...

Astronauerna vilka skulle tillbringa åtta dagar i rymden, riskerar nu att bli kvar där tills någon gång i april. I ett halvår ungefär har dom då blivit kvar där uppe. 

Då tänker jag så här: men om någon av dem blir akut sjuk? 

Svårt sjuk? 

Vad händer då?

Onsdag ...

I väntan på att julskinkan ska griljeras, sitter jag i soffan Ektorp och skrollar lite förstrött, så där som man väl inte bör göra. Jag har hamnat i ett fullkomligt  s t i m  av filmer där människor - oftast i USA - går in i butiker, roffar åt sig allt som går, sliiiiter och drar i klädställningar och hela tiden står vakterna passiva och får tydligen inte ingripa. Ingen annan ingriper heller, de flesta står och bevittnar det hela. 

Jag kokar inombords. 

Mera filmer! Fyra svartklädda/huvförsedda unga män i London kommer farande på el-cyklar med tjocka däck och när någon av dem passerar en promenerande människa med mobiltelefonen i sin hand, ja, då rycks mobilen från handen och ajöss med den! "Snatchers" kallas tjuvarna vilka försvinner i rasande fart .., kryssar mellan taxibilar och strosande flanörer .., och tycker sig väl vara tuffa värre.

Ännu mera! Tunnelbanan i Paris .., en kvinna bär sin handväska vid sidan av kroppen .., då kommer fyra unga kvinnor och omringar den äldre kvinnan .., den ena av de yngre stoppar ner handen i damens handväska, men upptäcker att hon blir filmad och slutar då tvärt. Men hur många blir upptäckta?

Så där fortsätter det och jag vill bara slänga mobilen i soptunnan, då detta gör mig vansinnig. Kanske är man extra känslig när man arbetat i butik och vet hur ofta det stjäls och av alla grupper i samhället .., men på filmerna på nätet är det i huvudsak unga män, ja, kvinnor också för den delen. 

Men   h u r  kan världen ha blivit så här? 

Lugnar ner mig med en bild hemifrån.

Dagens fönster ....

I Roslagens famn där bor Babsan och så här fint har hon pyntat i köket! 

Det får bli onsdagens fönster. 

Tack Babsan! säger jag. 

(Och upptäckte genast de gröna plastlocken i kryddlådan! Aromat!! Det fanns alltid hemma i Malå .., själv har jag Trocomare/Herbamare, men även det finns i byttan, ser jag.)

En vanlig tisdag ..

Då blir det besök på vårdcentralen i Slöinge. Får gå in bakvägen, ungefär som när det blev skjuts till lasarettet (covid) och ambulansen stannade på det som kändes som källarnivå. 

Munskydd på. Sköterskan som öppnar ytterdörren visar sig vara kund från affären. "Hej-hej, oj har du klippt dig!" säger hon.

Jag hamnar i "chefens rum" som mest liknar ett vanligt kontor, frånsett bokhyllan med allehanda medicinsk litteratur. 

Har tagit på mig finaste halsbandet, det som Elliot en gång gav mig i present. Tänker att jag borde köpa mig en representations-behå, alltid redo att ta fram. 

Läkaren säger att vi (iaf jag själv) inte är smittsam efter tre veckors hosta och elände och att det nog ska läka ut av sig själv. 

"Vet du om att du har ett blåsljud på hjärtat ..?" frågar hon. Jag säger att det vet jag. Det har jag haft sedan evigheter tillbaka.

Känns ju tryggt ändå att det finns lektyr för läkaren, utifall att hen blir osäker.  Tvåhundra kronor kostar besöket och flera patienter sitter i väntrummet. Ute på parkeringen - i bilen - sitter pv och väntar eller mobilpratar med sin yngre bror, han som drabbades av en stroke i början av augusti. Nu är hans röst som vanligt, men helt bra är det inte. Och pv har även hunnit prata med vännen-sedan-skoltiden, han som bor i Limhamn .., och får veta att denne och hustrun i början av januari susar iväg till ännu en resa till Indien. I tre veckor blir dom borta.

Under tidigare resor till Indien kom de allra mest ljuvliga vykort susande genom rymden. Det här var ett av dem. 

Efter besöket på VC, svänger vi förbi Hemköp. Där utanför, bland högen av alla granar - stora som små - står friherrinnan och A-M och väljer och vrakar, eller egentligen är det väl den förstnämnda som letar, hon vill nämligen ha en liten gran bara. 

Själv postar jag ett paket till Knivsta; till en kvinna som råkade hamna på min blogg när hon letade efter en kaffeburk och den fanns på bild på min sida. Kunde hon möjligen få köpa den? Det kunde hon, mot en frivillig insättning på Operation Smile. Burken är skruttig värre, men hon säger - när jag berättar om hur den åldrats - att det är bara bra med lite patina. Kvinnan verkar - av mejlen att döma - vara av den mer rara sorten.

Och så hemma. 

Hälsar på hästarna i hagen .., de har varit osynliga för mig ett längre tag, men nu räknar jag till tre stycken och den här nyfikna krabaten var en av dem. Pv hade tänkt sig ut på en cykeltur, men kände att det skulle han inte orka, så det blev Johanssonrundan i stället och han kom hem trött och slut på. Nu tittar han på någon krim-tv-serie på sin laptop. 

Och här intill mig ligger Sigge och sover. Får han kokt fisk till lunch, då är det sovläge i x antal timmar efteråt. 

Så har vi det här i det gula huset.

Ett tolv år gammalt fönster ...

Den bilden snavade jag över när jag åkte tidsmaskin baklänges och avsändaren av bilden skrev så här: 

"Detta lok står på slutstationen  av järnvägen som japanerna byggde under andra världskriget för att sammanbinda Thailand med Burma - den s.k. Dödens Järnväg -. "

Avsändare var Guy i Arvidsjaur.

Måndag, ny vecka ...

Man kan märka det på många sätt .. detta att man kanske  ä n t l i g e n  börjar bli frisk igen, det tänkte jag på nu på morgonen när jag rörde mig på ett helt annat sätt! Mer spänst i steget! Vilken lycka. Och pv tog även idag Johanssonrundan och säger att "det gick väl bra, tror jag ...?" Kanske ändå. 

Trappan till övervåningen skurade han också. U n d e r b a r t! 

Jag har väl berättat i omgångar om Sigges ständiga jamande vid fyratiden om morgnarna; då, när han anser att det är dags för utspisning av frukost. Igårkväll bestämde jag mig för att göra en rockad. Kattmatsburken, en assiett + en gaffel togs med upp till sovrummet och när Sigge nästan på minuten fyra kom våldsamt jamande, fick han till sin förvåning frukost i närheten av min säng! Han såg ut att inte tro sina ögon! 

Därefter lugnt och tyst - själv behövde jag då inte tända flera lampor och hasa mig ner i köket - och Sigge - mätt och belåsten - kurade någon halvmeter ifrån mig på sängen. Allt var frid och fröjd.

Kunde inte somna direkt och råkade då få ett tips av radiohallåan, nämligen "Juljazz med Nisse Landgren" och det ska jag säga, att vilken härlig, vilsam julmusik! En gång i världens begynnelse lyssnade jag till denne herr Landgren plus hans dåvarande kompanjon Johan Norberg, vilka uppträdde i Forumbiografen hemma i Malå. Landgren spelade trombon och J. Norberg gitarr. Jag glömmer det ALDRIG. Här en länk till programmet!

För övrigt? Rejält blåsigt ute .., gröna gräsmattor och nästan 9 plusgrader.

Nu till affären för att hämta ut ett paket från Spelexperten. Stekt kolja till middag och snart utblommade hyacinter på bänken i köket.

Dagens fönster ...

Från Porto kommmer den här bilden. Ser ni frisersalongen till höger ...? Så här skrev annannan, som var den som hade håven redo: "En gång var det P:s gudfars frisersalong, den på bilden. Han fortsatte att klippa och raka tills han var upp emot nittio år. Men även om han var långlivad, så var han inte odödlig, så nu är det någon annan som har verksamheten."

//Tack annannan! Tänk, så många bilder vi har fått från Porto under årens lopp!

På väg söderut ... 

... är äldsta dottern idag, tillsammans med Charlie och Steven, hundarna alltså. I nästan en veckas tid blir hon i Stockholm för att hälsa på Emma och Emil och vänner och bekanta, då hon själv arbetar julafton och framåt hemma i Malå.  

Någonstans i trakten av Granö i närheten av Umeå ringde hon och berättade om en vy som var så otroligt vacker; men det var inte den här. Då var det soluppgång i öster och fullmåne i backspegeln och vitt och fint, om än inte så mycket snö. 

Här är det alltså lite mera gryning.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett juligt fönster från Filipstads blomsterhandel - fångat av Turtlan - då, på besök hos sin mor. 

Så omtänksamt med en klocka i skyltfönstret, tänker jag. 

Stora klockor var vad jag ofta saknade under resan norrut, ja, på järnvägsstationerna. Kanske har dessa - vägguren - rationaliserats bort när alla människor ändå mest går hela tiden och tittar i sina mobiltelefoner?

Varken pv eller jag själv bär armbandsklockor - har aldrig gjort heller - och på jobbet var det inte några problem och till vardags lärde man sig att liksom känna vad klockan var. 

Den känslan verkar åtminstone jag själv ha tappat bort. I alla fall till viss del. 

Tack Turtlan! för att du tog dig tid att stanna upp vid skyltfönstret, nu är det nästan så att jag känner mig lite hemma just där vid blomsteraffären!

Utanför Filipstad ligger Långbans gruvby som är - håll i er! - en av världens mest mineralartrika platser och det var där, i Långbans gruvby, som uppfinnaren John Ericsson och hans syskon är uppväxta. (Googlade på hans namn och hjälp, så mycket där fanns att läsa!)

År 1611 fick Filipstad stadsrättigheter och uppkallades då efter Karl den IX:es son Karl Filip.

Ännu mera: I Filipstad lämnar dagligen 400 000 påsar OLW-chips fabriken och ger sig ut på äventyr till olika butiker i vårt land.  I Filipstad tillverkas även Wasa knäckebröd.

Och så ett eftermiddagsfönster ....

.... fångat av hedgrenskan, just då på besök i Köpenhamn. 

Ett i sanning verkligt juligt fönster! 

Tack Kerstin!

Lördag i december ...

Ringer till min syster och påminner om Ski Classics som sänds i SVT1 tidigt på morgonen. Jag hör att hon ännu ligger i sängen. 

"Nu Rigmor är det dags att hoppa upp, nu börjar skidåkningen snart ...!" säger jag så snällt jag bara kan. 

"Ja, upp och hoppa lilla loppa! Och tack ska du ha som ringde!" säger hon. 

Pv sågar till julgranen så den ska passa i julgransfoten. Idag ska den få komma till uterummet. Nu gäller det att hitta julgransmattan. 

Fortfarande halvfart eller mindre än så här hemma. Korsordslösande .., skidåkning förstås .., elvakaffe. 

Tänker på människorna i Georgien i allmänhet och de i Tbilisi i synnerhet. Tänk, vad man kan avsky ledare som enbart ser till sitt - eller som i det här fallet - ser till vad Putin önskar. 

Råkade hamna i ett program i Axess-kanalen, ett program som handlade om just Putin och hur han häpnade över hur rent av enfaldig Donald Trump tycktes vara, ja, det var när D.T blev president för första gången. Skrämmande var det. 

Regn utomhus. Inga mängder, men dock: regn. 

En liten ekorre sitter och knaprar på solrosfrön. Eva i Tyresö undrade om vi hade fått besök av herr Fasan och hans hov av damer. Nej, inte ännu. 

Hittar en gammal bild från 2012 och pElle. Så många fina och underbara djur som man haft förmånen att ha i sin närhet. Eller fått förmånen att få älska och få kärlek av. 

Hittar också mitt schema för december 2012. Ser att jag veckan innan jul arbetar måndag, tisdag torsdag, fredag och söndag. 

Fortsätter sedan med julafton, juldagen, annanadag jul, torsdag, fredag och söndag. Lämpligt korta pass, men oj, jag minns hur mycket det var att göra i december! 

Allt som är gulmarkerat innebar dubbel lön.

Saknar jag yrkeslivet?

Inte ett skvatt.

Dagens fönster ...

... fångades hos äldsta dottern i Malå, då, när vi var där för två veckor sedan. 

Utsikt över sjön, numera isbelagd.