En bild från Malå ...

Bilden togs av Maria vid 17.30 igår eftermiddag.

Liten hälsning från pv ...... 

Nu, 09.04 kom följande meddelande: 

"Liten uppdatering. Min tanke var att det inte borde vara så mycket folk på bussen mot Gällivare en söndagmorgon kl.07.15. Tänkte att jag kan nog ligga längst bak och sova en stund. Jo, jo. Så fel jag hade! Bussen blev helt full och då stod vi 15 personer utanför. Fick lasta bussen med bagage (smockfullt) och därefter fick vi gå ombord på en mindre buss, som ska följa den ordinarie till Dorotea. Så nu sitter jag här, inget ligg här inte. Ja, ja, det blir nog tidigt i säng ikväll. 

Sen kom nästa meddelande: "Nu är det kris på lillbussen. Den stora bussen med allt bagage har kört och några från lillbussen är utan bagage. Det här blir spännande."

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet: 

"Här är ett annat fönster. Också från förr, men inte lika gammalt som det förra. 

Det är från hösten 1964 och taget på Drottninggatan 97 i Stockholm.

Dit hade jag flyttat efter studenten och börjat på konstskola. Fotot har jag tagit och framkallat själv just i de här huset där vi hade våra fotolektioner som var en del av utbildningen.

Undrar just om det finns kvar? Huset alltså."

//Tack Monet! säger jag.

Helgdag i det gula huset ...

Ännu fler bidrag från boken "Svenska folket minns sitt 1900-tal." Nu handlar det om krigsåren. 

"Jag minns att ett varmt regn föll. Min farmor tvättade håret på mig under stupröret. Farfar sprang naken runt trädgården och jag tittade på hans stora mage som guppade när han sprang. Båda var glada. Han var landshövding i Värmland och kort därefter var han död."  / Kerstin f. 1941

"Jag minns Gällivare en vinterdag. Ett militärt propellerplan kom in över samhälet och propellern lossnade. Två personer sköt ut sig. Blev hängande i några tallar. Planet störtade inne i samhället. Händelsen tystades ner. På sextitalet offentliggjordes vem en av fallskärmshopparna var: Stig Wennerström, flyglöjtnant, överste och rysk spion. / Birgitta f. 1933

Bilden: Mamma i Skåne, det måste ha varit i krigsåren, någon gång mellan 1941 - 1945 då hon arbetade som hembiträde hos en läkarfamilj i Anderslöv. Men här på bilden, på besök hos goda vänner i Næstved på Själland. Jag minns att mamma berättade om de brittiska flygplanen som nattetid återvände från bombningarna i norra Tyskland

Och så ännu ett bidrag från den här boken som jag tycker så mycket om. 

"Jag minns det hackande oljudet från en motor och hur vi rusade ut från stugan i Falsterbo för att till vår fasa få se flygplanet, strax över hustaket, på väg mot en krasch. Sju fallskärmar landade runt vår tomt. En amerikansk Liberator hade blivit beskjuten av tyska reaplan och tagit sin tillflykt till den svenska kusten. Det var den 25 mars 1945.  / Lars Hammar f 1939.

Och tänk, vilka minnen som kan fastna hos människor! Som detta. "Jag minns när vi vintern 1939 gick hem från skolan, kånkande på färdigstansade vita överdragskläder som, sedan vi sytt ihop dem, skulle till de finska soldaterna i vinterkriget. en omgång byxor och jacka innebar 15 meters trampande på symaskinen. Chadwicks vita tråd nr 30 med lila signum fick vi hålla oss med själva. / Ingrid Sundberg.

Dagens fönster och Allhelgonahelg ....

Utdrag ur boken "Jag minns. Svenska folket berättar om sitt 1900-tal." Här är det 60-talets tur. 

"Jag minns tioåringen med pyjamasen som tyst gick ner till stranden och rodde iväg med ekan. Viken var stilla och solen värmde där den kom åt. Vid ön lät hon ekan glida över grundet, hängde över relingen och kikade på havsbotten. Vid åttatiden var hon hemma igen, till den isolerade försteningen som lägrat familjen efter broderns död." 

Britt-Marie, f. 1951

Eller följande: "Jag minns somrarna i Siknäs, hos morbror Ville, hur vi plockade de spädaste morötterna i landet och sköljde dem i regnvattentunnan. Hur moster Ruth, hemma från sitt liv som missionär i Afrika, fick oss att städa hela huset så noggrant varje vecka. Som om insekter och kryp fanns där som i Zimbabwe. Jag minns solen som aldrig ville gå ner." 

Barbro Ridman, f. 1954

Eller: "Jag minns min barndoms jular på femtio- och sextiotalen. Nästan alla tillbringade jag på öronkliniken på lasarettet i Norrköping, där min ensamstående mamma var nattsköterska. Jag lärde mig så mycket, att jag fick sitta extravak som femtonåring. Minns också två luffare, som brukade få öronvärk just på julen ..., och däremed mat, logi och mänsklig värme."

Lena Köster, f. 1951

Malå, nu på morgonen den 1:a november.

Bilden visar utsikten från sjukstugan hemma, vid 8-tiden nu på morgonen.

Å, som jag älskar Malå!

Näst sista dagen hemma ...

Och pv, han jobbar och står i mest hela tiden. Men tänk, nu är det mesta klart. Båten, all ved (gamla vardagsrumsgolvet hos Ecke och Britt i deras f.d. sommarhus - numera yngste sonens) och att såga, trava och bära in och själv har jag räfsat det mesta. Återstår en jättehög nere vid vägen. Om ni tror att detta har "gått mig åt huvudet" - med räfsningen - så tror ni helt rätt. Och ni anar inte hur många löv som sitter kvar på somliga träd. 

Nåväl. Jag tar det som någon slags motion. Ibland slår jag mig ner i solstolen och vilar lite .., tittar på småfåglarna eller upptäcker människor som passerar nere på vägen (inga bekanta) .., ja, bara har det skönt och sedan på´t igen! Det här med att ta paus, det är sannerligen inte dumt! 

Hos vår närmaste granne (på vår vänstra sida) ser slänten ut så här. Knappt ett löv så långt ögat når, men så har dom inga träd heller ., jo, en ENORM kastanj, mer som ett vårdträd, men det är allt. 

Nu har pv kommit hem efter att ha fixat presenningen på båten. Det skulle ha varit gjort i början av veckan, men den hårda blåsten fick honom att avstå. Lika så gott det och nu är det klart. 

I hans rum står resväskan nästan packad, stavarna ska med och stekta-äggmackor. 

Hans resrutt lyder som följer: Först skjuts till Falkenberg och tåg till Göteborg. Från Göteborg kvällståg till Stockholm. Därifrån nattåg till Östersund (framme där vid halv sju söndagmorgon) och så blir det buss nästan fem timmar till lilla Blattniksele med 145 invånare och där ska han vänta 2.5 timme, tills bussen tar honom de dryga sex milen till Malå. Han kan ju vara glad att det inte är 35 minusgrader när han ska vänta, men kanhända är järnvägsstationen öppen när han kommer. Besvärsrädd är han i alla fall inte. 

För övrigt? I ugnen nu en vitlöksdoftande lammstek .., ikväll ska vi titta på den nya (och kritikerrosade) versionen av Saltkråkan .., kanske ett gott glas rödvin till maten och så är det ju tv-pucken också. Och på Spåret, inte att förglömma! 

Kan meddela att hade jag full pott på nutidsquizzet förra fredagen, så upprepades detta inte nu. Nu blev det åtta av tio rätt. Likadant för pv och vi hade fel på samma frågor. Bättre gick det på orddelen - där var det full pott för mig och nio rätt för pv - men jag gissade på två av frågorna - nummer 4 och nummer 12. Helt okända för mig. 

Så är det här i landet Halland, denna helt VINDSTILLA dag, då Edit och Edgar har namnsdag.

Dagens fönster ...

.... kommer från Monet och så här skriver hon: 

"Fönster hittar man ju överallt. Min mamma lämnade denna världen för ett tag sedan, nästan hundra år gammal. Klar in i det sista-apropå dina fina grannvänner, Ecke och Britt.

Så nu är det djupdykningar i gamla fotoalbum - här ett fönster med en ung kvinna - troligen min mormor, född 1903.

Vilka lustiga gardiner - som borddukar….och så getingmidjan!

Hälsar
Monica."

//Stort tack Monet!

Från hemtidningens minnesrunor ...

"Caisa var en människa som verkade i det lilla. Hon vattnade saintpaulier, lagade dillkött, inkokt lax och pannkakor med extra allt. Hon älskade att läsa – romaner, deckare och tidningar – och höll hjärnan skarp med sudoku och korsord. Hon tyckte om att resa, baka småkakor (som hon raskt åt upp), och skötte sina tomater med omsorg. Hon samlade också på stenar, och innan minnet började svikta tog hon sin stensamling till Adakbacken för att ge den ett hem."

Och om Irma ...

"I Kristineberg träffade hon sitt livs kärlek Thure Lindström vid en ålder av 17 år. Thure berättade ofta att han sett Irma cykla förbi utanför huset redan som 16 åring och då sagt till sin bror: ”Henne ska jag gifta mig med!” De gifte sig 1948 och snabbt därefter kom första sonen Ulf. 1954 föddes sedan lillebror Rolf."

Och Laila ...

"Laila var en noggrann och kreativ person med stor talang för bland annat handarbete. I hennes vävda och virkade alster är det omöjligt att avgöra vilka sidor som är räta eller aviga. Hennes bakverk, som alla gäster längtade efter, hade med lätthet kunnat pryda disken på de finaste bagerierna. Samma känsla för detaljer märktes i hennes tränade öga när hon var ute med sin kamera och kunde fånga de mest fantastiska bilder av naturen."

Torsdag ...

Ösregn när jag i morse gick ut i nattlinnet för att ge fåglarna mat. Nej, inte ösregn, men duggregn. 

Nötväckorna är helt orädda och bara väntar på att bli serverade! Lite senare dyker lille ekorren upp och så mesar och talgoxar och inte minst hackspetten. 

Idag har vi återigen varit till biblioteket och jag har skrivit ut A4-ark med mina egna bilder som överskrift eller som här, på vänstersidan av arket. 

Förr i världen hade jag många brevvänner, inte minst mamma under hennes år i Sydamerika. 

Ännu längre tillbaka minns jag glädjen över att få brev från min äldsta syster, hon som under några år bodde i Karlstad. 

Och Birgitta som numera bor i Australien, skrev och brerättade om livet som au pair i New York. Prassliga flygpost-brev som man liksom vecklade ut och som samtidigt var ett kuvert. 

Brev från mamma, skrivet "fredag före Midsommar 1980." 

Då befann hon sig i norra Argentina. Mamma skrev oftast på maskin och det är jag glad för .., då blev det lättläst och jag gjordes likaledes. Ibland kom två brev samma vecka och brevbärerskan looog alltid när jag stod och väntade vid postlådan. Så mycket glädje det blev! Egentligen hade vi bättre kontakt brevledes, mamma och jag själv. 

Numera är det mest Ingrid i Falun och Eva i Tyresö som får mina rader. Från den förstnämnda kommer inga brev - hon klarar inte av datorn och minns inte riktigt vad hon berättat om - så nu blir det telefonsamtal i stället. 

Stor glädje blev det idag när Eckes son Jonas ringde och berättade att operationen av Eckes söndertrasade öga hade gått bra. 

Eller "bra och bra", läkarna hade sparat en bit av ögat, för att få något att bygga upp det konstgjorda ögat kring. 

Döm om vår förvåning när jag på min mobil vid tretiden idag  upptäcker ett röstmeddelande från ovan nämnde Ecke!! 

Det är ju rent makalöst! Det pratas om att han får komma hem i morgon!!

För övrigt har dagen bjudit på ett besök i Skallkroken .., en hel del räfsning och så hjälptes vi åt att fösa ner löven i plastsäckar och pv har hämtat flera fyllda skottkärre-lass med virke från renoveringen av f.d. Eckes sommarhus. SOM han kånkar på fullastade kärror och uppför vår backe .., någon gymträning lär inte behövas, i alla fall inte idag. 

Nu återstår endast morgondagen. Har köpt en lammstek (förlåt lilla lammet att jag inte kan hålla mig!) som blir morgondagens middag och jag fick förfrågan om att vara gossvakt i Bunkeflo på onsdag nästa vecka. Gärna det! Pappan är tydligen borta å jobbets vägnar då och Maja arbetar kväll. Den dagen har jag mammografi i Falkenberg klockan 10.00, så det blir till att köra raka spåret längs E6:an söderrut efteråt. 

Å, så jag ångrar att jag klippte mig! Det är okej när jag kommer från frisören, men sen blir det aldrig riktigt fint igen. 

På tisdag ska jag till frisören .., jag tror att jag ska be henne om råd. Undrar hur lång tid det skulle ta innan det går att sätta upp det igen?

Ja, ja.

Dagens fönster ...

.... fångades hos familjen Sjöholm , samt Blomberg/Göransson i stadsdelen Sofieberg i Halmstad. 

Det var där vi satt i det stora köket och inväntade sotaren. 

Tror att jag har sagt det tidigare, men gör det ännu en gång. Sotare är ofta så himla trevliga!

En onsdag ...

Ä, så glad och tacksam är jag att pv hann hänga upp ljusslingan i eken, innan han åker iväg norrut. 

Visserligen döljer löven en hel del av ljuset, men det är ju bara en tidsfråga, så blir det annorlunda. 

Två hela dagar kvar hemma för pv. 

Idag har vi tagit emot sotaren hos Hilda och Martin vilka båda två var på sina respektive jobb. (På den där skalan 1 - 10 om hur bra man trivs på jobbet, svarade sotaren utan tvekan 8! Han var 55 år och hade ägnat sig åt det här yrket sedan 1991 ...,) 

Men först av allt hämtade vi upp Sonja i Harplinge och så fick hon göra oss sällskap, då det var alldeles på tok för länge sedan hon träffade Hilda och Edvin ,så det var nog extra trevligt för henne. 

Och pv hade gjort en supergod äppelpaj och så glass till och nu var det nymodigheter .., bland annat en kaffemaskin med hela bönor och gott blev det också. I väntan på att Hilda och Edvin skulle komma hem, blev det en hel del småprat runt köksbordet.  Sonja vittnade om sin glömska .., att det ibland blir på tok för rörigt i huvudet och lite sånt. Och en hel del från åren i Ljungby förstås 

Och väl hemma berättade Hilda om sitt arbete på specialisttandvården .., det handlade bl.a om barn där narkos ingår i behandlingen, att hon trivs så bra där .., och vi fick veta att hon i hela sitt liv, så långt tillbaka som hon kan minnas, har  ä l s k a t  att gå till Folktandvården. Det var knappt vi trodde våra öron. 

När två hem slås samman, kan det bli knepigt. När jag kom till pv var mitt bohag minimalt och hade tidigare rymts på 31 kvm i Ystad. 

Vissa saker vägrade jag att gå med på ., den gamla guldbrokadsoffan och de två klumpiga och förfärligt tunga fåtöljerna som funnits i hans föräldrahem t.ex, liksom några gardiner som plockades ner. 

"Så hemskt för honom!" sa en del. 

Nej, det tyckte jag inte. Att komma inflyttande till någon som bott i samma hus i långt över tjugo år och bara ge upp det man själv tycker om, nej, det vore ju förfärligt, då är man ju bara inneboende. 

Hilda verkar flexibel och jag blev så glad när jag upptäckte "hennes "hylla" i vardagsrummet. Å, det var så mycket "Hilda!" 

Ett vackert och ombonat hem har dom i alla fall. 

För övrigt har - åtminstone förmiddagen - ägnats åt att räfsa löv och ännu mera löv. 

Såå många löv är kvar på träden, men man behöver ju inte nödvändigtvis titta upp och se allt detta.

Jag undrar om någon längs den här gatan har fler lövträd på sin tomt, än vad vi har. Här är stora, höga björkar .,. minst två bokar (låter så konstigt!), här och där någon lönn .., och flera ekar. 

Det tar liksom aldrig slut. 

Kanske blir jag klar i morgon.

Nu ska vi titta på "På spåret", vilket vi totalt missade i fredags i Bunkeflo.

Dagens fönster ...

Ett biblioteksfönster från Harplinge och där är jag nog närapå en gång per vecka. 

Jag ÄLSKAR bibliotek; somliga mer än andra. Det handlar väl om att känna sig hemma, förmodar jag. 

Minns det lilla biblioteket i Sollentuna, som blev till ett mentalt vattenhål .., en liten oas av trygghet, när vi flyttade från Lycksele och hamnade bland höghus och brus. Året var 1973.

Födelsedag och eländes elände ...

Just idag den 28:e oktober, fyller Britt 96 år. Tanken var att vi - tillsammans med grannen Birgitta - skulle hälsa på dem och gratulera jubilaren, men så blev det inte. I alla fall inte något kalas. 

För några dagar sedan fick Ecke nämligen så vansinnigt ont bakom ena ögat och i huvudet och när han han still slut uppsökte läkare, visade det sig att det ena ögat helt enkelt hade b r u s t i t! Förstå vilken smärta detta måste ha varit! 

Efter mycken tvekan från läkarnas sida (Ecke fyller 98 år i december!) blir det nu operation av ögat. Oron att hjärtat inte ska klara detta, uppvägs tydligen av detta att operera under enbart bedövning, ja, det lär vara något i stil med mänsklig tortyr, så valet blev narkos. På torsdagmorgon ska det hela ske. 

Bilden: Britt och Eckes cyklar, på den tiden när Ecke ännu hade synen  i behåll. 

Eftersom vi ändå skulle in till stan, tog vi med oss några nybakade gifflar och var sin pannacotta till dem, samt gemensam blombukett från  grannen Birgitta och oss själva. 

Ecke låg på sängen i sovrummet och vi ville inte störa, då det varit ont om sömn för dem båda i allt elände, men vi hann i alla fall önska honom ett varmt lycka till! 

Och jag sa att skulle det gå på tok, så ville jag i alla fall att han skulle veta att han har varit så helt underbar som granne och vän! 

Nu är det bara att hålla tummarna att allt går bra! 

Bilden längst uppe är från några år tillbaka och visar att Harry minsann visste var man skulle hålla till .., ja, om man nu ville ha en liten smakbit av rökt korv till exempel. Och Britt var snäll förstås och gav honom en liten bit.

Dagens fönster ...

En hel drös med fönster, men på en målning, kommer från Monet. 

"Här är mera fönster till dig. Också från allrummet på Olivia", skriver hon. 

Tack, tack! säger jag.

Omgiven av gult och grönt ...

Det var länge sedan jag upplevde att vi hade så mycket gul-grön-bruna löv i träden som just nu! 

Ibland med inslag av vildvin i mörkrött och då blir det ännu vackrare.

När jag gick från köket till vardagsrummet .., och såg ut genom fönstren, kändes det som om vore man innesluten i allt detta vackra!

Besökte biblioteket i Harplinge och hämtade ut min reserverade bok. Stannade till en stund och lät blicken vandra på de olika hyllorna med andra reserverade böcker. Det känns som att lite möta andra människor .., men bara lite ...., och särskilt om det är faktalitteratur. Man får en liten, liten glimt av vad någon är intresserad av.

Som en dörr ställts på glänt.

Måndagsfönstret ...

... fångades i lördags på Malmöhus museum .., men fönstret tillhör nog det gamla slottet intill. 

Här kan man få veta mer om det gamla slottet.

En och en halv dag i Skåne och Dagens Fönster.

Det blir några hektiska dagar för pv innan han, om mindre än en vecka, åker upp till Malå för att inte komma hem förrän till jullovet. 

I helgen skulle det bli tack-och-hej-för-ett-tag, då särskilt Elliot blivit  uppgiven vid tanken på att Tooomas ska vara borta så länge. 

Ja, han (E) ville vara nära och låg på golvet nära dubbelsängen (som vi alltid får sova i, trots protester), på en madrass och det var inte bara en gång som jag i kolsvarta mörkret höll på att trampa på honom när jag gick till badrummet eller för att dricka vatten! 

Igår lördag blev det besök på Malmö Museum som verkligen var något att hänga i granen! Sååå mycket att titta på! 

Vi var på plats en timma för tidigt och stod ute i oktoberkylan, tillsammans med allt fler besökare som strömmade till. 

Nå, det kanske var bara bra, då fick pojkarna (och även pv) rasa av sig lite. 

Och vilka vackra skifferplattor på innergården - om det nu var skiffer -?

Gammalt tegel, finns det något vackrare? I porten in till muséet upptäckte jag det här fönstret. Eller: Den här gluggen. 

För övrigt tillbringades mesta tiden i Bunkeflo. Vi hade tänkt oss ett besök hos min äldsta syster med familj utanför Hörby, men det ville sig inte, så nu planerar jag att åka ner när jag blir ensam hemma.  

Tänker mig att hjälpa till med lite innan-jul-städning, om min syster går med på det. Det är inte alldeles säkert.

Lördagkväll blev det middag i Bunkeflo tillsammans med pojkarnas mormor och morfar som kom från Limhamn och från Bjäresjö kom farfar och så satt vi där och  kalasade på Tareqs goda kycklinggryta med soltorkade tomater och parmesan och fick gott vin till! Maja är expert på att göra goda sallader och jag vägrar att göra just en sådan när vi är där på besök. Jo, jag kan hålla ingredienserna, men salladen får hon göra. Jag förstår inte hur hon bär sig åt.

Småkatterna har vuxit och blivit modigare; särskilt (och av förståeliga skäl) den äldre av dem. Vilken glädje och tacksamhet över att få hålla en fin katt i sitt knä - visserligen på en gosig kudde - men ändå. 

Nu är vi hemma - pv är i Halmstad och medverkar i en eftermiddagsgudstjänt i den kyrka där kören får uppehålla sig när det körövningar, men sen är det slut för hans del, för det här året. 

"Men farmor .., ska du verkligen visa den bilden, du har ju ett sår på handen ...?!" sa Elliot igår. 

Jag svarade att det spelar väl ingen roll, det är det som är kvar av alla myggbett jag fick på Kreta.

Nästan varje gång vi ses, Elliot och jag själv, vill han kolla hur det ser ut när jag drar upp huden på handen och den inte faller ihop på en gång, så där som i yngre dagar. 

"Farmor ..? Farmor, ska vi kolla nu?" säger han och så drar jag upp min hud och han sin lillpojkshud och såklart förlorar jag. 

Och Viggo som är tre år .., ja, jag visade honom blodådrorna på min hand och berättade om hjärtat som är en pump och som gör att blodet cirkulerar runt i kroppen det var ju ganska spännande, tyckte han. Elliot däremot är tämligen less på att farmor alltid ska förklara saker (han har genomskådat mig för länge sen!) särskilt om fåglar och sånt .., och sa, när vi var inne på muséet , att "farmor, du behöver inte berätta så låååångt". 

Nu ska jag berätta nånting helt annat. 

Innan vi lämnade huset och tog sikte på Skåne, kollade pv om det kommit någon post och det hade det. 

Det allra största av postens fodrade kuvert - med mig som mottagare - fanns i postlådan och jag förstod absolut ingenting. 

Paketet (det var mer ett paket än ett kuvert) visade sig innehålla den här boken.  Nu är det så att Sune Jonsson - den legendariske fotografen - är en av mina absoluta favoriter och i paketet låg alltså boken med titeln Jordgubbar med mjölk. 

Den är STOR och TUNG och innehåller de allra ljuvligaste bilder och inte bara det, det är ren historia som den förmedlar.

Här en liten fyraminutersfilm som - enligt mitt sätt att se det - förmedlar mycket av det som jag själv förknippar med Sune Jonsson. 

Boken kom, tillsammans med ett vykort och en hälsning från den här rara människan, som jag ännu aldrig har träffat, men ändå tycks ha träffat - i alla fall via bokstäver -. Boken fanns i hennes föräldrahem som nu ska tömmas och tänk, att få en sådan skatt!

Det är så vänligt och omtänksamt! 

Tack, tack, tack! säger jag.

(Fotografiet här ovanför, från boken, har en bildtext som lyder som följer: "80-åriga fjällbonden Andrietta Isaksson i Skedberg, Vilhelmina kommun, går ut med sina kor, kalvar och får till skogsbetet. Dagen är regnig och hon har måst lämna stickningsarbetet hemma. 27 juli 1992". Och som ni redan räknat ut, var det Sune Jonsson som tog bilden.)

Dagens fönster ...

... fångades av Monet och så här skriver hon: …. kommer här.

"Dagens fönster taget idag i allrummet på mitt fantastiska strokerehabcenter Olivia här i Djursholm.

Lite annorlunda bild men ett fönster i ett gult hus är det ju. Eller?!

// Tack Monet! säger jag och hoppas att rehabiliteringen efter din stroke går bra!

Lördag i landet Skåne ...

Sover dåligt ..., det är varmt i sovrummet och ändå har jag bara påslakanet på mig. Pv, som däckade även igårkväll (sällan biverkningarna varat så länge, om man nu kan kalla det för just biverkningar), han påstod leende att jag tvärtom sovit sååå gott. 

Då vet man. Det har snarkats.  

På en madrass på golvet, nedanför sängen, har sexåringen sovit. Som en liten koja blir det. Som en grotta på stenåldern. Allt som fattades var bara elden.

Pappan i huset är uppe redan vid sextiden och sitter i soffan och dricker kaffe, med en av sönerna intill sig. Mys-tid, kallas det. En timme senare åker han till jobbet. 

Och vi har tillsammans med Maja besökt Malmö museum där det fanns hur mycket som helst att titta på, främst när det gäller djur och natur. I några montrar finns uppstoppade djur och kanske har jag äntligen lärt mig skillnaden mellan mink och mård. Jag hojtar till Elliot att komma och titta på ekoxen som sitter uppnålad i en monter med insekter. 

"Farmor .., du behöver inte berätta så mycket om allting ..!" säger han. 

Treåringen fick i morse - av sin farmor - veta hur hjärtat fungerar och hur blodet pumpas runt och jo, han lät liiite intresserad i alla fall. 

Efter besöket på museet (rekommenderas varmt till den som ändå har vägarna förbi) lämnades pv av hos ungdomskompisen Tompe och hans Kerstin, vilka bor i ett underbart gatuhus med innergård i Limhamn. Själv har jag gosat med katten Blixten (som jag alltid benämner "hon" ...) och om några timmar blir det middag tillsammans med pojkarnas morfar och mormor och också farfar som kommer från Ystad. (Karin är på något av sina barns eller barnbarns kalas). 

En vecka exakt kvar tills pv sätter sig på tåget norrut. 

Passade på och tog en bild som pojkarna får sätta på kylskåpsdörren under tiden som pv är så långt borta. 

Ja, så kan en lördag i Skåne se ut.