Dagens fönster ...

Fångades igår i Träslövsläge, men kom inte på plats förrän nu, sittandes på båten. I fyra och en halv timme har vi varit igång och nu ser vi åtskilligt flera segelbåtar, oftast går dom söderut. Nästan alla hälsar med en vink, det tycker jag om. 

Den här kuststräckan brukar pv gå nattetid, då den helt enkelt är så långtråkig - men det fordrar ju fler dugliga sjömän ombord -. Nåja, det tar sig. Vi har passerat Nidingens fyr och om denna fanns det hur mycket som helst att läsa om; att där varit 44 skeppsbrott utanför ön mellan åren 1917-1944, till exempel. 

Noterar att seglare som har motvind sitter iklädda orangefärgade täckjackor/seglarkläder, medan jag själv har sticketröja, mössa och tights. Solen i nacken. 

Vattnet är mer grönt än blått, igår var det mörkt .., hu, det är ingen höjdare! Om pv;s prognos stämmer, ska vi ha drygt tre timmar kvar. Vi får väl se.

Norröver ...

Torsdagkväll lite efter 19.00 

Efter sex timmar på ett hav fyllt med dyningar som fick såväl båten som ens innandöme att börja gå i vågor, kom vi då fram till Träslövsläge. 

Fickplats längs med och lätt att lägga till. Tur att det inte är högsäsong, då vi har en restaurang och tre jättelika ac-aggregat precis utanför båten! Eller innanför.

Sååå trött var jag efter dessa timmar till sjöss, att efter middag (hämtpizza) slängde jag mig raklång på sängen och lyssnade först till Radiokorrespondenterna Ryssland och jag hade lätt som en plätt kunnat somna för natten! 

Därefter blev en promenad längs piren .., såg en tärna av något slag, samt en strandskata, men inte en enda liten sädesärla! 

Imorgon vill pv helst komma iväg vid 8-tiden ... , han har siktet inställt på Donsö, vilket kanske skulle ta nio timmar!

Drygt, tycker jag, men han vill komma mer in i skärgården och det kan jag förstå.

Nu ska jag byta om och lägga mig och läsa någon bok - Svinalängorna a tror jag, som utspelar sig i Ystad. Den har jag läst för många, många år sedan, men det gör inget. Torgny Lindgrens alster läser jag ofta när vi är på båten, jag vet också varför: det känns tryggt!  

Ajöken, sa fröken.

Noterat ...

Gullris .., renfana, harklöver .., utblommad och brunfrasigt kungsljus .., luddigt almöke/rallarros .., strandvita, gråbo och några enstaka såpnejlikor, denna min nya bekantskap. Det var vad jag såg när vi åkte från hamnen och hem. Rönnar med bär, det såg jag också. 

Lägg därtill skördade åkrar .., färre lamm .., och inte så många cyklister som vanligt längs Kustleden. 

Det  känns och märks att vi har kommit in i augusti. 

Tidigare i sommar såg det ut så här. 

Och jag bara älskar sensommar och höst.

På kvällen ...

... sitter  Anders och klurar på nånting han ska konstruera på 3D-vis och pv säger ibland att "A är så jäkla påhittig ....!" och jag tänker på min pappas storebror Erland, som också var en påhittig människa och konstruerade operationsinstrument och byggde egna flygplan och och tänk, om han hade levt i en annan tid, vilka möjligheter hade han då inte haft? 

Dessutom dog han alldeles för tidigt, inte ens sextio år gammal - eller ung -.  Här kan man läsa om denne Erland.

Bild på farbror Erland, pappas storebror.  Tänk, att ett av hans självbyggda flygplan en gång har ställts ut här i Ugglarp på Svedinos museum!

Dagens fönster ...

... fångades igårmorse av annannan och så här skriver hon: 

"Hej! Från flyget till Amsterdam denna klara vackra augustimorgon!"

// Tack du flinka fönsterfångerska! säger bloggmadamen. Och så vacker bilden blir med båten där längst nere! Fint fångat!

Tisdagkväll ...

Körde ner till Bunkeflo igår. Åter hem idag. Men innan dess .., bad i pool och bad i hav och Elliot som visar den lilla skattkistan med diamanter i alla färger, dom som han fick av mormor Monica och med en stor diamant som blir till ett kalejdoskop. 

"Titta farmor! Titta! Nu blir det tio tv-apparater och nu ser jag många Thomas, titta själv får du se!" säger den hänförde sexåringen.

Jag säger att jag också skulle vilja ha en sån liten skattkista fylld med pärlor i vackra färger. 

"Man kan köpa dem på Panduro, på Emporia!" får jag veta.

Senare på kvällen åker vi till Klagshamn för ett kvällsdopp. Det är vi och några till som är där .., en barnfamilj, fyra män som är från något annat land - jag förstår inte språket - dom är glada och står länge i en fyrkant i havet och småpratar. 

Jag simmar ut mot djupare vatten, men där är så mycket sjögräs som snärjer sig runt mina ben, ja, lite obehagligt är det. 

Nu på morgonen får vi veta att en helt ofarlig, men ändå .., pigghaj synts vid Ribersborgs kallbadhus, det var igår! Om det pratar vi en stund, innan två småkillar cyklar iväg till förskolan, mamma och pappa till jobb och vi själva kollar att allt är nedpackat och så iväg hemåt. 

Måste bara visa detta. Kanske femtio meter från stranden i Klagshamn växte stoooora sjok av dessa meterhöga blommor, kanske högre än så .., och när jag googlade visade det sig att detta var vildnejlika. 

Den doftade HIMMELSKT.

Cruella/Helena Björk kommenterade på instagram och berättade att hon kallade dem för Såpnejlikor. 

När jag läste detta, förstod jag varför. 

Nu finns en liten bukett av dessa ljuvligheter på en fönsterbräda i Bunkeflo. 

Funderar på att plantera dem själv.

Körde hemåt något lugnare än vanligt, då laddningen inte fungerat som den skulle. Det gick bra ändå. Åtta mil tillgodo. 

Bilden visar när vi - komna in till Halmstad - passerar pv:s frisör, som allt som oftast brukar stå utanför salongen, blossande på en cigarett. 

Mannen är från Libanon, är till åren kommen och lär inte säga mer än två, tre ord under en klippning, om ens det.

Så fick vi telefon från Irene Lundmark-Alm, boendes i Norsjö, men bekant sedan åren i Malå. 

Kunde vi ses? Absolut!

Nu var hon och maken Ernst på sydländsk visit och tänka sig, vi blev sittande på vår altan i nästan fyra timmars tid! 

Så mycket vi hann med när det gäller minnen hemifrån! Och det var denna Irene som förärade mig den där fint målade lilla fågeln, uppsatt på en träbräda, ja, när vi hade varit i Malå förra december. Ett trevligt möte blev det! Och om du läser här Irene, så tack för att ni tittade förbi! 

Så här ser den ut och sitter så fint på väggen, inte långt ifrån den högt älskade amerikaklockan, den som slutat att fungera (men jag ska kontakta urmakaren i Falkenberg .., kaske kan han bistå oss i nöden - eller mig -?).

Ja, det blev lite spridda skurar det här. Snart väntar jag hem pv från körövningen inför konserten i Mariehamn på Åland. 

Men först ska det bli lite segling i Bohuslän, är det tänkt.

Dagens fönster ...

Ett fäbodfönster fångat utanför Rättvik, i Dalarna .., jo, det kom igårkväll och fönsterfångerska var Bodil - gift med min före detta chef Mange -! 

Tänk, att bara komma ihåg att någon f.d. anställd samlar  på fönster! 

Så här skriver avsändaren. 

"Visst var det fint och kaffekitteln i fönstret ...! Fäboden har varit levande sedan 1600 - talet, så den har anor."

T a c k  Bodil! säger jag.

Födelsedag igen ....

Tre år blir han idag, den här lille charmören som tycker att det är sååå viktigt att vara "stor och stark" och som älskar kalas, är modig, tycker om  att fylla år och när alla sjunger och man får paket!

Ibland är han t.om modigare än storebror och hans kompisar och han är minst lika pratig som sin farmor. 

Sjunger gör han också och är väldigt glad i att ha fickor på sina tröjor. 

Och presenterar sig för nästan alla och säger att "hej, jag heter Viggo och ...", sen kan det handla om fickorna eller att han har en fin tröja.

Tv-tips ....

Råkar halka in på ett program från Kunskapskanalen - jag har sett några tidigare avsnitt och tycker att huvudpersonen är en sån vettig människa -, nämligen Miriam Margolyes. I det här avsnittet besöker hon delstaten Victoria i Australien, närmare bestämt i Melbourne, där hon försöker utröna hur klassamhället ser ut just där. (I den delstaten bor min systers son, men i staden Portland).

Denna Miriam Margolyes - tidigare skådespelerska - född 1941, är så rättfram och ställer vettiga frågor, tycker jag. 

Ett himla intressant och sevärt program. 

Tack juli månad!

Juli blev en månad med många besök .., och det var tält ute på gården, crocketspelande, grannar på pajfika under ekens djupa grönska .., Maria, Emma, Charlie och Steven .., en lugn och fin norrbottning som heter Emil .., sex ungdomar (nåja, 26 år och uppåt) och en husbil nere vid vägen .., backgammon förstås .., småspöken som stängs in med hjälp av klädnypor, besök från Skåne, småttingar förstås, Tommy, Karin, och Anders och Maja. 

Nu väntar augusti. Födelsedag för äldsta dottern idag (53 år, så fort åren går, ja, jag vet, en klyscha, men så är det!), en lillkille i Skåne fyller 3 år i morgon och pratar om en pokémontårta .., och vi planerar segling - om vindarna blir bra - och det är roadtrip till Malå och körresa till Åland och flera dagar i Sthlm. Så många planer. Och såklart hänger allt på att vi får vara friska och krya.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som var Turtlan/Annica: 

"Hej!

Häromkvällen körde jag ett lass till återvinningscentralen.

Där utanför den då stängda dörren till ”returbutiken” hade någon lämnat detta fina fönster.

Hoppas någon tar hand om det!

Annica."

Och så en bild, nej två, från Malå ...

Bilden togs igårkväll av Maria.

Så ock denna. Tänk, att man kan få hemlängtan av att se en sån här bild.

En hit-och-dit-dag ....

Ja, i alla fall väderleksmässigt. Soligt och varmt ibland och i eftermiddag, mörka, mörka moln och när jag pratade med friherrinnan, så sa hon att "nu mullrar det friskt här i Steninge!"

Det gjorde det inte i Skallkroken, där pv skötte hamnvärdskapet. 

Och hemmavid ...?

Sällan har vår Ingrid-Bergmanros varit såå generös med blommor! Hela tiden kommer det nya och det är sååå fint!

Så här ser det ut!

Mindre vacker är lavendeln (bild i morgon) som fullkomligt väller ut över gräsmattan. 

Jag vet inte hur mycket jag vågar klippa ner den .., det är ju så gamla och kala rötter nertill. De lavendelplantor som jag planterade i fjol och delvis i våras, har växt otroligt, så det blir nog fint.

Idag tog pv sig an den del av gräsmattan som vi låtit växa fritt under två somrar. Nej, det såg hemskt ut och där frodades väl miljoner fästingar och delvis också mördarsniglar.

Till en början slog han gräset med lie, men så föreslog jag att testa med trimmern och vips, så gick det ju mycket fortare. 

Någon äng i egentlig mening, nej, det har det heller inte varit.

När klockan närmade sig fem, gjorde jag pv sällskap till hamnen när det var dags för "jobb". Han hade fullt upp med gästbåtar som kom och lade till på lediga platser och någon skulle lämna sin båt i en hel vecka och ta tåget till Malmö, ja, den herrn och kvinnan skjutsade han till busshållplatsen någon kilometer från hamnen. 

Och så lyckades han ändra inställningsknappen på hamntelefonen, så all text blev på ARABISKA! Tur att kunnig båtgranne kunde fixa det hela.

Själv satt jag i båten och läste en bok och det började regna lite och såg hotfullt ut i söder .., lite mullrade det, men det hela passerade och innan vi åkte hemåt hade jag tagit mig ett bad i årets varmaste  hav - i alla fall utanför Skallkroken -. 

Så blev den här dagen.

Fredagsbilder ...

Först en säkerligen lite deppig Vickan som helt plötsligt fick en stor böld/cysta på ena benet. Cystan tömdes på vätska, men kom tillbaka direkt. Så blev det operation och tio dagar med tratt och utomhusförbud. 

Tratt! Ja, roligare kan man ha det när man är en katt som - tillsammans med sin syster - tycker om att gå ut och in genom kattluckan, så där lite som man behagar.

Krya på dig, Vickan!

(AP tog bilden).

Det här med katter ..., ja, i bilen på väg hem från biblioteket, sade jag till pv att det är inte klokt hur mycket jag saknar Sigge. Det var ju egentligen först sedan Harry dog som Sigge på riktigt blev kelig och tyckte om att vara nära. 

Och när jag nu sitter ute och tittar på småfåglar som dricker vatten från betongfatet, då kommer jag ihåg hur Sigge brukade komma lullande och snurra runt benen på mig, för att slutligen hoppa upp och kura ihop i mitt knä.Tänk, att det kunde hända!

Och t ä n k, så tomt det kan bli utan ett katt i huset!

Bert i Luleå berätttar i sitt inlägg om hur han uppfattar bristen på fjärilar i sommar. Nu har Bert mycket finare bild på den här finingen - försök att böja det rätt .., en eller ett påfågelsöga låter ju lite underligt - , men vi konstaterade igår att här vimlar det av små fjärilar! 

Denna var en av dem.

I den marockanska och snart helt utblommade myntan, där kunde vi se små kålfjärilar, nässelfjärilar, denna och någon sort som jag inte hann bli presenterad för.

Slutligen en gårdagkvällsbild från Malå. Maria har inte ord nog att tala om hur vackert där är just nu och varmt har dom haft det också, men ingen mygg.

Ingen bild blir det på resultatet av fredagens nyhetsquiz hos DN, men jag kan berätta hur det gick. Pv hade 6 rätt och jag själv 7. Det lever jag länge på. (Hade fel på fråga 6, 9 och 10.) 

Och den suveräne Morgonstudie-programledaren Johan Pisoni, han som skötte det hela igår, han var försvunnen idag. Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... även detta fångat under onsdagens utflykt till Galtabäck.

På skattjakt ....

Tidigare i somras när Emma var här på besök, föll hon pladask för några av de loppisassietter som jag köpt under årens gång. De allra finaste är från Rörstrands porslinsfabrik, lite småblommiga så där. Gulliga, skulle jag säga.

"Ååå, mormor ..., så fina dom är, såna vill jag försöka få tag i!" sa hon och jag bara  h ä p n a d e. 

Jodå, så var det. Igår när vi så ändå var på utflykt, tittade jag in i Antikhuset i Slöinge, samt hos Röda Korsets Kupan i Falkenberg, allt för att kanske hitta några liknande assietter. 

Icke, sa Nicke. Mina köpte jag på en loppis utanför Ängelholm och för endast 5 kr stycket och jag verkligen älskar dem! 

Däremot upptäckte jag det här rara lilla fatet; lite väl slitet, men ändå .., så fint! 

Frågade mannen som driver butiken (den i Slöinge) vad den skulle kosta (ingen prislapp) och han vände lite på fatet .., mumlade lite och sa .."kan du möjligen tänka dig 40 kronor?"

Det kunde jag. 

Väl hemkommen försökte jag tyda den urblekta texten på fatets baksida - stört omöjligt - men visade bilden på instagram och innan jag ens tänkt tanken, fick jag svar av AP. 

Porslinsfabriken som tillverkat fatet hette Crown Devon Pottery och på ebay hittade AP ett liknande fat + en skål (bilden), allt i ett, vilket betingade ett  pris på drygt 400 sek. 

Ja, då var ju mitt fat för en tiondel av priset, inte så farligt. Jag tycker sååå mycket om det!

Mysteriet löst ...

Så här är det: I nästan en veckas tid har jag, var gång jag ätit en smörgås, känt hur det krasat mellan tänderna. Känslan var exakt likadan som när man hade amalganfyllningar och dessa börjat krackelera och fastän jag inte har några sådana längre, kom en slags panik krypande. Hjälp!

Berättade om detta för pv, som sade sig uppleva samma fenomen! Då blev det ju än mer underligt!

Den här veckan har vi haft Östras bröd och Östras har sitt bageri inne i Halmstad och det har skrivits mycket om hur dåligt där har varit med hygien och annat (sånt litar jag inte alltid på, särskilt om beskyllningar sker anonymt) och jag började tänka att ..., kan dom tappat bröddegen i golvet eller hur kan det vara så här ..? 

Nu säger jag: förlåt den tanken Östras Bageri, ty igår slog det mig att vi i kylskåpet har Bregott med havssalt (kvar sedan ungdomarna var här) och när jag då smakade enbart av smöret, förstod jag ju .., det var SALTFLINGORNA som orsakade "kraset"/känslan av små, små sandkorn i munnen!

Så var det.

Dagens fönster ...

... fångades igår, under besöket i Galtabäck söder om Varberg.

Är man intresserad av fåglar, så finns där ett fågeltorn/utsiktstorn där man kan stå och spana ut över det grunda havet. 

På Wikipedia kan man läsa följande: 

"Vid Galtabäck ligger den långsmala havsviken Lerjan, som är en betydande rastplats för vadarfåglar. 

Spovsnäppor, småsnäppor, kärrsnäppor, sandlöpare och ibland även myrsnäppor, brukar rasta i viken. 

Pilgrimsfalken ses emellanåt jagande vadarfåglarna."

Tur och retur ...

Så tar vi bilen och kör till Varberg, där det är torgmarknad var onsdag och lördag. Vädret är perfekt och har man turen att ha el-bil, behöver man inte snurra runt och leta p-plats i all evighet, då finns så gott som alltid en ledig p-ruta alldeles vid muren, den vid torget. Ladda kan man förstås också göra.

Vi delar på oss, pv och jag själv. Jag hittar en linneskjorta med fickor, nästan exakt som den jag fått fläckar på (som inte går bort), men ändå inte helt och fullt. Färgglada klänningar hänger här och där och en äldre kvinna som förestår det hela, säger att om man provar ett plagg, prutar hon 100:-, vilket ju är ett försäljningsknep. Har man väl dragit av sig det ordinarie klädesplagget och bytt till det nya, är ju halva affären i hamn. Nej, jag köper inte hos henne.

Vid ostståndet är det lång kö och tur var det -  i alla fall för min plånbok -. De flesta sommarblommorna lyser med sin frånvaro, nu är det buketter med dahlior och där är eterneller och annat vackert och även där är kön lång. 

Kyrkklockan ringer. Kanske är det begravning? 

Och vi är klara och stannar till vid Bertilssons bageri och pv kommer ut med två påsar; en större och en mindre. Ni kanske kan gissa vem som är hans? Jo, den flottigare. 

Så kör vi vidare och stannar till vid Galtabäck, söder om Varberg. Där är så fint och svalor flyger fram och åter mellan fiskarstugorna och ett större sällskap kvinnor kommer cyklande och har nog tänkt att ha picknick, men ack, snart ska solen gå i moln och det ska komma lite regn, men det anar dom nog inte. 

Inte vi heller, för den delen. 

Vi sitter vid bordet (övre bilden) och när det är dags att ta fram termosen med kaffe, uppdagas att den - termosen - glömde pv i sin ryggsäck, ja, hemma alltså.

Men jag har en flaska vatten och det går det med .., min smörgås är dessutom jättegod!

Några ställbilar står på andra sidan hamnen och på ett anslag läser vi att allt sköts ideellt och husbilsgäster får gärna bidra med 150:-/natt. 

Sen hemåt. 

Pv ringer till Ulf och Sonja och berättar att hans och brödernas faster i Bjärlöv har lämnat jordelivet och därmed är sista länken bruten i syskonkedjan, den, där bland annat deras pappa Viking var en av dem. Även Maj-Britt, den nu bortgångna, var musikalisk och spelade bland annat dragspel. 

Ett långt liv fick hon och kanske lika skönt att få somna in.

Och här: soligt och molnigt om vartannat.

 "Mellan liv och död ..."

Fick tips om en sjukhusserie som garanterat skulle intressera mig och det kan jag säga att den gjorde. Serien visas på Netflix och heter "Between Life and Death" och där får man får följa olika patientfall - alla traumatiska - det är väldigt många motorcykelolyckor, någon har blivit svårt misshandlad av en man med ett järnrör som svingats mot huvudet .. en egen företagare (glasmästare) snavar och får ena armen genom två tunna glasrutor .., ja, det tar aldrig slut! 

Här en trailer som visar ungefär vad det handlar om.

I programmen som är cirka 47 minuter långa, får man följa patienten från traumarummet till operationsbordet och det är inget för den som inte vill se blod och rakt in i olika kroppsdelar. 

Själv kan jag absolut inte titta på när en nagel dras ut och väjer gärna med blicken när spetor ska plockas ut från småpojksfötter, men se detta, när människor är sövda och platsikkirurger pusslar ihop senor och artärer och rent mirakulöst räddar livet på människor (oftast unga män), det är så vansinnigt intressant. 

Kanske grundlades det här intresset när jag som lillflicka satt på ryamattan med mammas sjuksköterskelitteratur och tittade på utvikningsbara bilder av underliga åkommor, men se detta .., det är ju rena trolleriet .., tänk, vad skickliga kirurger kan åstadkomma! 

Och tänk .., vad pv har förändrats! Innan jag skulle få min första knäprotes, var det första jag gjorde att titta på en youtube-film som visade hur en knäoperation går till och då, för sexton år sedan, kunde han inte ens titta en sekund på den filmen, så hemskt tyckte han att det var. Nu fixar han det mesta vad gäller sånt här.