Dagens fönster ...

Visst är det vackert! 

Det fångades av Turtlan i Karlstad, i helgen på vift i Uppsala. 

Tack Annica! säger jag.

Nu ska jag säga vad jag tror ...

Jo, jag tror att detta med ständiga bränder eller hur SVT och andra viktiga samhällsinrättningar sätts ur spel ., hur ställverk saboteras så att tågen inte går .., ja, jag tror att vi närmar oss en punkt när det blir allvarligare än så. 

Jag tror att ryssarna är galna på oss för att vi bistår Ukraina med vapen och annat och nu är gränsen nådd. 

Tycker jag att vi ska upphöra med hjälpen? 

Absolut inte!

Måndag i landet Halland ...

Och en enda vallmo har börjat blomma, men gör det desto bättre. 

Vaknar till rejäl blåst och när jag tar morgonrundan på tomten, ja, då ser jag kråkornas ätteläggar kämpa för att hålla sig fast, högt där uppe i tallarna, de som står i slänten. 

För övrigt har vi försökt att planera sommaren lite. Kanske blir det en kortare tur med båten från och med torsdag - om inte VVS-männen hör av sig - och en vecka framåt. Ecke och Britts son Jonas, som precis har gått i pension, ska kanske bo i huset när vi är bortresta och det känns bra; då kan han vattna blomster och tomater, utifall att här blir subtropisk värme. 

Inget nytt för övrigt. Tv:n påslagen. Mest bara elände. Pv sover ännu.

Måndagsfönstret ... 

 

... fångades hos Linda under vårt besök i sommarhuset. Det var igår alltså, i Grimsholmen. 

Om man inte vet hur vackert det är i Halland, då kan man åka vägen från Falkenberg till Grimsholmen, via Skrea Strand och Ringsegård och så vidare, men inte kustvägen, den som vi annars väljer när vi ska till återvinningen.

Man passerar hästgårdar och gamla hus och det är kuperat och bara så vackert!

Snigelsäsongen är härmed igång ...

Idag på morgonen plockade pv 130 sniglar som mötte döden (i form av kokande vatten som hälls ner i den bytta där han lägger dem, typ glassbytta).

Ikväll ett 80-tal.

Spridda skurar från en känslosam eftermiddag ...

Detta har sannerligen varit en vecka sprängfylld av känslor! I onsdags hejdå till Sigge och sååå mycket ångest .., i går seglatsen ut till havs där före detta grannens aska sänktes i havet och idag var det så dags att träffa Linda, Thomas (allmänt kallad Tompe) och Kerstin vid skogskyrkogården i Falkenberg, för att se graven där Lindas man Magnus nu är urnsatt. (Linda längst till vänster). 

Magnus gick i samma klass som pv och Tompe (den långe) i Ljungby, kom senare att ta busskort tillsammans med pv i Sthlm, dom delade lägenhet där och körde buss såväl där som i Lund och därefter var det mest seglatser tillsammans. Magnus läste till systemvetare och kom att arbeta på Tetra Pak i Lund, medan pv blev lärare och hamnade här i Halmstad.

Så blev det som det blev .., Magnus drabbades som så många andra av cancer i magen och avled i september, blev urnsatt för några veckor sedan och det var alltså där vi var idag. Att pv står med skyffeln, det är för att det grävts en grop för rosorna som skulle planteras på graven, den som ännu saknar sten (ska bli natursten från Småland), men den kommer när Linda hittar någon passande. 

Det slog mig att här var gravstenarna placerade framför själva "graven", hemma är det ju tvärtom, gravstenen bakom och så blommor framför den. Kanske är den äldre delen av kyrkogården på det andra sättet .., ska titta mera noga vid nästa besök.

Det slår mig nu att det är förstås för att själva gravstenarna är platta, inte stående uppräta.

Och vilken otroligt vacker kyrkogård!! Så enkel och "ren" .., höga tallar .., mjuka kullar .., en damm med enorma ormbunkar där solljuset silades .., (alldeles t.h om Magnus grav), ja, det påminde om Skogskyrkogården i Stockholm.

En så vacker minneslund finns där också! Vatten porlade ., och rhododendronbuskarna var jättelika! Vi besöker ju ofta återvinningen i Falkenberg och nu blir det enkelt att sätta en blomma på Magnus grav och då ska vi verkligen se mera av den här kyrkogården.

Efteråt åkte vi till Grimsholmen, kanske 1 mil söder om Falkenberg, där Magnus och Linda för ett tiotal år sedan köpte ett lagom litet eller stort sommarhus (ja, man kan bo där året om förstås, men deras fasta bostad är i Lomma) och det var som att komma till .., ja, jag vet inte vad. Himmelriket, kanske.

Från altanen kunde man sitta och titta ut över havet, höga enbuskage gjorde att  man upplevde det som om man satt uppe i träden .., allt medan småfåglar flög fram och åter och hämtade frön på altanen .., och där var ekorrar och större fåglar och rödstjärten huittade lite tjatigt precis hela tiden, men det kan man ju ha överseende med. 

På altanräcket .., en liten kanin. 

Vi bjöds på en silltårta utan sill (helt ljuvlig), Västerbottenspaj, italiensk skinka, samt lax med olika kryddning + romsås. 

Min tallrik var ljust grön. Och underbar.

En god grönsallad med bland annat clementiner på burk (klyftor) fanns i salladen och det var så gott. Nytt för mig. 

Linda arbetar som sjuksköterska på barnintensiven i Lund och stortrivs med sitt arbete. Några månader efter att Magnus dog, skulle hon cykla till sjukhuset, men dråsade i backen på grund av svart-is på gatan .., knäckte lårbenet och har först nu börjat arbeta heltid, om jag minns rätt.

Hon är nog en av de mjukaste människor jag har mött. 

Till dessert en Dajmtårta som gav oss många skratt, ty det var inte det enklaste att få loss en bit .., ty bakplåtspapperet liksom gjorde sällskap med själva tårtan. 

Underbart god var den!

På väggen i vardagsrummet fanns fotot av katten Sara, som precis som Sigge uppnådde den aktningsvärda åldern av sexton år. 

Kom hem vid vid femtiden, då jag däckade  t o t a l t. Sov kanske två timmar natten mot idag (i båten, pv ville i mörker kolla om topplanternan lyst - ja, det gjorde den -) och slocknade direkt. 

Ja, så har den här dagen varit. Många tårar, men också mycket skratt och tillsammansglädje.  Och ja, jag vet att jag berättat om detta på Instagram, men det är till bloggen jag återvänder när jag själv vill titta tillbaka på vad som hände. 

Nu ska det väl bli lite lugnare. 

På onsdag är vi i alla fall bjudna till Tylösand, tillsammans med Ecke och Britt. Där, i ett pyttelitet sommarhus, bor änkan till mannen vars aska sänktes i havet och vi ska även hämta upp Ecke och Britt, under många år trogna sommarhusgrannar till den döde och hans hustru. Och Ecke, som tidigare i veckan dråsat i golvet och slagit sig rejält i huvudet, men som tack och lov klarade livhanken. Vilken tur!

Ajöken, sa fröken.

Några sena söndagsfönster ...

Så här skriver avsändaren, som är värmländska Turtlan på vift: 

"Nu har fönsterhåven hittat ett fönster här i Uppsala på ett hus nära Ingmar B:s mormors lägenhet på Trädgårdsgatan 12, som stod modell för farmor Helena Ekdahls tjusiga våning i filmen Fanny och Alexander. (Lite inklippt från Google här...)

Oavsett så fladdrar bilden iväg till Halland från Uppland denna blåsiga lördag. /Annica på tur.

// Tack Annica! säger jag.

 Kväller ....

Så blir det övernattning i båten; mest för att kontrollera om lanternan i masten fungerar. Jo, det gjorde den.

Här är lugnt och fridfullt. Vi knåpar vidare med DN:s korsord .., Maria har ringt och berättat att hon, pojkvännen och hans 11-åriga dotter idag har besökt Ikea i Haparanda, mest för att köpa möbler till dotterns flickrum. Att där vimlade av finländska kunder, är ju förståeligt. 

Och inte långt ifrån vår båt, där har den här måsen tagit siesta. Om det nu inte är en trut?

Lördag ....

Bilden från min stora bok med målningar av Lars Jonsson. 

Pingstafton ..., och vinden från igår - vilken väl mer kunde benämnas som storm - har mojnat. Men innan dess! Flaggstänger vajade betänkligt i vinden .., och en av de blågula flaggorna vid Skepparstugan i Steninge hade blåst sönder och hängde likt en våt disktrasa rakt ner, lägg därtill ÖSREGN. 

Här vimlar det just nu av cykelturister - ofta med rejäl packning på släp - och det var nog ingen trivsam eftermiddag/kväll att befinna sig på väg norr eller söderut. 

Och så här såg AP ut efter genomförda fem mil på Vätternrundan, det var igår det. 

Och svärsonens tjusiga ben och strumpor .., såg ut så här, då, efteråt. Efteråt kom följande meddelande på familjechatten. "Så sjukt tekniskt och svårt och lerigt under långa perioder, men så bra arrangemang! Trodde aldrig att vi skulle komma under fyra timmar, så svår cykling var det ibland. Och såååå vackert! Vi är lyckliga!!"

Jag undrar vem den tösen brås på, men bra gjort! Heja, heja!

Här cyklades det inte, nej, vi var bortbjudna på middag hos vännerna från Tyresö ., blev där under ett par timmar, kom hem, satt i soffa respektive fåtölj och var så obegripligt trötta. Slut på, helt enkelt. Kanske var det alla känslor som tumlat runt de senaste dagarna, jo, så var det säkert .., och till sist släckte vi tv:n och gick i säng. Vaknade efter någon halvtimme hade ett våldsamt flimmer, blev orolig och ropade på pv som kom och lade sig på den sida av dubbelsängen som Sigge såg som sin .., flimret gav med sig och allt blev lugnt.

Och nu alltså pingstafton. Om inte vinden friskar i, blir det nu ikväll verkligen seglats för att sprida askan i havet - det har varit många turer huruvida det alls skulle bli av -. Själv har jag varit ute och känt tacksamhet över hur det växer i rabatterna! Lavendeln, den som är sååå enbarmligt träig och eländig vintertid, är nu helt underbar och det doftar ljuvligt när man går förbi. Planterade även ut nya lavendelplantor och även dessa verkar må bra! Härligt! 

Små självsådda skott av gurkört dyker också upp lite här och där, mest där. Inte direkt vackert, men oj, så bin och humlor trivs bland gurkörtens ljusblå blommor när det väl är dags. Bilden är från flera år tillbaka, ännu blommar den inte.

Frånsett lavendeln, finns det dock inget i blomväg som gör mig lyckligare än Tremastarblomman. Det är helt obegripligt att jag inte råkade dra upp stjälkarna i tron att detta var ogräs .., och nu blommar dom såå fint!

Dagens fönster ...

.... fångades av hedgrenskan, då på besök i Rungstedt på Själland. Eller kanske mera, på Rungstedt Kro.  (Om ni klickar på länken, så får ni njuta av sååå vackra stolar! Ja, tycker alltså bloggmadamen).

Tack som tog dig tid, Kerstin!

 Spridda skurar från en fredag i början av juni ...

Nationaldag, dessutom. Ingen dag som vi brukar fira på något särskilt sätt, men tacksamheten över att ha fötts i ett land med fred och frihet, den är likväl stor. Enbart tanken att vi skulle kunna bli invaderade, att det skulle kunna falla bomber och missiler i vårt land, är för mig nästan otänkbar, men vem vet vilka idéer som kan tjoppa upp i huvudet på galna potentater i vår närhet.

Men här sitter vi i fred och frihet i vardagsrummet och lyssnar/tittar lite förstrött på Morgonstudion. Vi får veta att Trump och Elon Musk nu är rejält osams och nu kan väl allt hända .., nu lär beskyllningar komma flygande genom luften från båda håll. Är man förvånad? Inte särskilt. 

Vi sitter på våra vanliga platser, pv i fåtöljen, jag i soffan och i den andra delen av soffan, där är det tomt. I den där "gropen" där Harry så ofta låg och sov och där Sigge tog över när Harry inte längre fanns, där är en grön pläd allt som finns. Inga matskålar står längre på golvet i köket. På inköpslistan står inte ett ord om kattmat. 

Bilden visar en Sigge som ibland var riktigt gymnastisk. 

För övrigt? Pv ska göra klart i båten - dieseltanken ska nu monteras fast -, Anna och Micke ska idag/eftermiddag delta i Vätternrundan mtb (mountainbike) - den längre sträckan på 50 km - (stort lycka till!) och i Skåne börjar det väl packas inför resan till Malå. 

Och ännu mera för övrigt tog jag nu på morgonen hjälp av fågelappen Merlin och fick på så sätt veta att fågeln som kvittrade så intensivt från ekens topp vid 6-tiden på morgonen, det var en rosenfink! Tänk, inte visste jag att vi hade sådana i vår närhet!

Bilden av skir norrbottensgrönska, togs av Maria nu morgonen, i Töre, Norrbotten.

En riktigt fin nationaldag önskar jag den som tittat in här!

Dagens fönster ...

... fångades av madamen i Porto. 

"Sitter en stund och jobbar på café idag ..", skrev hon. 

Det var torsdagen den 29:e maj. 

Tack annannan!

"Dina mest köpta varor ...."

Ja, pv:s alltså. 

Hälften var till Sigge (frikassé och alaskapollock), mjölken till pv och naturell yoghurt till mig. 

Förmodar att mina mest köpta varor är ungefär något liknande.

Dagens fönster ....

"Hej!

Ett fönster som är ett kvällsfönster från stugan. Prickiga lampan i rummet i den äldre delen av stugan. Det får bli beskrivningen denna regniga fredagskväll.

Annica."

//Tack Annica/Turtlan! Den prickiga lampan andas 70-tal, eller kanske ännu tidigare?

Om Sigge ...., ett långt inlägg.

Så är nu våra sexton år tillsammans med denne lille Sigge Nilsson tillända. 

Det har varit en vecka fylld av så mycket ångest och bedrövelse, bara detta att veta att "på onsdagmorgon klockan 9.00 kommer veterinären Anna och sen är det slut."

Natten mot igår låg Sigge hos mig - hela natten -. '

Det var första gången på månader som vi inte behövde stiga upp vid tretiden på natten för att släppa ut honom (vi har turats om, tagit varannan natt) och han låg hos mig fram till sextiden, när jag själv steg upp. 

Han hade ätit dåligt de sista veckorna och åt ingenting alls igår och i uterummet, där det hela skulle ta slut, stod två matskålar med ännu inte uppäten mat -. Friherrinnan, som varit den som sett till och gett Sigge mat när vi varit ute på seglats eller annorstädes - hade bett att få vara med ända till slutet, så pv hämtade henne och så satt vi där och bara  v ä n t a d e  på att veterinären skulle komma.

Minuten innan vi hörde veterinären köra fram längs vår uppfart, såg det ut så här. Efter en stunds prat - mest om Sigge - fick han en spruta som gjorde honom dåsig och efter ytterligare kanske tio minuter, den avslutande injektionen. 

Där låg han intill pv och med pv som strök honom över ryggen och det var så ledsamt så det var inte sant, som det väl är när man tar avsked av någon - även någon med fyra ben i stället för två - och som blivit som en familjemedlem. 

Veterinären - en lugn kvinna som kunde ha varit min dotter, rent åldersmässigt - frågade var jag kom ifrån och jag sa Västerbotten. Det visade sig att hennes mamma var från Sorsele, bara åtta mil från Malå och den vetskapen fick mig att gråta ännu mera, men fråga mig inte varför. 

Så tog då allt slut. Sigge fick ligga kvar på soffan Ektorp i uterummet och jag ringde till en av grannarna som tyckt så otroligt mycket om Sigge och berättade vad som hänt och hon tog sig hit och satt hos honom och grät nåt så hemskt, så ledsen var hon och kanske mest över att han inte kommit till henne på såååå lång tid. 

Nej, så var det, de senaste två åren kanske, lämnade han aldrig tomten, hela hans tillvaro var här .., i uterummet vår, sommar och höst och för övrigt inomhus.

I sexton år fick vi ha Sigge hos oss. Han föddes i Skåne, hamnade i Halland, växte upp med pElle (som var måttligt förtjust i att få denne lille ligist som sällskap .., han som puttade ut pElle från korgstolen och liksom tog kommandot), Nelly och Harry och lärde även känna Meja, Charlie och Steven! 

Sigge kunde vara så kaxig mot Harry och när vi hade varit ute på promenad, hände det mer än en gång att Sigge kom utfarande från syrénhäcken och bet Harry i bakhasorna.

På senare år blev det annorlunda, då kunde dom ligga tillsammans på soffan Ektorp och blev riktigt fina vänner.

Idag ska Sigge hamna i den "grav" som pv grävt så fint, bara någon meter ifrån där pElle hamnade, till vänster om växthuset. 

Jag har redan varit ute och klappat om honom (Sigge) lite och jag sade till pv att nu - äntligen - kan jag tänka mig att låta Harrys aska komma ut ur sin förpackning.

Jaaa. Så var gårdagen. 

Ett från hjärtat STORT och innerligt TACK till er som hjälpt oss med Sigge och pElle under årens lopp! Ni är många! 

Till exempel min f.d. svägerska Elenor (bodde här i 10 dagar och tog hand om hus och katt), Annika Engström med son som också tillbringade någon vecka här (sonen tog död på hundratals mördarsniglar!), grannarna Birgitta, Ecke och Britt och inte minst Annelie, pv:s kusin Mia Pehrson med sönerna Elliot och Alfred (postade små mobilfilmer som visade hur Sigge hade det) .., Eva och Ulf från Tyresö, Hildas mamma Mymmel som tillbringade två veckor här när vi var ute och seglade .., grannen Margret som i all välmening brukade ge Sigge mat hemma hos sig när han kom på besök .., och såklart friherrinnan Lena och hennes A-M, vilka troget ställt upp under alla sexton år!

Men nu är det över.

Dagens fönster ...

"Godmorgon från Aten!" stod det på textraden, ja, det var igår det. 

Vem som var avsändare? Jo, den flinka fönsterfångerskan annannan. 

Tack! säger jag.

Systrarna på Ekerö ...

Födda på gården hos Stig H Johansson, men hamnade hos AP och Micke. 

Den ena systern lite lurvig och den andra har den slätaste päls (och SVAL) jag har träffat på, ungefär som kattsystrarna som vi hade i Bjäresjö. Ylva stor och lurvig och Bodil - precis tvärtom -. 

Duktiga musjägare är dom också.

Och tänk så tryggt att ha varandra!

Bilderna togs av deras matte, AP.

Dagens fönster ...

Och så plötsligt kommer några fönster, fångade av Turtlans lagvigde.

"Hej!

Nu är det maken M som varit igång med fönsterhåven. Japp!

Dessa härliga fönster finns i konsthallen Sliperiet i Borgvik i sydvästra Värmland där M med jobbkollegor är på sommarutflykt. Guidning i konsthallen och Borgvik med efterföljande middag.

Borgvik är en härlig och fin by med anor i historien om man vill läsa på.
Sliperiet drivs av Oscar Magnusson om han är bekant? Son till en viss Sven-Erik Magnusson, båda sångare i världskända Sven-Ingvars. 
Hälsningar Annica och framförallt M."

//E: Tack till fönsterfångaren! säger jag.

 Malå ikväll ....

Maria tog bilden.

För övrigt undrar jag vad svaret blir från Putin och hans anhang, ja, vad beträffar ukrainarnas genialiska drönaranfall? Nu är han (P) nog kränkt ända ner i skoskaften. Och kränkta män är inte att leka med, det ser man ju inte minst vad gäller Trump, som så fort han får en - för honom - obehaglig fråga, blir så sur och vrång och anklagar journalisten för att vara en "loser" och alltid värdelös i sitt arbete.

 Omtanke ...

På arbetsbänken i köket i Bunkeflo låg detta. 

Tänkte på min egen skolstart. 

Och pirrglittret följde med.