Kanske ....

... var det det sena kvällsdoppet som gjorde att jag omöjligen kunde somna igårkväll?

Länge, länge låg jag och vred och vände mig.

Somnade .., vaknade och var kallsvettig av ångest.

Kände en sån förfärlig obestämbar oro över att något hade hänt någon av de mina .., steg upp .., gick in i huset och tog mig två microuppvärmda kanelbullar och ett glas kall mjölk .., tog med mig pElle och sigge nilsson in till Friggeboden och pElle och jag själv kom att dela kudde, allt medan sigge nilsson slängde sig som vore han skjuten med pistol - pang bara! - faller han ihop .., och med huvudet på pv:s häl.

En slags trygghet blev det.

Vaknade när klockan var nio och vi trodde knappt våra ögon!!

När sov vi senast så länge?

Berättade för pv om min något oroliga natt och han log och berättade i sin tur om en förfärlig mardröm .., ja, han hade seglat ute på havet och så började segelbåten sjunka och for helt sonika till botten!

"Men på något vis redde jag upp det hela ...", sa han leende.

Vi gapskrattade ..., måhända är det ångesten över att idag få en kvinna som flyttar in i huset, ja, som gör att båten sjunker!

För övrigt strålar solen från en klarblå himmel och nu ska jag röja i Friggeboden.

Ajöken, sa fröken.

Utdrag ur min mammas dagbok ...

11/8 1978

Idag har jag slutat på sjukstugan ..,. Herre led mig, dag för dag.

Eliza har bakat pizzor till både pol. och avdelningen. Tack snälla, lilla Eliza!

16/8 1978.

Varit hem till Dikanäs och sagt adjö till underbara syskon och till mor Betty.

Onsdag 20/9 - 78.

Tack Gode Gud i Himmelen!!

Nu är jag i Buenos Aires.

Det visade sig att min resväska saknades när vi anlände hit den 28/8-78.
Efter en vecka köpte jag kläder för 100 dollar - vilket Air France fick
betala - '
Till sist bad jag nu att få gå ner till deras deposit och t ä n k, där stod väskan!!!
Jag och Vera bad för väskan när vi var på väg ut till flygplatsen, så jag har hela tiden trott att Herren har haft någon mening med detta.
Den som tror på mig, skall aldrig komma på skam, så är löftet.

Nu har vi i alla fall haft en underbar tid här.
Gästat vännerna Valter Bergs flera gånger, samt Kent Johansson med familj.

Ett steg till .., ett steg till, led mig Herre ett steg till ...

Söndagen den 24/9- 78

Så är vi då framme i Tartagal.
Att landa i Salta, var som att landa i Sverige. Rent och fint.
Tartagal är ett bländverk, men ett vackert ställe.
Nu har jag mött Lena och Marita - rara, fina systrar .., samt Anita och Pedro och fem små charmtroll. Jag trivs!!!

Puntana, lördag ... första veckan i oktober 1978.

(Ja, vem frågar efer datum här ...?)

Denna vecka har bjudit på en hel del. På resan hit ner måndagkväll, fick vi punktering, så vi var ej framme förrän kl. 5.00 på morgonen.

Så städade jag först gästhuset , dagen därpå Jonssons kök, därpå omflyttning på mottagningen p.g.a. att Lenafått gåvokläder från hemförsamlngen.

Igår tvättade jag kläder på gammalt hederlig manér, dvs kokade i stor gryta ute på gården och strök sedan med gasstrykjärn.

Idag har både Lena och jag kväljningar.

14/10 - 78.

Elinstallation!!!
En kuslig väg ner till Puntana.

Ikväll har stillheten lägrat sig över huset. Carina sover och jag skriver brev till Birgitta framför ett stearinljus.

Vi hade besök av vännerna på Km 6, rara och fina och hjälpsamma.

Jani, frisören, är här för att ordna med bensindriven motor till elström.

Dagens fönster ...

... finns i Steninge, i det som en gång var Göstas Café, men som nu har bytt namn och heter nånting helt annat, typ Steninge Restaurang eller nåt sånt.

Bilden togs igårkväll vid halvtiotiden, när vi var på väg hem från kvällsdoppet.

Utanför restaurangen sitter ett anslag där det står att "snabbmatsgäster bör söka sig någon annanstans".

Ja, varför vänta ...?

Slå till redan nu!

Ring och boka tid!

"Den något äldre kvinnan ...".


Efter pratprogrammet på tv, går vi ner till stranden.

Luften är ljummen och comfortaktig .., så mjuk bara .., och jag byter om på stenbryggan och klättrar nerför stegen som är slemmig av tång och alger .., men sen .., åååå, sicken lycka!

Vattnet är varmt .., ja, varmast hittills i sommar!

Länge simmar jag lite hit och dit och när jag kliver upp, kommer vi att prata lite med det unga paret och den något äldre kvinnan som har varit ute på udden och mannen frågar om det är varmt i vattnet .., han är badsugen men har ingen handduk.

"Du kan få låna min .., men den är lite våt förstås ...", säger jag.

En stunds tvekan.

Sedan tar mannen av sig byxor och tröja och badar i sina vita kalsonger och de två kvinnorna skrattar lite och mannen simmar och dyker och frustar och kommer efter en stund upp och torkar sig med min rosavita handduk, den som jag en gång fått av min störstasyster och tycker så mycket om .., och han säger att ååå, det var så skönt, så skönt och så varmt!

På väg hem, vi går på vänster sida av vägen och pv frågar om jag har ont i mitt knä och jag säger nä, inte alls .., tutar någon åt oss.

Det är mannen och de två kvinnorna som nu är på väg hem till Getinge.

Ett tut ..., några vinkningar ..., och ett ögonblick av samförstånd och glädje.

Så var det.