Avlyssnat ...

Vaknar till högljutt talgoxe-pjut. 

Ännu mer hör jag den när jag senare står i badrummet och duschar. Så jag öppnar fönstret .., står där och tvättar håret och känner hur oändligt mycket detta betyder. En liten, liten fågel som kvittrar. Ingen exotisk variant, bara en talgoxe .., men oj, så fint det var! 

Just nu är rabatterna mer än bedrövliga och var gång jag passerar dem, tänker jag att .., men  h u r  ska dessa bli vackra igen? Likadant i krukor och tunnor. (Bilden togs för två år sedan).

Upptäckte att små pärlhyacinter kostar nästan 40 kronor per bytta - i alla fall på Hemköp - och kanske minns jag fel, men nog tycker jag att det kändes dyrt. Avvaktar lite.

Och för övrigt ..? 

Lyssnade igårkväll till ett fantastiskt tal av den finländske presidenten Alexander Stubb, ja, under ett möte med andra europeiska ledare. Stubb tog upp detta att Finland varit i samma situation som Ukraina riskerar att hamna i .., det vill säga, Finland förlorade en tiondel av landets yta (däribland Karelen där Stubbs mor, - eller farföräldrar bodde) och så detta att dåvarande Sovjet förbjöd Finland att gå med i Nato och EU, precis som Putin och hans anhang nu vill bestämma över Ukraina. 

Denne Alexander Stubb satte verkligen ner foten - sade det lugnt och sansat - och menade att huruvida Ukraina vill gå med i Nato eller EU, det har öht Ryssland inte med att göra.

Sist av allt: upptäckte de första mördarsniglarna igår. Visserligen små, men ändå. Och pv sitter i fåtöljen här intill och försöker utröna hur skidföret blir på söndag. Det ser inte alltför lovande ut .., sju plusgrader mitt på dagen, då kan det bli eländigt.

Dagens fönster ...

 

När jag först tittade på bilden, tänkte jag att nu är nog annannan ute på vift någonstans? Det var - i alla fall i mina ögon - så olikt andra bilder från Porto 

Och här finns det många fönster och ett hus ser nästan ut att vila på taket till det gula. 

Ett café tycks det vara nere i hörnan (några gäster sitter vid borden)  och parkeringsplatser finns 20 meter bort.

Genom ett öppet fönster hänger ett täcke (?) på vädring och nere till vänster skymtar en butik som säljer grönsaker. 

Tack annannan som tog dig tid!

Kan det vara möjligt ...?

Gick ut i friska luften en stund. Tvärstannade! 

På grannens antenn satt en .., ja, men det såg exakt ut som en  s t a r e! 

Det är ju i så fall minst två veckor tidigare än vad jag varit med om, kanske till och med tre!

Dessutom lät den som en stare. 

Otroligt, i så fall.

Glömde detta ....

Illustratören Emma Hanquists - i mina ögon - så härliga illustrationer till Kristina Lindquists krönika som handlar om skryt och fjäsk. 

Även det i DN:s kulturdel från i söndags.

Ja, men tänk, att ha så mycket fantasi inom sig!

Här kan man få veta mera om denna Emma.

Och här .., så personligt uttryck i hennes bilder!

Genialiskt, tycker jag.

Från söndagens DN ...

Numera får man ju söndagens DN på måndagarna och det gör egentligen inte så mycket .., de allra viktigaste nyheterna har jag då redan läst på nätet, men familjesidorna och kulturen, den väntar jag med. 

På så sätt blir det liksom som en extra guldkant på veckans första dag.

Nu blev det inte av att jag läste den igår heller, men däremot nu på morgonen. Ååå, vilken glädje! 

I kulturdelen handlade det bland annat om konstnären Pierre Bonnard och dom två sidorna var sååå fint redigerade! 

För många år sedan stod ofta namnet på redigeraren högst upp på sidan och det tyckte åtminstone jag själv så mycket om. 

Självporträtt av herr Bonnard. Den bilden hörde inte till Kulturdelen. 

Nåväl, om denne Pierre Bonnard kan man läsa här - det gäller att ha gott om tid bara -. 

Hjälp, så mycket vackert denne Bonnard har målat!

Och bor man i Stockholm kan man förboka biljett till en föreläsning om konstnären, ja, på Nationalmuseet, torsdagen den 13:e mars. 

Ja, man behöver ju inte bo precis i Stockholm, förstås. 

Själva utställningen "Bonnard och Norden" pågår fram till och med den 18:e maj. (Tänker jag absolut besöka!)

Annat som gjorde mig glad i Kulturdelen .., var minnesorden från Malena Johansson och som handlade om fotbollsskribenten Kristian Borell - en för mig helt obekant man -. 

Men det spelar ingen roll .., det var det här inringade som gjorde mig glad. 

Tänk, vad vissa människor sätter avtryck. 

Intressanta krönikor av såväl Björn Wiman och Peter Wolodarski var det också. (Handlade mest om världsläget i allmänhet och Trump i synnerhet).

Tack DN! vill jag säga.

Dagens fönster ...

Nu  k a n  det ju vara så att den som läser här bor i ett område med sol och blå himmel, men det kan jag säga, att så är det inte i landet Halland idag. Här är det minst sextio nyanser av grått och mjölkvitt. Lägg därtill lite duggregn. 

Men i ett annat liv - livet i Ystad - då kunde det se ut så här i slutet av februari. Det var på innergården och bilden har visats hur många gånger som helst, men den gör mig alltid glad. 

Alltså får den bli dagens fönsterbild.

Det är inte så mycket bättre hemma i Malå. Tre plusgrader, vansinnigt halt ute, tö och slask. 

Maria tog bilden nu på morgonen.

Kvällens avsnitt av Husdrömmar ...

Den här säsongen har verkligen startat bra! Frånsett förra avsnittet som var så vansinnigt stressfyllt, tycker jag att den här omgången går i ett lugnare tempo än tidigare. Sååå mycket behagligare! Och detta att programledarna inte är i fokus, tycker jag också är så skönt.

Och sen är det ju förstås hus-människorna som gör det hela. 

Som ikväll, den kvinnliga arkitekten Solveig, uppvuxen i Skåne, men som bor och arbetar i New York och nu har ritat och låtit en viljestark byggherre förverkliga hennes dröm om ett hus i Sandby, inte långt från havet .., ja, men det blev ju bara så bra! 

Denna lugna Solveig betydde ju precis lika mycket för programmet, som själva huset. Likadan dialekt som Bettankax också, tyckte jag.

Så blev det ... 

Måndag. Eld i kaminen. Pv bygger en ekorrholk och jag har lyssnat till steglitsens kvitter där den sitter på en gren i eken. Fick dubbelkolla när jag kom in, ja, i Fågelsångsboken. Jodå, det var steglitsen. 

Frågar pv om han vill följa med och ta ett dopp i havet. Är det nånting som är typiskt för den mannen, så är det att han ytterst sällan kan svara ja eller nej på en gång. Hans ständiga svar är "jag får se", eller "jag vet inte", vilket ibland kan göra mig halvt galen. 

Nåväl. Vi kör till Skallkroken och jag har stoppat två kalla korvar i en termos med hett vatten och värmt upp - så där lite bara - två korvbröd och så ger vi oss av. Det blir bara jag som badar .., pv tycker inte om när det blåser; han ska helst ha soligt och vindstilla. Men en varm korv med bröd, det vill han gärna ha. Isande kallt i vattnet förstås, men jag går  s a k t a   nerför stegen och sänker mig ner lika långsamt, men utan att doppa huvudet. (Fick ju så sprängvärk i huvudet tidigare i januari när jag doppade hela mig, så nu vågar jag inte ..., möjligen om jag har en yllemössa på mig, det skulle kanske hjälpa, även om den blir våt .., har av misstag haft yllevantar på mig vid ett dopp vintertid och det blev stor skillnad). 

Kommer hem. 

Försöker inpränta namnet på mannen som tänker bilda ny regering i Tyskland, Friedrich Merz. Herr Merz är jämngammal med pv, alltså född 1955 i november, är 1.98 lång och heter egentligen Joachim-Friedrich Martin Josef Merz. Och så är han tydligen pilot och flyger mindre jetplan, är katolik och gift med Charlotte Merz. 

Finns det tro plats i min hjärnas arkiv för detta med den tyske ledaren? Finns där öht något ledigt utrymme? I det arkivet finns nämligen så mycket oväsentligt som fastnat .., som detta att vad mina klasskamraters alla namn var .., eller Jakobs tolv söner i åldersordning ., eller att min pappa använde Keratin hårvatten (blå plastflaska).

Dagens fönster ....

Oj, här finns det mycket att låta blicken vandra runt i! 

Och soligt och fint måste det ha varit.

Jo, det var såklart annannan som hade håven redo. Två bilder kom samtidigt och det här var den ena. 

Tack Anna, för att du är så ihärdig med att fånga fönster! 

Och det fantastiska är .., att det plingar ofta till i min mobil precis när jag har helt tomt i fönsterarkivet!

Men det ska jag ju säga ...

Att bästa programmet - det som får mig att nästan börja gråta, så rörd blir jag - det är ju "Mot alla odds", där Gunde Svahn tränar fem adepter (läs: totala noviser vad gäller skidåkning) för att dessa ska klara stafettvasan. Vilken resa, såväl fysiskt som mentalt för dem! Och vilken underbar människa denne Gunde är!

Söndag ...

En sån där dag då ingenting av vikt händer, annat än att man i alla fall är vid liv. Vi säger att det är så underligt - eller egentligen inte - att så många i vår närhet antingen har blivit svårt sjuka eller helt enkelt gått hädan. Å andra sidan är det ju inte underligt .., det är väl i vår ålder och uppåt som man kan börja krackelera. 

Och Hilda hamnade på akutmottagningen igår där det konstaterades att hon drabbats av vestibularisneurit - med yrsel och kräkning som föjd - och fy, så obehagligt. Nu är hon sjukskriven och får äta cortison, så ska förhoppningsvis detta elände rätta till sig. 

En kvinna - något yngre än vi själva - och boendes i Lund, cyklade omkull och bröt lårbenhalsen och min väninna Agnetha i Skellefteå hade ett inbokat besök på Skellefteå lasarett, men halkade på trottoaren och drabbades då av en elak fraktur på handleden, med operation som påföljd. Det enda positiva var väl att hon nästan befann sig utanför akutmottagningen när det hände.

Men det finns ju sådant man blir glad av. En mig närstående som numera har svårt att veta vilken veckodag eller månad det är, kunde bums ge mig svaret på den enda rutan vi hade kvar på DN:s kryss. Det handlade om en sorts sammet och slutade på gg. 

"Har du möjligen någon aning ...?" frågade jag. 

"Javisst! Schagg!" svarade den där underbara människan på en gång.

Nog är det underligt hur våra minnen fungerar.

Och Elvira Öberg tog guld i masstarten i skidskytte idag och pv häpnade över att hans ungdomskompis med fru  - båda akademiker vilka arbetat inom psykiatrin - med största nöje tittar på SVT:s Hotell Romantik. Eller kanske är det just därför (deras tidigare yrkesval) som de finner programmet intressant.

Min syster i Australien som är tämligen skröplig rent fysiskt och inte orkar gå så långt längre, hon sågar ner buskar och kapar trädstammar vilka blockerar altandörren och tycks ha fullt upp med det som hör tomten till. Kanske finns nu mera ork, enär hon fått sig tilldelad gratis städhjälp av någon hjälporganisation. 

Trettionio grader varmt, skrev hon att det var utomhus. 

"För varmt för att vara ute, men jag har lånat böcker på biblioteket och tittar på svenska serier på Netflix, så mig går det ingen nöd på", skriver hon. 

Tur det, tänkte jag.

Söndagsfönstret ...

... fångades här i det gula huset. 

Det var den där ljuvliga dagen då solen visade sig och spred så mycket glädje. 

Idag söndag är det helgrått. Dimma. Fukt i luften.

Och val i Tyskland. Undrar just hur det ska gå. 

Längsta hittills ...

Lördag. Får mitt livs längsta mejl från min syster i Australien. I mejlet berättar hon om sin trevliga väninna A och om hennes mamma och några av A:s fem syskon. När jag har läst mejlet, tänker jag att allt detta hade ju kunnat bli grunden till en roman.

"Så här var det. A:s mamma var en underbart fotbolls,- och karltokig italienska. Pappan försynt och tystlåten. Sex barn. 

Ett av barnen - A - var gift med en tråkig dominerande karl, skilde sig, hade därefter ett tioårigt lesbiskt förhållande med en storvuxen kvinna från Tasmanien, sedan nytt förhållande med en trevlig karl som hon ännu bor ihop med. 

B hade det ena förhållandet efter det andra, ja, tills hon slutligen gifte sig med en präst. Numera skild sedan många år. 

C är en flamboyant, snygg man som nyss fyllde 60 år och gifte sig för SJÄTTE gången. Varför han nödvändigtvis ska gifta sig var gång han blir förälskad, det undrar alla.

D identifierar sig inte som kvinna, men inte heller som man, utan skall vara en THEY, även om hon tagit ett mansnamn, ett namn som hennes pappa vägrar att använda. Ja, det var fyra av de sex barnen och historierna bara fortsätter. Du kan tro Elisabet, att i den släkten saknas inte samtalsämnen!"

Mitt eget mejl till min syster, ja, det handlade mest om att pv bakade gifflar, att vi skulle titta på skidskytte och att det idag vankas försenat födelsedagskalas hos Anne-Marie i Steninge. Av detta blir minsann ingen roman skriven.

Dagens fönster ...

Ett fönster fångat av Turtlan, som hade håven redo, då, under besöket i Wadköping i Örebro.

Tack Turtlan!

Och vilka enkla, men såå  vackra gardiner!

Om Roy, Ronny, Kjell och Leif ...

I eftermiddag frågade jag pv om han hade lust att se en film tillsammans med mig? En dokumentär med titeln "Bröderna Andersson" och som bland annat finns på Triart.se. Filmen är gjord av Johanna Bernardson. 

Jodå, det hade han. 

Filmen - som jag hyrde hos triart.se - handlar om fyra bröder vilka växer upp i ett arbetarklasshem i Göteborg. 

En av dem blev den världsberömde filmaren Roy Andersson, en blev hemlös, en fångade uppväxten med super-8-kamera och en är regissören Johanna Bernardsons pappa. 

När berättelsen börjar har bröderna inte träffat varandra på tio år. Johanna anar att tiden är på väg att rinna ut och bestämmer sig för att försöka förena dem innan det är för sent. 

Det här var en dokumentär som kändes väldigt rak och ärlig och inte det minsta inställsam. Vi tyckte väldigt mycket om den. Bilden fångade jag när trailern visades.

Här en länk, om någon är intresserad.

I det närmaste snart helg ...

Fredag. Vi kämpar på med DN:s korsord, har klarat av veckans nutidsquiz och orddelen - med olika resultat -. Pv hade full pott på orden (erkände att han gissade på några) och jag klarade bara åtta av tolv, men hade i stället endast ett fel på nutidsquizzet. Ja, ja, det jämnar ut sig. (Följande ord svarade jag fel på: opak, somnambul, kultje och missale.)

En lugn dag hittills. Ingen skidåkning på tv. Grått och slaskigt utomhus. 

Alltid så rara grannen Birgitta ringer och berättar att hon ligger däckad i sin lägenhet i stan och undrar om vi kan vattna blommorna och kanske kolla musfällan och det känns alltid så bra att kunna hjälpa varandra. Fler samtal! Den Äldsta har arbetshelg och börjar halv tre och slutar nio på kvällen .., när hon ringer är hon ute och går med hundarna. 

Nyheterna berättar om ännu ett kabelbrott, nu utanför Gotland. Ja, tjyvnyp från en irriterad granne i öst kan ges på olika sätt och tänk, så sårbara vi är. 

Och vi får se tv-bilder från Tyskland, det gäller förstås det stundande tyska valet på söndag. 

Då tänker jag på dagarna i Berlin och hur vi trivdes där. 

Inte långt från hotellet låg en bokhandel och där utanför stod jag och tittade på snurr-stället med vackra vykort. 

Man kan fråga sig vad det är som gör att man på somliga ställen i världen genast känner sig "som hemma". 

Att människorna man möter är vänliga, är kanske nummer 1 .., men det vet man ju sannerligen inte alltid.

Och som jag ångrade att den här boken inte fick följa med hem! 

Är det något jag tycker om , så är det barnboksbilder med mycket innehåll och tänk, vad vi (småttingarna i Bunkeflo och jag själv) hade kunnat prata om enbart den här bilden där allt tycks hända! 

En liten AP tyckte också om såna här bilder. 

(Googlade nu författarens namn och döm om min förvåning när boken finns hos Bokus.com, men se .., snart i en postlåda nära mig! 

Att den är på tyska, det spelar ju ingen roll ..., med så många bilder kan man hitta på vad som helst kring det som händer på sidorna!)

Funderar ibland på att hoppa på bussen från Malmö till Berlin och inte är det dyrt heller, ja, det beror förstås på vilken tid på dygnet man åker. Ja, det var väl i stort sett allt. 

Ps. Gunnel i Göteborg: Tack för hicka-tipset/omtanken, ja, detta med lingonsylten! Det fungerade inte lika bra för pv, men efter några timmar och när jag till slut slängde ur mig att "ta en Alvedon, inte för att det väl hjälper!" - men det var ett halmstrå bara, upphörde hans förfärliga hicka. Nej, inte tror jag att en Alvedon tar bort hicka, men kanske rent psykologiskt ... , att herr Göransson skulle slappna av lite, ja, möjligen det. Nåväl. som ett nytt liv blev det för honom. Sååå lättad. Ds.

Dagens fönster ...

Ett apoteksfönster från Porto kommer här och det var förstås annannan som stannade upp några sekunder och tog fram fönsterhåven. T a c k!

Ser i butiksfönstret att det tycks vara någon anti-åldrande produkt som man skyltar med och jag tänker att det är likadant överallt. 

När man är ute och reser, tycker jag alltid att det är så intressant att besöka olika butiker och inte minst att jämföra sortimentet med vad man själv är van vid. Just på apotek kan det skilja väldigt mycket! 

Minns så väl när vi var i Gdansk och jag skulle köpa plåster. Då satt en barsk äldre kvinna bakom kassan och jag tänkte att man kunde tro att hon var hotad med pistol för att utföra sitt jobb, så puttrig var hon och jag blev så nervös. Plåstret såldes för övrigt på metervara.

Herr och Fru Domherre hälsar ...

 

... från Ringvägen i Malå. 

(Och bara så ni vet .., igår hickade pv i totalt sju timmar. Idag har det börjat om.)

Maria tog bilden.

Vintermånad ... 

Så här kan en "paus-bänk" se ut, i alla fall när man är på väg till eller ifrån lilla hamnen i Stensjö. 

En perfekt plats att slå sig ned på .., att bara sitta där och titta ut över Kattegatt och höra bäcken porla och ta sats mot hav

Och i hamnen är det helt igenfruset, men om en dryg månad .., då brukar det bli bomiläggning. Nu går det fort. Ska gå ut och sätta mig i solen, men först skiva ett stort äpple och ge till koltrastarna - dom som är så egenyttiga och hela tiden jagar bort andra gelikar från äppelskivorna - med påföljd att någon annan norpar det där goda.

Dagens fönster ...

Fönster nr 2 är detta, fångat av Turtlan under hennes och M:s resa till Örebro. Måhända var det här fönstret från Wadköping?

Tack Turtlan! Så vänligt av dig!